WRNU:s filmklubb 2026 v11

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v11 2026 – #685 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Franz]

Jag fortsätter mitt projekt att se ikapp Marvelfilmerna och nu kom turen till Eternals. Detta var en film som jag bävade rätt mycket inför att se då jag nästan helt uteslutande bara hört negativa saker om den. Döm om min förvåning när jag faktiskt tyckte filmen var sevärd och på många sätt var riktigt bra! Tyvärr väldigt bristfällig på vissa punkter, men ändå en av de bättre filmerna som kommit efter Endgame.

En sak förstår jag inte angående kritiken mot denna film. En av de vanligaste invändningarna mot dagens Marvel som jag hört är att det är så mycket skoj och flams. Jag tycker att filmerna alltid haft mycket skoj och flams (och har personligen aldrig sett det som en nackdel) men okej, jag respekterar kritiken. Men vad är den mest genomgående kritik jag hör om Eternals? Att den är för seriös! Att det inte är tillräckligt med humor i filmen! Snacka om moment 22.

Hursomhelst, även fast jag gillar humor, tyckte jag det var najs med en film som hade en lite mer seriös ton. Denna film har ju verkligen ett episkt upplägg och jag tycker tonen passar det. Sen finns här även skämt, men de är på rätt nivå.

Jag gillar även familjetemat. Vissa relationer och vissa karaktärers beslut är väntade men de presenteras på ett så organiskt sätt att man ändå är med på tåget.

Vidare gillar jag verkligen intrigen och de problem karaktärerna råkar ut för. Allt känns organiskt och de moraliska dilemman som sker tas på allvar. Det är aldrig så att karaktärerna hittar en genväg runt de svåra frågorna. Eller, en grej löses på ett lite forcerat sätt, men det är ingen av de bärande delarna.

Vidare vill jag verkligen ge en eloge till den fantastiska casten! Herregud vilken amazing grupp skådisar! Utom Kit Harington som är förvånansvärt usel. Men alla andra gör ett exceptionellt jobb!

Sen hade jag ju några invändningar också. För det första är vissa effekter rätt fula. Framförallt ser demonmonstren som våra hjältar slåss mot nästan ofärdiga ut.

Nästa invändning har nog med källmaterialet att göra men jag tycker att hjältarnas krafter är lite för mesiga. I en såhär episk film hade jag velat ha övermäktiga hjältar som typ krossar berg med en knytnäve och kastar hundratals meter höga havsvågor på varandra. Men det är nog en personlig preferens.

Vidare tycker jag att denna film, liksom många andra av de nya Marvelfilmerna skadas av sin längd. En såhär episk story borde vara minst två filmer. Nu skyndar de igenom alldeles för mycket story på alldeles för kort tid.

Och avslutningsvis gör det mig närmast förbannad att filmen slutar med en så spännande cliffhanger och att den förmodligen inte kommer följas upp!

Nåja, trots dessa ganska stora brister landar filmen ändå på plus för mig. Det är lite vemodigt för det märks tydligt att detta hade kunnat blivit mycket bättre. Men det jag fick var ändå bra!

Nu har jag bara två filmer kvar att se. Dels Ant-Man 3, men den kommer jag nog aldrig se då de skrivit ut skruken. Och sedan The Marvels. Den är jag sugen på, men jag känner att jag nog borde se serien Ms. Marvel först.

 

[krank]

Jag fortsätter mitt projekt att se ikapp Marvelfilmerna och nu kom turen till Eternals. Detta var en film som jag bävade rätt mycket inför att se då jag nästan helt uteslutande bara hört negativa saker om den. Döm om min förvåning när jag faktiskt tyckte filmen var sevärd och på många sätt var riktigt bra!

Jag säger ju det!

Vidare tycker jag att denna film, liksom många andra av de nya Marvelfilmerna skadas av sin längd. En såhär episk story borde vara minst två filmer. Nu skyndar de igenom alldeles för mycket story på alldeles för kort tid.

Ja, min huvudsakliga kritik mot Eternals är också att den är för kort. Den borde ha varit minst en sex delars miniserie. Kanske t.om. tolv.



Det gjorde mig orimligt glad när en av de nyare Marvelfilmerna hade en direkt referens till Eternals på ett sätt som rentav var centralt för plotten iden filmen och dessutom på ett sätt som lade upp för att framtida X-menfilmer, genom att adamantium (som ju är vad Wolverines klor är gjorda av) kommer från den döda Celestialen. Det är alltså inte sista gången vi ser åtminstone den döda celestialen vilket också ger mig lite hopp om att få se mer av Eternals.

Jag menar kom igen, de återvände t.om. till och plockade upp Leader igen. Från den allra första MCU-filmen! Att något "glömts" är inte nödvändigtvis permanent.

 

[Franz]

Jag säger ju det!

Det är rätt ofta som jag ser en film som jag gillar, men som hela världen verkar hata. Men rätt ofta visar det sig att du också gillade den filmen, och då blir man glad att man inte är helt ensam i sin filmsmak

Det gjorde mig orimligt glad när en av de nyare Marvelfilmerna hade en direkt referens till Eternals på ett sätt som rentav var centralt för plotten iden filmen och dessutom på ett sätt som lade upp för att framtida X-menfilmer, genom att adamantium (som ju är vad Wolverines klor är gjorda av) kommer från den döda Celestialen. Det är alltså inte sista gången vi ser åtminstone den döda celestialen vilket också ger mig lite hopp om att få se mer av Eternals.

Jag menar kom igen, de återvände t.om. till och plockade upp Leader igen. Från den allra första MCU-filmen! Att något "glömts" är inte nödvändigtvis permanent.

Jo, jag håller med, det är bra att filmen inte är helt glömd. Men jag kommer sura tills jag får en direkt uppföljare. Jag kan fatta att de inte följer upp alla små hintar i alla filmer (vill till exempel minnas att hinten i Dr. Strange’s eftertexter glömdes bort. Men signalerar de med stora bokstäver att det ska bli en uppföljare, då får de banne mig leverera en!

 

[JohanL]

Eternals (liksom Inhumans) lider av att det är ett vekt koncept som sällan funkar, och som Marvel borde ge upp med. Hade inte Jack Kirby varit skapare hade ingen brytt sig.

Det är långtifrån den sämsta Marvel-filmen, men ännu längre från den bästa. Mer… axelryckning?

(Marvels var helt horribelt dålig, kanske den sämsta, förutom en kanonbra post-credit. Däremot är Ms. Marvel tv-serien helt OK, särskilt i förhållande till Marvels sällsynt låga allmänna tv-nivå.)

 

[Feuflux]

Min granne Totoro finns på Netflix, så jag och yngsta dotter (8 år) kollade på den.

En pappa och hans två döttrar flyttar till ett hus på landet medan mamman är på sjukhus, och de har en skogsande som granne!

1988 som utgivningsår och inledningen gjorde att jag nojjade lite över att dottern skulle tröttna, men det var inte ens nära. Vi uppskattade den mycket båda två, fast på lite olika sätt förstås.

4 starka risodlingar av 5. Antar att samtliga forumiter utom jag redan sett den.

 

[DeBracy]

Jag har sett Weird: The Al Yamkovic Story (2022), en biopic som på det hela taget är så realistisk att man verkligen lär känna mannen bakom musiken och hans otroliga livsöde, från att han fick sitt första dragspel till... ja, vi vet ju alla hur det gick.

Dock har det smugit sig in en riktigt rejäl miss i filmen: Hulk Hogan presenteras som Intercontinental champion, och den titeln höll han ju faktiskt aldrig någonsin i sin karriär.

Nåja, såvärd trots den fadäsen. Jag ger den lite generöst fyra hawaiiskjortor av fem på den krankiska skalan.

 

[krank]

Algoritmen tyckte att jag borde se War Machine som kom ut på Netflix nyss. Det är ganska lätt att se varför: Stor robot. Förvandlar sig. Våld.

Ville man vara elak så skulle man beskriva den här filmen som en två timmar lång reklamfilm för amerikanska Rangers.
Vill man vara snäll så beskriver man den istället som en två timmar lång reklamfilm för amerikanska Rangers som bitvis är ganska snygg.

Storyn: Två kötthuvven till bröder har joinat amerikanska militären och är ute i fält i ett av USAs många ogenomtänkta och dumma krig (det i Afghanistan i det här fallet). Det ena kötthuvudet, spelat av Jai Courtney som jag verkligen gillar som skådespelare men som är nästan helt inkapabel att gestalta sympatiska karaktärer, är en idiot och övertygar sin storebror, spelad av jättemuskelberget Alan Ritchson, om att de båda borde försöka joina Rangers. Han är inte svårövertalad pga, som sagt, är ett kötthuvud.

De anfalls kort därefter av onda slemma afghanistanier och Courtneys karaktär klarar sig inte. Så istället för att… gå i terapi eller hantera sina känslor så bestämmer sig Ritchsons karaktär för att gå med i Rangers. Såklart. För det är så hårda, manliga män hanterar sina känslor.

Sedan är det ett 20 minuters träningsmontage där 81, som är numret Ritchsons kötthuvud fått, visar hur jättejättemegatuff han är i Rangers' antagningsprovs-grej. I slutänden är han nära att slängas ut för att han inte är stabil mentalt, men han är så jättejättemegadubbeltuff att de vill ha kvar honom ändå.

Han och hans squad som han inte knutit an till alls skickas ut på övning i fält. Där stöter de på en transformer, typ. Och så slåss de mot den i 90 minuter, och blir allt färre under tiden. Lär sig huvudpersonen att knyta an till sina "bröder"? Ja. Lär han sig prata om sina känslor? Knappt.

Manuset är urdumt, men det brukar jag ju inte ha så mycket emot. Tyvärr är det också rätt tråkigt. Det dröjer väldigt länge innan nån faktiskt börjar försöka fundera ut något, mest springer de runt och jagas av monsterroboten. Kötthuvena i 81s team ges minsta möjliga karakterisering för att skilja dem åt: vi har killen som tror på konspirationsteorier och är tjafsig, vi har killen som har glasögon och är lite feg, vi har killen som tidigare kört stridsvagn, vi har killen som är svart och vi har killen som är tjej. (Alltså, det är inte en transperson, jag bara dummar mig).

Miljöerna är ganska enahanda. Det är skog, mark, skog skog, lite vatten, lite berg, skog.

Specialeffekterna är… dugliga utom att de inte lagt tillräckligt med kräm på sina simuleringar så vatten och rök ser rätt förjävliga ut många gånger. För grovkorniga.

Men visst, actionsekvenserna är rätt actionbrötiga och sådär. Och designen på roboten är… okej.

Men nä, det här var ingen jättebra film det var det inte.

BETYG: 3/5

 

[Badmojo]

Algoritmen tyckte att jag borde se War Machine som kom ut på Netflix nyss. Det är ganska lätt att se varför: Stor robot. Förvandlar sig. Våld.

Ville man vara elak så skulle man beskriva den här filmen som en två timmar lång reklamfilm för amerikanska Rangers.
Vill man vara snäll så beskriver man den istället som en två timmar lång reklamfilm för amerikanska Rangers som bitvis är ganska snygg.

Storyn: Två kötthuvven till bröder har joinat amerikanska militären och är ute i fält i ett av USAs många ogenomtänkta och dumma krig (det i Afghanistan i det här fallet). Det ena kötthuvudet, spelat av Jai Courtney som jag verkligen gillar som skådespelare men som är nästan helt inkapabel att gestalta sympatiska karaktärer, är en idiot och övertygar sin storebror, spelad av jättemuskelberget Alan Ritchson, om att de båda borde försöka joina Rangers. Han är inte svårövertalad pga, som sagt, är ett kötthuvud.

De anfalls kort därefter av onda slemma afghanistanier och Courtneys karaktär klarar sig inte. Så istället för att… gå i terapi eller hantera sina känslor så bestämmer sig Ritchsons karaktär för att gå med i Rangers. Såklart. För det är så hårda, manliga män hanterar sina känslor.

Sedan är det ett 20 minuters träningsmontage där 81, som är numret Ritchsons kötthuvud fått, visar hur jättejättemegatuff han är i Rangers' antagningsprovs-grej. I slutänden är han nära att slängas ut för att han inte är stabil mentalt, men han är så jättejättemegadubbeltuff att de vill ha kvar honom ändå.

Han och hans squad som han inte knutit an till alls skickas ut på övning i fält. Där stöter de på en transformer, typ. Och så slåss de mot den i 90 minuter, och blir allt färre under tiden. Lär sig huvudpersonen att knyta an till sina "bröder"? Ja. Lär han sig prata om sina känslor? Knappt.

Manuset är urdumt, men det brukar jag ju inte ha så mycket emot. Tyvärr är det också rätt tråkigt. Det dröjer väldigt länge innan nån faktiskt börjar försöka fundera ut något, mest springer de runt och jagas av monsterroboten. Kötthuvena i 81s team ges minsta möjliga karakterisering för att skilja dem åt: vi har killen som tror på konspirationsteorier och är tjafsig, vi har killen som har glasögon och är lite feg, vi har killen som tidigare kört stridsvagn, vi har killen som är svart och vi har killen som är tjej. (Alltså, det är inte en transperson, jag bara dummar mig).

Miljöerna är ganska enahanda. Det är skog, mark, skog skog, lite vatten, lite berg, skog.

Specialeffekterna är… dugliga utom att de inte lagt tillräckligt med kräm på sina simuleringar så vatten och rök ser rätt förjävliga ut många gånger. För grovkorniga.

Men visst, actionsekvenserna är rätt actionbrötiga och sådär. Och designen på roboten är… okej.

Men nä, det här var ingen jättebra film det var det inte.

BETYG: 3/5

Pidde på Toppraffel (vars recensioner är underhållande och bra) ger samma betyg och tycker att den kunde ha blivit en bättre Predator: Badlands, än den filmen. Får ge den en chans. Save the robots!

Netflix: War Machine

Foton copyright (c) Netflix Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en film från Lionsgate. Jag började faktiskt att titta på WAR MACHINE utan att först ha läst någonting alls om den, jag hade heller…

toppraffel.se

 

[krank]

Pidde på Toppraffel (vars recensioner är underhållande och bra) ger samma betyg och tycker att den kunde ha blivit en bättre Predator: Badlands, än den filmen. Får ge den en chans. Save the robots!

Netflix: War Machine

Foton copyright (c) Netflix Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en film från Lionsgate. Jag började faktiskt att titta på WAR MACHINE utan att först ha läst någonting alls om den, jag hade heller…

toppraffel.se

Det känns som att han menar något mycket bättre med sin trea, än jag med min.

Sen tyckte jag Badlands var riktigt trevlig. Klart bättre än den här. =)

Det här är definitivt en film man inte behöver ge en chans. Eller ja, kanske om man håller med Pidde mer än mig om Badlands…?

 

[Franz]

Kul att ni pratar om Predator Badlands, den har jag nämligen sett i veckan.

Jag har försökt ta reda på så lite om filmen som möjligt innan jag såg den, men en sak kunde jag inte undgå. Det har tydligen förekommit en del kritik mot att Predatorn i filmen skulle se för mesig ut jämfört med andra predators vi sett. Men detta är ju fullt medvetet gjort, något som adresseras i filmen och en central del hos huvudkaraktären!

För jo, huvudpersonen är en svag predator som oavsiktligt fått sin bror dödad och blivit utstött av sin far för att han är för vek och svag. För att skaffa ära och bli återupptagen i sin klan beger han sig till en planet för att döda ett mycket farligt djur. Väl där träffar han en trasig robot som han slår följe med.

Jag gillar verkligen konceptet här! Att ännu en gång ha en predator som skurk som jagar en liten grupp hade känts väldigt tjatigt. Detta kändes istället som ett nytt och fräscht grepp! Jag gillar även kemin mellan predatorn och roboten. Det funkar både tematiskt och dramaturgiskt, deras olika synsätt passar handlingen och är intressant att följa.

Handlingen som sådan är intressant från början till slut. Det kommer många vändningar och även om man kan ana en del så blir inget direkt förutsägbart.

En sak som jag faktiskt visste angående filmen var att den skulle vara PG-13. Det var lite oroande. Inte för att blod i mängder är ett måste, men jag tycker det kan se lite fult ut när våld är liksom tvunget nerbantat. Men här tänkte jag faktiskt inte på det alls. Det känns inte som att de fått direktiv att göra en film med den åldersgränsen utan att de gjorde den film de ville och att det råkade bli en PG-13 film.

Detta var en film som jag hade stort nöje av att se! Det är inget stort mästerverk, men det är ju ingen av Predatorfilmerna. De är adrenalinpumpande underhållning för stunden och som sådan var den klart sevärd!

 

[wilper]

Jag såg Knowing (2009)

Nicolas Cage är tillbaka, den här gången är han lärare och ensamstående far till en grabb som inte har det så lätt.

Sci fi-historia, rätt välgjord sådan. Jag gillade inte slutet, men det var ju inte filmens fel. Mittemellanbra Cage, men jag klagar inte.

Den får tre stjärnor, men jag hade trevligt hela vägen genom trots allt.