WRNU:s filmklubb 2025 v49

Allt prat om Nic Cage har gjort mig sugen på att se The Rock igen. Mitt minne är att jag tycker Cage gör en solid insats i den filmen utan att vara särdeles "Nic Cage"
Håller med.

Vill du se honom vara maximalt Nic Cage är det Renfield som gäller.
 
Håller med.

Vill du se honom vara maximalt Nic Cage är det Renfield som gäller.
Fast ultimata porträtteringen av Renfield är ju i Coppolas Dracula, där Tom Waits gör honom.
 
Cage är inte Renfield i Renfield. Han är Dracula.
Fast ultimata Dracula är ju Gary Oldman i Coppolas Dracula.

Not: Jag duckduckgoade hur Coppola stavades. Jag kunde istället lyft blicken ovanför monitorn, där jag har en filmaffisch för Apocalypse Now. Datorberoende...
 
Jag tycker den här videon är intressant, just för att Cage pratar om hur han tacklar roller:

 
Flyttade diskussionen om Frank Miller till en egen klubb då det inte har något med film att göra.
 
Jag såg The Interpreter (2005)
Nicole Kidman (yay!) är en tolk för afrikanska språk i FN-skrapan i New York i den här thrillern.
Den manliga huvudrollen bärs av Sean Penn som NSA-agent.

Om vi bortser från den nåååååågot föråldrade synen att svarta människor i afrika är barbarer och vita är vettiga människor, som hela filmen vilar på, så är det faktiskt riktigt bra.

Många spännande vändningar i handlingen och fint foto, jag är mycket nöjd med det här inköpet.

Jag drar till med fyra stjärnor, men kan inte riktigt komma på varför jag håller tillbaka med den femte stjärnan. Välgjort som katten är det i alla fall.
 
Talk to me
2022

RackaRacka är två australiensiska bröder kända för sin komiska stuntman-sketcher och over the top SFX. En av kortfilmerna jag sett med titeln Marvel vs DC har idag 76 miljoner visningar. Så dom tror att dom kan göra en långfilm. Och jävlar vilken långfilm det blev. Dom hade blivit erbjudna att regissera en DC-film men detta var deras hjärtebarn. Filmen drog mig in på ett enkelt sätt och jag kom på mig själv att ha rysningar och sitta spänd, även vid lugna stunder. Få skräckfilmer fått mig att reagera på det sättet. Fotot är också suveränt och jag känner verkligen att det är någonting riktigt annorlunda som presenteras framför mig. Kul att se Eowyn och att en av rollerna är en transperson vars identitet inte handlar om att vara trans. Detta är en film jag rekommenderar varmt.

BETYG: 5/5
 
Good Time
2017

Robert Pattinson är en av våra mest intressanta skådisar. Saken är den att även när han var med i Twilight så gjorde han indiefilmer vid sidan av. Han har haft en återkomst senaste åren med The Batman och den fenomenala Lighthouse och jag är glad att se mer av honom. Trots att jag visste att han var med i denna film tog det mig några sekunder att inse att det faktiskt var honom. En riktigt intressant film där allt verkar gå knas med en ruskigt kvicktänkt bankrånare. Stilen påminner lite om Jonas Åkerlunds stil, från hans kaotiska musikvideor till den helgalna Spun, men denna film är lite mer tillbakadragen i stilen och som om Åkerlund hade producerat filmer under 80-talet. Den skriker indie men även kompetens och upplevelsen är riktigt skön på ett gäng punkter. Intressant att den som har mest exposition egentligen inte är huvudpersonen...

BETYG: 4/5
 
Last edited:
Jag såg The Terminal (2004)

Tom Hanks kommer från något obskyrt öststatsland med flyget till New York, men han släpps inte genom i immigrationskontrollen, och han släpps inte heller iväg till sitt hemland. Det är en feel-good-komedi om livet för en man som fastnat i en Kafkaesk tillvaro i ankomsthallen. Ibland ser den ut att bli en romantisk film, men nej, det är inte en romantisk komedi. Den är rätt trevlig dock, jag hade nog kunna tänka mig att se den någon mer gång. Den utspelar sig på tiden då en hamburgare kostade 70 cent och amerikanarna faktiskt ville ha turister, så det går att sitta och vara lite nostalgisk över den gamla goda tiden också.

Tre stjärnor för själva filmen, men fyra stjärnor med nostalgin.
 
Jag var på bio igår och såg Now you see me, now you don't som alltså är franchisens tredje film.

Det var exakt vad jag trodde att det skulle vara. Det är ganska uppenbart att de som ligger bakom filmerna ser det här som en potentiell evighetsfranchise a' Fast & Furious. De förändringar som sker är ganska beskedliga, inget är superdefinitivt, och det finns självklart en öppning för en fjärde film.

Jag ska inte avslöja speciellt mycket av storyn, för en del av det som gjorde filmen så trevlig som den ändå var, var det lilla elementet av överraskning här och var. Inga större överraskningar; det är en genomgående väldigt inoffensive film.

Manuset är väl kanske 80% där; 20% är lite väl styltigt och teatralt och onaturligt, men det flyter good enough. Det blir också en del klichéer. Det är inte riktigt på nivån "manuset är skrivet av ChatGPT", men det är också gaska mellanmjölksgröt. Men you know. På ett helt OK sätt.

På samma sätt gillade jag typ 80-90% av magitricksen. Dvs, jag gillde de som man ändå kunde tänka sig att det fanns någon form av reell möjlighet att genomföra utan CGI. Men sen låtsas ju filmen (som de tidigare) tyvärr att hypnos är en riktig grej som funkar som på film, och så finns det ett par fysiska trick som… inte skulle funka, inte så som de gjordes.

Men ja, Helt OK film. Gillade man del 1 och 2 vet man vad man har att förvänta sig.

BETYG: 4−/5
 
Jag satt i soffan hos flickvännen igår och såg av en händelse Now you see me (2013) som ligger på Svtplay till ikväll eller hur det nu var.

Flickvännen har visst sett den ett par gånger innan, men för mig var det första gången. Det var ju ganska effektfullt.

Bra driv, bra skådisar. Jag vet inte om plotten håller om man börjar syna sömmarna för mycket, så lika bra att skippa det.

Jag tror jag avrundar lite uppåt till en solid krankisk fyra.
 
Personen filmen baserades på dog för något år sedan. Fortfarande fast på flygplatsen.
Nja, "fortfarande" och "fast" är inte riktigt korrekt. Han inte bara fick lov att lämna flygplatsen (efter ett tag), han gjorde det 2006. Han återvände dock dit månaden innan han dog.
 
Jag såg Maid in Manhattan (2002)

Eller, jag försökte i alla fall.

Jennifer Lopez spelar en ensamstående mamma till en unge som går i mellanstadiet men fortfarande inte kan knyta sina egna skor. Jag sympatiserar med den frånvarande fadern, han har fattat att ungen är ett hopplöst fall och drar till Miami i stället för att umgås.
Det finns nog en romantisk plot här, men det är för cringe för att jag skall orka i mål.

Filmens höjdpunkt är att Stanley Tucci som var skurken i The Terminal är med i den här filmen också, som skurk.

Jag vet inte hur filmen slutar, en stjärna.
 
Back
Top