WRNU:s filmklubb 2025 v49

krank

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
37,724
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v49 2025 – #671 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
  1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
  2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
  3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
  4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

1591730152931.png
 
Jag har sett kung-fu komedin crack shadow boxers ifrån 1979.

När dom hemska banditerna tigergänget börjar terrorisera en liten by måste några vagabonder step up to the plate och endast beväpnade med sin kung-fu måste dom försvara byn mot banditernas frammarsch.


Betyg 3/5. Det här är en helt ok 70's kung-fu komedi, storyn är inget nyskapande utan det är unlikely heroes skyddar dom behövande mot elaka styggingar och humorn består av slapstick.

En av huvudrollerna spelas av Ku Feng som var en shaw-brothers stjärna och detta är ett exempel på dom filmer han gjorde när han moonlightade utanför shaw-brothers regi
 
Color Out of Space
2019

På något sätt har den här filmen hamnat på min "att se"-lista, kanske för att det är en Lovecraft-film, kanske för att Nicolas Cage är med i den. Inget av dom är egentligen tilltalande och det känns som om författarna baserat detta på något lovecraftianskt men sedan sagt "Men aliens...". Det är snyggt foto och snygga effekter och påminner mycket om John Carpenter filmer (som jag sällan gillar), särskilt The Thing. Sämst är Nicolas Cage. Jag har sett intervjuer att han faktiskt har en tanke bakom alla karaktärer och baserar alla sina roller på existerande människor men hans mimik är störtlöjlig, såpass att den drar ned stora delar av filmen. Så filmen funkar mest om du desperat vill slökolla på något.

BETYG: 2/5
 
Rickard said:
Har du sett Tai-Chi Master med Jet Li? Kan verkligen rekommmenderas som slapstick-kungfu. En av mina favorit-kampsports-filmer.
Click to expand...
Är det den ifrån 1993 som har michelle yeoh i en av rollerna ?

Isf har jag sett den ,vill minnas att jag tyckte den var bra
 
Rickard said:
Har du sett Tai-Chi Master med Jet Li? Kan verkligen rekommmenderas som slapstick-kungfu. En av mina favorit-kampsports-filmer.
Click to expand...
Min gamla bekante, KungFu mästaren på Teodoras, syns som hastigast i den.
 
Jag har sett Avatar: The Way of Water, den andra delen i Avatar-serien från 2022.

Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har någon mer behövt någon i sin närhet med förmågan att säga "NEJ!" än James Cameron.

Filmen är ett tydligt exempel på någon som gått fullkomligt vilse i sin egen vision. Cameron är så vilse att han helt misslyckas med att förmedla visionen vidare till tittaren. Så måste det vara! Allt annat är en omöjlighet! För det kan inte vara så att Camerons vision är så grund att den endast består av ytliga "ädla vildar"-fantasier och någon slags idé om att det är bra om man tar hand om naturen.

Och filmen är även rent löjligt för lång. Den är 192 minuter, alltså nästan tre timmar och en kvart lång. Vi talar alltså om en film som man kunnat ta bort en hel timme från och fortfarande haft en film klassad som "lång" kvar. Och denna hypotetiska timme hade man kunnat ta bort utan att för det minska ner på handlingen eller ens på antalet scener. Det hade räckt med att minska ner på alla ändlösa naturvyer.

"Oj! Det låter negativt! Har du inget bra att säga om den?" Jodå, den är ganska snygg. Fast den lyckas ändå inte engagera. Hela filmen känns som en oerhört välgjord cut-scene i ett datorspel eller något som visas på Cosmonova. Och protagonisterna, de blå huvudpersonerna, bryr jag mig heller inte ett spår om. De framstår som helt själlösa. Jag relaterar inte till dem och ser inga personer bakom de blå maskerna. Vilket är märkligt. Gollum visade att det går att få datorgenererade figurer att kännas som de är av kött och blod redan för mer än tjugo år sedan. Varför man misslyckas så grundligt med detta här kan jag inte svara på.

Jag kan inte med gott samvete ge Avatar: The Way of Water, mer än 1/5 i betyg. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att se uppföljarna.
 
Organ said:
Det hade räckt med att minska ner på alla ändlösa naturvyer.
Click to expand...
Jag har nog landat i att Avatarfilmerna framför allt är just de där naturvyerna. Allt annat är mest en ursäkt för att få göra National Geographic i en påhittad alien-miljö. Och det kan jag ändå nånstans uppskatta.
 
Rickard said:
Color Out of Space
2019

På något sätt har den här filmen hamnat på min "att se"-lista, kanske för att det är en Lovecraft-film, kanske för att Nicolas Cage är med i den. Inget av dom är egentligen tilltalande och det känns som om författarna baserat detta på något lovecraftianskt men sedan sagt "Men aliens...". Det är snyggt foto och snygga effekter och påminner mycket om John Carpenter filmer (som jag sällan gillar), särskilt The Thing. Sämst är Nicolas Cage. Jag har sett intervjuer att han faktiskt har en tanke bakom alla karaktärer och baserar alla sina roller på existerande människor men hans mimik är störtlöjlig, såpass att den drar ned stora delar av filmen. Så filmen funkar mest om du desperat vill slökolla på något.

BETYG: 2/5
Click to expand...
Tror aldrig jag har sett Cage göra en bra roll.

Han känns ungefär som någon beskrev Schwartzenegger: Han kan inte spela en roll, han kan bara spela Schwartzenegger som spelar en roll. Det är liksom alltid Cage man ser, inte rollen.

Jämför det med kameleonter som tex Gary Oldman, och det är en milsvid skillnad.
 
Organ said:
Jag har sett Avatar: The Way of Water, den andra delen i Avatar-serien från 2022.

Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har någon mer behövt någon i sin närhet med förmågan att säga "NEJ!" än James Cameron.

Filmen är ett tydligt exempel på någon som gått fullkomligt vilse i sin egen vision. Cameron är så vilse att han helt misslyckas med att förmedla visionen vidare till tittaren. Så måste det vara! Allt annat är en omöjlighet! För det kan inte vara så att Camerons vision är så grund att den endast består av ytliga "ädla vildar"-fantasier och någon slags idé om att det är bra om man tar hand om naturen.

Och filmen är även rent löjligt för lång. Den är 192 minuter, alltså nästan tre timmar och en kvart lång. Vi talar alltså om en film som man kunnat ta bort en hel timme från och fortfarande haft en film klassad som "lång" kvar. Och denna hypotetiska timme hade man kunnat ta bort utan att för det minska ner på handlingen eller ens på antalet scener. Det hade räckt med att minska ner på alla ändlösa naturvyer.

"Oj! Det låter negativt! Har du inget bra att säga om den?" Jodå, den är ganska snygg. Fast den lyckas ändå inte engagera. Hela filmen känns som en oerhört välgjord cut-scene i ett datorspel eller något som visas på Cosmonova. Och protagonisterna, de blå huvudpersonerna, bryr jag mig heller inte ett spår om. De framstår som helt själlösa. Jag relaterar inte till dem och ser inga personer bakom de blå maskerna. Vilket är märkligt. Gollum visade att det går att få datorgenererade figurer att kännas som de är av kött och blod redan för mer än tjugo år sedan. Varför man misslyckas så grundligt med detta här kan jag inte svara på.

Jag kan inte med gott samvete ge Avatar: The Way of Water, mer än 1/5 i betyg. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att se uppföljarna.
Click to expand...
Det värsta med filmen för mig var att huvudpersonen är en osympatisk toxisk skitstövel som smiter från allt ansvar och psykiskt misshandlar sin ena son. Vilket hade kunnat funka om han får stå till svars för detta i slutet men så sker aldrig. Filmen hade kunnat göra precis allt annat rätt men på grund av huvudpersonen hade jag ändå aldrig någonsin kunnat ge den godkänt betyg.
 
Troberg said:
Det är liksom alltid Cage man ser, inte rollen.
Click to expand...
Helt riktigt, men när regissören tonar ned honom så är han bra. Raising Arizona och Next som exempel och många håller honom högt i Leaving Las Vegas. I den förstnämnda är han verkligen annorlunda mot hur han brukar vara. City of Angels är en av mina favoritfilmer med honom.

Jag skulle sätta Cage i samma kategori som Robin Williams: antingen skogstokig eller deprimerad. Det är rollerna man får av honom.
 
Troberg said:
Tror aldrig jag har sett Cage göra en bra roll.

Han känns ungefär som någon beskrev Schwartzenegger: Han kan inte spela en roll, han kan bara spela Schwartzenegger som spelar en roll. Det är liksom alltid Cage man ser, inte rollen.
Click to expand...

Han var helt OK i Kick-Ass, tyckte jag. Men där gjorde han mer eller mindre en imitation av Adam West. :)
 
Khan said:
Vete fasen. När jag läser om gammal Miller från hans "bra" tid är det överraskande lite som håller. Även av det som lyfts som klassiker än idag. Mest är det nog Daredevil: Born Again som håller, men det mesta annat är mellan meh och ren skit.
Click to expand...
Man kan naturligtvis tycka både bra och dåligt även om tidiga Miller, men vad man än tyckte om honom då tycker i alla fall jag att han renodlat sin stil med åren och att det är rätt vanligt för många konstnärer att göra det :)
 
Jag såg Clerks (1994)

Det är Kevin Smiths första film, och det är här vi träffar figurerna Jay och Silent Bob för första gången. De är bifigurer i handlingen som egentligen är en slice of life-historia om en dag för en kille som jobbar i en närbutik och hans kompis som jobbar i en videouthyrning. Det händer inget och det händer massor, beroende på perspektiv. Men det kommer en massa kunder till de respektive butikerna och huvudpersonernas möten med kunderna är själva grejen.

Betyget är högt på IMDB och skall man tro skribenterna där är det här världens bästa independentfilm. Och kanske, såååå bra är den inte, men jag hade aldrig tråkigt.

Jag säger fyra stjärnor, men jag blir mest sugen på att se Dogma igen.
 
wilper said:
Jag såg Clerks (1994)

Det är Kevin Smiths första film, och det är här vi träffar figurerna Jay och Silent Bob för första gången. De är bifigurer i handlingen som egentligen är en slice of life-historia om en dag för en kille som jobbar i en närbutik och hans kompis som jobbar i en videouthyrning. Det händer inget och det händer massor, beroende på perspektiv. Men det kommer en massa kunder till de respektive butikerna och huvudpersonernas möten med kunderna är själva grejen.

Betyget är högt på IMDB och skall man tro skribenterna där är det här världens bästa independentfilm. Och kanske, såååå bra är den inte, men jag hade aldrig tråkigt.

Jag säger fyra stjärnor, men jag blir mest sugen på att se Dogma igen.
Click to expand...

En kul grej med Kevin Smiths filmer - de jag sett iaf - är att alla ser ut distinkt som olika tecknade serier i både visuell och berättarmässig stämning.

Clerks ser ut som en svartvit självbiografisk diskbänksrealistisk serie av, jag vet inte, Daniel Clowes eller liknande.

Dogma ser ut som en pratig Vertigo-serie som Hellblazer eller Preacher.

Jay & Silent Bob Strike Back ser ut som en av MADs gamla filmparodier.
 
Jag såg Puss in Boots: the last wish (2022) för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Fortfarande så jäkla bra!

5/5!

Allt prat om Nic Cage har gjort mig sugen på att se The Rock igen. Mitt minne är att jag tycker Cage gör en solid insats i den filmen utan att vara särdeles "Nic Cage" eller särskilt deprimerad.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top