WRNU:s filmklubb 2025 v41

Jag har gått på födelsedagsbio med en av mina äldsta vänner; vi såg Tron: Ares och är på det hela taget väldigt nöjda.

Finns det problem med filmen? Ja, men inte värre än att man kan bortse från dem.

Plotten är att två företag försöker bygga vidare på Flynns tech och föra ut saker från den digitala världen till den riktiga. Encom som är ett gott och fint och ljust företag som styrs av en snäll asiatisk kvinna som sörjer sin döda syster, och så har vi Dillinger som är ett svart och rött och ont företag som styrs av en Evan Peters-skådespelad ganska helt normal och typisk tech-CEO (dvs storhetvansinnig och skeletor-ond). Problemet de har är att ingen kan få grejer att hålla längre än 29 minuter i verkligheten, så varken Encom som vill använda tekniken för att odla snälla träd och bota sjukdomar, eller Dillinger som vill sälja supersoldater och mördarmaskiner till militären, kan nå sina mål.

Båda är ute efter "permanenskoden". Den snälla asiatiska kvinnan Eve hittar den i Flynns gamla filer (hon hade kunnat kolla i servern som finns i hennes företags lokaler men av mycket oklara skäl behövde hon göra det med serverbackupen som fanns nånstans i Alaska). Dillinger skickar sin supersoldat Ares efter henne, och sen bär det av.

Filmen är väldigt snygg, musiken är jäkla bra (av NiN men väldigt lite industri och väldigt mycket elektronika), skådespeleriet är mestadels bra, och jag gillar verkligen hur plotten tar koncepten från film 1 och 2 och tar dem liksom nästa steg. Legacy var ju den första att introducera koncepter "ta med sig ett Program från inifrån Nätet", här tas det ett steg till. På ett visuellt kalassnyggt sätt. Legacy led lite av overreach – tekniken var inte riktigt där ännu för att föryngra Jeff Bridges. Jag tror att de kanske gör en sån föryngring i ett tidigt typ arkivklipp? Men det spelar ingen roll, för tekniken har gått framåt och jag såg ingen effekt som funkade lika dåligt som Bridges gjorde i Legacy.

Filmen har egentligen två svagheter: Dels är den goda CEO:n Eve inte speciellt välskådespelad. Jag tror att det är för att rollens manus är dassigt, men skådespelerskan hjälper inte till.

Men mitt största problem är nog det här med "det enda sättet att besegra en ond CEO är med en god CEO". Jag köper helt enkelt inte konceptet "jättegod och fin och snäll tech-CEO". Det är för overkligt. Vad ser vi i verkligheten? Elon Musk, Sam Altman, Jeff Bezos. Ingen av dem kan riktigt beskrivas utan att de låter som serietidningsskurkar. Jag har lättare att köpa konceptet "program som har egen intelligens i en virtuell värld skapad på en 386:a" än jag har att köpa konceptet med det renodlat supergoda techföretaget och dess renodlat supergoda CEO.

Filmen hade inte ens behövt det – ingenting i filmens plot kräver att protagonisten är rik eller har ett stort techföretag. Det här hade funkat mer eller mindre lika bra om Encom låg i ruiner och den här systern var en scrappy underdog. Faktum är att det nog blivit en mer intressant film av det. Alla gillar en underdog!

Eller, Encom hade kunnat vara ett spelföretag som huvudpersonen tvingats ut ur – och som hon varit tvungen att bryta sig in på eller på olika sätt besegra för att kunna få tillgång till utrustningen hon behöver.

Men större delen av filmen märks det inte ens att hon har pengar – när hon landar med sitt flygplan och ska föra den superviktiga koden till HQ – varför är det hon på motorcykel och hennes kompis i vanlig bil= Varför har hon ingen säkerhetsdetalj? Varför har hon inte ens en handsfree som låter henne ringa till kontoret?

Men jaja, det här må ha varit lite störande, men som sagt inte värre än att jag kunde ignorera det. Tronfilmerna har alltid varit style over substance och rule of cool, och den här filmen är en bra fortsättning.

Jag är sugen på att se ettan, se om tvåan, och sen kanske klämma den där tv-serien jag hört om…

BETYG: 4+/5
 
Jag har sett Kate (2021), en rätt snygg och ytlig pang-pang som utspelar sig i Japan. Mary Elizabeth Winstead sperlar huvudrollen som lönnmördaren Kate. Tyckte hon var bra och kände inte alls igen henne från annat jag sett henne i som jag också tyckt varit bra. Rollen som Ramona Flowers i Scott Pilgrim vs. the World är väl den jag skulle haft bäst chans att koppla ihop henne med.

Tyckte att första halvan var starkare, och slår man sig ner för att se den ska man nog inte vara på humör för att syna manus och motivationer för mycket i sömmarna. Trots det en rätt stark krankisk trea för min del.
 
Är det ingen som har sett One Battle After Another? Jag kom just hem från tredje visningen. Finns inget betyg som räcker till.
 
Jag har sett cannoball run 2 ifrån nån gång på 80-talet.

Shejk Falafel's (ja hen heter så) far kung Falafel är mycket upprörd efter att shejk falafel förlorade senaste cannonball run då falafel familjen alltid haft ryktet om sig att vara snabbast I hela arabvärlden, dom har dom snabbaste bilarna,dom snabbaste flygplanen,dom snabbaste båtarna, dom snabbaste hästarna och naturligtvis dom snabbaste kamelerna.

Kung falafel vill att shejk falafel skall åka till USA och delta i ett nytt cannoball run för att återupprätta familjen falafels heder och ära men shejk falafel påpekar att cannoball run existerar inte längre varpå kung falafel säger men köp ett då vi är ju rika.


Shejk falafel beger sig till USA och slår sig ihop med D.r Van Helsing (ja hen heter så) ifrån första filmen för att doktorn skall kunna kontrollera shejkens stressrelaterade magsår och se till att detta inte blossar upp så shejken måste hoppa av tävlingen.

Sedan ansluter en massa av karaktärerna ifrån första filmen ihop med några nya och nu är cannoball run igång igen


Betyg: 1,5-2/5. Detta känns som en ren ripp-off av cannoball run men ack så mycket mycket mycket mycket sämre.

Filmen lider också av att den är en produkt av the 80's så med andra ord är det en hel del rasistisk,sexistisk och mean spirited humor.


Lite trivia: Detta var sista gången som Dean Martin, Frank Sinatra och Sammy Davies (the rat pack) sågs på bioduken i samma film.

Detta var också Jim nabors sista filmroll innan hen avled 2017

Detta var Jackie chan's 3:e hollywoodroll
 
Är det ingen som har sett One Battle After Another? Jag kom just hem från tredje visningen. Finns inget betyg som räcker till.
Jorå. Såg den på IMAX. Gillade den skarpt men inte så totalt hänförd som du verkar. En stabil 4/5

Såg för övrigt i veckan:

The Lost Bus. Verklighetsinspirerad från bränderna i Kalifornien 2018. Bra! 3/5

28 years later. Uppföljare som jag sett fram emot och verkligen tvärdiggade. Annorlunda, knäpp, som en skruvad postapokalyptisk rollspelshistoria. Helvete vad jag ser fram emot del 2. 4+/5
 
Sett Weapons från 2025.

Filmen handlar om en skolklass där alla barn utom ett har försvunnit spårlöst. Berättelsen är indelad i ett antal parallella karaktärsskildringar som ur olika synvinklar korsar varandra (tänk 11:14, Trick ’r Treat, Go, Crash, Pulp Fiction och Amores Perros m.fl.).

Jag tycker den här filmen gör sin grej riktigt bra även om jag gillar första halvan (främst psykologisk skräck) mer än andra halvan (som går mer åt splatter/gore).

En sista reflektion är att jag aldrig riktigt fattade hur titeln hänger ihop med själva berättelsen. Självklart kan man tänka abstrakt att människorna är vapen, men det skaver lite. Den koppling som finns är (iaf var jag noterade) scenen med automatkarbinen som svävar ovanför huset och den känns också rätt diffus i en annars rätt tydlig historia.

Nåväl, 4/5
 
En sista reflektion är att jag aldrig riktigt fattade hur titeln hänger ihop med själva berättelsen. Självklart kan man tänka abstrakt att människorna är vapen, men det skaver lite.
Säger de inte just den grejen rakt ut i filmen? Att barnen används som vapen? Jag har för mig det… Men absolut, det är inte en självklar titel. Och i mina ögon är ju titeln dessutom på gränsen till spoiler…
 
Häromnyss såg jag Art Spiegelman: Disaster is my muse, en nyproducerad dokumentär om Art Spiegelman.

Rubbet finns där i länken. Det är precis vad du tror. En klassisk TV-dokumentär om Spiegelman, där c:a 65% av tiden fokuserar på Maus. Jag är för.

4/5. Bra skit. Har aldrig sett en bättre dokumentär om Spiegelman.
 
Jag har fortsatt beta av filmerna relaterade till The Conjuring-universat. Denna gång blev det Annabelle: Creation från 2017. Det är en spin-off från The Conjuring och en prequel till Annabelle. Noterbart är även att filmen regisserats av svensken David F Sandberg.

Denna gång tas vi tillbaka till 1950-talet och får vara med när dockan Annabelle tillverkas som en present till dockmakarens dotter. Sedan blir det snabbt läskigt. Likt de andra filmerna i serien så börjar den bra men börjar sedan sagga lite. Denna gång så håller sig spänningen betydligt längre. Det är först framemot slutet det känns som att det går lite stå i läskigheterna. När allt är över så får vi dock en post-scen som direkt anknyter till en av de tidigare filmerna på ett sätt som i alla fall inte jag såg komma och fick mig att nästan sätta mig käpprak i tv-soffan. Den delen höjde filmens betyg med nästan ett helt poäng. Bra gjort! Vi får även en kort nick till den kommande The Nun-spin-offen.

Annabelle: Creation är en av de bättre filmerna i serien än så länge. Den får tre och ett halvt utsatt föräldralöst barn av fem möjliga. (3.5/5)

Filmen är lätt att hitta. Bland annat finns den på Netflix, Prime Video och HBO Max.
 
Jag har sett ännu en The Conjuring-film. Denna gång blev det spin-offen The Nun från 2018. Det är en osammanhängande och ologisk historia som inte engagerar. Skådisarna är på sin höjd ok men deras största problem är att de inte har något att arbeta med.

Det finns dock ett fåtal ljusglimtar. Inledningen är ganska ok och det finns en scen precis i slutet som anknyter till den första filmen i serien som är lite kul. Annars är det inte mycket som lockar med The Nun. Är man intresserad av The Conjuring-världsbygget så kan man se den men inte annars.

The Nun är den sämsta filmen i serien än så länge. Den får 1.5/5.

Jag såg filmen på Netflix men den finns på många andra plattformar.
 
Jag har sett The General's Daughter (1999)

John Travolta är utredare i amerikanska arméns avdelning för att utreda brott som begås av soldater. Vi får följa honom under utredningen av ett brott som sänder ringar på vattnet upp på högsta nivå.

Det är en rätt bra film faktiskt, Travolta spelar den typ av figurer som han brukar spela, och är charmig. På DVDn så följde det med ett alternativt slut också, och jag kan bara konstatera att det här skulle ha kunnat bli en mycket sämre film om de inte skärpt sig i klipprummet.
Det är andra gången jag såg filmen, men jag hade glömt så mycket att jag fick bli överraskad av vändningarna i handlingen en gång till, vilket var trevligt.

Fyra stjärnor, svaga.
 

Attachments

  • MV5BNmZiZjk0OTQtZDhiNS00YzRjLWJmOWItZjM3ZGI4NDU5NDE0XkEyXkFqcGc@._V1_FMjpg_UX1000_.jpg
    MV5BNmZiZjk0OTQtZDhiNS00YzRjLWJmOWItZjM3ZGI4NDU5NDE0XkEyXkFqcGc@._V1_FMjpg_UX1000_.jpg
    232.5 KB · Views: 1
Joan Chen, känd som Kidda i The Blood of Heroes, har regisserat Autumn in New York (2000), och det var därför jag vågade mig utanför min rätt snäva fåra och stoppade filmen i kundkorgen tidigare idag.

Richard Gere är 48-årig restaurangägare och kvinnokarl, en dag träffar han den magiska drömälvan Wiona Ryder, 22 år. De inleder en romans trots åldersskillnaden. Men beakta att det här är ett DRAMA och inte en ROMANTISK KOMEDI, ni kan dra era egna slutsatser om hur det kan tänkas sluta.

Det är fint foto, och Ryder är jättecharmig. Själv störs jag av att den med mig jämngamle Gere framställs som en uråldrig gubbe, pyttsan!

Inte alls min typ av film, men den kan väl få tre stjärnor.

Vill ni se ett romantiskt drama om åldersskillnader kan ni se The Blood of Heroes i stället, där Joan Chen spelade den kvinnliga huvudrollen mot svärmorsdrömmen Rutger Hauer. En film vars största svaghet är att betygsskalan slutar vid bara fem stjärnor och den därför inte kan få alla den förtjänar.
 
Min The Conjuring-resa fortsätter. Jag har sett The Conjuring 2 från 2016. I den återvänder vi till makarna Warren från del ett i serien. Denna gången tar de sig an ett fall i Storbritannien (bygger på ett, påstått, äkta fall från 1977.) med ännu en familj som terroriseras av demoniska krafter.

Det är lite samma sak som det från första The Conjuring-filmen, det mesta har vi sett förut. Men jag undrar om denna ändå inte är snäppet bättre. Filmen är snärtigt berättad och även om vi får en ganska lång uppbyggnad innan något egentligt otäckt händer så blir det ändå aldrig tråkigt. Precis som i ettan så har man vinnlagt sig att få till en nästan dokumentär stämning som bara ökar känslan av olust. Filmen innehåller ett par genuint skrämmande scener.

Filmen innehåller även element som pekar vidare mot spår som senare kommer att tas upp i The Nun-spinoff-serien.

The Conjuring 2 är än så länge nog den bästa filmen i serien. Den får 3.5/5.

Jag gillar hur mycket rasismen mot familjen från samhället för att de från Irland är en grej och nästan lika illa som det övernaturliga.
 
Jag såg Saturday Night Fever (1977).

John Travolta är en dansintresserad och motorburen ungdom på glid i denna dans- och musikfilm som på något vis satte punkt på disco-eran.
Den är ett fantastiskt fint tidsdokument av en svunnen tid och musiken är verkligen tongivande. Flera av låtarna som förekommer i filmen spelas på radion än idag.

Jag höjde ögonbrynen lite över att en ikonisk dans- och musikfilm kunde vara från 15 år, men jodå, det kan de tydligen vara och ganska välförtjänt så.

Den får fyra stjärnor, starka sådana. En film som förtjänar ikon-stämpeln.
 
Jag har sett The General's Daughter (1999)

John Travolta är utredare i amerikanska arméns avdelning för att utreda brott som begås av soldater. Vi får följa honom under utredningen av ett brott som sänder ringar på vattnet upp på högsta nivå.

Det är en rätt bra film faktiskt, Travolta spelar den typ av figurer som han brukar spela, och är charmig. På DVDn så följde det med ett alternativt slut också, och jag kan bara konstatera att det här skulle ha kunnat bli en mycket sämre film om de inte skärpt sig i klipprummet.
Det är andra gången jag såg filmen, men jag hade glömt så mycket att jag fick bli överraskad av vändningarna i handlingen en gång till, vilket var trevligt.

Fyra stjärnor, svaga.
Musiken är grym. Soundtrack-versionen av Sea lion woman är på min topp 5 bästa rollspelsmusik. Den heter She began to lie på skivan.
 
Musiken är grym. Soundtrack-versionen av Sea lion woman är på min topp 5 bästa rollspelsmusik. Den heter She began to lie på skivan.
Väldigt speciell låt! Kan se filmbilder för min inre syn när jag lyssnar på den. Verkligen ett spännande men effektivt val.
 
I fredagskväll fortsatte jag och yngsta grabben med ytterligare en Nalle Puh-film. Nasses stora film från 2003.
Filmen handlar om att Nasse är försvunnen och att Puh m.fl. ger sig ut för att leta rätt på honom. Den övergripande historien blandas upp med flashbacks till minihistorier där Nasse på olika sätt har en viktig roll.

Filmen var helt ok (3/5), men framförallt var det såklart roligt att yngsta grabben ville att han och jag skulle se fler Puh-filmer.

EDIT: Såg den på Disney+
 
Last edited:
Jag har även sett kanadensiska thrillern Les chambres rouges (Red Rooms) från 2023.

Filmen handlar om Kelly-Ann som är åskådare i en mordrättegång där en man står anklagad för tortyr och mord på minderåriga tjejer, och som han har streamat på Darkweb.
Det är mycket som är obehagligt i filmen, men jag tycker man lyckas väl med att kommunicera det fasansfulla utan att visa det. Det här blir lite som en mix mellan 8mm och Millenium-filmernas Lisbeth Salander.

3+/5

EDIT: Filmen finns kostnadsfritt att se på Cineasterna.com .
 
Back
Top