Jag har gått på födelsedagsbio med en av mina äldsta vänner; vi såg Tron: Ares och är på det hela taget väldigt nöjda.
Finns det problem med filmen? Ja, men inte värre än att man kan bortse från dem.
Plotten är att två företag försöker bygga vidare på Flynns tech och föra ut saker från den digitala världen till den riktiga. Encom som är ett gott och fint och ljust företag som styrs av en snäll asiatisk kvinna som sörjer sin döda syster, och så har vi Dillinger som är ett svart och rött och ont företag som styrs av en Evan Peters-skådespelad ganska helt normal och typisk tech-CEO (dvs storhetvansinnig och skeletor-ond). Problemet de har är att ingen kan få grejer att hålla längre än 29 minuter i verkligheten, så varken Encom som vill använda tekniken för att odla snälla träd och bota sjukdomar, eller Dillinger som vill sälja supersoldater och mördarmaskiner till militären, kan nå sina mål.
Båda är ute efter "permanenskoden". Den snälla asiatiska kvinnan Eve hittar den i Flynns gamla filer (hon hade kunnat kolla i servern som finns i hennes företags lokaler men av mycket oklara skäl behövde hon göra det med serverbackupen som fanns nånstans i Alaska). Dillinger skickar sin supersoldat Ares efter henne, och sen bär det av.
Filmen är väldigt snygg, musiken är jäkla bra (av NiN men väldigt lite industri och väldigt mycket elektronika), skådespeleriet är mestadels bra, och jag gillar verkligen hur plotten tar koncepten från film 1 och 2 och tar dem liksom nästa steg. Legacy var ju den första att introducera koncepter "ta med sig ett Program från inifrån Nätet", här tas det ett steg till. På ett visuellt kalassnyggt sätt. Legacy led lite av overreach – tekniken var inte riktigt där ännu för att föryngra Jeff Bridges. Jag tror att de kanske gör en sån föryngring i ett tidigt typ arkivklipp? Men det spelar ingen roll, för tekniken har gått framåt och jag såg ingen effekt som funkade lika dåligt som Bridges gjorde i Legacy.
Filmen har egentligen två svagheter: Dels är den goda CEO:n Eve inte speciellt välskådespelad. Jag tror att det är för att rollens manus är dassigt, men skådespelerskan hjälper inte till.
Men mitt största problem är nog det här med "det enda sättet att besegra en ond CEO är med en god CEO". Jag köper helt enkelt inte konceptet "jättegod och fin och snäll tech-CEO". Det är för overkligt. Vad ser vi i verkligheten? Elon Musk, Sam Altman, Jeff Bezos. Ingen av dem kan riktigt beskrivas utan att de låter som serietidningsskurkar. Jag har lättare att köpa konceptet "program som har egen intelligens i en virtuell värld skapad på en 386:a" än jag har att köpa konceptet med det renodlat supergoda techföretaget och dess renodlat supergoda CEO.
Filmen hade inte ens behövt det – ingenting i filmens plot kräver att protagonisten är rik eller har ett stort techföretag. Det här hade funkat mer eller mindre lika bra om Encom låg i ruiner och den här systern var en scrappy underdog. Faktum är att det nog blivit en mer intressant film av det. Alla gillar en underdog!
Eller, Encom hade kunnat vara ett spelföretag som huvudpersonen tvingats ut ur – och som hon varit tvungen att bryta sig in på eller på olika sätt besegra för att kunna få tillgång till utrustningen hon behöver.
Men större delen av filmen märks det inte ens att hon har pengar – när hon landar med sitt flygplan och ska föra den superviktiga koden till HQ – varför är det hon på motorcykel och hennes kompis i vanlig bil= Varför har hon ingen säkerhetsdetalj? Varför har hon inte ens en handsfree som låter henne ringa till kontoret?
Men jaja, det här må ha varit lite störande, men som sagt inte värre än att jag kunde ignorera det. Tronfilmerna har alltid varit style over substance och rule of cool, och den här filmen är en bra fortsättning.
Jag är sugen på att se ettan, se om tvåan, och sen kanske klämma den där tv-serien jag hört om…
BETYG: 4+/5
Finns det problem med filmen? Ja, men inte värre än att man kan bortse från dem.
Plotten är att två företag försöker bygga vidare på Flynns tech och föra ut saker från den digitala världen till den riktiga. Encom som är ett gott och fint och ljust företag som styrs av en snäll asiatisk kvinna som sörjer sin döda syster, och så har vi Dillinger som är ett svart och rött och ont företag som styrs av en Evan Peters-skådespelad ganska helt normal och typisk tech-CEO (dvs storhetvansinnig och skeletor-ond). Problemet de har är att ingen kan få grejer att hålla längre än 29 minuter i verkligheten, så varken Encom som vill använda tekniken för att odla snälla träd och bota sjukdomar, eller Dillinger som vill sälja supersoldater och mördarmaskiner till militären, kan nå sina mål.
Båda är ute efter "permanenskoden". Den snälla asiatiska kvinnan Eve hittar den i Flynns gamla filer (hon hade kunnat kolla i servern som finns i hennes företags lokaler men av mycket oklara skäl behövde hon göra det med serverbackupen som fanns nånstans i Alaska). Dillinger skickar sin supersoldat Ares efter henne, och sen bär det av.
Filmen är väldigt snygg, musiken är jäkla bra (av NiN men väldigt lite industri och väldigt mycket elektronika), skådespeleriet är mestadels bra, och jag gillar verkligen hur plotten tar koncepten från film 1 och 2 och tar dem liksom nästa steg. Legacy var ju den första att introducera koncepter "ta med sig ett Program från inifrån Nätet", här tas det ett steg till. På ett visuellt kalassnyggt sätt. Legacy led lite av overreach – tekniken var inte riktigt där ännu för att föryngra Jeff Bridges. Jag tror att de kanske gör en sån föryngring i ett tidigt typ arkivklipp? Men det spelar ingen roll, för tekniken har gått framåt och jag såg ingen effekt som funkade lika dåligt som Bridges gjorde i Legacy.
Filmen har egentligen två svagheter: Dels är den goda CEO:n Eve inte speciellt välskådespelad. Jag tror att det är för att rollens manus är dassigt, men skådespelerskan hjälper inte till.
Men mitt största problem är nog det här med "det enda sättet att besegra en ond CEO är med en god CEO". Jag köper helt enkelt inte konceptet "jättegod och fin och snäll tech-CEO". Det är för overkligt. Vad ser vi i verkligheten? Elon Musk, Sam Altman, Jeff Bezos. Ingen av dem kan riktigt beskrivas utan att de låter som serietidningsskurkar. Jag har lättare att köpa konceptet "program som har egen intelligens i en virtuell värld skapad på en 386:a" än jag har att köpa konceptet med det renodlat supergoda techföretaget och dess renodlat supergoda CEO.
Filmen hade inte ens behövt det – ingenting i filmens plot kräver att protagonisten är rik eller har ett stort techföretag. Det här hade funkat mer eller mindre lika bra om Encom låg i ruiner och den här systern var en scrappy underdog. Faktum är att det nog blivit en mer intressant film av det. Alla gillar en underdog!
Eller, Encom hade kunnat vara ett spelföretag som huvudpersonen tvingats ut ur – och som hon varit tvungen att bryta sig in på eller på olika sätt besegra för att kunna få tillgång till utrustningen hon behöver.
Men större delen av filmen märks det inte ens att hon har pengar – när hon landar med sitt flygplan och ska föra den superviktiga koden till HQ – varför är det hon på motorcykel och hennes kompis i vanlig bil= Varför har hon ingen säkerhetsdetalj? Varför har hon inte ens en handsfree som låter henne ringa till kontoret?
Men jaja, det här må ha varit lite störande, men som sagt inte värre än att jag kunde ignorera det. Tronfilmerna har alltid varit style over substance och rule of cool, och den här filmen är en bra fortsättning.
Jag är sugen på att se ettan, se om tvåan, och sen kanske klämma den där tv-serien jag hört om…
BETYG: 4+/5
