WRNU:s filmklubb 2025 v27

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v27 2025 – #649 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[wilper]

Sjätte filmen med Henrikssons Wallander. Vi har kommit till Den svaga punkten.

Oväntade vändningar utan like.

Jag gillade inte riktigt mysteriet den här gången, men det är nog mitt fel och inte filmens. Den får tre stjärnor, helt OK, men inte lika bra som de bästa i serien så här långt.

 

[Rangertheman]

28 dagar senare var den första filmen som jag och min sambo såg tillsammans, för drygt 22 år sedan. Igår såg vi 28 år senare.

Den var annorlunda, men bra. Rätt udda på sina ställen. Jag tror inte att det är en spoiler att berätta att det inte är en film för den äckelmagade. Jag gillar hur Boyle flera gånger blandade händelserna som rollpersonerna var med om, med journalfilmer och röster som kunde vara från journalfilmerna eller från informationsfilmer från 60-talet. Mycket effektfullt!

3,5 av 5

 

[wilper]

Sjunde filmen med Henrikssons Wallander. Vi har kommit till Mastermind.

Jag fick dåliga vibbar redan av namnet på filmen, plötsligt blir det på engelska, och det är störtlöjligt manus.

Skräp! Det får två stjärnor, så avgjort sämst hittils. Jag får lägga Wallander på hyllan ett tag och se något annat.

 

[Khan]

Häromdagen så jag om Blues Brothers

Det var betydligt mer slentriansexism än jag mindes, men det är ett sjujäkla ös i filmen. Fantastisk musik, kul karaktärer och ständigt ett bra drag. Hjältarna är sluskiga och ofta skitstövlar, men de har ständigt ett gott mål - att rädda barnhemmet där de växte upp. Så de är underdogs med hjärtat på rätta stället liksom. Första instinkten när de faktiskt får en hög pengar är också att A/ betala av en skuld och B/ betala sitt band resten. Själva tar de ingenting.

Allt kaos de skapar och all skadegörelse de gör på vägen är visserligen skit, men det goda målet gör det ok. Och sen att allt slutar med att de faktiskt går i fängelse utan att passera gå efter att de lyckats med sitt mål är ett överraskande bra slut. Två sluskiga småkriminella som använder sin enda talang för något gott, och är helt okej med att ta sitt straff när de lyckats med det de ville.

Överlag riktigt bra. 4 / 5. Antagligen mer om du gillar gana biljakter och/eller blues.

 

[krank]

Så… Minns ni The Old Guard? Ska jag vara alldeles ärlig så hade jag nog glömt den också, tills jag nu råkade se att det kommit en tvåa. Och jag gillade ju ettan. Så… Nu har jag sett The Old Guard 2.

Det här är mer av samma, typ. Expanderad worldbuilding. Mer greenscreen, kanske? Ganska ytlig film på det hela taget, men helt OK.

De verkar väldigt säkra på att få göra en trea. Se inte den här om du vill se en komplett story.

Det är kul att se Uma Thurman igen; det känns som att jag inte sett henne i nåt på åratal.

Det hade passat väldigt bra med lite mer John Wicksk actionklippning med långa takes, och de är ganska mesiga med blodet även i den här.

BETYG: 4−/5

 

[Feuflux]

Damsel finns på netflix. Grym drake, ond drottning, stark flicka.

Den består av bara tre scener utdragna över 1:50 och det blev lite för segt för mig. 25% worldbuilding, 70% grottkamp (det blev för ensidigt här), 5% upplösning.
Att huvudpersonen ska klara sig är nivå med valfri superhjältefilm. "Ånej, hur ska Batman klara sig ur det här..." Det är inte här vi får spänningen. Så jag funderade på om prinsen skulle överleva istället.

Spoiler: Tada

Det gjorde han inte. Men det viktigaste var att den onda drottningen dog!

Såg filmen ihop med 12-åriga dottern som inte är så intresserad av varken fantasy, drakar eller prinsessor. Tänkte vi kunde njuta av lite girlpower ihop, och det fick vi nog, men det måste finnas bättre filmer för det ändamålet.

2/5.

Ps. Det är nog bra att vara less på prinsessor som offras inför att man ser den här filmen. Ds.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Igår såg jag tillslut Alien: Romulus, och jag har tankar.

De första kanske 20-30 minuterna var otroligt dåliga. Bortsett från att filmen rent visuellt är väldigt snygg (iaf för det mesta), och att den bygger mer på retro-tech estetikens från originalet (som ju inte var "retro" då) än på "space-Apple + Minority Report"-estetiken som de av någon outgrundlig anledning valde för den förhatliga Prometheus. I övrigt var det fruktansvärt plågsamt att titta på. Alla karaktärer var urdumma, varenda meningsutbyte gav skamsköljningar, och grundplotten var både helt osammanhängande och tvärkorkad.

Manuset verkar vara skrivet utefter en checklista där varje ord och mening som sägs skall fylla en av tre funktioner: Exposition, skapa konflikt/drama mellan karaktärerna, eller förstärka karaktärens "drag". Sedan försöker manusförfattaren passa in själva orden som sägs i de boxarna, och utifrån den ekvationen trillar det ut en dialog som är helt osammanhängande, onaturlig och otroligt dum. Samtliga karaktärer är bara jobbiga, osympatiska eller oerhört tramsiga, och det hjälps inte av att skådespelarna verkligen inte bär upp det extremt svaga material de jobbar med.

Handlingen är typ som om ett avsnitt av en kass sci-fi serie från 90-talet bara råkade vara förlagd i Alien-universat, det är så mycket snubbel-plot och saker som bara råkade vara på ett visst sätt och ojsan-hoppsan att det blir skämmigt. Dessutom lider hela filmen av svårartad referenssjuka, vilket ju är en stark indikator på brist på självförtroende och egna idéer, vilket också blir väldigt tydligt i resten av filmen.

Spoiler

För den som fortfarande gillar Alien-världsbygget efter att det kraftigt försämrades av Prometheus så kanske det är kul att veta att det nu är officiell Alien-canon att det tar ungefär 10-15 minuter från att man blir påhoppad av en facehugger tills att man får en xenomorph som hoppar ur bröstet på en, och när den väl gjort det så växer den sig till full storlek inom ca en halvtimme. Så ha det i beaktande när ni spelar rollspel.

Så, jag tycker ju helt uppenbart att Alien: Romulus är en rätt dålig film, den är dum, korkad, fånig, derivativ, irriterande, ologisk, tramsig osv.
Men, när xenomorpherna väl börjar dyka upp och särskilt när de mest irriterande karaktärerna börjar dö, så går det från att vara en jättedålig Alien-film till att bli en genuint underhållande actionskräckis med en hel del balla scener, köttigt gore och faktiskt ett par enstaka egna idéer. När tempot skruvas upp blir det tight, spännande och börjar faktiskt funka. Där regissören Fede Alvarez fumlar och snubblar sig genom allt som har med Alien och sci fi och karaktärer och plot att göra, så kan man i filmens andra halva se glimtar av det som gjorde Don't Breathe till en så bra film.

Bäst blir det på slutet, när saker får gå bananas på riktigt, och även fast det också bygger på idéer vi redan sett i Alien-filmerna (Alien 4 av alla filmer att inspireras av dessutom!) så har jag sänkt garden så mycket vid det här laget av alla dumheter från tidigare att jag bara köper det rakt av. Filmens typ sista 10 minuter räddar den från en total sågning. Jag vill aldrig att Fede Alvarez tillåts skriva ett enda ord manus inom Alien-universat igen, men han får gärna regissera action, monster och body-horror.

2.5/5

 

[wilper]

Jag har börjat ta mig genom Harry Potter, jag köpte en box med Blu-Ray-versioner av filmerna i samma veva som jag beställde min Blu-Ray-spelare. Spelaren är fortfarande på väg, men jag köpte en billig begagnad på Marketplace i min otålighet så...

Jag har sett första och andra filmen. Harry Potter och De vises sten och Harry Potter och Hemligheternas kammare.

Tom Felton som Draco Malfoy är fantastiskt bra, och Alan Rickmans Snape får alldeles för lite tid i bild. De tre hurtiga ungarna som berättelsen egentligen handlar om hoppas jag växer till sig längre fram.

Jag har lagt pussel och kommit fram till att jag läste hela bokserien 2007, och vill minnas att jag tyckte den peakade någonstans i mitten, så jag håller väl på att ta mig ur startsträckan i det perspektivet.

Vad gäller filmatiseringarna så tror jag att jag sett första och andra som piratkopierande student, och då i form av "cam"-releaser, dvs någon som filmat duken på bion. Det gav filmerna lite matiné-känsla som var mysig på studentrummets 15"-monitor.

Nu ser jag på monsterstor plattskärm och Blu-Ray, specialeffekterna känns lite torftiga.

Betyg? Kan man sätta sådant på enstaka filmer i denna sammanhållna historia? Tre stjärnor vardera då, jag hoppas och tror att det blir högre betyg lägre fram när trion har fått växa till sig lite och specialeffektsgänget har fått lite moderna verktyg.

 

[Feuflux]

Jag har börjat ta mig genom Harry Potter, jag köpte en box med Blu-Ray-versioner av filmerna i samma veva som jag beställde min Blu-Ray-spelare. Spelaren är fortfarande på väg, men jag köpte en billig begagnad på Marketplace i min otålighet så...

Jag har sett första och andra filmen. Harry Potter och De vises sten och Harry Potter och Hemligheternas kammare.

Tom Felton som Draco Malfoy är fantastiskt bra, och Alan Rickmans Snape får alldeles för lite tid i bild. De tre hurtiga ungarna som berättelsen egentligen handlar om hoppas jag växer till sig längre fram.

Jag har lagt pussel och kommit fram till att jag läste hela bokserien 2007, och vill minnas att jag tyckte den peakade någonstans i mitten, så jag håller väl på att ta mig ur startsträckan i det perspektivet.

Vad gäller filmatiseringarna så tror jag att jag sett första och andra som piratkopierande student, och då i form av "cam"-releaser, dvs någon som filmat duken på bion. Det gav filmerna lite matiné-känsla som var mysig på studentrummets 15"-monitor.

Nu ser jag på monsterstor plattskärm och Blu-Ray, specialeffekterna känns lite torftiga.

Betyg? Kan man sätta sådant på enstaka filmer i denna sammanhållna historia? Tre stjärnor vardera då, jag hoppas och tror att det blir högre betyg lägre fram när trion har fått växa till sig lite och specialeffektsgänget har fått lite moderna verktyg.

Film 3 och 4 är bäst. (Baserat på empiriska studier = minnet av att ha sett alla 8 filmerna varsin gång för massa år sedan och inte läst nån av böckerna...)

 

[DeBracy]

Jag har sett Rogue One (2016) för tredje gången. Både de tidigare tittningarna finns antecknade i tidigare filmklubbentrådar, så jag kan konstatera att jag gått från en krankisk fyra på bio, till en stark trea vid slötitt, tillbaka till en fyra med tyngden av två säsonger Andor färskt i minnet. Tycker det lyckats bra med att knyta ihop serien med filmen.

Lägligt nog hade jag glömt riktigt hur det slutade, så det var ju lite jobbigt.

Tycker förresten jag märkt ett mönster av att filmer jag ser om ofta känns rappare/mer korthuggna än jag minns dem från tidigare tittningar. Kanske inlevelsen är högst första gången, eller att kraften det tar att processa allt när det är nytt på nåt sätt får flytet att kännas annorlunda?

 

[wilper]

Dagen avrundades med The Bourne Identity (2002), första filmen i en serie thrillers med Matt Damon i huvudrollen. Den hade gått mig helt förbi tidigare och jag köpte en trilogi-box på återvinningsmarknaden bara för att sedan inse att det är typ 5 filmer i serien? Jaja, så går det ibland.

Nå filmens största styrka är de oerhört snygga stickade tröjorna som alla har på sig hela tiden, det är 90-talet som ekar och det känns väldigt naturligt och fint. Näst största styrkan är att Julia Stiles dyker upp i en biroll, bara tre år efter att hon var argbiggan i 10 Things I Hate About You. Riktig feelgood med andra ord.

Som thriller betraktat var den också bra, fyra starka stjärnor. Jag ser fram emot att se klart boxen jag har, och om den håller stilen så blir det att jaga fram de nyaste filmerna också.

 

[DeBracy]

Dagen avrundades med The Bourne Identity (2002), första filmen i en serie thrillers med Matt Damon i huvudrollen. Den hade gått mig helt förbi tidigare och jag köpte en trilogi-box på återvinningsmarknaden bara för att sedan inse att det är typ 5 filmer i serien? Jaja, så går det ibland.

Oj, missat Bourne? Jag var rätt förtjust i de där tre filmerna strax efter det begav sig. Hade nån period då det var kompetensporr med frilansare och agenter som gällde (följde nog som nån slags bieffekt av Leon för mig tror jag).

Har inte sett de senare filmerna, så om du bestämmer dig för att jaga rätt på dem så finns det minst en som är nyfiken på vad du tycker.

 

[Rickard]

Jag har sett Rogue One (2016) för tredje gången. Både de tidigare tittningarna finns antecknade i tidigare filmklubbentrådar, så jag kan konstatera att jag gått från en krankisk fyra på bio, till en stark trea vid slötitt, tillbaka till en fyra med tyngden av två säsonger Andor färskt i minnet. Tycker det lyckats bra med att knyta ihop serien med filmen.

Rouge One är speciell. Jag gillar den; den är annorlunda, men den är för fragmentarisk för min smak (med alla bipersoner). När jag ser Andor så förstår jag bättre vad de försökte göra, men själva storyn är för tunn för att jag ska kunna lyfta den.