Wrestlare är superhjältar utan fantastik

Genesis

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,232
Location
Göteborg
Så jag har just spelat en omgång Glorieuses, ett spel där man spelat catcheuses (kvinnlinga wrestlare) i Frankrike på 80-talet. Och jag insåg en grej: Wrestling-berättelser och superhjälteberättelser är samma berättelser! Du har alter egot vs den civila identiteten och hur de påverkar och ställer till det för varandra. Du har spandex och överdrivna tematiska och teatraliska figurer. Det är samma tematik, och till stor del samma estetik också. Och om man då som jag inte är så förtjust i fantastik så slipper man det helt genom wrestlingberättelser. Jag har spelat ett par wrestlingspel, och det är en genre jag gillar, har jag insett.

Det var mest den insikten jag ville dela med mig. Jag kan rekommendera genren; det funkar väldigt bra i rollspel!
 
Det som saknas är väl hela "rädda världen"-tematiken, men kom igen; det var aldrig det intressanta med superhjältar ändå.
 
Ja, det är spandex + fighter + såpopera + nästan mytiska karaktärer. Det är exakt samma genre.

Det är dock inte helt utan fantastik! The Undertaker är en satanisk magiker tillexempel.
 
God45 said:
Ja, det är spandex + fighter + såpopera + nästan mytiska karaktärer. Det är exakt samma genre.

Det är dock inte helt utan fantastik! The Undertaker är en satanisk magiker tillexempel.
Click to expand...
Ah, men när jag har spelat har vi låtsats att wrestling är på låtsas. Så ingen fantastik, bara en person som spelar en roll med specialeffekter på scen. Mycket av dramat kommer från konflikten mellan livet i ringen och livet utanför.
 
Genesis said:
Ah, men när jag har spelat har vi låtsats att wrestling är på låtsas. Så ingen fantastik, bara en person som spelar en roll med specialeffekter på scen. Mycket av dramat kommer från konflikten mellan livet i ringen och livet utanför.
Click to expand...

Jag gillar de olika nivåerna av ”verklighet” i Wrestling. Det är lite som hur mupparna är ett tv-program om hur de spelar in ett tv-program om mupparna. Man har de verkliga personerna, karaktärerna de spelar och kayfabe situationerna där de måste låtsas vara sin rollperson fastän de bara lever sina liv. Och med rollspel lägger man till en till nivå där spelarna spelar karaktärerna.
 
God45 said:
Jag gillar de olika nivåerna av ”verklighet” i Wrestling. Det är lite som hur mupparna är ett tv-program om hur de spelar in ett tv-program om mupparna. Man har de verkliga personerna, karaktärerna de spelar och kayfabe situationerna där de måste låtsas vara sin rollperson fastän de bara lever sina liv. Och med rollspel lägger man till en till nivå där spelarna spelar karaktärerna.
Click to expand...
Ja! Det blir väldigt meta. Det är ballt.
 
Håller helt med om att de där ibland flytande gränserna är bland det mest intressanta, men har inte haft med det i rollspel (närmaste jag kommit är nog 1001 Nights av Megeuy Baker där man spelar att man är hovfolk som berättar/rollspelar sagor med/för varandra och då kan komma in i såna där lager på lager-situationer).

Jag har spelat en del World Wide Wrestling (Powered by the Apocalypse) och det var kul och gött, men fokus där – som vi körde – var typ 97 % det som händer i ringen och blicken är liksom utifrån. Reglerna handlar mycket om vem som har momentum i matchen, om men lyckas få till heat med varandra så publiken intresserar sig, och om man får till sina svåra spots. Tror det finns mer om utanför ringen också, men det kom inte med de gångerna.
 
DeBracy said:
Håller helt med om att de där ibland flytande gränserna är bland det mest intressanta, men har inte haft med det i rollspel (närmaste jag kommit är nog 1001 Nights av Megeuy Baker där man spelar att man är hovfolk som berättar/rollspelar sagor med/för varandra och då kan komma in i såna där lager på lager-situationer).

Jag har spelat en del World Wide Wrestling (Powered by the Apocalypse) och det var kul och gött, men fokus där – som vi körde – var typ 97 % det som händer i ringen och blicken är liksom utifrån. Reglerna handlar mycket om vem som har momentum i matchen, om men lyckas få till heat med varandra så publiken intresserar sig, och om man får till sina svåra spots. Tror det finns mer om utanför ringen också, men det kom inte med de gångerna.
Click to expand...
Glorieuses har tre faser i varje runda. Först vardagan, där problem i privatlivet ställer till det på ett eller annat sätt, och där man samlar på sig banalité om man inte lyckas hantera dem (men får strass, glitter, om man lyckas). Sedan preppen, där man diskuterar kommande show, och där konflikter mellan rollpersonerna kommer fram en del och kan antingen förvärras eller slätas över. Sedan matchen, där man fokuserar på den av rollpersonerna som har mest banalité. Hon lyckas inte riktigt fokusera på fajten, är ur gängorna och har tankarna på annat (sina vardagsproblem). Hon kan sedan hjälpas av sina vänner (som betalar sin egen strass för att göra detta) eller lämnas och då få en dålig match.

Så det spelet handlar väldigt mycket om vardagslivet och relationerna mellan rollpersonerna, och matcherna är framförallt fluffsnack, med en mekanik som fokuserar på att hjälpa sin partner när hon inte kan prestera på topp.

Och jag tror att det hade funkat ganska rakt av att köra det med superhjältar, om man gillar det.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top