WotC nya enbladsäventyr är inte perfekta, men de har något

[Lemur]

Det började tydligen redan i den nya GM-boken från 2024 med en handfull enbladsäventyr, dessa har jag inte läst. Däremot blev jag nyfiken när jag hörde att nya boken Adventures in Faerun innehåller 50 korta äventyr, så nyfiken att jag inte kunde låta bli att köpa boken.

Många här har kanske sett recensionen av Questing Beast där han sågar skiten ur äventyren. Han har en hel del poänger men, tycker jag, missar lite att spelstilen är något annat än hans OSR-spelstil och mycket av hans kritik är att det är dåligt för att det inte är exakt som hans egna OSR-äventyr. Han klagar exempelvis på att rummen på kartan inte är "keyed", vilket är en grej som jag helt motvals gillar (se nedan).

Men strunta i Questing Best. Här kommer mina fem korvören om äventyren.

Det dåliga:
Äventyren är lite tråkiga och är ofta i stil med; ni blir anställda för att jag bort banditerna i gamla fortet. Det finns ingen twist eller någon hook som leder vidare. Det är verkligen bara ett gäng banditer i ett gammalt fort. De är få av dem som man blir direkt sugen på att köra.

Det bra-iga:

• Kartan är inte "keyed": man slipper läsa en massa rumsbeskrivningar och man slipper känslan av att skeletten alltid är där i precis det rummet. Istället får vi veta att det finns skelett någonstans i området och man kan själv bestämma var och när (eller om) de dyker upp.
• Lista på scener (encounters): Huvudparten av äventyren är en lista på sk. encounters, som är allt från sociala möten till utredning, fällor och strid. Man kan tolka detta som en rälsnings-lista (som Questing Beast gör) men man kan också tolka det mer som förslag typ; här är grejer som kan hända. De är så kort beskrivna att SL måste göra dem till sina egna med hjälp av egen fantasi och improvisation.

Ännu en bra gej:
Här och var i boken finns små kampanjförslag som kan vara en liten historia om en förbannelse eller en elak demon som RP måste stoppa. Sedan följer en lista på enbladsäventyr från boken som man kan pussla ihop för att skapa en längre berättelse. Här lämnas väldigt stort utrymme till SL att sy ihop grejer, och de korta äventyren, som var för sig är lite tråkiga, ges ett större sammanhang. Detta är där boken verkligen glänser.

Missar tyvärr ändå målet:
Slutbetyget blir, trots allt det bra, att det inte känns helt genomarbetat och gjutet. Det hande kunnat vara så mycket bättre. Exempelvis skulle jag viljat se en sida med en bakgrund/konflikt, parat med en sida med lite fraktioner och deras planer (tänk fronter från Apocalypse World). Och sen en bunt enbladsäventyr som är länkade till den större konflikten. Då hade det blivit, inte bara spelbart, utan förmodligen helt suveränt.

 

[verlandes.]

Det känns ofta som att WotC-böcker är snäppet ifrån att göra något kul. Det hade ju varit otroligt om de stod för en konsekvent och stabil kvalitet, om de nu ska vara det mest välspridda spelet!

 

[Bolongo]

Det känns ofta som att WotC-böcker är snäppet ifrån att göra något kul.

Det jobbar väldigt kompetenta personer där. Men de är hårt toppstyrda och kan inte alltid göra sitt bästa på grund av ramarna.

 

[verlandes.]

Det jobbar väldigt kompetenta personer där. Men de är hårt toppstyrda och kan inte alltid göra sitt bästa på grund av ramarna.

Det är min känsla. Sen tycker jag också att saker ibland får lite väl mycket skit - finns en ryggradsreflex att hata på D&D. Jag är själv inget fan, men det jag läst har liksom inte varit uruselt, bara lite småbeige.

 

[Botulf]

Det är iallafall en sällsynt positivt grej från WotC. Jag gillar enbladsäventyr. Speciellt om de lyckats innehålla en karta över en dunge.

 

[Khan]

Ettbladare är ett mycket behändigt format. Särskilt för en spelledare som är lite varmare i kläderna och vågar improvisera lite mer än totala nybörjare.

 

[Basenanji]

Fin recension! Tack @Lemur!

Jag gillar’t! Kanske inte vill köra allt, men härligt med sån’t som är lätt att komma igång med. Fria Ligan har väl lite liknande upplägg, t ex i ”Elysium”.

Men det jag saknar eller längtar efter är en sådan riktigt gedigen och genomarbetad kampanj som Femte konfluxen. En bra metaplot, dramaturgi, roliga SLP:s att interagera med, lite komplexare problem att lösa. Jag är inte helt nöjd med kampanjerna till D&D5; de blir lite som staplade mini-äventyr? Och strider får (i min läsning) nästan exklusivt utrymme.

Ravenloft kanske skiljer sig, jag gillade i alla fall introduktionsäventyret.

Men den här bokrn är ju ändå kul att ha som referens eller ”oj, ska vi spela ikväll? Vad gör jag då?”

 

[Robert Jonsson]

Trevlig recension. Första D&D-boken på länge som jag genuint blir intresserad av att kolla närmare på.

 

[Gamiel]

Ravenloft kanske skiljer sig, jag gillade i alla fall introduktionsäventyret.

5E:s världsbok till Ravenloft har ingen kampanj men en massa äventysförslag, så väll allmänna som specifika för varje domän. O ett flersidors äventyrar i ett hemsökt hus.

 

[Bifur]

Bra recension. Nog inget för mig (inte minst för att jag inte spelar DnD ) men själva ansatsen kan ju vara vettig ändå.

Sen tycker jag ettbladsäventyr är en ganska svår konst att göra bra - så att de faktiskt är något som hjälper SL och håller verkshöjd. (De fastnar ofta på antingen "egentligen bara en idé" eller "alldeles för simpla", som exemplet med banditerna).

 

[luddwig]

(inte minst för att jag inte spelar DnD )

Försök inte mörka nu! Du spelar visst DnD!

 

[Bolongo]

Sen tycker jag ettbladsäventyr är en ganska svår konst att göra bra - så att de faktiskt är något som hjälper SL och håller verkshöjd. (De fastnar ofta på antingen "egentligen bara en idé" eller "alldeles för simpla", som exemplet med banditerna).

I min långa Paladin-kampanj hände det ibland att jag tog ett äventyrsfrö från sektionen med sådana mot slutet av boken och improviserade utifrån dem. De var mellan en kvarts och en halv sida långa, enbart text.

Det blev snabbt uppenbart att alla inte var skapta lika. Vissa kunde jag riffa på i en timme, vissa mer. Den bästa var en halv sida som jag fick att räcka en hel 5-timmars session.

 

[Faehrengaust]

Har alla äventyr i boken en karta?

Min spotana känsla är att kartan tar mycket utrymme (av en sida) och att det per automatik låser äventyret till "gå till platsen och rensa" formatet.

 

[Bifur]

Försök inte mörka nu! Du spelar visst DnD!

Sant sedan en månad. Men jag ser det som ett experiment. Jag är lååångt ifrån att köpa något till spelet.

 

[Faehrengaust]

En tanke.

Om man ändå inte har nycklade rum/kartor så skulle man i teorin kunna frikoppla platser från äventyr. Då skulle man kunna ha "block" av äventyr som man bygger ihop.

Typ:
- Välj/slumpa äventyr/plot/uppdrag
- Välj/slumpa karta/plats
- Välj/slumpa motstånd/utmaningar

Det är väl ingen ny tanke, men just med konceptet enbladsäventyr så känns det som att det skulle kunna funka rätt bra. Man skulle säkert kunna sy ihop det med någon form av kampanjtanke också.

 

[Organ]

Har alla äventyr i boken en karta?

Min spotana känsla är att kartan tar mycket utrymme (av en sida) och att det per automatik låser äventyret till "gå till platsen och rensa" formatet.

Man skulle säkerligen frigöra en hel del utrymme om man inkluderade ett par generiska kartor av typen "krypta", "värdshus", "ruin", "trollkarlstorn", "fartyg" och så vidare för spelledaren att välja fritt mellan.

 

[Leon]

5E:s världsbok till Ravenloft har ingen kampanj men en massa äventysförslag, så väll allmänna som specifika för varje domän. O ett flersidors äventyrar i ett hemsökt hus.

Det påminner om hur vi har gjort i Kopparhavskrönikan.

 

[Lemur]

Har alla äventyr i boken en karta?

Min spotana känsla är att kartan tar mycket utrymme (av en sida) och att det per automatik låser äventyret till "gå till platsen och rensa" formatet.

Vissa saknar karta men då hänvisas istället till en karta som finns i någon annan bok, som exempelvis GM guiden.

 

[luddwig]

Äventyren är lite tråkiga och är ofta i stil med; ni blir anställda för att jag bort banditerna i gamla fortet. Det finns ingen twist eller någon hook som leder vidare.

Något som förvånar mig lite är att WotC inte låtit äventyren fylla ett uppslag istället för en sida. Det hade fortfarande varit ett väldigt behändigt format men samtidigt hade det funnits mycket större möjligheter att bygga intrig, mysterier och olika slags utmaningar på varje plats.

 

[God45]

Jag tycker de här one-page scenariona känns väldigt mycket som platser man skulle stöta på i ett Elder Scrolls spel.