WotC nya enbladsäventyr är inte perfekta, men de har något

[Lemur]

Det började tydligen redan i den nya GM-boken från 2024 med en handfull enbladsäventyr, dessa har jag inte läst. Däremot blev jag nyfiken när jag hörde att nya boken Adventures in Faerun innehåller 50 korta äventyr, så nyfiken att jag inte kunde låta bli att köpa boken.

Många här har kanske sett recensionen av Questing Beast där han sågar skiten ur äventyren. Han har en hel del poänger men, tycker jag, missar lite att spelstilen är något annat än hans OSR-spelstil och mycket av hans kritik är att det är dåligt för att det inte är exakt som hans egna OSR-äventyr. Han klagar exempelvis på att rummen på kartan inte är "keyed", vilket är en grej som jag helt motvals gillar (se nedan).

Men strunta i Questing Best. Här kommer mina fem korvören om äventyren.

Det dåliga:
Äventyren är lite tråkiga och är ofta i stil med; ni blir anställda för att jag bort banditerna i gamla fortet. Det finns ingen twist eller någon hook som leder vidare. Det är verkligen bara ett gäng banditer i ett gammalt fort. De är få av dem som man blir direkt sugen på att köra.

Det bra-iga:

• Kartan är inte "keyed": man slipper läsa en massa rumsbeskrivningar och man slipper känslan av att skeletten alltid är där i precis det rummet. Istället får vi veta att det finns skelett någonstans i området och man kan själv bestämma var och när (eller om) de dyker upp.
• Lista på scener (encounters): Huvudparten av äventyren är en lista på sk. encounters, som är allt från sociala möten till utredning, fällor och strid. Man kan tolka detta som en rälsnings-lista (som Questing Beast gör) men man kan också tolka det mer som förslag typ; här är grejer som kan hända. De är så kort beskrivna att SL måste göra dem till sina egna med hjälp av egen fantasi och improvisation.

Ännu en bra gej:
Här och var i boken finns små kampanjförslag som kan vara en liten historia om en förbannelse eller en elak demon som RP måste stoppa. Sedan följer en lista på enbladsäventyr från boken som man kan pussla ihop för att skapa en längre berättelse. Här lämnas väldigt stort utrymme till SL att sy ihop grejer, och de korta äventyren, som var för sig är lite tråkiga, ges ett större sammanhang. Detta är där boken verkligen glänser.

Missar tyvärr ändå målet:
Slutbetyget blir, trots allt det bra, att det inte känns helt genomarbetat och gjutet. Det hande kunnat vara så mycket bättre. Exempelvis skulle jag viljat se en sida med en bakgrund/konflikt, parat med en sida med lite fraktioner och deras planer (tänk fronter från Apocalypse World). Och sen en bunt enbladsäventyr som är länkade till den större konflikten. Då hade det blivit, inte bara spelbart, utan förmodligen helt suveränt.