Nekromanti WFRP3 - var är buzzet?
- Thread starter Gordeg
- Start date
Tackar för länken.
Jag läste slutet med störst intresse för jag vill gärna veta vilka spelets svagheter är.
"I'm halfway convinced that the dice pool mechanic could do with about two less kinds of dice."
Ja, det kan jag tänka mig. Jag tror att långt ifrån alla spelare kommer att lära sig att plocka ihop sin dice pool snabbt, och dito att läsa av den.
Han uppger också att WFRP3 inte är helt spelledarvänligt men de flesta av förklaringarna till detta är ganska lame tycker jag. De grejorna borde inte vara något större problem när man spelat ett tag, han hade ju bara kört två spelmöten när han skrev recensionen.
Det är två saker av det han tar upp som jag tror kan bli ett verkligt problem för somliga: att skapa egna monster och att improvisera effekter. Spelet är ju byggt kring att man har färdiga kort och markörer för allting, och det är snyggt, men det kräver en större insats av den som vill meka och lägga till...
Gordeg
Jag läste slutet med störst intresse för jag vill gärna veta vilka spelets svagheter är.
"I'm halfway convinced that the dice pool mechanic could do with about two less kinds of dice."
Ja, det kan jag tänka mig. Jag tror att långt ifrån alla spelare kommer att lära sig att plocka ihop sin dice pool snabbt, och dito att läsa av den.
Han uppger också att WFRP3 inte är helt spelledarvänligt men de flesta av förklaringarna till detta är ganska lame tycker jag. De grejorna borde inte vara något större problem när man spelat ett tag, han hade ju bara kört två spelmöten när han skrev recensionen.
Det är två saker av det han tar upp som jag tror kan bli ett verkligt problem för somliga: att skapa egna monster och att improvisera effekter. Spelet är ju byggt kring att man har färdiga kort och markörer för allting, och det är snyggt, men det kräver en större insats av den som vill meka och lägga till...
Gordeg
Mogger
Hipsteranka
Just att SL:s roll inte underlättats på samma sätt som spelarnas var det som fick mig att definitivt bestämma mig för att skita i WFRP3. Jag älskar Old World och hela biten och tycker att WFRP3 verkar vara ett spel i helt rätt riktning. Genomtänkt och fokuserat. Men, jag orkar inte vara SL till ett spel till som kräver att jag ska arbeta som en jäkla stordator. När det gäller speldesign är det en utav mina käpphästar.
Lyckligtvis använder vi vårt Version Noll-hack till Old World så det här är inget problem. Det innebär bara 900kr som jag kan köpa trumskinn för eller något annat jag behöver.
Lyckligtvis använder vi vårt Version Noll-hack till Old World så det här är inget problem. Det innebär bara 900kr som jag kan köpa trumskinn för eller något annat jag behöver.
Många andra har ju i spelrapporter och recensioner pekat på att det blivit just enklare att vara SL så jag vet inte om du bara ska gå på en persons åsikt i det här fallet. Dessutom har han ju lirat spelet två gånger bara. Jag har läst det och det känns som att det kommer vara mycket lättare att spelleda än gamla versionen
Christoffer
It's all pig.
Kraven på spelsystem bör komma på en bred front, inte enbart från att det är en förbättring från tidigare version av samma system
Bara för att D&D4e är ett lyft från D&D3.5 (om man nu tycker det) betyder ju inte att Storming the Wizard's Tower inte är ett bättre system som lämpar sig än mer för vad man vill göra när det kommer till äventyrare som dödar monster och räddar sin familj och hemby undan en säker undergång?
Och som jag ser det, WFRP som system är helt frikopplat från WFRP som värld, det finns ingen koppling dem emellan. Således hjälper det mig inte att spelleda det.
Bara för att D&D4e är ett lyft från D&D3.5 (om man nu tycker det) betyder ju inte att Storming the Wizard's Tower inte är ett bättre system som lämpar sig än mer för vad man vill göra när det kommer till äventyrare som dödar monster och räddar sin familj och hemby undan en säker undergång?
Och som jag ser det, WFRP som system är helt frikopplat från WFRP som värld, det finns ingen koppling dem emellan. Således hjälper det mig inte att spelleda det.
Rising
Vila i frid
Jag tror det är rätt klokt att spelet saknar den sortens koppling som du talar om. Warhammer Fantasy är nämligen helt klart mer av en värld - med trovärdighetsanspråk - än en skådeplats för en viss typ av berättelser.
Call of Cthulhu; Sorcerer; Ditv... De utspelar sig alla på skådeplatser för mycket speciella typer av berättelser; och har alla tjänat på att få regler som styrker och stöder just denna typ av berättelse. Men när det gäller rollspel som utspelar sig i världar så vore det en veritabel katastrof om man begränsade spelupplevelsen till en viss typ av genre, en viss typ av dilemman, eller en viss typ av berättelser.
Ett spel i simulationism-delen av triangeln (vilket jag argumenterar för att WFRP är) behöver regler som just förklarar hur denna värld fungerar; och i den bemärkelsen finns det kopplingar aplenty.
Fast, har jag sagt något om det? Jag menade bara att Måns skäl att inte köpa spelet och istället göra ett helt eget (som iofs verkar riktigt bra!) inte kändes helt väl underbyggt. Jag har läst WFRP3 och har dessutom läst en massa actual play-rapporter och foruminlägg och mitt intryck är att det är ett strömlinjeformat spel som verkar vara riktigt enkelt att spelleda. Nu har jag inte spelat det så jag kan naturligtvis ha fel.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
WFRP är visserligen en värld med en så pass stark stämning och känsla att den framkallar en viss sorts berättelser -- ofta berättelser om trashankar och råttfångare som kämpar mot övermäktiga odds och får sin flodbåt sänkt. Helt vattentäta skott går inte att sätta upp mellan miljö och berättelse i det här fallet.
Det är mitt intryck också men med samma reservation som du, alltså att jag inte provat att faktiskt spela det. Så där har mr Rodney Thompson mer på fötterna än vi. Jag misstänker att han sitter och jämför med D&D.Lord Hubba said:
"Monster stat blocks need serious work in becoming easier to read."
Hallå, hur svårt är det egentligen? Gissar att han bara känner sig ovan vid formatet.
"Figuring out how to build dice pools needs to be easier."
Det har han kanske rätt i... Det är inte komplicerat men däremot omständligt, ett enda slag har ofta flera led när man samlar tärningar av olika typer. Så tidsvinsten med att bara slå ett slag (istället för att båda parterna slår varsitt slag) kan delvis försvinna.
"Figuring out how to interpret dice pool results on the fly, especially when improvising effects, needs to be easier."
Jaså? De flesta andra slumpmässigt utvalda internetanvändare vars beskrivningar jag läst verkar tycka att det går snabbt att lära sig läsa av tärningarna.
Improvisera effekter är kanske en helt annan femma men frågan är om det är vad just det här spelet är avsett för?
"I have no idea how to create a new monster."
Hallå, det är ju därför vi ska köpa moduler! Dyra moduler!!
Ärligt talat är det väl få spel som inkluderar regler för detta men Thompson har ju jobbat med D&D som har sådana regler, så man får väl ge honom en poäng. Men jag tycker att han gör det svårt för sig när han vill skapa egna monster utifrån materialet i coreboxen. (Jag skapar ytterst sällan egna monster när jag spelleder - såå mycket fritid har jag inte...)
"Creating a balanced encounter seems difficult (admittedly, I've only run it twice now)."
Han besvarar sin egen frågeställning här. Att förbereda bra och balanserade encounters kräver kunskap och erfarenhet i alla rollspel, även i de spel som gör detta bra finns det nybörjartabbar att göra. Som tex att använda överlevlade monster av soldiertyp i D&D4.
"I found that, without the cheat sheets downloaded from BGG, there's a lot of time spent looking in the books."
Men använd spelhjälpmedel för bövelen, och håll det enkelt. Jag har nästan alltid någon form av kom ihåg-papper för sånt jag använder ofta och det är inte säkert att det är samma saker som står på spelledarskärmen om sådan finns. Jag har en spelledarskärm till D&D4 som brukar ligga ihopvikt bredvid mig när vi spelar...
Gordeg
Christoffer
It's all pig.
Vad med WFRP gör att vi inte kan sträva efter att använda ett system som stödjer de historier vi vill berätta? När jag har läst det finns det inget någonstans som skriker efter ett tradigt simspel som den enda lösningen.
Christoffer
It's all pig.
Jag syftade inte på något annat än att hur enkelt något är att spelleda är kopplade till hur väl spelen stödjer det sätt vi närmar oss dem på. StWT och D&D4e är relativt lika i koncept om vi målar med stora penseldrag, men radikalt olika sätt att organisera spelledarens arbete på. Så säger inte att WFRP3 är svårt och meckigt att spelleda, jag säger bara att det inte nödvändigtvis behöver vara enklare utan att det beror på hur vi vill närma oss spelet i fråga.
Mogger
Hipsteranka
Rising said:
Nej, jag tycker inte att Old World är en värld. Det är en plats där man alltid kämpar mot dåliga odds, stående upp till knäna i lera och blod - och förlorar.
Jag har nog läst allt och spelat det mesta till WFRP, oavsett version, inkl fan-material och gud vet vad, och jag känner mig ganska säker på att Warhammer inte är en värld utan just en speciell typ av berättelser.
F.ö var det just Call of Cthulu som låg till grund för WFRP, eller iaf Shadows over Bögenhafen som idag är det mest klassiska och typiska scenariot som finns till spelet.
Mundana är en värld. Old World är det inte (enligt din definition vill säga).
Mogger
Hipsteranka
Lord Hubba said:
Well, jag klamrar mig fast vid det iaf så jag slipper känna att jag måste köpa det.
Rising
Vila i frid
Jag tycker det du skriver är ascoolt, men på vilket sätt menar du att detta är canon, egentligen? Det vimlar ju av framgångsrika, goda hjältar i WFRP's värld, och på hemsidan så står det urtypiska hjältegrejer i stil med "For every age, there are heroes willing to stand up and fight, or common folk for whom destiny has its own unseen plans. [...] Fortune favors the brave, and these heroes will need all the fortune they can muster", bla bla. Inte alls den hopplösa vision som du lyfter fram; där varje berättelse är en tragedi.
Jag tycker att det du beskriver snarare är Chronopia; ty i det spelet (åtminstone grundboken) så fanns det verkligen ingen konflikt mellan gott och ont, och det fanns inga hoppfulla framtidsutsikter någonstans, utan där rådde snarare hopplöshet, desillusion och cynisk resignation: Det fanns liksom ingen tvekan om att alla livsöden som spelet skulle kunna handla om skulle ha tragisk utgång.
Men WFRP tycker jag påminner mer om Sagan om Ringen-rollspelet; som är ett grim & gritty-rollspel som utspelar sig i en värld (och som absolut inte är lämpat för att berätta berättelser såsom den om Ringens Brödraskap (!))
"Jag tycker det du skriver är ascoolt, men på vilket sätt menar du att detta är canon, egentligen?"
Det är det inte egentligen, men det har pågått ett bra tag nu att WFRP grittyfieras mer och mer i anekdoter och beskrivningar för att särskilja det D&D och andra fantasyspel. Det har fått resultatet att om man inte spelar WFRP och folk inte är nakna, kryper i lera, har diarré och någon stjäl ens gröt samtidigt som ens enda sko går sönder så har man inte spelat WFRP.
Storuggla, och jag gör det själv
Det är det inte egentligen, men det har pågått ett bra tag nu att WFRP grittyfieras mer och mer i anekdoter och beskrivningar för att särskilja det D&D och andra fantasyspel. Det har fått resultatet att om man inte spelar WFRP och folk inte är nakna, kryper i lera, har diarré och någon stjäl ens gröt samtidigt som ens enda sko går sönder så har man inte spelat WFRP.
Storuggla, och jag gör det själv
...jag tycker första editionen av WFRP var precis som Måns beskriver det... även om man vann då och då.. men det betyder inte att rollspelet och Warhammer-världen är synonyma. Figurspelet och onlinespelet (och andra spinoffer, som Blood Bowl) är ju nåt helt annat än de CoC-inspirerade grejer jag gillade.
Mogger
Hipsteranka
Rising said:
Nja, jag förivrade mig kanske något, men tidiga Warhammer var precis så här. Det är väldigt tydligt i Shadows over Bögenhafen och en bunt moduler och artiklar därefter. Sedan var det någon slags oskriven lag att SL altid skulle se till att skatten söps upp, eller stals, att de magiska föremålen gick sönder eller visade sig var smittade av kaos - så hur väl man än ville, och hur väl man än kämpade så slutande man sina dagar på ett kloster, döende av Nurgles Rot.
Det har alltid varit basen i Warhammer (rollspelet) men senare spelmakare hade inte riktigt samma vision. I WFRP2 är det tydligt att WFB:s hjältar tog steget in i världen. Och det blev ett jävla tjat på forum om hur gritty 2:an egentligen var. Många kände inte igen Old World.
Så, jag tillhör helt enkelt den gamla skolan. För mig finns det bara ett Warhammer - och det är en svart sörja av mord, misslyckanden och monster. Det finns ett annat Warhammer, men det är en falsk skönbild, en propagandafront som snart kommer att rämna!
Jag vet inte riktigt var WRFP3 landar, men gritty-debatten har redan börjat och jag har tom hört de som säger att de tycker att WFRP2 var överdrivet gritty! lol! Dårar!
Eller, det som Arfert sa, fast med fler ord.