Nekromanti WFRP - Hur lirar ni?

[Beastslayer]

Som Storuggla föreslog så startar jag en tråd om detta då jag vill veta hur just NI spelar detta spel där så många verkara ha en syn som skiljer sig rätt skarpt åt om vad som är bra respektive dåligt och hur man ska spela spelet för att det SKA vara Warhammer.

För mig som dessvärre inte är lika bekant med 1:Ed som jag är när det gäller 2:Ed och jag har av det jag läst om 1:Ed förstått att det är STORA skillnader.
Jag antar att dessa skillnader kom i och med att figurslagsspelet utvecklades väldigt mycket samt att det skiljer 1:ed och 2:ed drygt 16 år eller något liknande? Det är igentligen ovsäntligt om det är 14,15 eller 16 eller mer, spelen skiljer sig åt väldigt mycket.

Men åter till saken, hur fan spelar just NI WFRP? Vad lyfter ni fram och vad är det allra viktigaste med Warhammer som rollspel som gör att det blir Warhammer för ER?
Om ni kan vara mer specifika än LERA och BLOD och att det ingår att man skall vada i dessa två substanser upp till midjan så blir kanske tråden mer givande!

 

[CapnZapp]

Mja, att skillnaderna skulle vara stora med stora bokstäver är att ta i.

För varje gammal stöt som blev djupt besviken för hur v2 sålde ut Warhammers själ finns det minst en som inte bryr sig, en som inte uppfattar några skillnader alls, och en som jag, som ser att det viktiga fortfarande finns där och som inte låter skillnaderna överskugga likheterna!

 

[Mogger]

Men åter till saken, hur fan spelar just NI WFRP? Vad lyfter ni fram och vad är det allra viktigaste med Warhammer som rollspel som gör att det blir Warhammer för ER?
Om ni kan vara mer specifika än LERA och BLOD och att det ingår att man skall vada i dessa två substanser upp till midjan så blir kanske tråden mer givande!

Jag ska försöka, men lera och blod är viktigt! Men, jag ska utveckla vad jag menar.

Lera
Världen i Warhammer är obönhörligt grym, och ibland parodiskt svart. Det finns lera överallt, pest (o.dyl) härjar, adelsmän krigar, det finns alltid en stråtrövare eller en rånmördare bakom nästa krök, och skatterna är alltid löjligt höga (för att inte tala om vad som faktiskt beskattas, som typ fönster och ankare m.m.). Det är en aspekt av leran. Det är egentligen bara något som ligger utanpå. Det är färg, setting eller vad man kallar det. Jag lägger stor vikt vid det här när vi spelar.

Blod
Våld är en viktig del av Warhammer. Du slåss, du mördar, men framförallt är det andra som slåss och mördar. Ofta är det dig de vill döda. Kaos vill ta över och det leder alltid till att oskyldiga död. Och skydliga. Och alla andra som kommer ivägen.
--------
Det här är alltså två viktiga ingredienser för mig. Jag vill alltid ge spelarna dåliga odds, farliga motståndare m.m.

Nu när vi spelar med vårt Version Noll-hack (arb.namn Daemon) kan vi lösa allt det här i spel.

 

[Storuggla]

Vissa säger att WFRP är när man tror att mans pelar DnD, men egentligen spelar CoC. Det är fungerar en stund. För mig handlar WFRP oftast om vanliga människor, inga superhjältar eller ens hjältar, som tvingas stå upp och ta striden mot kaos, skurkar och allt fanstyg som härjar i världen. Mitt WFRP är inte en Old World där kaoskrafterna hoppar upp ur kloaken målat rött och sedan rusar runt och slår ner folk, min Old World är en värld där kaos förvisso förvränger akademiker i mustiga bibliotek med förbjuden kraft och löften om drömmars förverkligande men även en värld där människor allt som oftast begår hemska brott och konspirerar enbart för egen vinnings skull.
Det är en värld och ett spel där om du rusat ner i kloakerna för att rädda grannflickan från hemska råttbeastmen (för intelligenta råttor som styr ett rike under jord - vansinne!) och återvänt med livet i behåll, så är det en ordentlig risk att dina sår går åt pipan och att du får problem med matsmältningen då du tagit några kallsupar där nere.
Det är även en värld av nybyggnation, städer där man alltid hör hammarslag och byggställningar reses konstant till furstens senaste bygge medan de befintliga byggnaderna täcks av spindelväv och damm. Det är en värld av byråkrati, där äventyrare beskattas på de skatter de rövat till sig från monstren och där världshusvärden lika väl kan ge dig nästa äventyr som råna dig i sömnen.


Storuggla, kanske mer efter BBT

 

[KostaFriaLigan]

I den kampanj vi spelar (The Thousand Thrones) med WFRP2 så känns sunket -men jag tror mest det beror på att vår SL kör by the book, han följer äventyren rätt rakt på med mindre ändringar.

Att jämföra att spela i Marienburg mot låt säga Krilloan är helt klart en annan upplevelse. Jag förstår nu vad low fantasy är, typ.

För min del kan en del lite high fantasy-inslag, som skulle ge mig mer sense-of-wonder få finnas med.

 

[DeBracy]

Mitt WFRP är inte en Old World där kaoskrafterna hoppar upp ur kloaken målat rött och sedan rusar runt och slår ner folk, min Old World är en värld där kaos förvisso förvränger akademiker i mustiga bibliotek med förbjuden kraft och löften om drömmars förverkligande men även en värld där människor allt som oftast begår hemska brott och konspirerar enbart för egen vinnings skull.

Jag skulle nog kunna tänka mig att bara säga »+1« på det här helt enkelt.

Nu har jag inte spellett Warhammer på säkert fem år och han då aldrig grotta ner mig i setting, stämning eller komma till nån stad där det pågick byggen eller så, men jag tycker det låter spot on.

Old World ligger mig rätt varmt om hjärtat även om jag sällan är på besök tyvärr.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Har inte lirat WFRP sedan EW-kampanjens dagar, men börjar bli sugen igen. Ska verkligen titta på Måns Old World-hack av Version Noll när det är klart.

Jag skulle vilja spela en kampanj som ruckar eller vänder lite på den klassiska världsåskådningen. Där Kaos inte nödvändigtvis är synonymt med pur Ondska, utan också betyder löfte om förändring. Där Order inte bara står för det Goda utan lika mycket representerar den gamla förstelnade maktelitens förtryck.

Jag menar, Tzeentch och Barack Obama har ju samma slogan

Finns det publicerat material med en dylik twist på settingen? Jag har usel koll på allt som gavs ut till 2nd ed.

Sorry för OT.

 

[Storuggla]

Det finns ingen sådan bok redan, mig veterligen. Dock finns dilemmat redan i settingen - vad har den nyfödda mutanten gjort för ont som gör att hon förtjänar att dö för häxjägarens händer? Bara för att en hel liten by hjälpte till och dolde gamle Isabellas rudamentära kunskap i helande magi, måste de alla dö på bålet?
Hur reagerar rollpersonerna på sådant? Alla mutanter är inte slemmiga monster som skriker "Wöö!" och jagar en med knivar.


Storuggla, also the beards

 

[rjonas]

Det finns ingen sådan bok redan, mig veterligen. Dock finns dilemmat redan i settingen - vad har den nyfödda mutanten gjort för ont som gör att hon förtjänar att dö för häxjägarens händer? Bara för att en hel liten by hjälpte till och dolde gamle Isabellas rudamentära kunskap i helande magi, måste de alla dö på bålet?
Hur reagerar rollpersonerna på sådant? Alla mutanter är inte slemmiga monster som skriker "Wöö!" och jagar en med knivar.

Det intressanta med WFRP är ju att man måste applicera en annorlunda moralfilosofi för att förstå det. Man ska inte spela med modern åskådning. Alla är inte skapade lika. Man förtjänar inte en andra chans. Ont ska med ont förgås. Sen är samhället korrupt också.

Häxjägaren vet vad som händer om mutanter tillåts växa upp och sprida sin sjuka säd. Inkvisitorn vet vad som händer om förrädiska bybor får dölja saker för mänsklighetens enda hopp. En modern världssyn skulle anses farligare än nekromanti.

Det är en bister värld där fara lurar i skuggorna.

 

[Rising]

Jag menar, Tzeentch och Barack Obama har ju samma slogan

Du äger.

 

[Mogger]

Det blir ganska tydligt i V0-hacket. Kaos är en lockelse. Vi körde med en liknande mekanik i en kampanj, och det var riktigt coolt. Att som spelare aktivt välja att ta ett steg mot kaos var tufft, och det handlar absolut inte om ondska. Snarare konsekvenser.

 

[TomasFriaLigan_UBBT]

Det blir ganska tydligt i V0-hacket. Kaos är en lockelse. Vi körde med en liknande mekanik i en kampanj, och det var riktigt coolt. Att som spelare aktivt välja att ta ett steg mot kaos var tufft, och det handlar absolut inte om ondska. Snarare konsekvenser.

Coolt, det låter som det jag är ute efter

Det finns ingen sådan bok redan, mig veterligen. Dock finns dilemmat redan i settingen - vad har den nyfödda mutanten gjort för ont som gör att hon förtjänar att dö för häxjägarens händer? Bara för att en hel liten by hjälpte till och dolde gamle Isabellas rudamentära kunskap i helande magi, måste de alla dö på bålet?
Hur reagerar rollpersonerna på sådant? Alla mutanter är inte slemmiga monster som skriker "Wöö!" och jagar en med knivar.

Det intressanta med WFRP är ju att man måste applicera en annorlunda moralfilosofi för att förstå det. Man ska inte spela med modern åskådning. Alla är inte skapade lika. Man förtjänar inte en andra chans. Ont ska med ont förgås. Sen är samhället korrupt också.

Häxjägaren vet vad som händer om mutanter tillåts växa upp och sprida sin sjuka säd. Inkvisitorn vet vad som händer om förrädiska bybor får dölja saker för mänsklighetens enda hopp.

Det är en bister värld där fara lurar i skuggorna.

Sannerligen. Men måste slutsatsen alltid vara att häxjägaren gör rätt?

En modern världssyn skulle anses farligare än nekromanti.

Just därför vore det en asfräck kampanj, tycker jag

Och jag vet inte om den världssynen måste vara så rysligt modern. Visst, snackar vi ideal som människovärde, jämlikhet och dylikt så är det förstås (relativt) nya grejer som kanske blir fel i en gritty fantasy-setting. Men krav på förändring och våldsamma revolter mot den rådande (repressiva) ordningen finns det väl gott om exempel på genom historien.

Missförstå mig lagom mycket nu - jag föreslår inte en kampanj där den femte kaosguden är en snubbe från Chicago som lovar "change". Vad jag är ute efter är bara att göra Kaos lite mer lockande och Order (Ordning?) lite mer skenheligt.

 

[rax]

Finns det publicerat material med en dylik twist på settingen? Jag har usel koll på allt som gavs ut till 2nd ed.

Det tycker jag nog, åtminstone till första utgåvan. Kampanjen Dying of the Light som gavs ut av Hogshead/GW utspelar sig i och kring Marienburg. Där återfinns bl.a. en koloni med mutanter som, under ledning av en Shallya-prästinna, försöker skapa sig ett vanligt liv långt borta från "normala" människor. Det är tänkt som en rollspelsutmaning, inte ett tillfälle att slakta mutanter. Mycket av kampanjen i övrigt handlar också om att RP måste samarbeta med och ibland hjälpa Kaosfigurer.

Går man tillbaka till Empire Within-kampanjen finns ju också ett klassiskt Kaosdilemma i Something Rotten in Kislev. I deläventyret Champions of Death har Bolgasgrads härskare ingått en allians med tvenne Kaosgudar för att hindra andra Kaosfraktioner från att förstöra staden. RP får ta ställning till om de ska krossa Kaoskulten och därmed sannolikt orsaka stadens undergång, eller om de ska försöka ljuga ihop något för sin uppdragsgivare, tsaren av Kislev. Ken Rolston gör inte valet lätt för spelarna.

/Rax

 

[CapnZapp]

Men måste slutsatsen alltid vara att häxjägaren gör rätt?

Inte alls. Finns gott om noveller med korrupta häxjägare.

Själva ursprungspoängen med Warhammer (alltså jämfört med det D&D spelet konstruerades för att skilja sig från) är ju just 1) gråskalor 2) orättvisor 3) slumpen

Alltså en direkt motsats till den lagligen gode paladinen som känner av ondska och således *VET* att han mördar i ett gott och rättrådigt syfte, och aldrig drabbas av fel, misstag och andra besvärande relativiteter, och aldrig blir utsatt för motsvarande övergrepp som dem han själv utför regelbundet eller annars behöver ta konsekvenserna av sitt handlande.

Bägge spelsätt kan vara roande för stunden dock.

 

[Beastslayer]

Hur skalar ni ner de uppenbara highfantasy inslag som finns i världen, om ni gör det?

Är de länder som ligger utanför Imperiet viktiga? Hur har ni ändrat på dem/hur ser ni på dem? Jag tänker främst på Kislev och Bretonnia, men även de andra så som Norsca, Estalia och Tilea?

Kortfattat: Vad sållar ni bort i världen och hur/varför?

 

[Mogger]

Själva ursprungspoängen med Warhammer (alltså jämfört med det D&D spelet konstruerades för att skilja sig från) är ju just 1) gråskalor 2) orättvisor 3) slumpen

Ja, och kanske det jag gillar mest (och Storugglan med verkar det som) - the enemy within. Inte kampanjen, utan det faktum att kaos är förädiskt och korrumperar inifrån. i Warhammer hade Obamas "change" utan tvekan varit ett tecken (för spelarna) att han var en ful fisk.

 

[Mogger]

Hur skalar ni ner de uppenbara highfantasy inslag som finns i världen, om ni gör det?

Vilka inslag är det du tänker på? Det finns ju en del high fantasy, men det rör sig oftast om unika företeelser. Alltså, det finns magiskolor, märkliga maskiner, monster m.m. men det ser jag inte som något problem.

Är de länder som ligger utanför Imperiet viktiga? Hur har ni ändrat på dem/hur ser ni på dem? Jag tänker främst på Kislev och Bretonnia, men även de andra så som Norsca, Estalia och Tilea?

Jag vill helst veta så lite om dessa så möjligt, för allt officiellt material rörande det här är skit. Tyvärr. Dessutom ser vi stora skillnader här mellan v1 och 2. Men, för mig är allt utanför Empire en parantes, något att slänga in om man vill blanda in en mumie, en rolig accent eller nått sånt.

Till viss del finns det här problemet även med alver och dvärgar. Vi kör med våra dvärgar väldigt vanilj, men alverna är knepigare. De finns i en bunt olika varianter och vi brukar oftast hoppa över dom helt. Halflings är hober, mer eller mindre.

En annan grej som jag "sållar bort" är den rigida politik, historia och geografi som introducerades i v2. Vi kör på v1:s mer dynamiska politiska landskap där allt är omöjligt krångligt och coolt. Och så skiter vi i Storm of Chaos, så klart.

 

[Storuggla]

"Kortfattat: Vad sållar ni bort i världen och hur/varför?"

Storm of Chaos går bort. Allt utanför kejsardömet går bort, det fungerar som fjärran länder men de har ingen relevans. Allt äventyrande sker inom rikets gränser.
Dvärgar kör jag med som de är skrivna, medan alver blir någon sorts typer som man inte sett i byn på mannaminne och man enbart kan se i större städer en gång om året kanske. Det är en händelse när en alv knatar in i staden. Det hjälper inte att de kidnappar barn, smyger runt i skogen och inte syns - man förnimmer dem mest som en kall rysning ner för ryggraden - och har ett helt obegripligt perspektiv då de ser saker ur skogens och ett helt främmande tidsperspektiv (försök få en alv att hålla en avtalad tid).
Halflings är som hober, fast mer bayerska och något mer perversa.


Storuggla, vet inte om jag har canon-befog för pervona

 

[Arfert]

Hur skalar ni ner de uppenbara highfantasy inslag som finns i världen, om ni gör det?

Vilka inslag är det du tänker på? Det finns ju en del high fantasy, men det rör sig oftast om unika företeelser. Alltså, det finns magiskolor, märkliga maskiner, monster m.m. men det ser jag inte som något problem.

Är de länder som ligger utanför Imperiet viktiga? Hur har ni ändrat på dem/hur ser ni på dem? Jag tänker främst på Kislev och Bretonnia, men även de andra så som Norsca, Estalia och Tilea?

Jag vill helst veta så lite om dessa så möjligt, för allt officiellt material rörande det här är skit. Tyvärr. Dessutom ser vi stora skillnader här mellan v1 och 2. Men, för mig är allt utanför Empire en parantes, något att slänga in om man vill blanda in en mumie, en rolig accent eller nått sånt.

Till viss del finns det här problemet även med alver och dvärgar. Vi kör med våra dvärgar väldigt vanilj, men alverna är knepigare. De finns i en bunt olika varianter och vi brukar oftast hoppa över dom helt. Halflings är hober, mer eller mindre.

En annan grej som jag "sållar bort" är den rigida politik, historia och geografi som introducerades i v2. Vi kör på v1:s mer dynamiska politiska landskap där allt är omöjligt krångligt och coolt. Och så skiter vi i Storm of Chaos, så klart.

Precis så kör jag med. Fast jag tror aldrig att vi använt en alv som npc eller rollperson.

Och allt utanför Imperiet känns mer som flavour.. till och med Kislev (som man besöker i The Enemy Within-kampanjen).

 

[CapnZapp]

Hur skalar ni ner de uppenbara highfantasy inslag som finns i världen, om ni gör det?

Det viktigaste är att lära sig ignorera Fantasy Battle, och fokusera på rollspelet WFRP. Redan här försvinner nästan alla high-fantasy inslag, särskilt som kejsare, kungar och ärketrollkarlar sällan eller aldrig förekommer i rollspelet (ens som cameo).

Detsamma gäller slagfält och arméer. Låt bara karaktärerna aldrig träffa på sådana när de är i sin glans dagar. Enskilda kaptener (gärna traumatiserade, brutna sådana!) och övergivna slagfält med kusliga effekter fungerar däremot bra.

Egentligen det enda som jag har behövt skära bort helt och hållet är de disneyfierade magikertornen i Altdorf som 2nd Edition importerat från WFB. Brrrr...

Är de länder som ligger utanför Imperiet viktiga? Hur har ni ändrat på dem/hur ser ni på dem? Jag tänker främst på Kislev och Bretonnia, men även de andra så som Norsca, Estalia och Tilea?

Kislev och Norsca är väl helt okej beskrivna?

För att fungera behöver man läsa Bretonnia-modulen som ohöljd propaganda; och landa någonstans emellan v1 och v2.

Estalia och Tilea har i princip inget officiellt WFRP-material alls, så de länderna bör inte bereda fler svårigheter än vad du gör dig själv! Håll dock utkik efter de fan-skrivna modulerna (prova här för info: http://www.liberfanatica.net/Forums.html )