Weird-känsla

Zire

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,337
Location
Umeå
Vad är era bästa knep för hur man skapar en weird-känsla i beskrivningar och annat när man spelar weird fantasy?

Jag tycker att det är svårt att få till i stunden. Kan vara lättare när man funderar lite, men jag är inte ens riktigt säker på hur jag ska tänka, man vet att det är rätt när det känns rätt.
 
Om man säger "weird fantasy" så tänker jag på Clark Ashton Smith och Michael Moorcock (och enskilda verk av Robert E Howard och HP Lovecraft). Den animerade filmen The Spine of Night (2021) är mitt i prick.

Om vi talar rent generellt så brukar "weird" i de här sammanhangen signalera att man rör sig utanför de etablerade genre-troperna. Weird fiction handlar om saker som inte passar in i våra begreppsramar, okända krafter och fenomen. Lovecraft gjorde gotisk skräck weird genom att överge spöken, varulvar och vampyrer för diverse skumma utomjordingar och dylikt. CA Smith (och i viss mån Howard) gör liknande för fantasyn. Men med varje verk uppstår ju nya troper, så gränsen för vad som egentligen är "weird" förflyttas i viss mån.
 
Weird fantasy för mig innebär att det kan dyka upp både strålpistoler och kosmiska varelser i en mytisk forntidsversion av vår värld.
 
"Weird fantasy" är ju i likhet med sitt systerbegrepp "weird fiction" (och "kosmisk skräck") mycket mer av en känsla och anda än vad det är en tydligt definierad genre.

Jag tänker att saker som drömlogik, surrealism och utomvärldslighet är viktiga komponenter.
Saker som konsekventa, logiska världsbyggen, hårda magisystem, sammanhängande teknologinivå eller naturtrogenhet är mindre viktigt.

Växter kan vara lila, rymdskepp och riddare kan finnas bredvid varandra, människor kan resa i drömmar och hallucinationer kan döda dig.
 
Problemet med beskrivningar är att de kan vara svåra att följa med i som spelare. Om du som SL sen försöker hitta på lite allt eftersom tenderar det att bli lite um-anden och aaa-anden, och lite revande språk, vilket gör det ännu svårare att hänga med. Och om du sitter och försöker pussla ihop beskrivningen så tenderar märkligheten hos vissa aspekter att förtas lite. Det är lite samma fenomen som att ett skämt ofta inte blir lika kul när man måste förklara de som när man fattar det direkt.

Jag har suttit och varit förbryllad när SL försökt beskriva även de mest icke-märkliga, ordinära sakerna på ett hyfsat rättframt sätt liksom.

Så med det i åtanke är mitt tipps att försöka trimma bort så mycket du bara kan från beskrivningarna. Ersätt komplexa prylar med diagram, eller rumsuppläg med att helt enkelt visa en karta. Fokusera beskrivningarna på något väldigt enkelt, väldigt grundläggande, men med en weird twist.

Typ "Väggar och tak är gjorda av helt slät kristall, och golvet verkar vara gjord av kompakt dimma som fjädrar lite när ni går på det. Här är en karta på rummet. Och i mitten där cirkeln är på kartan står en maskin som ser ut så här *visar diagram*".

Att väggar och golv är kristall och dimma borde vara konstigt nog, utan att distrahera spelarna med att försöka beskriva hur rummet är format och hur maskinen ser ut.
 
mrund said:
Jag vill gärna ha tips på några böcker i denna för mig okända genre. Wikipedia känner bara till en serietidning med det namnet som gavs ut 1950-53.
Click to expand...
Osäker på vad andra menar med weird fantasy. Men för mig är många böcker av Jack Vance rätt bra exempel. Exempelvis Tschai Planet of adventure (en serie på fyra böcker), Dying Earth och Cugel's Saga.
 
Problemet med att improvisera Weird är att om det slutar vara sammanhängande så blir det Gonzo. Gonzo handlar ju om att skapa en känsla oavsett sammanhang medan Weird har ett sammanhang som är, tja, Weird,

Exempel:
I en värld där trollkarlar muterat fram inteligenta djur och trollkarlar har ett internet via kristsslkulor är det Weird om du träffar en gorilla som gör Gonzo porr.

Men om inget av det finns är det Gonzo att hitta en gorilla som gör Gonzo porr.
 
Zire said:
Vad är era bästa knep för hur man skapar en weird-känsla i beskrivningar och annat när man spelar weird fantasy?
Click to expand...
Det här är en jäkligt bra fråga just för att rollspelare är så avtrubbade vid weird. Jag kan ibland ha samma problem med fantasy när jag vill väcka upptäckarlusta eller "sense of wonder".

När jag kör skräck brukar jag leka mycket med den "ljugande spelledaren" där jag säger saker som går emot varandra, kan vara tvetydiga eller är en sak som visar sig vara en annan. En karaktär som tvättar sig i en fontän visar sig för dom andra att det är någon karaktären dränker. När de hindrar personen ser dom att den dränkte ser ut som karaktären. Vem var den riktiga?

Jag tror steget från skräck till weird kanske inte är så långt ifrån varandra. Beskriv ibland något vardagligt med andra adjektiv, exempelvis. Präster som går som syrsor, hus byggda på varm vulkansten, någon som lyssnar på dansband och faktiskt gillar det. Vi gjorde så när vi körde Hypertellurians, vilket vi upptäckte blev till culture gaming och sense of wonder. Det blev inte alls vad vi tänkt oss men vi fastnade hårt för spelstilen. Ökenlandskapet i rymdskeppet, androidmakaren på asteroiden, samhället av apmänniskor som hittade fem nya profeter varje vecka.
 
Last edited:
Svaret på frågan är sex. Går du till sex är folk inte avtrubbade i mediumet. Folk blir chokade av innehåll de inte skulle blinka för på teatern för att det är i rollspel. Kolla Delta Green scenariot Lover in the Ice för att se hur man gör det bra.
 
Clark Ashton Smith
Michael Moorcock
Robert E. Howard
H.P. Lovecraft
Jeff Vandermeer
China Mieville
Alistair Rennie
Jack Vance

Av dessa har jag läst mycket, utom Vandermeer och Rennie (han har bara givit ut två böcker). Jag uppfattar att det skall vara mera surrealism än världsbygge, och vara fantasy, inte scifi. OK, tack.
 
Okej, så äventyrarna kommer in i ett rum där någon håller på med en ritual och en annan person är ett fysiskt hot mot dem. Hur beskrivs det av en spelledare när detta bara är ett normalt rum och inte egentligen viktigt?

Vanlig fantasy: En trollkarl reciterar trollformler över ett pentagramformat altare. En riddare i svart rustning lyfter sin spikklubba hotfullt mot er.

Weird fantasy: En man i en kåpa vars ansikte ser ut som din döda pappas när han ser rakt på dig men annars är formlöst håller en krökt dolk, blodig från den döda hjorten han karvar in runor i. En sak, hälften man och hälften ruttnande hjort, höjer sin spikklubba av ben hotfullt mot er.

Gonzo: Christopher Wollter skriver en bok i hörnet och skriker högt om att han är sexmissbrukare. En orch med ett Expressen presspass runt halsen viftar hotfullt med en glock.
 
Slipstream, weird och new weird var från början spekulativ fiktion som blandade och gick utanför de vanliga genrerna fantasy, horror och scifi. Så här skriver Wikipedia om New Weird:

”Robin Anne Reid notes that while the definition of the new weird is disputed, "a general consensus uses the term" to describe fictions that "subvert cliches of the fantastic in order to put them to discomfiting, rather than consoling ends.” Reid also notes the genre tends to break down the barriers between fantasy, science fiction and supernatural horror. […] Rose O'Keefe of Eraserhead Press claims that "People buy New Weird because they want cutting edge speculative fiction with a literary slant. It’s kind of like slipstream with a side of weirdness."

https://en.m.wikipedia.org/wiki/New_weird

Det finns också en antologi av Jeff och Ann Vandermeer som heter New Weird, där de bland annat diskuterar de olika begreppen.

https://www.amazon.co.uk/New-Weird-Ann-VanderMeer/dp/1892391554

Tidskriften Weird Tales är ett mer klassiskt exempel:

https://www.weirdtales.com/

Inom rollspel tycker jag att norska Itras By är ett riktigt bra weird-spel. Mitt eget Odd Soot passar också in i genren.
 
terje said:
Om man säger "weird fantasy" så tänker jag på Clark Ashton Smith och Michael Moorcock (och enskilda verk av Robert E Howard och HP Lovecraft). Den animerade filmen The Spine of Night (2021) är mitt i prick.

Om vi talar rent generellt så brukar "weird" i de här sammanhangen signalera att man rör sig utanför de etablerade genre-troperna. Weird fiction handlar om saker som inte passar in i våra begreppsramar, okända krafter och fenomen. Lovecraft gjorde gotisk skräck weird genom att överge spöken, varulvar och vampyrer för diverse skumma utomjordingar och dylikt. CA Smith (och i viss mån Howard) gör liknande för fantasyn. Men med varje verk uppstår ju nya troper, så gränsen för vad som egentligen är "weird" förflyttas i viss mån.
Click to expand...
”New Weird” är ett annat namn för Slipstream från de senaste årtiondena. Jeff Vandermeer är det tunga redaktörsnamnet.
 
Jag tycker ofta att genrer låser in författare och läsare i fack i onödan. Fördelen med till exempel New Weird är att den är genreöverskridande. Karin Tidbeck ser sig inte som en del av New Weird, men har haft mycket kontakt med paret Vandermeer. Novellerna i Jagannath tycker jag passar in bra i weird.
 
clarence redd said:
Jag tycker ofta att genrer låser in författare och läsare i fack i onödan. Fördelen med till exempel New Weird är att den är genreöverskridande. Karin Tidbeck ser sig inte som en del av New Weird, men har haft mycket kontakt med paret Vandermeer. Novellerna i Jagannath tycker jag passar in bra i weird.
Click to expand...

Håller helt med. Genrer är tvångströjor som är till för marknadsföringsavdelningar som är rädda för otydlighet och för konsumenter som inte vill riskera att utmanas och därför måste ha sina förväntningar varsamt omhändertagna.

Man får mycket mer förståelse för hur spekulativ och fantastisk litteratur och kultur utvecklas och förändras om man tänker i termer av litterära rörelser och processer snarare än "genre". Vilka är de tematiska och stilistiska uttrycken, vad är influenserna, vad är nytänkande och vad tar man vidare från det tidigare etc.
 
Så fort jag läste "weird-känsla" tänkte jag på Neoviking från Neogames samt Liftares guide till galaxen. När det begav sig som mest för min del och rollspelandet så brukade vi, när tröttheten slog sina klor i oss, lira ett rollspel där man spelade olika grönsaker och frukter. Minns inte vad det hette, minns bara att det var otroligt roligt att få lira sparris, broccoli och morötter. 😁 😁
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top