Nekromanti Vita, tekniskt utbildade män? Är det rollspelare?

chryckan said:
Totte said:
anth said:
Jag tror att Göran Greider representerar den grupp som INTE rollspelar. D.v.s. en som anser att allt som har med fantasy att göra är en form av verklighetsflykt.
Click to expand...

Såg du på "barnprogram från VPK" när du var liten?

Allt skulle vara socialrealism, "Här är Sven, han är brevbärare. Han jobbar hårt varje dag. Nu har han fått nog, han flyttar till ett kollektiv tillsammans med sina vänner, där slipper han arbeta åt en elak chef som bara gnäller på honom hela tiden." (Från ett äkta program producerat av Rolf "barnprogram från VPK" Knutson, chef för TV2 barnprogram på 70-taket och tillika VPK-ledare på Ekerö (bodde ett kvarter från mitt barndomshem).

Verklighetsflykt är fult för dessa personer, mycket på grund av att folk blir lyckliga av att lämna vardagen bakom sig, och lyckliga människor är svårare att få att gå i demonstrationståg och skrika ut sitt hat mot överheten.
Click to expand...

Å andra sida så är ju både Kalles Klätterträd och Mannen som inte ville bli stor och födda ur samma "barnprogram från VPK" och de handlar ju enbart om verklighetsflykt.

(Fick sån lust att se om Mannen som inte vill bli stor nu.)
Click to expand...

De handlar om verklighetsflykt, men de utspelar sig ju i verkligheten. Mannen som inte ville bli stor tar i slutändan inte tittaren bort från vår verkligheten på det sättet Sagan om ringen gör.
 
Några stillsamma funderingar:

För sisådär tio år sedan e-korresponderade jag med en brasiliansk gamer och det visade sig att det då fanns en liten gamersubkultur i São Paulo. Mycket inriktning på horrorspel och urbana vampyrlajv. Men det var en "vit"/"ljusbrun" hobby dominerad av medelklassiga stadsbor. Där finns de människor som har tid och utbildning för sådana hobbies.

När jag bodde i USA (för rätt så länge sedan) observerade jag att hobbyn där var helt vit. Den reflektion har har gjort i efterhand handlar om vad olika grupper inom det amerikanska samhället anser vara "vettigt" att syssla med på fritiden. Afro-amerikanerna, präglade av generationer av nöd, fokuserar på hobbies som skulle kunna bli lukrativa (t.ex. basketboll) eller är av handfast nytta (t.ex meka med bilar eller gör-det-själv-hantverk).

I andra delar av världen lägger umgängeskulturen hinder i vägen. I t.ex. Indien umgås man för det mesta med sina släktingar. Det finns ingen "föreningskultur" som kan föra samman likasinnade som annars inte skulle träffas. (Och om jag blickar ut över mina jämnåriga kusiner inser jag raskt att där skulle jag inte ha haft något att hämta när det gäller nörding och gaming.)

Rollspel i Japan -- någon som vet något?
 
Nu när jag skrivit två inlägg i tråden får jag väl bidra med min statistik också.

1 skandinavisk man, student på Chalmers
1 skandinavisk man, psykolog
1 skandinavisk man, personlig assistent, tänker utbilda sig vidare
1 skandinavisk man, arbetslös, ska börja lärarprogrammet
1 skandinavisk kvinna, industri, har typ gått en halv skogsskötarutbildning
1 rysk-skandinavisk kvinna, konservator

Samtliga är 20-30 år.
 
Japan har ju en hel del egna spel som för det mesta bara är kända i Japan. Som Tenshra Bashun Zero eller vad det heter och Maid: RPG. De har också översättnignar av en massa amerikanska spel.

De har ju sin egen översättning av Basic Role Play precis som Sverige har Drakar och Demoner. Fast deras är baserad på Stormbringer varianten och 90000 procent snyggare:

japanesestormbringer.jpg
 
Totte said:
Få killar skickar lappar till DM med orden "Får jag inget +5 svärd får du sova hos dig själv inatt", och faktiskt menade det.
Click to expand...

Om vi nu snackar uteslutande om sammanhang där spelaren har en relation till SL: Hur många bögar har du haft i dina spelgrupper? Hur många spelledande flickvänner?

För om den enda relationen du sett är kille-SL och tjej-spelare, så är ovanstående knappast något du kan påstå är "typiskt tjejer".
 
Mekanurg said:
När jag bodde i USA (för rätt så länge sedan) observerade jag att hobbyn där var helt vit. Den reflektion har har gjort i efterhand handlar om vad olika grupper inom det amerikanska samhället anser vara "vettigt" att syssla med på fritiden. Afro-amerikanerna, präglade av generationer av nöd, fokuserar på hobbies som skulle kunna bli lukrativa (t.ex. basketboll) eller är av handfast nytta (t.ex meka med bilar eller gör-det-själv-hantverk).
Click to expand...

Mycket intressant! Det liknar lite det jag sett hos arbetarklassen i Sverige, framför allt bland vuxna men även hos yngre.
 
Cissi said:
Är det här en "vit" hobby?
Click to expand...
För att få ett svar på det borde man egentligen ställa samma fråga i olika länder med olika kuktureller-etniska majoriteter. I ett område med en fortfarande "vit" majoritet, borde ju den vita majoriteten inom rollspelszenen också vara större än annanorts.
Om det sedan kommer ut att det "annanorts" inte spelas rollspel, kan du fundera vidare om det är därför att de fokusserar på annat där.

Rätt tid och plats kan också vara en orsak.
Om jag tänker på mina föräldrars generation, de stirrar bara förvånade, oförstående och dömmande på mig när det gäller rollspel, och för det mesta också när det gäller scifi eller fantasy literatur.

Har vi inte någon agent i Asien? Ymir?
 
Cissi said:
För även om det är flera av er som har erfarenheter av att spela med andra etniska grupper än vita europeér så är inte hobbyn jättestor bland invandrare. Varför är det så? Är det kultur? Är det maslows behovstrappa? Är det socialt sammanhang? Är det för att de inte blir insläppta i hobbyn? Är det här en "vit" hobby?
Click to expand...

Jag har varit väldigt mycket på forumet på Dundjinni, och där har vi personer från olika länder och världsdelar. Sydamerika (Argentina) verkar vara ett rollspelande land, många kommer därifrån.

Att det är färre som spelar i vissa kulturer är väl även att rollspel har blivit sedda som "djävulens verktyg" av många olika religiösa grupper, så spelandet är nog mer aktivt bland folk med låg grad djupt troende (vilket även på nått konstigt sätt sammanfaller med befolkningens allmäna utbildningsnivå...)
 
Förlåt att jag gör en avstickare här, men på temat att olika grupper/individer i samhället uppskattar olika hobbies vill jag bra kort nämna att författarinnan (Kjersti Bale) till den här boken för fram Pierre Bourdieus syn på smak som innebär en förklaring till att det finns vissa som tycker att tex modern konst är spännande och stimulerande och att andra tycker att den är ful och onödig.

Enligt Bourdieu existerar nämligen ett kulturellt kapital vilket sätter formexperiment högre än funktionell användning.

Det är förstås vanskligt att sätta etiketter på grupper/människor på det där sättet, men jag kan ändå gilla den där förklaringen på något sätt.
 
Att det är färre som spelar i vissa kulturer är väl även att rollspel har blivit sedda som "djävulens verktyg" av många olika religiösa grupper, så spelandet är nog mer aktivt bland folk med låg grad djupt troende (vilket även på nått konstigt sätt sammanfaller med befolkningens allmäna utbildningsnivå...)
Click to expand...

Coolt! Jag trodde det bara hände i USA. Ge mig exemepl! :gremsmile: Jag måste få veta mer om det här!
 
Amerikanerna visste jag om men jag hade ingen koll på att det här var en grej i den gammla världen också. Vi hade i och för sig "De övergivnas arme" men det inte religöst.

För att uppväga all den här dumheten från religösa kommer nu vettiga saker från religösa som spelar rollspel. Saving the Game podcast: http://savingthegamepodcast.org/
 
gizmo said:
Cissi said:
Är det här en "vit" hobby?
Click to expand...
För att få ett svar på det borde man egentligen ställa samma fråga i olika länder med olika kuktureller-etniska majoriteter. I ett område med en fortfarande "vit" majoritet, borde ju den vita majoriteten inom rollspelszenen också vara större än annanorts.
Om det sedan kommer ut att det "annanorts" inte spelas rollspel, kan du fundera vidare om det är därför att de fokusserar på annat där.

Rätt tid och plats kan också vara en orsak.
Om jag tänker på mina föräldrars generation, de stirrar bara förvånade, oförstående och dömmande på mig när det gäller rollspel, och för det mesta också när det gäller scifi eller fantasy literatur.

Har vi inte någon agent i Asien? Ymir?
Click to expand...

För att vandra vidare längs detta spår, ytterligare en observation: jag har mött en del gamers och andra nördar bland indier uppvuxna i USA. De har tagit till sig "det amerikanska" och glidit in i samma kulturella skikt som medelklass-"vita". Även om den äldre Indien-födda generationen är oförstående mot subkulturerna i sig, så härstammar de från ett land där det "är fint" att vara intelligent och nördig (matematik, ingenjörskonst, medicin, musik, etc). Därför har de sällan problem med nyktra och städade "intelligens-hobbies", som rollspel.
 
Ja, under åren 1981-1987 då jag spelade som mest (12-18 år gammal) var det så. De äldre spelarna var tekniskt utbildade vita ynglingar, vi yngre var ofta blivande tekniskt utbildade vita yngligar. Man programmerade tärningsprogram på sin miniräknare, lärde sig om textparsning i Texas Instrument BASIC, skrev in "1t4" och fick ett slumptal mellan 1 och 4 som svar. Ungefär.

På Gothcon under de åren var det typ en eller två kvinnor där per år. Cirka.
 
Alltså, tänk på instegskraven:

Relatera till germansk maskulin hjältesaga, eller deras sentida avnämare: vit amerikansk pulp.

Hantera sannolikhetsberäkningar hyfsat fritt, liksom sjuka mängder (i tidigare år Gygaxiansk) engelska.

Fascineras av att formalisera relationer och våld i regelverk, utan (eller kanske just därför) att vara speciellt bra på varken relationer eller våld.

Ergo: VAD TROR DU!?
 
olaberg said:
Ja, under åren 1981-1987 då jag spelade som mest (12-18 år gammal) var det så. De äldre spelarna var tekniskt utbildade vita ynglingar, vi yngre var ofta blivande tekniskt utbildade vita yngligar. Man programmerade tärningsprogram på sin miniräknare, lärde sig om textparsning i Texas Instrument BASIC, skrev in "1t4" och fick ett slumptal mellan 1 och 4 som svar. Ungefär.

På Gothcon under de åren var det typ en eller två kvinnor där per år. Cirka.
Click to expand...

Det är jäkligt intressant att det kan förändras och diversifieras så. Nästan alla jag spelade med under mina mest aktiva år (1998-2004?) kom från någon form av teaterbakgrund; jag träffade dem iofs mest via skolan (gick estetisk linje på gymnasiet) eller via en lokal ungdomsteaterförening...

Jag vet inte, av någon anledning har rollspel för mig varit en naturlig fortsättning av teater och impro och det estetiska; hela tekniker/matematikkopplingen är något jag stött på först senare...
 
Eller snarare spelADE. Det har skett en enorm utvidgning i riktning mot större pluralism.

Men spelkulturen sent 70-tal till tidigt 80-tal hade precis dessa kännetecken. Det inverkar naturligtvis, kulturella mönster behålls genom åren även om normbrott och innovation tar det hela ett steg vidare.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top