Vilken typ av spelledare är du?

Jag är inte mycket för 1. världsbyggen. Utan jag trivs med en färdig värld (t.ex. dimmornas dal till DoD23) och sedan lägger jag till lite roliga och intressanta karaktärer som gör livet surt/roligt/svårt/utmanande/underhållande för gruppen. Jag tror det är punkt 2?
Men det är väl en blandning av 2-5, med tonvikt på intressanta NPC:er som skapar intriger och spänning.

Vi gör så att vi kör igenom en kampanj med en grupp av äventyrare. Till den kampanjen så har jag gjort olika intressanta NPC:er som har lite olika mål och agendor och dessa vill använda spelarna som allierade, nyttiga idioter, fixare osv. När kampanjen är klar så gör vi en helt ny grupp med äventyrare som börjar om från början med nya NPC:er. Dock kan ev. någon från tidigare kampanj återkomma och det passar och spelarna saknar honom.

Däremot är jag oerhört imponerad av de SL som skapar hela världar från grunden och sedan befolkar dem med myter, legender, städer osv.
 
Diskussionen kring olika typer av spelledare har dykt upp i mitt Youtube-flöde (igen). Matt Colville delar in spelledare i fyra huvudkategorier (nedan), utifrån vad som motiverar dem i sitt spelledande. Precis som med spelartyper är det få, om ens några, spelledare som enbart faller in under en kategori. De allra flesta är en mix.
  1. Världsbyggaren (säger sig själv att den här spelledaren motiveras av att bygga en värld med inre logik, omfattande historia, kartor, politiska system, m.m. Spelvärldsfokus).

  2. Författaren (drivs av att skapa en berättelse med dramatik, stämning, karaktärsutveckling, m.m. Narrativt fokus).

  3. Taktikern (motiveras av systemets förmåga att skapa mekaniska utmaningar som kräver taktiskt tänkande (och inte sällan, optade karaktärer). Taktikfokus).

  4. Domaren/Moderatorn (tycker det är roligast med dynamiken kring spelbordet och att leda grupper av individer. Gruppfokus).
För egen del har jag aldrig varit mycket av en världsbyggare, utan ser spelvärlden mest som en kuliss. Jag drömmer om att spelleda en riktigt mustig berättelse, men har det kanske inte i mig eftersom jag ytterst sällan får till det. Taktiska utmaningar kan helt klart vara kul, men jag vet inte om jag är så lämpad att spelleda dem. Tror jag hade blivit överkörd av mer taktiskt sinnade spelare. Vid slutet av dagen är det nog att leda och fördela som jag tycker är allra roligast. Systemet spelar ingen större roll så länge spelarna är bekväma med det. Kort och gott, för att citera Glass Cannon Network: "Just a bunch of friends, sitting around a table, yacking it up and busting chops".
3 kommer på sista plats. Det är ju ofta strid som har taktik-fokuset och strid tenderar att vara det minst engegerande för mig nu för tiden.

1 är inte heller så intressant. Några minuter "vi är i Boston år 1925" eller "vi är på Tatooine" och sen kör vi.

2 och 4 får vinna ihop, lite olika hur man tolkar dem. Jag uppskattar rollspel/brädspel väldigt mycket som umgängesform (solospel lockar inte alls har jag landat i), och det är ju 4 antar jag. Favoritformen som SL är någon form av mysterielösande och där kommer ju 2 in som att berätta en historia tillsammans men där jag preppat delar lite här och där.
 
Jag skulle nog först och främst kalla mig själv 4. Moderator. Hela poängen är att ha en anledning till att komma ut och träffa folk och se till att alla har roligt. Det sociala är det viktigaste!

2. Författare kommer på andra plats. Jag skriver massor av material själv, men måste erkänna att jag oftast tycker andras material är bättre. Spelleder nog 50/50 mellan egenskrivet/köpeäventyr.
 
Jag känner inte igen mig särskilt mycket i någon av kategorierna, i alla fall inte så mycket att någon av dem känns mer "jag" än någon annan. Men jag skulle nog kalla mig "preppare", eftersom jag älskar att förbereda inför spelmöten. Skriva ut kartor, iordningställa bilder på SLP, göra handouts, göra spellistor med passande musik eller ljudbakgrunder. Sådant går jag igång på. (Det kanske är ett stänk av kategori 1 men jag är ingen fan av att hitta på saker från scratch, vilket nog diskvalificerar mig från det.)
 
Jag känner inte igen mig särskilt mycket i någon av kategorierna, i alla fall inte så mycket att någon av dem känns mer "jag" än någon annan. Men jag skulle nog kalla mig "preppare", eftersom jag älskar att förbereda inför spelmöten. Skriva ut kartor, iordningställa bilder på SLP, göra handouts, göra spellistor med passande musik eller ljudbakgrunder. Sådant går jag igång på. (Det kanske är ett stänk av kategori 1 men jag är ingen fan av att hitta på saker från scratch, vilket nog diskvalificerar mig från det.)
Jag tror nog att man kan utvidga 1 till hela preppen inför spelmötena.
 


Ja, jag är så här pretantiös. Jag tänker skriva den här posten.

Jag är en auteur.

Det vore nonsens att dela in alla regisörer eller författare i fyra kategorier. Varför ska vi dela in spelledare?

Den enda anledning är pedagogisk. Här är saker man kan titta på och tänka på när man är ny. Men som erfaren spelledare? Som skicklig spelledare? Bör du vara bortom sådana här lådor.
 
Jag ser 1 som ganska bred då världskapande innebär många saker. Det är till exempel två olika sorters världskapande involverat, IMO. Den första är när jag skapar en värld, eller en setting till en befintlig värld. Den andra är när jag introducerar den till andra i spel eller berättelse.

Då blir allt jag gjort ritningar och en ny skapelse påbörjas, då man ska få de övriga att skapa världen i sina sinnen. Det är deras arbete och jag försöker bara hjälpa dem att skapa en värld som är lika mina ritningar, med hjälp av spel, text samt frågor och svar. I slutändan är det den gemensamma världen som räknas.

På så vis så kan spelledare vara en viktig del av världskapandet, även om de inte skrivit världen, då de kan lyfta fram saker från världen som inte direkt har med äventyr eller kampanj att göra; som kultur, religion, historia, politik och små detaljer.
 
Den enda anledning är pedagogisk. Här är saker man kan titta på och tänka på när man är ny. Men som erfaren spelledare? Som skicklig spelledare? Bör du vara bortom sådana här lådor.
Jag tycker den här typen av diskussioner har ett värde, i att de kan hjälpa en att förstå sina egna (och andras) preferenser samt att sätta ord på dem.

Sen finns det väl inte någon som tycker att allt som inkluderas i spelledande går att sortera i fyra lådor. Det är självklart en förenkling.
 
Jag är först och främst nummer 4. Jag ser att spela rollspel som framförallt en social aktivitet där jag kan få sätta mig ner med några vänner och skapa en berättelse tillsammans.
Då kommer jag väl även in på nummer 2 att få skapa en berättelse. Bara att det inte är min berättelse utan jag är där för att facilitera och skapa utmaningarna för mina spelares berättelse.
Det är ju då inte något jag ser det som att jag gör under prepp utan min prepp går mer ut på att lägga en grund för att mina spelare ska få skriva sin berättelse, de är ju trots allt huvudpersonerna. Jag världsbygger helst inte mer än vad som behövs för att fylla ut världen för spelarna, och jag uppmuntrar även mina spelare att delta i världsbygget också så att de ska få känna att det är deras värld. Därför tar jag också helst en färdig setting.
Taktiska utmanande strider är inte något jag njuter av alls, delvis för att jag inte är taktisk och jag skulle bara få stryk av mina spelare, men också för att jag helt enkelt inte tycker det är kul. Jag brukar ofta påminna mina spelare om att de inte behöver min-maxa för att jag kommer inte att utmana dem på det planet ändå. Det är viktigare att skapa en spännande karaktär.

Hade jag satt egna etiketter på mig skulle jag väl säga att jag är mer beer-&-prezels och bollplank i min spelledarstil.
 
Det vore nonsens att dela in alla regisörer eller författare i fyra kategorier. Varför ska vi dela in spelledare?
En sak jag tyckte var lite intressant att fundera kring är att alla såna här försök till taxonomier säger något om den som skapar den – vilken sorts rollspelstradition kommer man ifrån om man ser just de här fyra kategorierna som både passande och användbara?
 
En sak jag tyckte var lite intressant att fundera kring är att alla såna här försök till taxonomier säger något om den som skapar den – vilken sorts rollspelstradition kommer man ifrån om man ser just de här fyra kategorierna som både passande och användbara?
I det här fallet är det ju dessutom uppenbart en direkt stöld av kategorierna från RISS.

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
Varför har folk svårt att försöka definiera sin motivation som SL enligt hur någon annan definierar det? Kan man bli så skicklig som SL att man inte ska söka andras perspektiv? Kan man stå över att söka självinsikt genom någon annans lins? Ska man försöka döma personen som har dessa definitioner istället för att leka med tanken?

Folk har dessutom svarat att de är många av dessa kategorier, när de försöker hålla sig inom ramarna som är givna. Det är som att fråga vilken färg man är: röd, blå, grön eller vit och alla väljer inte bara en kombination, utan med nyans. Där har du access till alla färger.

Vad är målet med att förkasta frågeställningen; ska vi börja jämföra hur många år vi har varit spelledare nu, eller vem som skrivit mest till rollspel, för att försöka skapa något slags levelsystem?
 
Varför har folk svårt att försöka definiera sin motivation som SL enligt hur någon annan definierar det? Kan man bli så skicklig som SL att man inte ska söka andras perspektiv? Kan man stå över att söka självinsikt genom någon annans lins? Ska man försöka döma personen som har dessa definitioner istället för att leka med tanken?

Folk har dessutom svarat att de är många av dessa kategorier, när de försöker hålla sig inom ramarna som är givna. Det är som att fråga vilken färg man är: röd, blå, grön eller vit och alla väljer inte bara en kombination, utan med nyans. Där har du access till alla färger.

Vad är målet med att förkasta frågeställningen; ska vi börja jämföra hur många år vi har varit spelledare nu, eller vem som skrivit mest till rollspel, för att försöka skapa något slags levelsystem?

Att invända mot kategoriseringen är ju en diskussionsingång i sig. Om jag säger att "folk går till jobbet av en av tre olika anledningar: 1) De vill skvallra. 2) De är förälskade i en kollega. 3) De behöver ha något att berätta om på nästa klassåterträff. Vilken av kategorierna tillhör du?" så kanske du invänder med "Jag saknar kategorin Jag behöver tjäna pengar för att betala mina räkningar".

Att bara köpa Matt Colvilles kategorisering rakt av och svara utifrån den blir bara en undersökningstråd. Jag tycker personligen det är intressantare att läsa ett svar som säger "Kategorierna fångar inte den här aspekten av mitt spelledande..." än tio svar som säger "Jag är en X"
 
Att bara köpa Matt Colvilles kategorisering rakt av och svara utifrån den blir bara en undersökningstråd. Jag tycker personligen det är intressantare att läsa ett svar som säger "Kategorierna fångar inte den här aspekten av mitt spelledande..." än tio svar som säger "Jag är en X"
Det är precis vad vi har fått från de flesta. Folk har definierat sig som en kombination av många, med nyanser, utvecklat, kommit på egna definitioner.
 
Det är precis vad vi har fått från de flesta. Folk har definierat sig som en kombination av många, med nyanser, utvecklat, kommit på egna definitioner.
Jag kanske missförstod din fråga i inlägget jag citerade i så fall (frågan ”varför har folk svårt att…”). Jag trodde du invände mot det.
 
Back
Top