Ingen av NeoTech-bokens klardefinierade "stilar", är jag rädd.
Våra omgångar brukar präglas av en kombination av supermodern "kontemporär"-hitech inspirerad av William Gibson´s
Idoru och
All tomorrow´s parties, som tillsammans med neal Stephenson´s
Snow Crash har fått stå för cyberkulturen, och Frank Miller´s
Sin City-serier, Azzarello´s
100 Bullets och Andrew Vachss´ böcker fått bidra med den hårdkokta gatstämningen med dess svarta marknader, blandade etnotyper och kallhamrat noir-våld.
I grund och botten gillar jag min hightech litet mer "jordnära" än Gibson´s mer "flippade" böcker såsom
Sprawl-trilogin (Neuromancer, Count Zero, Mona Lisa Overdrive) eller
Burning Chrome; sålunda inga klonade företagsninjor, neuralkopplade supernätverk etc. Mer visir och VR-handskar a´la
Johny Mnemonic-filmen, även om vi kan ta och stryka övriga likheter.
Likaledes har jag en stark förkärlek för gatans miljöer, med gäng som hämtade från
Krigarens Själ, och den lätt melankoliska/filosofiska stämningen från
Ghost in the Shell med sina spekulationer om artificiell intelligens och människans natur, framför Tom Clancy-inspirerade "technothrillers" (som, i trots mot böckerna, ofta tenderar att urarta i militärfetischistiska våldsorgier). Rainbow Six need not apply.