Nog kan väl romaner ha illustrationer? I varje fall uppskattar jag det, det är alltid en sådan ”checkpoint”-/lyckkänsla att nå fram till nästa illustration. Lite som en cutscene i ett gammalt PS1-spel.Men varför har rollspel bilder och inte romaner? Den historiska förklaringen är väl helt enkelt att rollspel riktade sig till tonåringar.