Vilka rollspel tycker ni håller för kampanjer på 20+ spelmöten?

[Gelékub]

Haha, ja, trodde det skulle bli mer snack om typ "i spel X har man typ tagit alla specialare o maxat skills efter Y spelmöten". Men ändå intressant tråd. T.ex. att vissa är helt ok med att fortsätta köra med en "cappad" RP! (ingen diss, har man kul så gör man rätt!)

Jag kan gilla när man kan bli sämre också, få olika ärr och diverse men. Miseries & Misfortunes är ett sånt spel, vilket hörs på namnet.

Där är dessutom rollpersonernas maxåldrar förutbestämda innan spelet börjar, så man kan dö lite när som. Vilket bidrar till den historiska känslan att det här är människor som faktiskt levt och dött.

 

[Sömniga Isaac]

Detta gör mig evigt nyfiken på hur ni spelar Call of Cthulhu. WoD är ju i princip interna konflikter the game, men i min värld så existerar inga karaktärer i CoC som inte dött eller blivit galna långt innan tjugonde mötet.

CoC får ses som undantag här från de andra. CoC är mer för att jag har enklare att spela kampanjer om det är kopplat till vår värld. I en annan typ av miljö tappar jag intresse innan första spelmötet är slut. Så det viktiga för mig är var rollspelet äger rum snarare än vilket system.

 

[Mekanurg]

Oldschool Traveller har regler för åldrande: en rollpersons kroppsliga grundegenskaper (STY, FYS, SMI) försämras med stigande ålder, vilket på lång sikt leder till en naturlig död.

 

[Gelékub]

Oldschool Traveller har regler för åldrande: en rollpersons kroppsliga grundegenskaper (STY, FYS, SMI) försämras med stigande ålder, vilket på lång sikt leder till en naturlig död.

”Kul” att spela en lång kampanj med en rollperson som är lika gammal som en själv och se ens stats sänkas i realtid

 

[Bifur]

Haha, ja, trodde det skulle bli mer snack om typ "i spel X har man typ tagit alla specialare o maxat skills efter Y spelmöten". Men ändå intressant tråd. T.ex. att vissa är helt ok med att fortsätta köra med en "cappad" RP! (ingen diss, har man kul så gör man rätt!)

Jag har själv inga problem med att spela en rollperson som inte blir bättre spelmekaniskt om systemet är sådant, men ser gärna förändring under en kampanj. Det kan vara att bli bättre eller sämre, men också byta ett livsmål eller utveckla något utanför rollpersonen.

Det enda jag kan tycka är lite tråkigt är spel som först har en tydlig spelmekanisk progression för rollpersonen - som just välja nya talanger etc - för att sedan med halva kampanjen kvar plana ut i meh trots att denne samlar xp i samma takt. "Jättekul att spendera 10 xp spelmöte 6, men nu är det spelmöte 18 och jag vet inte vad jag ska göra av de 40 xp jag samlat ihop".

 

[Beastslayer]

The Darkening of Mirkwood är 30 sessioner och The Great Pendragon Campaign 80, så man får väl hoppas att spelen i fråga håller för dem?

Vi hade ca 70 sessioner i TDoM, men den är ca 30 år in-game. Det blir nog fler sessioner om man gräver ned sig djupare, samt att även längden på spelmöten spelar en stor roll.
Kan man avsluta ett äventyr vid varje tillfälle man spelar kanske 30 speltillfällen räcker, men jag är tveksam.

F.ö tycker jag att just The One Ring fungerar utmärkt för längre kampanjer.