Vilka roller behövs i en "medeltida" by på ca 100 invånare

Jag gick till Domesday boken för jag trodde den skulle ha ett svar. Men nej. Det närmsta jag hittar är sådant här:

”In this manor are 8 villani and 4 bordars with 3 ploughs. There is 1 slave. There is a mill rendering 10 shillings. Meadow for 2 ploughs. Woodland for 20 pigs.”
 
Utan att egentligen veta något om ämnet så känns det att en by med så få som hundra invånare, det är ju bara ett par handfull hushåll/familjer, så finns det mycket lite utrymme för några specialister av typen dedikerade hantverkare. Det är för få fötter i byn för att en skomakare ska ha ett heltidsjobb och det byggs/repareras inte tillräckligt med hus för att snickare ska ha fullt upp.
 
Bra fråga, två vägar som jag ser det.

Ganska realistiskt eller fantasyrealistiskt.

Ganska realistiskt tror jag 100 personer i en by är ganska litet, man hör på något sätt ihop med en större socken, i lilla 100 byn bor bönder och skogsbrukare.
Inte specialister på det sättet, antagligen inte en kyrka eller en byledning. Bönder bönder och bönder, lite tråkigt välj fantasyrealism istället
 
Det här är roligt att spekulera om. Tänker om en by har 100 innevånare så är det säkert flera hundra till som bor inom en radie på 5 km utanför byn, Tänk en gammal socken med kyrkan i centrum med flera byggnader runt. och sen små byar och gårdar runt om. En stor by har säkert ett par stora hushåll som har en smedja och annat men som bara används vid behov. Sen kan det väl variera om kvarnar och annat ägs av kollektivet eller familjer.
 
Som flera har sagt, om du är ute efter faktiskt medeltida inspiration, tänk hushåll istället för roller. Du har 10-15 hushåll, vart och ett styrt av ett överhuvud. Kanske Husfar och Husfru. Kanske Pater Familias/Familjefadern under stora delar av vår historia. Det är egentligen dessa som utgör byn. Resten är familj, drängar, tjänare, slavar etc.

Visst kan olika personer ha olika färdigheter och roller, men byn är till för att bruka jorden, inte förse äventyrare med massa tjänster. Det finns inget värdshus - dricker öl gör man hos den bonde som just bryggt. Sover gör man där man får inhysning.

Prästen/goden är antagligen en av de 10 - 15 hushållsöverhuvudena. Samma sak för ev ålderman/mukthar.

Egentligen är det som att bygga en uppsättning adelshushåll - utgå från familjerna och mappa deras förhållanden och konflikter.
 
Last edited:
Bombu said:
Bra fråga, två vägar som jag ser det.

Ganska realistiskt eller fantasyrealistiskt.

Ganska realistiskt tror jag 100 personer i en by är ganska litet, man hör på något sätt ihop med en större socken, i lilla 100 byn bor bönder och skogsbrukare.
Inte specialister på det sättet, antagligen inte en kyrka eller en byledning. Bönder bönder och bönder, lite tråkigt välj fantasyrealism istället
Click to expand...

Det beror på var man är i världen. De flesta medeltida och tidigmoderna byar i t ex Mellansverige var mycket mindre, ofta bara 3-5 gårdar (och en socken, med en kyrka och präst, täckte flera byar). I Skåne och Dalarna var byarna av olika skäl större. I England och Frankrike verkar det också ha varit vanligt med större byar, åtminstone att döma av de sekundära resurser jag sett som verkar utgå från engelska eller franska förlagor.
 
På 100 personer betvivlar jag att någon har ett specialistjobb. Byledarakapet jobbar som bönder, har man någon sorts gästgiveri drivs det på deltid av bönder, präst och mjölnare får du bege dig till godset eller en större by för.
 
Byns "råd" eller stämma utgörs antagligen av alla hushållsöverhuvuden (de är inte fler) och åldermannen/ordföranden är antagligen en post som roteras bland dem.

Om byn (eller större delen av den) ingår i ett gods som tillhör någon adelsman eller kanske ett kloster kan det finnas en byfogde (reeve på engelska) som fungerar som uppsyningsman och arbetsledare för byn. Hen är själv en bonde som bor i byn, så det är mer ett förtroendeuppdrag än ett yrke. Om bönderna är självägande sköter bystämman den funktionen.
 
Theo said:
Byns "råd" eller stämma utgörs antagligen av alla hushållsöverhuvuden (de är inte fler) och åldermannen/ordföranden är antagligen en post som roteras bland dem.

Om byn (eller större delen av den) ingår i ett gods som tillhör någon adelsman eller kanske ett kloster kan det finnas en byfogde (reeve på engelska) som fungerar som uppsyningsman och arbetsledare för byn. Hen är själv en bonde som bor i byn, så det är mer ett förtroendeuppdrag än ett yrke. Om bönderna är självägande sköter bystämman den funktionen.
Click to expand...

Precis detta.

Som jag förstår det kunde det variera hur prästämbetet organiserades, men fram till 1800-talet i Sverige iaf så var prästen i praktiken en av lantbrukarna i byn, med skillnaden att han var en ämbetsman som tilldelades en gård att bruka istf en landägare som de övriga bönderna.

Det viktiga här är hur mycket makt och status det ligger i att vara Bonde. Ett dussin personer i en by om hundra.
 
En liten by eller litet samhälle kan också ha någon med en ovanlig roll/expertis. En sådan person servar inte bara de som bor i den egna byn utan man kommer även från alla närliggande byar för dennes tjänster.

Ofta är ovanlig expertis något som någon med en annan huvudsyssla mer eller mindre råkat lära sig lärt sig eller bli bra på: en smed som blivit duktig på att dra ut tänder, eller en husmor som lärt sig snitta en böld. Andra har märkt att någon kan något och man rekommenderar sina vänner att gå dit.

I Indonesien (där jag bor) är det vanligt accepterat att man kan bli bra på saker utan utbildning. Expertis kan manifestera från en dag till nästa. Det är gud eller magi eller andar eller genetiskt arv eller något. Ingen vet exakt, men det tas för givet att det fungerar. Så i ett traditionellt samhälle kan man hitta populära "experter" på alla möjliga och omöjliga saker.
 
En annan funktionär i en by med sockenkyrka är klockaren, som assisterar sockenprästen med att sköta kyrkan och dess inventarier och just ringa i klockorna. Det är också normalt en bofast bonde som har det som förtroendeuppdrag.
 
I Montaillou beskriver Emmanuel Le Roy Ladurie livet i en occitansk by under sent 1200- och tidigt 1300-tal, ovanligt väldokumenterat genom inkvisitionens protokoll då de rotade ut katarerna ur bygden. Det rör sig om en större by – 200-250 invånare – men kan kanske ändå innehålla vissa punkter som är av relevans
  • Den huvudsakliga arbetsdelningen berodde på ålder och kön, inte yrke. Barnen fick ta hand om hjordar. Män plöjde, skar säd, plockade rovor, jagade och fiskade; kvinnor hade hand om vatten, eld, trädgård och matlagning, rensade säd och band kärvar, etc.
  • Det fanns inte många hantverkare, det vill säga personer som tillverkade saker åt andra och inte för husbehov. Det fanns en skomakare och en vävare, där den sistnämnde också sysslade med fåruppfödning. Ibland förekom förbipasserande skräddare, och det fanns en "krögerska" som i själva verket importerade vin och gick hem till folk och sålde det. Smed fanns det ingen – järnföremål var dyrbara och sällsynta.
  • Det fanns inga skarpa gränser mellan hantverkare, jordbrukare och till och med adel (detta utmärker, har jag förstått, det som idag är södra Frankrike och norra Spanien under medeltiden). Ladurie skriver "En notarie kunde arbeta som skräddare; en son till en notarie som skomakare; en son till en jordbrukare som herde och sedan som tillverkare av ullkardor." Jämfört med norra Frankrike tycks de sociala skillnaderna mellan frälse och ofrälse ha varit mycket mindre, såväl ekonomiskt som socialt.
  • Det fanns ingen kvarn, utan säden fick man föra till grevskapets kvarn. Däremot fanns det ugnar i de välbeställda hushållen, till skillnad från i norra Frankrike där ugnarna ägdes av godsherren eller bykollektivet.
  • I byns fästning styrde en slottsfogde (châtelain) som utsågs av greven som ägde jorden och under sig hade en förvaltare som hade hand om slottets ägor. Denne hade också hand om slottets fånghålor och för att fånga in brottslingar. Det fanns också en byfogde (bayle) som ombesörjde att frälsebönderna betalade till greven och även ansvarade för rättsskipningen genom att hålla domstol på bytorget. Byfogden kom från en rik ofrälse familj i byn, och utsågs av greven, medan slottsfogden tycks ha varit en adelsman.
  • Det fanns bypräst och kyrkoherde. Byprästen var även notarie, kyrkoherden bror till byfogden. Båda dessa var också anknutna till den dominikanska inkvisitionen i Carcassonne.
  • Den grundläggande sociala enheten var huset, förstått som både den fysiska platsen och den storfamilj som bodde där. Detta inkluderade ett manligt familjeöverhuvud och dennes maka och barn men också potentiellt hans ogifta syskon, åldriga föräldrar, eventuella drängar och pigor, inneboende (till exempel vissa hantverkare), etc. Detta gäller dock inte alla hus, utan det fanns vissa som var rena kärnfamiljer. Husen hade i flera fall långtgående fiendskaper med varandra, särskilt på religiösa grunder.
  • Hur stort ett sådant hushåll i genomsnitt var under denna tid hittar jag inte vid en snabb bläddring. Hundra år senare, då digerdöden reducerat byns befolkning till omkring hundra själar, var dessa uppdelade på 23 hushåll.
  • Herdar utgjorde en kringvandrande klass av fria men fattiga lönearbetare som rörde sig mellan byarna och arbetade på olika platser. Många herdar tycks ha varit personer som på ett eller annat viss deklasserats – de kan ha tillhört hushåll som fallit på obestånd, eller ha varit yngre söner som inte fått stor del av arvet (dessa kunde också ofta bli tjänstefolk). Deras sociala organisation var i mindre grad knuten till hushåll och bygemenskap, och mer till den herdegemenskap som knöts till olika hyddor uppe bland betesmarkerna.
 
Har skummat lite tråden å kom på ngr funderingar:
För rollspelandet så kan det väl även finnas med en tanke om att skapa intressant lir:

- Som flera varit inne på så finns inte allt i en mindre by och att yrkessysslor ”delas” på över ett större område. Finns allt i byn så skapar det mindre friktion mellan byarna. Kanske kan finnas olika skrån med kringvandrande hantverkare, gycklare å andra olika tjänster. Dessa kringvandrande kan RP även möta mellan byar och de har rykten med sig mellan samhällena. Vagnar med varor tex säd behöver fraktas till områdets ända kvarn vilket skapar aktivitet på bygden (kanske rövare agerar).
- Det kan finnas behov av skydd mot stråtrövare, vilddjur å annat bus som en by ger med en enkel pallisad, där RP behöver förhandla för att komma in. Kanske de kan daglöna som pallisadvakter då det ryktas om plundrande nattfolk…
 
Jag köpte Harn Manor 1989 och har för mig att den även tar upp byar. Harn var enligt mitt tonårsjag så realistiskt att det blev tråkigt. Spelarna: ”Vi följer efter munken in i skogen!” SL: ”Bönder fick inte lämna sin by på den tiden.”
 
Svarte Faraonen said:
  • Herdar utgjorde en kringvandrande klass av fria men fattiga lönearbetare som rörde sig mellan byarna och arbetade på olika platser. Många herdar tycks ha varit personer som på ett eller annat viss deklasserats – de kan ha tillhört hushåll som fallit på obestånd, eller ha varit yngre söner som inte fått stor del av arvet (dessa kunde också ofta bli tjänstefolk). Deras sociala organisation var i mindre grad knuten till hushåll och bygemenskap, och mer till den herdegemenskap som knöts till olika hyddor uppe bland betesmarkerna.
Click to expand...
Notera att det finns rätt stora skillnader på olika djurhållning - de man har hemma betar på fält som ligger i träda eller på annat vis i närområdet, medan det mer storskaliga och kommersiella ofta handlade om transhumans, alltså att man tog djuren långt bort på bete på sommaren, gärna upp på betesmarker på terräng som var för oländig för jordbruk, ofta på h
ögre höjd. Det svenska fäbodssystemet var ett sent exempel på detta. De som sysslade med sådant kände nog ofta varandra bättre än de i byn, och kunde vara externt inhyrda.

Avstånden kunde vara betydande.

1780606486401.png
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top