Vem tar hand om ditt spel?

clarence redd

FrostByte Books
Joined
23 May 2014
Messages
2,120
Location
Göteborg
Anders låg på sjukhus och kommande nummer av Fenix flyttades fram. Det fick mig att tänka. Hur många svenska rollspel bygger på att en enda eldsjäl jobbar med det? Ganska många antar jag.

Skulle dina spel hållas vid liv om du blir allvarligt sjuk en längre period?
 
Anders låg på sjukhus och kommande nummer av Fenix flyttades fram. Det fick mig att tänka. Hur många svenska rollspel bygger på att en enda eldsjäl jobbar med det? Ganska många antar jag.

Skulle dina spel hållas vid liv om du blir allvarligt sjuk en längre period?
Sannolikt inte när det gäller Expert Partisan.
 
Skulle dina spel hållas vid liv om du blir allvarligt sjuk en längre period?

Nej, verkligen inte. Eller, japanska Kutulu skulle väl tuffa på mer eller mindre oförändrat givet att dess framgångar och eventuella setbacks redan nu är mer eller mindre helt löskopplade från mig. Men nä, blir jag sjuk så blir det nog inget Luna City Blues, för att inte tala om alla mina andra projekt.

Därmed inte sagt att jag inte skulle vara öppen för det. Blir jag långsiktigt sjuk på nivån att jag inte vet om jag klarar mig osv så kan jag absolut ge tillgång till min google drive-rollspelsmapp till nån trevlig rando här. Men jag har noll tilltro till att nån skulle vara intresserad av att göra något av min dynga. Alla som har tiden och orken skriver ju såklart hellre på sina egna grejer. Det finns ingen brist på projekt liksom. Att nån skulle göra klart Agency eller Rotsystem 2.0 eller skriva klart något av mina påbörjade Kutuluäventyr känns… osannolikt.
 
Not Swedish but I hope you don't mind.
Squad Hammer has an open license so it can live past me. Im sure Modiphius would want to find another writer for Parsecs.
For anything else? It'd be up to my wife if she wanted to sell it off or just let it go.
 
Tja, mina grejer ligger på Lulu och DriveThru, så länge ingen berättar för dem att jag är borta så kommer de väl att finnas kvar där. När brorsbarnen blir lite äldre skall jag höra om någon vill ta över när jag är borta. Jag kan inte tänka mig att de vill skriva vidare, men svansförsäljningen ger tillräckligt för att det skall vara värt att hålla sakerna vid liv i alla fall. När jag slutgiltigt sätter punkt för NNO-podcasten tänker jag att den kan få ligga på Archive.org.
 
Nope ingen, förutom ett brädspel jag gav ut med en kompis men även det skulle hamna ännu mer på sparlåga än det redan är. Finns några få butiker som säljer lite så länge deras lager fylls på.

Sen är ju inget av mina rollspelsprojekt ena klara eller släppta så svårt för någon att ens veta av dem. Förhoppningsvis kan Dinoblast ändra på det.
 
Anders låg på sjukhus och kommande nummer av Fenix flyttades fram. Det fick mig att tänka. Hur många svenska rollspel bygger på att en enda eldsjäl jobbar med det? Ganska många antar jag.

Skulle dina spel hållas vid liv om du blir allvarligt sjuk en längre period?

Mina rollspel, nej... men det gör jag ju knappt själv ju. :gremgrin:

Mina poddar däremot? Där arbetar jag för att faktiskt strukturera upp ett flöde som kan fortgå i ett par år efter att jag dött. Morbitt? Absolut, men om jag planwerar ut en berättelse som sträcker sig över 12 säsonger/år så är det väl det minsta som går att begära?
 
Fint att höra hur ni tänker. Men det skulle vara tråkigt om era spel försvinner helt. Ni är ändå en viktig del av svensk rollspelskultur.

Jag tänker ungefär som ni. Min son spelar inte rollspel, men gillar företagande i allmänhet. Kanske kan funka. Eller att höra med något annat spelföretag - Design Mechanism i mitt fall - om de vill ta över.
Och att be någon förvalta ett spel är så klart enklare än att de publicerar nytt material.

Det bästa borde vara att blanda in en person till i spelutvecklingen. Helst innan det blir skarpt läge. Men hur får man till det?
 
Så kan det vara. Men det blir ju också en frukt som många gillar. Och i frukten finns en kärna, som kan växa till ett nytt träd : )
 
Jag tror att Ereb Altor skulle leva vidare. Inte minst eftersom vi är 4 i spelstudion som alla kan axla nästan alla roller. Plus Helmgast. Plus att det är Fria Ligans varumärke.

Så är det verkligen mitt då? ;)
 
Fint att höra hur ni tänker. Men det skulle vara tråkigt om era spel försvinner helt. Ni är ändå en viktig del av svensk rollspelskultur.

Alltså, alla spel jag släppt hittills utom Universums Öde är ju CC-licensierade och de är på internet. De försvinner inte *poff*.

Samtidigt är de ju allihop mest någon form av vanity projects som jag skapat för mitt eget höga nöjes skull. Jag gör mig inga illusioner om att något av mina spel (utom Kutulu) faktiskt spelas av speciellt många. Plus att jag inte är speciellt bra på att hålla liv i mina olika spel själv heller, så om jag skulle försvinna ur ekvationen så vore ju effekten negligerbar.

Det som skulle hända i mitt fall är väl mest att det skulle sluta komma ut nya spel från mitt håll. Och om de nu mest skapas för att tillfredsställa mig, och jag inte finns i ekvationen längre, så tycker jag att det inte är så mycket att sörja.
 
Kort sammanfattning. Säkraste kortet är att vara några stycken som utvecklar spelet.

Alternativ:
  • Fråga en kompis eller släkting
  • Kolla om något företag är intresserat
  • Gör spelet till en creative common
Det är större chans att någon tar över om spelet bara ska vara tillgängligt som det är och inte vidareutvecklas. Men det är antagligen en bra idé att ge tillåtelse till båda alternativen. Utifall att.

Men ska ”licensen” vara möjlig att överföra till tredje part? Hur tänker ni?

Har ni förresten varumärkesskyddat några av era speltitlar odyl?

(Jag tar kanske det här på för stort allvar. Men båda mina gamla föräldrar har blivit väldigt dåliga inom loppet av två veckor. Många saker hade varit enklare om vi varit bättre förberedda. Och era spel är värda att hålla vid liv tycker jag).
 
(Jag tar kanske det här på för stort allvar. Men båda mina gamla föräldrar har blivit väldigt dåliga inom loppet av två veckor. Många saker hade varit enklare om vi varit bättre förberedda. Och era spel är värda att hålla vid liv tycker jag).
Helt rätt. Min mor hade talat mycket om vad hon ville skulle ske å hon gick bort, vilket underlättade ton. Så håller hlt med att det är bra att vara förberedd och göra en plan. Det ger sinnesfrid också. Iaf. gör det det för mig.
 
Min förhoppning (fantasi?) är att eventuella barnbarn kommer hitta mina äventyr i mitt dödsbo och spela som ett slags sätt att minnas mig. I övrigt så är jag en alltför small fish för att kommas ihåg efter min bortgång, tänker jag.
 
Back
Top