Varför nämner rollspelsrecensioner sällan författarnamn?

[Sömniga Isaac]

En annan fråga, men jag kan tänka att det är viktigt att nämna vem författaren är av två anledningar.

1. Lyfta fram den som stått för en betydande del av hantverket.
2. Ge mig som läser recensionen en ingång till om produkten är för mig.

Tänker på AP till pathfinder till exempel där diskussionen ibland kokas ned till vem som skrivit AP för att luska fram om den är värd att införskaffa eller ej, då olika författare har olika stil. Samma har jag ibland sett när det diskuteras runt olika supplement till pathfinder att det diskuteras vem eller vilka författarna är då det påverkar innehållet i viss utsträckning, även om de har ett visst format de följer.

Så det känns väldigt underligt att det inte nämns vem författaren är bakom verket. Tycker inte argumentet, det är ett spel håller i det här fallet. Möjligen att det är gångbart som förklaring, och det är väl lite så jag upplever att Rymdhamster diskuterar fenomenet.

 

[God45]

Jag skriver alltid namnet på författaren/författarna i mina recensioner. Även för typ D&D 5e Players Handbook är det bara typ 8 pers. Men pratar jag mindre formellt så anger jag bara lead designern, Jeremy Crawford. Men det är en stor bok från ett stort företag, liksom, det är inte så många andra spel som har så mycket folk på dem. Vampire, Shadowrun och så.

Jag anger inte de som gjort bilderna för de är för många! Här är listan för 5e D&D Players Handbook:

Rob Alexander, David Astruga, Helge C. Balzer, Luca Bancone, Eric Belisle, Olivier Bernard, Zoltan Boros, Michael Broussard, Ignatius Budi, Dmitry Burmak, Ekaterina Burmak, Pedro Cardoso, Kai Carpenter, Clint Cearley, Javier Charro, Jedd Chevrier, Billy Christian, Tuan Duong Chu, Conceptopolis, CoupleOfKooks, Justine Cruz, Daarken, Nikki Dawes, Jonas De Ro, Yuhong Ding, Aldo Dominguez, Olga Drebas, Tomas Duchek, Jesper Ejsing, Wayne England, Martina Fackova, Aurore Folny, Evyn Fong, Jessica Fong, Gaboleps, Caroline Gariba, Michele Giorgi, Igor Grechanyi, John Grello, Leesha Hannigan, Patrik Hell, Nathaniel Himawan, Alexandre Honoré, Ralph Horsley, Jane Katsubo, Jonathan Kuo, Katerina Ladon, Néstor Ossandón Leal, Linda Lithen, Titus Lunter, Erel Maatita, Randall Mackey, Erion Makuo, Antonio José Manzanedo, Andrew Mar, Raluca Marinescu, Marcela Medeiros, Julia Metzger, Alexander Mokhov, Caio Monteiro, Calder Moore, Riccardo Moscatello, Martin Mottet, Jodie Muir, David Auden Nash, Irina Nordsol, Hinchel Or, Hector Ortiz, Alejandro Pacheco, Mike Pape, Borja Pindado, Andrea Piparo, Polar Engine, April Prime, Noor Rahman, Chris Rallis, Joshua Raphael, Aaron J. Riley, Denman Rooke, Hocheol Ryu, Fabià Sans, Chris Seaman, Alditha Siregar, Bryan Sola, Craig J Spearing, Justin Sweet, Kamila Szutenberg, Wisnu Tan, Brian Valeza, Randy Vargas, Adam Vehige, Magali Villeneuve, Kenny Vo, Lauren Walsh, Joseph Weston, Campbell White, Richard Whitters, Daneen Wilkerson, Zuzanna Wuzyk, Lixin Yin, Even Amundsen, Carlo Arellano, Michael Broussard, John Grello, Tyler Jacobson, Alexander Ostrowski, 9B Collective, Noor Rahman och Josh Herman.

 

[Zire]

Jag vet inte om jag som läsare av recensioner är så jätteintresserad just av vilka som har skrivit spelet. Det är åtminstone väldigt underordnat intresset av vad spelet innehåller och vad recensenten tyckte om det.

Det kan vara för att jag inte tycker att den litterära kvaliteten är så himla intressant. Alltså, det är ju alltid trevligt med bra skriven text. Men det måste ju också vara så mycket annat: tydligt, kreativt och inspirerande. Det ska passa in i det övriga materialet och kanske fånga känslan från något annat verk. Framför allt ska det vara kul, buggfritt och vältestat.

Mitt största problem med många recensioner är att de inte alltid ger så bra bild av vad jag ska vänta mig som spelare (inklusive spelledare) och att det inte är speltestat. Däremot tycker jag att det brukar vara lättare att veta vad jag får som läsare.

Det räcker för mig att veta vilket företag som står bakom. Det ger en bättre bild av produkten som helhet: författare, illustratörer, korrekturläsare, speltest, designfilosofi, tryckkvalitet etc. och jag tycker att det ger mig mer än att bara veta vem som har skrivit texten.

 

[verlandes.]

tydligt, kreativt och inspirerande.

Alla dessa punkter kan sägas kräva en viss stilistik, som inte alla rollspelsförfattare nödvändigtvis besitter. Finns en bild av att rollspelsförfattare inte behöver vara duktiga skribenter, men jag vet inte om jag håller med. Även (särskilt?) en instrumentell text kräver en språkkänsla.

 

[krank]

Det räcker för mig att veta vilket företag som står bakom. Det ger en bättre bild av produkten som helhet: författare, illustratörer, korrekturläsare, speltest, designfilosofi, tryckkvalitet etc. och jag tycker att det ger mig mer än att bara veta vem som har skrivit texten.

Jag tänker att anledningen till att nämna författaren inte så mycket handlar om vad läsaren nödvändigtvis vill ha, som det handlar om vilken sorts kultur man vill vara med och bidra till att skapa. Jag tycker att det är trevligt när människor får uppmärksamhet för saker de gjort, jag tycker att det är trevligare att tänka sig människor bakom verk än företag och jag tycker att det är positivt med en rollspelskultur som har den ingången. Så målet är alltså snarare att tillgodose i första hand kulturens behov (av att vi ser varandra) och spelskaparens behov (av att synas).

Och jag tror inte speciellt många störs av när skapares namn skrivs ut.

 

[luddwig]

Nu har jag till exempel inte de senaste årgångarna av Fenix, men hur ser det ut där?

I Fenix står vilket förlag som gett ut spelet. Det händer även att kreatörerna nämns i löptexten men det är mer sällan. Mig stör det inte. Oftast vet jag ändå vem eller vilka som gjort de produkter jag är intresserad av. Samtidigt tycker jag att det är schysst att göra som i Fear of a Black Dragon, där alla skribenter, illustratörer och formgivare alltid nämns vid namn. Dock kan uppräkningen kännas onödig om det är många personer som jag dessutom aldrig hört talas om. Viktigare än kreatörerna är ändå att recensionen ger mig en tydlig bild av produktens innehåll, ton, styrkor och svagheter.

 

[verlandes.]

Jag tänker att anledningen till att nämna författaren inte så mycket handlar om vad läsaren nödvändigtvis vill ha, som det handlar om vilken sorts kultur man vill vara med och bidra till att skapa. Jag tycker att det är trevligt när människor får uppmärksamhet för saker de gjort, jag tycker att det är trevligare att tänka sig människor bakom verk än företag och jag tycker att det är positivt med en rollspelskultur som har den ingången. Så målet är alltså snarare att tillgodose i första hand kulturens behov (av att vi ser varandra) och spelskaparens behov (av att synas).

Och jag tror inte speciellt många störs av när skapares namn skrivs ut.

Och för mig som konsument är det fiffigt att kunna lära mig enskilda skapares särart. Står det i recensionen att det är Luke Gearing som skrivit boken så kan jag få en rätt tydlig bild av hur boken kommer vara och kanske rentav om den passar mig.

Detta skiljer sig ju inte från andra bokrecensioner, att få tillgång till vem som är avsändaren är ju högst relevant information.

 

[Bifur]

Det kan vara för att jag inte tycker att den litterära kvaliteten är så himla intressant. Alltså, det är ju alltid trevligt med bra skriven text. Men det måste ju också vara så mycket annat: tydligt, kreativt och inspirerande. Det ska passa in i det övriga materialet och kanske fånga känslan från något annat verk. Framför allt ska det vara kul, buggfritt och vältestat.

Nåja, fast skribenten är ju även, i alla fall för de flesta mindre spel, och i stort sett alla äventyr, också konstruktör. Dvs hen gör allt det där med.

Självklart är det önskvärt att låta skribenter synas i recensioner (och tycker det sker ibland) men jag förstår också varför det inte alltid blir så. Sen är väl mitt allmänna intryck att många förlag idag är duktiga på att synliggöra sina skribenter, så att de genomgående är anonyma tycker jag inte. (Inte samna som recensioner men ändå.)

 

[Anthrox]

Jag tror jag nästan aldrig blivit namngiven i en recension, men mitt efternamn är väl lite svårt att stava till. Men jag har undrat samma sak. Det borde ju vara lite i allmänhetens intresse att få veta vem som skrivit något.

 

[God45]

Jag tycker fler spel borde använda namn konventionen från Monte Cook's World of Darkness efter att ha läst den här tråden.

 

[verlandes.]

Jag tycker fler spel borde använda namn konventionen från Monte Cook's World of Darkness efter att ha läst den här tråden.

Jag är ju hycklande i sammanhanget eftersom det mesta jag släpper ifrån mig är anonymt, och de gånger jag gör det i eget namn har jag sett till att mitt namn inte är synligt på omslaget.

Men detta är ju patologisk ängslighet från mitt håll och bör inte tolkas på annat sätt.

 

[Zire]

Alla dessa kan sägas kräva en viss stilistik, som inte alla rollspelsförfattare nödvändigtvis besitter. Finns en bild av att rollspelsförfattare inte behöver vara duktiga skribenter, men jag vet inte om jag håller med. Även (särskilt?) en instrumentell text kräver en språkkänsla.

Absolut, det är bara att jag behöver känna till författaren sedan tidigare och dessutom veta att hen har behållit stilen i detta verk för att få ut "samma information".

Och jag tror inte speciellt många störs av när skapares namn skrivs ut.

Medhåll, jag har bara inte saknat när det inte har stått.

Nåja, fast skribenten är ju även, i alla fall för de flesta mindre spel, och i stort sett alla äventyr, också konstruktör. Dvs hen gör allt det där med.

Ja det tycker jag är svårt att veta ens när jag har boken. Vem har gjort vad, hur har arbetsformen sett ut osv. Men egentligen är jag inte så intresserad, jag utgår från att företaget har sina processer på plats, har lärt sig av tidigare erfarenheter och värnar om sitt varumärke. Det räcker ofta för mig.

 

[verlandes.]

Absolut, det är bara att jag behöver känna till författaren sedan tidigare och dessutom veta att hen har behållit stilen i detta verk för att få ut "samma information".

Jag tycker det är enormt användbar information, ofta ett slags short hand för hur boken kan förväntas vara uppbyggd och vilket språk det har. Om jag ser att Patrick Stewart är huvudförfattare kan jag nog med viss självsäkerhet anta att produkten är lite gonzo med ett rätt utbroderat språk, liksom.

Edit: och att du inte känner till författaren kan nog vara besläktat med att rollspelsförfattare inte lyfts på samma sätt som i andra kulturyttringar - vilket ju är trådens grundtes!

 

[Quadrante]

Information om och nämnande av namn är väl mest god ton. Kan förstå platsbristen i en papperstidning, men online/digitalt är utrymmet fritt.

 

[luddwig]

Om jag ser att Patrick Stewart är huvudförfattare kan jag nog med viss självsäkerhet anta att produkten är lite gonzo med ett rätt utbroderat språk, liksom.

Intressant att du tar honom som exempel. Jag satt just och funderade på om man inom OSR-sfären är bättre än bland rollspel generellt på att lyfta fram personerna bakom olika spel och tillbehör. Jag upplever åtminstone att det finns mer "personkult" inom OSR.

 

[verlandes.]

Intressant att du tar honom som exempel. Jag satt just och funderade på om man inom OSR-sfären är bättre än bland rollspel generellt på att lyfta fram personerna bakom olika spel och tillbehör. Jag upplever åtminstone att det finns mer "personkult" inom OSR.

Så kan det nog vara, tänker att den rörelsen så tydligt började som ett "isolerat community".
Edit: eller äh, det är nog sant för hobbyn i stort. Men kanske att OSR-rörelsen växte fram i relativt snabb fart? Jag vet inte, men håller med om att de är bättre på att lyfta sina kollegor.

Sen är ju personkult den negativa sidan av att lyfta upphovspersoner på ett mer tydligt sätt, men jag ser ändå ett värde i att våra rollspelsförfattare synliggörs och inte bara ses som en grå massa bakom ett förlag, så att säga.

 

[luddwig]

Sen är ju personkult den negativa sidan av att lyfta upphovspersoner på ett mer tydligt sätt

Ja, därav mitt "personkult" som ett försök att signalera att jag inte använder ordet i sin gängse betydelse.

 

[Oscar Silferstjerna]

När det gäller recensioner i en tidning som Fenix så skulle de kunna ha som redaktionell policy att alltid nämna författarnas namn. Och för all del även namnen på övriga medskapare. Det är bara att fatta ett beslut och sedan hålla sig till det.

 

[Svarte Faraonen]

Absolut, det är bara att jag behöver känna till författaren sedan tidigare och dessutom veta att hen har behållit stilen i detta verk för att få ut "samma information".

Det är ju det jag tänker att utskrivande av författarnamn delvis är till för. Det ger dig ingen information första gången du ser författaren, men kanske tredje eller fjärde gången?

 

[Genesis]

Jag är ju hycklande i sammanhanget eftersom det mesta jag släpper ifrån mig är anonymt, och de gånger jag gör det i eget namn har jag sett till att mitt namn inte är synligt på omslaget.

Men detta är ju patologisk ängslighet från mitt håll och bör inte tolkas på annat sätt.

Jag vet inte riktigt varför det har blivit så att jag inte skriver ut mitt namn på mina spel. Tror att det började med att jag tyckte att det såg liksom renare ut med bara titeln. Tycker också att streckkod och ISBN ser fult ut. Ironiskt eftersom jag alltid säger att illustrationer inte spelar någon roll. Men någonstans tänker jag nog fortfarande att det bara är folk jag känner som köper mina spel.