Varför kom alla cyberpunkrollspel 1988-1993?

Ymir

Importerad söderhipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,451
Location
Södermalm
Den förkrossande majoriten av wikipedias lista på cyberpunk roleplaying games är spel som kom mellan 1988 och 1993. Exempel inkluderar Mutant, Neotech, Shadowrun, Cyberpunk, Cyberspace, SLA Industries, Cybergeneration, GURPS Cyberpunk, Cyberspace.

Vad fan är grejen? Varför trendade cyberpunk-rollspel så hårt just då?

Min kompis Joels teori är att det kom två filmer -87 som var extremt cyberpunkiga, nämnligen Running Man och RoboCop, att cyberpunken redan innan dess var på väg att explodera i popularitet, och att den tändande gnistan blev RoboCop. Vad tror ni?
 
Neuromancer kommer 1984, och det är nog då cyberpunken får genomslag. Tidigare grejer som Shockwave Rider och Johnny Mnemonic nådde liksom inte lika långt. Och sen tar det några år innan det kommer ett rollspel. Dels tar ett spel tid att göra, dels är det lite fördröjning innan bordsrollspelen snappar upp detta.

Sen kan man ju se att åttiotalets yuppie-era har mycket gemensamt med cyberpunkens enorma klasskillnader och företags-styre. Hemdatorrevolutionen börjar på tidigt åttiotal, men mot slutet av åttiotalet sitter folk online på BBS-er. Det här är ju en enorm förändring av mänskligt liv som är på väg att ske och som cyberpunken liksom tematiserar. Så då kommer det många såna spel.

Föreslår

Christian
 
Förmodar att det var den perioden som var innan nyhetens behag med internet och datorer försvann och det blev bakgrundsljud.
 
Fler filmer...

Blade Runner
Aliens
Hardware
Terminator
Total Recall
Mad Max 2

med flera vid denna tid bidrog en hel del tror jag. Även om de inte alla var renodlade cyberpunk. Samt naturligtvis Gibsons böcker.


Så - varför är inte superhjältarrollspel den stora superboomen nu...?
 
Fundering: var det i den perioden som ganska mycket rollspel som inte följde D&D-fantasy-genren kom ut i största allmänhet?
 
Vad gäller cyberpunk - Snow Crash kom 92, och efter den blir det tunt med banbrytande cyberpunk. Fick de inte slut på idéer, helt enkelt? (Säger jag, fullt medveten om att Ghost in the Shell kom 1995)
 
Det är väll för att det var då cyperpunk var en relevant genre? Alltså, någonstans blev ju genren föråldrad retro futurism redan någon gång på 90-talet. Cyberpunken som kom på sena 90-talet som var relevant var ju saker som the Matrix.
 
Tre huvudsakliga skäl:
1. Ny revolutionerande teknik i form av data- och telekommunikation. AOL grundades 1983, och de år du beskriver var gyllene för exempelvis CompuServe.
2. Japan var i mitten av en gigantisk bubbla som inte kraschade förrän 1992. Till dess trodde många att Japan skulle ekonomiskt slå ut USA.
3. Sovjetunionen föll sönder och samman.

Det vill säga en perfekt mix av ny digital teknologi, världsherravälde för japanska zaibatsu-koncerner, samt att kommunismen krossats av kapitalismen.

Resultatet blev cyberpunk, William Gibsons Neuromancer, osv.
 
Sedan får vi erkänna att verkligheten successivt kommit ikapp den cyniska världsbild som målades upp i diverse cyberpunkinga filmer, böcker och spel. Cyberpunken idag är typ "som nu fast i framtiden, med lite mer avancerad tech"
 
Sedan får vi erkänna att verkligheten successivt kommit ikapp den cyniska världsbild som målades upp i diverse cyberpunkinga filmer, böcker och spel. Cyberpunken idag är typ "som nu fast i framtiden, med lite mer avancerad tech"
Cyberpunk är "som nu fast dåligt". :gremgrin:
 
…så egentligen helt enkelt "som nu"? =)

Nya Neotech är ett superbra exempel. Visst är det på många sätt en cynisk dystopi men det mesta känner man igen från dagens värld. Och jag vet också att Den Riktiga Världen™ under skrivandet och senare överträffat författarnas dystopiska fantasier på sina håll :)

"Theres no world like the real world!"
 
…så egentligen helt enkelt "som nu"? =)
Fast ”nu” är ju fantastiskt, och blir stadigt bättre. Medan cyberpunken är en dystopi. Kina är väl det land som mest blivit en cyberpunkig dystopi, men det är ju ändå fan så mycket bättre att leva där idag än på 80-talet. För att inte tala om 50-talet. Fattigdomen har ju kollapsat under dessa 50 år på ett sätt som inte känns cyberpunkigt. Det finns fler medelklassmänniskor än fattiga för första gången på sedan jordbruket uppfanns, vilket rimmar lite illa med dystopin.

Däremot har kanske folk blivit mer pessimistiska och föreställer sig (felaktigt) att världen blivit sämre.

Nå, det är nog OT, så jag nöjer mig med att hävda världens förträfflighet och stannar där.
 
Beror väl lite på. Cyberpunk-litteraturen har utvecklats bra mycket mer efter den "dog." Oturligt nog är all annan media form av cyberpunk — med undantag av serietidningar — bara intresserad av den där första tonårsstinna betamax noir eran och ignorerar 30 år av genreutveckling. Eftersom den där första eran är mer marknadsföringsbar och samtidigt väldigt mer daterad, gör det att "alla" synliga cyberpunkspel kom ut 1988-1993.

(Vi har även haft ett större uppsving i cyberpunk-spel nyligen: the Sprawl, The Veil, Hack the Planet, Vurt, Become: Artifical Investigations, Altered Carbon, Infinity, och Shadow of the Beanstalk.)
 
Att åttiotalsinspirerad cyberpunk var som mest populär på åttiotalet (med eftersläp) tycker jag inte är särskilt märkligt. De reflekterar ju stenhårt sin samtid, med en bakgrund av kallt krig och teknologimagi.

Är inte Black Mirror cyberdystopin för vår samtid annars?

Annars känns clifi (typ The Windup Girl) som att det är en genre som istället tar avstamp från moderna frågeställningar.
 
Fast ”nu” är ju fantastiskt, och blir stadigt bättre. Medan cyberpunken är en dystopi. Kina är väl det land som mest blivit en cyberpunkig dystopi, men det är ju ändå fan så mycket bättre att leva där idag än på 80-talet. För att inte tala om 50-talet. Fattigdomen har ju kollapsat under dessa 50 år på ett sätt som inte känns cyberpunkigt. Det finns fler medelklassmänniskor än fattiga för första gången på sedan jordbruket uppfanns, vilket rimmar lite illa med dystopin.

Däremot har kanske folk blivit mer pessimistiska och föreställer sig (felaktigt) att världen blivit sämre.

Nå, det är nog OT, så jag nöjer mig med att hävda världens förträfflighet och stannar där.

Såklart. Det jag menar är att samtliga obligatoriska ingredienser redan finns idag men utgör kanske snarare ovanligheter, bisarra undantag eller märkliga sammanträffanden medan det är regel i den dystopiska framtiden.

Vilket jag tror gör att genren inte känns lika lockande idag.
 
Back
Top