Fast ”nu” är ju fantastiskt, och blir stadigt bättre.
Well, jag brukar beskriva det för mina elever som att vi lever i en scifi-film men att den är lite ojämnt fördelad…
Jag skulle ju till exempel säga att det absolut är så att vi globalt sett har färre i absolut fattigdom, och att det är bra. Men samtidigt har vi ett framväxande prekariat – den såkallade medelklassen får försämrad trygghet på arbetsplatsen och de demokratiska problem som finns i ökade klassklyftor tycker jag inte man ska förringa. För att inte tala om hur det ser ut på den politiska arenan, där hela västvärlden i princip bara går längre och längre mot fascismen. Igen.