Nostalgigrunkar över den , grunket består av lyckan i att äga något man är nostalgisk över samtidigt som man gråter för att man brännt 2000 kronor på ett pappershäfte ifrån 1988En ärlig fråga; varför köper folk Marsklandet för 2000kr? När man kan köpa nya spel och moduler som är minst lika bra. Eller i värsta fall hitta en PDF.
Alltså, vad gör man med sin box när man fått den?
Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.Nostalgi.
Ja det är väl den känslan. Men dessutom möjligheten att ta fram boxen igen om jag skulle få lust, och då få tillbaka något av det igen. Bli lite glad. Jag tycker om materiella objekt på ett annat sätt än bara digital information också.Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.
Hur länge varar den här känslan? För mig brukar den vara tämligen ögonblicklig och sen är det liksom över. Men då är jag iaf på en rolig plats och kan göra nått annat kul. Men den där boxen är ju exakt samma och har inga hemliga fack som jag kan hitta.
Och såklart, har man pengarna och det inte spelar någon roll så kan man så klart nöjt stoppa in boken i hyllan och titta på den lite när man går förbi.
För att svara dig , i mitt fall nej det känns inte skönt att sitta där med min slitna tejpade solblekta box med tuschkladd på för 2000 kronor och känna mig lurad och gräma mig att jag spenderade 2000 kronor på skräp.Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.
Hur länge varar den här känslan? För mig brukar den vara tämligen ögonblicklig och sen är det liksom över. Men då är jag iaf på en rolig plats och kan göra nått annat kul. Men den där boxen är ju exakt samma och har inga hemliga fack som jag kan hitta.
Och såklart, har man pengarna och det inte spelar någon roll så kan man så klart nöjt stoppa in boken i hyllan och titta på den lite när man går förbi.
Det finns inga nya spel som är i närheten av att vara lika bra? Vad skulle det va?En ärlig fråga; varför köper folk Marsklandet för 2000kr? När man kan köpa nya spel och moduler som är minst lika bra. Eller i värsta fall hitta en PDF.
Alltså, vad gör man med sin box när man fått den?
Nu blir jag nyfiken. Vilket äventyr?...och ett svindyrt gammalt DnD-äventyr för att spelleda det.
Nu bara att se om mitt gillande eller ditt spelande har högst värde?Och nu fick jag en lajk av @Christoffer vilket visar att man kan få lajks på sociala medier också! Fast det här lajket är det dyraste i mitt liv ...
Trodde också så tidigare. Efter att ha sett videon nedan är jag lite mer bekväm i min foliehatt.En annan ganska vanlig aspekt är nog helt enkelt att man kan. Det är inte ovanligt att nördar runt 50 är rejält stadda i kassan och att sprätta en tusenlapp eller två kan vara lite av ett rus i sig. Detta har sedan eldats på ytterligare av pandemin tror jag. Bensinpengar och uteluncher byts mot mer aggressiva handlingsmönster.