Varför funkar inte realistiska mordgåtor som rollspel?

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
11,868
Location
Ludvika
Vad jag ville komma fram till är att man verkligen inte behöver stoppa in ett monster eller låta en massa orker anfalla för att det skall fungera väl och bli ett intressant äventyr och att en hel del äventyr är skrivna utan att det finns en massa sådana inslag.
Jag har aldrig påstått att det är en nödvändighet. Jag har bara sagt att jag föredrar det både som spelare och SL.

Som spelare för att jag tycker det är roligare. Som SL för att jag tycker det är roligare, och lättare.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Jag tycker frågan är spännande och funderar även jag på varför det är ovanligt med mer realistiska spel.

När jag talat med andra spelare i mina grupper är detta den gemensamma nämnaren:

När jag spelar rollspel vill jag komma ifrån mitt vardagliga liv och bekymer som vardagen bär med sig.

Jag sticker ut lite här för jag uppskattar rollspel som är närmare vardagen och har en avsaknad av magi. Jag uppskattar system där rollpersonen är lite närmare hur en vanlig människa är för det gör det lättare för mig att relatera till berättelsen och världen.

Skulle det dyka upp ett spel som fångar upp mordgåtor i en mer realistisk setting skulle jag lätt spela det bara för att det tilltalar en del jag själv saknar i rollspel. Jag saknar realism, drama och avsaknaden av det övernaturliga i spel.

Samtidigt så märker jag att just denna önskan delas av få av rollspelarna jag mött genom mitt liv, de flesta dras mot det fantastiska och övernaturliga.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,033
Location
Carapalea
En av de första gångerna jag spelledde för 20 år sen hade jag planerat en mordgåta. Jag hade jobbat ihop en bra mängd ledtrådar och red herrings när en viktig adelsman mördades på ett slott.

Scenen började med att liket hittades och helgens äventyr drog igång.. då säger Clericen "Jag har ju just skaffat Speak With Dead!"


..ridå...
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Fast gäller inte samma sak för de flesta filmer och TV-serier (att mycket är skräp) ? Ingen vill väl uppleva de dåliga filmerna/TV-serierna? :)
Haha, så klart. Vad jag menar är att även bra polisdrama tenderar att tumma på just denna punkten, oftast för att ge sin huvudperson mer agens och skapa spännande situationer som aldrig hade uppstått i verkligheten. Men jag torgför givetvis bara min preferens här. Vill man spela Beck the RPG så det bara att köra.

Fast polisdramaserier och filmer är populära och framgångsrika, så om de är skräp är det ju uppenbarligen inget hinder. Det behöver inte vara roligare eller funka bättre i rollspel, eftersom många uppenbarligen tycker att det är roligt och funkar bra på tv.
Nä, som sagt, jag kan absolut ha fel och att det inte är ett hinder.

Men så här, jag argumenterar inte för att det inte går, jag menar att det är väldigt krävande för konstruktören att fånga den komplexitet i åtgärder och organisation som en modern polisutredning har (och för min del pratar jag i tanken om scenarion som utspelar sig i alla fall från 1980-talet och framåt och i princip i Sverige) - samtidigt som skarvar man för mycket tappar det trovärdighet och då skulle i varje fall jag missnöjd av det skälet. Och att denna paradox är åtminstone ett viktigt skäl till att det inte finns.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Haha, så klart. Vad jag menar är att även bra polisdrama tenderar att tumma på just denna punkten, oftast för att ge sin huvudperson mer agens och skapa spännande situationer som aldrig hade uppstått i verkligheten. Men jag torgför givetvis bara min preferens här. Vill man spela Beck the RPG så det bara att köra.
Nu är ju som sagt tråden lite av en upprepning på en tidigare tråd, samt att du och jag diskuterat detta vid annat tillfälle, så jag tror du vet ungefär vad det är jag är ute efter. Precis som du skriver är min önskan en slags opt:ade mordhistorier där det (precis som på tv/film etc) lyfts fram de spännande bitarna och lämnar tråkigt kontorsarbete utanför.

Parallellt skulle jag tycka det var intressant med mer alldagligt polisdrama i liknande stil med "Tunna blå linjen", men det är nog en diskussion för en annan tråd :)
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Jag rollspelar och tror många med mig rollspelar som en form av escapeism , man vill fly undan vardagen man lever här . När jag rollspelar vill jag se och uppleva och utforska sådant jag inte kan i vår värld och i verkligheten . Jag vill interagera med alver och dvärgar , slåss med antropomorfa djur på ett luftskepp högt ovan molnen , rädda prinsessan från den onde trollkarlen på den magiska kontinenten i ett fjärran fantasyrike , besöka världar och platser som endast existerar i fantasin.

Jag är inte intresserad av verkligheten/realism för jag lever i verkligheten 365 dagar om året , skall verkligheten bli intressant så måste det läggas till ett mått av fantastik som tex vampyrer i vampire eller det övernaturliga i kult eller så måste verkligheten tidsförskjutas såpass mycket så den ändå upplevs som fantastik tex till medeltiden eller så måste den kryddas så den upplevs som en Hollywood actionrulle.
Intressant hur olika man kan resonera. För mig blir verklighetsflykten inte sämre (utan snarare mer intressant) när man axlar rollen som något man inte är, men som faktiskt finns på riktigt (t.ex. brottsutredare i ett samtida samhälle). Jag tycker det är intressant att ställas inför hinder och svåra val i situationer som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten (även om det förhoppningsvis inte händer mig).

Det är också viktigt att poängtera att jag inte är ute efter den "realistiska vardagstristessen" utan de delar som motsvarar vad som gör sig spännande i en film/tv/bok/datorspel. Leta ledtrådar, förhöra vittnen, undersöka mordvapen, bygga ett case som i slutändan får en mördare dömd.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Intressant hur olika man kan resonera. För mig blir verklighetsflykten inte sämre (utan snarare mer intressant) när man axlar rollen som något man inte är, men som faktiskt finns på riktigt (t.ex. brottsutredare i ett samtida samhälle). Jag tycker det är intressant att ställas inför hinder och svåra val i situationer som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten (även om det förhoppningsvis inte händer mig).
Exakt så här fungerar det för mig. Du formulerade det jag ville skriva i mitt inlägg fast inte riktigt kunde sätta ord på. Tack!
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Nu är ju som sagt tråden lite av en upprepning på en tidigare tråd, samt att du och jag diskuterat detta vid annat tillfälle, så jag tror du vet ungefär vad det är jag är ute efter. Precis som du skriver är min önskan en slags opt:ade mordhistorier där det (precis som på tv/film etc) lyfts fram de spännande bitarna och lämnar tråkigt kontorsarbete utanför.
Jo, vi förstår nog varandra bra. Jag är ju egentligen mest tveksam till att det går att göra bra inom rimliga ramar. Anledningen till det är det är svårt att i ett rollspel styra vad som ska vara "de spännande bitarna" på det vis annan media kan göra. Ska RP vara utredarna behöver de få kunna välja på olika saker som fokus för att det ska bli intressant att spela, samtidigt som övriga grejer behöver rulla på ändå för att det ska kännas realistiskt. Scenariot behöver ha en modell för att generera det innehållet. Om RP tycker telefonanalys är viktig ska de kunna göra den, då behöver den presenteras på ett sätt som är relevant (inte i Excel sannolikt :)) och gör den aktiviteten intressant i spel samtidigt som det behöver finnas en mall för vad som kommer ut om RPna inte lägger fokus där. Och så vidare med forensik, vittnesförhör, underrättelser, observationer, motivbild etc., i ett gigantiskt träd av val som ska täckas in. Plus allt det som kan vara intressant som scenariot missat att förbereda... Jag tror helt enkelt det antingen blir överlastat, eller om man kapar bort en massa val, väldigt rälsat.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Jo, vi förstår nog varandra bra. Jag är ju egentligen mest tveksam till att det går att göra bra inom rimliga ramar. Anledningen till det är det är svårt att i ett rollspel styra vad som ska vara "de spännande bitarna" på det vis annan media kan göra. Ska RP vara utredarna behöver de få kunna välja på olika saker som fokus för att det ska bli intressant att spela, samtidigt som övriga grejer behöver rulla på ändå för att det ska kännas realistiskt. Scenariot behöver ha en modell för att generera det innehållet. Om RP tycker telefonanalys är viktig ska de kunna göra den, då behöver den presenteras på ett sätt som är relevant (inte i Excel sannolikt :)) och gör den aktiviteten intressant i spel samtidigt som det behöver finnas en mall för vad som kommer ut om RPna inte lägger fokus där. Och så vidare med forensik, vittnesförhör, underrättelser, observationer, motivbild etc., i ett gigantiskt träd av val som ska täckas in. Plus allt det som kan vara intressant som scenariot missat att förbereda... Jag tror helt enkelt det antingen blir överlastat, eller om man kapar bort en massa val, väldigt rälsat.
Det är precis den här diskussionen som jag skulle tycka var intressant att utveckla. Vad skulle bli en bra balansgång här? Visst gör bortsorterade val att handlingsutrummet blir snävare (rälsat), men är det verkligen ett större problem än i andra scenarion? Det hade varit jättespännande med det ”stora trädet” och omfattningen där gör att det som i TV-serie väg skulle vara ett 40 minuters avsnitt istället blev en (eller rent av flera) säsonger kring samma fall (alltså en kampanj om ett enda brott). Frågan är om man skulle kunna hålla intresset uppe hos spelarna för något så långdraget. Om man jämför med TV-serier som gjort detta bra så kommer jag genast att tänka på The Killing och True Detective. Lågintensiv brottsutredning där man steg för steg tar sig närmare ett kartlagt händelseförlopp, en/flera gärningspersoner och den/deras motiv.
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,070
Location
Göteborg
Jag tycker frågan är spännande och funderar även jag på varför det är ovanligt med mer realistiska spel.

När jag talat med andra spelare i mina grupper är detta den gemensamma nämnaren:

När jag spelar rollspel vill jag komma ifrån mitt vardagliga liv och bekymer som vardagen bär med sig.
Det är det svaret man oftast får om man frågar spelare, ja.

Men efter 40 år av observationsstudier har jag en litet annorlunda hypotes om vad spelare faktiskt är ute efter:

Man vill känna att man har makten att påverka världen omkring sig.

När jag tänker efter kanske inte detta är olika saker egentligen - kanske är det andra påståendet bara en fördjupning och förklaring av vad folk menar när de säger det första påståendet.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,370
Location
Stockholm
Realistiska mordgåtor är tyvärr rätt banala och löses baserat på statistikt urval och vittnesmål. Det kanske inte alltid är butlern som gjort det, men det är väl typ alltid en närstående som slagit ihjäl någon på fyllan. Och det är inte så spännande att utreda sådana mord.

Så det först som måste ryka är önskan om "realistiska" mordgåtor. Eller vänta ... nja ... det finns ju sådana, några per år, som är hemska och som kräver en massa mer pusslande och klurande och där inte partnern dängt spaden i skallen på den andra hälften och gömt kroppen i vedhögen bakom huset. Men de är få.

Och det är nog svårt att konstruera dessa. Baserat på vad som skrivits tidigare i tråden tror jag att det hellre är ett väldigt "fritt" system än ett väldigt "procedurellt" system. Mer "storytelling" än "simulation". Annars vete fan hur man ska kunna få det hela att kännas realistiskt.

Är det Beck eller Morden i midsummer som efterlyses?
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,928
Location
Örebro
Man vill känna att man har makten att påverka världen omkring sig.
Klok observation, när jag grävt djupare har det också handlat om att inte vilja känna sig värdelös och dålig, viljan att vara kompetent som upplevs ligga närmare i en setting som är längre från vardagen.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,181
Så det först som måste ryka är önskan om "realistiska" mordgåtor. Eller vänta ... nja ... det finns ju sådana, några per år, som är hemska och som kräver en massa mer pusslande och klurande och där inte partnern dängt spaden i skallen på den andra hälften och gömt kroppen i vedhögen bakom huset. Men de är få.
Hm, nåja, det finns hyfsat gott om mord som handlar om att olika kriminella aktörer skjuter varandra över pengar etc. Men de kanske inte heller är den typ av utredningsgrund @Henke är ute efter?
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,401
Location
Stockholm
Ursäkta om någon redan skrivit detta, men jag tror pudelns kärna är genrekonventioner och -förväntningar.

En mordutredning i en fantasyvärld förväntas gå till så här: Huvudpersonen använder sina witcher senses och följer mördarens doft till en mystisk koja i skogen.

En mordutredning i en nutida polis-tvserie är typ: Huvudpersonen löser mordet genom att pussla ihop 235 olika ledtrådar, och hade misslyckats om det inte varit för hens stora intresse för tango och New Yorks tunnelbanesystem.

Förväntningarna på vad huvudpersonerna/spelarna ska göra och kunna skiljer sig åt rejält, helt enkelt.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Intressant hur olika man kan resonera. För mig blir verklighetsflykten inte sämre (utan snarare mer intressant) när man axlar rollen som något man inte är, men som faktiskt finns på riktigt (t.ex. brottsutredare i ett samtida samhälle). Jag tycker det är intressant att ställas inför hinder och svåra val i situationer som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten (även om det förhoppningsvis inte händer mig).

Det är också viktigt att poängtera att jag inte är ute efter den "realistiska vardagstristessen" utan de delar som motsvarar vad som gör sig spännande i en film/tv/bok/datorspel. Leta ledtrådar, förhöra vittnen, undersöka mordvapen, bygga ett case som i slutändan får en mördare dömd.
Jag kan ju bara tala utifrån mitt eget perspektiv men för mig så blir the confines of reality hindrande och boring. Verkliga livet och realism är tråkigt . Vara en mordutredare på rikskrim i sthlm = tråkigt , vara en mordutredare i cyberpunk eller i sci-fi eller i fantasy eller i horror eller nån annan fiktiv setting = roligt.

Att simulera en riktig brottsplatsundersökning = tråkigt , att min mutantutredare använder sin varselblivning och kan se fragment av vad som skedde på mordplatsen = roligt .

Att mördaren är Kalle Bengtsson missnöjd fabriksarbetare som mördade sin fru för att hon hade en affär med Kalles bror = tråkigt , att mördaren är en person med mutant/superkrafter som gruppen måste Överlista/besegra med sina krafter =roligt

Verkligheten dödar fantasin och leken för mig , jag vill inte låtsas om riktiga världen , jag vill låtsas om låtsas.
 

Dr_Dängrot

Myrmidon
Joined
1 Mar 2017
Messages
4,326
Ursäkta om någon redan skrivit detta, men jag tror pudelns kärna är genrekonventioner och -förväntningar.

En mordutredning i en fantasyvärld förväntas gå till så här: Huvudpersonen använder sina witcher senses och följer mördarens doft till en mystisk koja i skogen.

En mordutredning i en nutida polis-tvserie är typ: Huvudpersonen löser mordet genom att pussla ihop 235 olika ledtrådar, och hade misslyckats om det inte varit för hens stora intresse för tango och New Yorks tunnelbanesystem.

Förväntningarna på vad huvudpersonerna/spelarna ska göra och kunna skiljer sig åt rejält, helt enkelt.
Exakt detta .

I min värld så
Exempel 1 = roligt
Exempel 2 = tråkigt
 

Franz

Things aren't different. Things are things.
Joined
4 Dec 2010
Messages
5,815
Förutom de två exempel som nämns ovan finns ju en genre som jag är väldigt förtjust i, nämligen Agatha Christie-inspirersde mordmysterier. Med flera misstänkta, ledtrådar, villospår, förklädnader, scenarier där alla är misstänkta etc. 🙂
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Hm, nåja, det finns hyfsat gott om mord som handlar om att olika kriminella aktörer skjuter varandra över pengar etc. Men de kanske inte heller är den typ av utredningsgrund @Henke är ute efter?
Jag är primärt ute efter tv/film-mordutredningar. Som jag skrivit tidigare The Killing, När lammen tystnar, True detective, Mindhunter, Basic instinct, se7en, etc etc
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Ursäkta om någon redan skrivit detta, men jag tror pudelns kärna är genrekonventioner och -förväntningar.

En mordutredning i en fantasyvärld förväntas gå till så här: Huvudpersonen använder sina witcher senses och följer mördarens doft till en mystisk koja i skogen.

En mordutredning i en nutida polis-tvserie är typ: Huvudpersonen löser mordet genom att pussla ihop 235 olika ledtrådar, och hade misslyckats om det inte varit för hens stora intresse för tango och New Yorks tunnelbanesystem.

Förväntningarna på vad huvudpersonerna/spelarna ska göra och kunna skiljer sig åt rejält, helt enkelt.
Fast har man ett någorlunda begränsat skillset och ett antal beskrivna saker att undersöka så borde det fungera lika bra. Förstår inte varför man behöver blanda in magi. Är spelare generellt verkligen så enkelspåriga att man kör fast så länge man inte får nyttja magi?

Om man istället tar Call of Cthulhu äventyr så är scenarion där (som någon skrev tidigare) ungefär som ett vanligt mordmordmysterium men som avslutas med något övernaturligt mythos. En sådan utredning fungerar ju utan problem (eller krav på magiskt ingripande). Så varför fungerar inte motsvarande utredning på ett vanligt mordmysterium?
 
Top