Varför funkar inte realistiska mordgåtor som rollspel?

Fnord

Veteran
Joined
14 Sep 2010
Messages
46
Ja, de innehåller alltså precis sånt jag pratar om: skojiga saker som inte hör till vår mundana värld. Och du pratar dessutom om färdigskrivna äventyr, just den saken jag la fram som något som gör det betydligt lättare att köra ett deckaräventyr (med eller utan fantastiska inslag).

Jag är osäker på vart du vill komma. Jag påstår inte att alla deckaräventyr måste innehålla fantastiska inslag för att vara roliga. Bara att att det är lättare att skriva ett deckaräventyr om man har möjlighet att slänga in sånt (och att jag personligen föredrar när det finns fantastiska inslag, men det är en rent personlig preferens). Jag påstår heller inte att det inte finns deckaräventyr som saknar fantastiska inslag.
Vad jag ville komma fram till är att man verkligen inte behöver stoppa in ett monster eller låta en massa orker anfalla för att det skall fungera väl och bli ett intressant äventyr och att en hel del äventyr är skrivna utan att det finns en massa sådana inslag.
 

Dr_Dängrot

Suomen sankari
Joined
1 Mar 2017
Messages
3,001
Som jag nämnt tidigare så handlar det iaf för mig och kanske många andra om fantastik kontra realism. Att utreda ett realistiskt mord i Vårby och komma fram till att det var Kalle Bengtsson i bengtssonligan är inte "roligt" däremot att utreda ett mord på mars tredje måne och komma fram till att det var replikanten xyloplop1245,xyz9 är betydligt "roligare"

Jag rollspelar och tror många med mig rollspelar som en form av escapeism , man vill fly undan vardagen man lever här . När jag rollspelar vill jag se och uppleva och utforska sådant jag inte kan i vår värld och i verkligheten . Jag vill interagera med alver och dvärgar , slåss med antropomorfa djur på ett luftskepp högt ovan molnen , rädda prinsessan från den onde trollkarlen på den magiska kontinenten i ett fjärran fantasyrike , besöka världar och platser som endast existerar i fantasin.

Jag är inte intresserad av verkligheten/realism för jag lever i verkligheten 365 dagar om året , skall verkligheten bli intressant så måste det läggas till ett mått av fantastik som tex vampyrer i vampire eller det övernaturliga i kult eller så måste verkligheten tidsförskjutas såpass mycket så den ändå upplevs som fantastik tex till medeltiden eller så måste den kryddas så den upplevs som en Hollywood actionrulle.
 

luddwig

På fel plats vid fel tidpunkt
Joined
30 Jan 2013
Messages
3,968
Personligen har jag två problem med realistiska mordgåtor (och liknande äventyr som fokuserar på utredning). Dessa problem är mer framträdande om jag ska vara spelledare men de kan även göra sig påminda när jag är spelare.

1) Precision. Äventyr som handlar om att utreda en viss händelse kräver i de flesta fall en väldig precision i händelseförlopp och ledtrådar för att fungera bra. Sådant tycker jag är svårt och jobbigt att skriva, svårt att spelleda och det är lätt att det skaver i spel. Platsbaserade äventyr och andra äventyr som har en friare struktur känns för mig mycket lättare i alla steg.

2) Kontext. Jag tycker att det är svårare med rollspel som utspelar sig i välorganiserade världar eftersom de medför en komplicerad kontext som både spelledare och spelare måste förhålla sig till. Oorganiserade världar likt medeltid, efter katastrofen eller spretig rymdopera ger ett större manöverutrymme och är därför i mitt tycke lättare att spela i.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
3,379
Är några av dessa i en någorlunda realistisk modern tid utan övernaturlighet och mythos?
Western är väl inte modern tid? Jag har alltid tolkat det som att du specifikt vill ha nutid @Henke, eller i alla fall hyfsad samtid? När går smärtgränsen bakåt i tiden för dig? Om du får välja fritt?
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
3,559
Location
Sthlm
Jag försökte komma på moderna mordgåtor jag spelat utan fantastik, men det har nog alltid vart med en bakgrund av Call, kult eller wod.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,647
Location
Nynäshamn
Personligen har jag två problem med realistiska mordgåtor (och liknande äventyr som fokuserar på utredning). Dessa problem är mer framträdande om jag ska vara spelledare men de kan även göra sig påminda när jag är spelare.

1) Precision. Äventyr som handlar om att utreda en viss händelse kräver i de flesta fall en väldig precision i händelseförlopp och ledtrådar för att fungera bra. Sådant tycker jag är svårt och jobbigt att skriva, svårt att spelleda och det är lätt att det skaver i spel. Platsbaserade äventyr och andra äventyr som har en friare struktur känns för mig mycket lättare i alla steg.

2) Kontext. Jag tycker att det är svårare med rollspel som utspelar sig i välorganiserade världar eftersom de medför en komplicerad kontext som både spelledare och spelare måste förhålla sig till. Oorganiserade världar likt medeltid, efter katastrofen eller spretig rymdopera ger ett större manöverutrymme och är därför i mitt tycke lättare att spela i.
Utan att säga (eller mena) att du på något sätt "har fel" så tänker jag ta avstamp i dina punkter för att beskriva varför (någorlunda) realistiska mordgåtor i (typ) nutid är min favoritgrej…

1) Förberedelser ger avkastning. Jag är ganska dålig på och dessutom helt ointresserad av improvisation; jag tycker om att förbereda och strukturera saker. Att kunna ha precision i händelseförlopp och ledtrådar innebär en trygghet för mig, en stomme som gör att jag överhuvudtaget känner att jag kan spelleda. Jag har aldrig kunnat spelleda platsbaserade äventyr eller äventyr med friare struktur. För mig är det mycket lättare och roligare att förbereda och spelleda mysterier än sådana äventyr.

2) En rik, bekant kontext. Det är för mig lättare att rollspela i bekanta världar, för vi vet allihop ungefär vad som kan förväntas. Det vi inte vet kan kollas upp. Saker och ting funkar mer eller mindre likadant varje gång, och är inte beroende av att SL hittar på eller minns hur det funkar sedan förra gången. Man måste inte fråga SL om allt. I en fantasyvärld måste alla detaljer hittas på, antingen på förhand eller i stunden, och sedan kommuniceras till spelarna och sedan minnas. Precis som med förberedelserna av händelseförlopp och ledtrådar så ger det här mig en bra, stabil och trygg stomme att improvisera från.

I en fantasy- eller rymdoperavärld finns ingen (eller mindre) förutsägbarhet, och i många fall ingen konsekvens. Det gör det svårt för mig som SL att vara konsekvent och det gör det svårt för mig som spelare att vara "smart", göra planer och tänka i flera steg.


Men som sagt, det här handlar inte om att någon "har fel". Jag ville mest belysa hur den enes nackdelar blir den andres fördelar – det som för den ene blir hinder för improvisation och att ta ut svängarna, en bur, blir för den andre en befrielse – att slippa improvisera och ta ut svängarna, en stabil och trygg grund att stå på.
 

afUttermark

Swordsman
Joined
17 Oct 2011
Messages
695
Jag säger inte emot dig i det faktum att western passar bra för realism men hur realistisk western vill man ha dock ? Jag personligen och killgissar att dom flesta med mig inte skulle vara så intresserade av att spela om du presenterade en kampanj där man skall spela bönder och odla potatis och vattna fälten och plöja åkern i 20 spelmöten . Jag vill ha svarta och vita hattar och pang pang och dueller i soluppgången och spaghetti western så nån form av dime novell "fiktion" måste det ändå innehålla för att bli intressant.
Vilket system skulle du välja då? Ibland måste man komma med positiv feedback och inte bara skjuta ner förslag. Jag skulle jättegärna börja som dräng, hitta min husbonde mördad. Inse att jag med stor sannolikhet kommer få skulden. Plocka fram min pappa gamla Colt dragoon och försöka klura ut vem mördaren egentligen innan sheriffen och hans klantar arresterar mig bara på min kiv.
 

Dr_Dängrot

Suomen sankari
Joined
1 Mar 2017
Messages
3,001
Vilket system skulle du välja då? Ibland måste man komma med positiv feedback och inte bara skjuta ner förslag. Jag skulle jättegärna börja som dräng, hitta min husbonde mördad. Inse att jag med stor sannolikhet kommer få skulden. Plocka fram min pappa gamla Colt dragoon och försöka klura ut vem mördaren egentligen innan sheriffen och hans klantar arresterar mig bara på min kiv.
You just made my point for me thank you very much. Det du beskriver är inte grisodlar realism utan en Revenge story som skulle passa in i vilken spaghetti western som helst.

Jag pissar inte på systemet utan min stance är realism = tråkigt och fantastik = kul

Det är realism jag skjuter omkull , realism är tråkigt oavsett system . Läs mitt inlägg lite högre upp så får du min syn på varför .
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
12,816
Location
Athos
Jag förstår inte riktigt argumenten. Vad är det som gör att det fungerar bättre med brottsbekämpning i andra medier än rollspel? Vissa äventyr är ju mordgåtor som egentligen inte har något med fantasy, post-apokalyps, cyberpunk eller mythos att göra men man förlägger dem ändå där. Ta ett gammalt klassiskt Mutant-äventyr som Mordet på Loberga Herrgård (som dessutom remake:ades till Mutant UA´s "En iskall i Ume". Det scenariot skulle lika gärna kunna utspela sig i en realistisk nutid.
Det jag har upplevt med realistiska mordfall i spel (där realism alltså inte handlar om att folk plöjer åkrar och handlar eller vad nu @Dr_Dängrot har fått för sig) är att:

1. Rättsapparater är rätt svåra att överblicka. Det är många olika typer av åklagare och polischefer och avdelningar och allt vad det är.
2. En stor del av riktigt polisarbete handlar om pappersarbete. Allt ska bokföras och det måste dessutom bli rätt.
3. De flesta riktiga mordfall är antingen helt uppenbara eller omöjliga att lösa. Väldigt få fall klaras upp efter veckor av utredande. I regel finns det dessutom massor av öppna fall. Ingen polis följer upp ett enda fall i veckor.
4. Det är ofta väldigt få "bevis". Skurkar lämnar inte efter sig handouts. De allra flesta mord klaras upp för att någon berättar vad som har hänt, efter att de kunnat knytas till mordplatsen/offret/mordvapnet.

Dessa fyra punkter lämpar sig mycket riktigt dåligt för rollspel. Lägg därtill att de flesta mordutredare aldrig har dragit sitt vapen så några återkommande actionscener lär det inte bli.

Men, detta är ju för att vi har förutfattande meningar om vad rollspel är. Lämnar man dem bakom sig, och tar ovanstående i beaktande, går det såklart att spela sånt här. Ett ypperligt exempel är ju upplägget i The Wire eller De omutbara. En liten taskforce med ett speciellt uppdrag, tar bort nästan alla problem.
 

Genesis

Hai presente la gente che corre in mutande
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,729
Location
Göteborg
1. Rättsapparater är rätt svåra att överblicka. Det är många olika typer av åklagare och polischefer och avdelningar och allt vad det är.
2. En stor del av riktigt polisarbete handlar om pappersarbete. Allt ska bokföras och det måste dessutom bli rätt.
3. De flesta riktiga mordfall är antingen helt uppenbara eller omöjliga att lösa. Väldigt få fall klaras upp efter veckor av utredande. I regel finns det dessutom massor av öppna fall. Ingen polis följer upp ett enda fall i veckor.
4. Det är ofta väldigt få "bevis". Skurkar lämnar inte efter sig handouts. De allra flesta mord klaras upp för att någon berättar vad som har hänt, efter att de kunnat knytas till mordplatsen/offret/mordvapnet.

Dessa fyra punkter lämpar sig mycket riktigt dåligt för rollspel. Lägg därtill att de flesta mordutredare aldrig har dragit sitt vapen så några återkommande actionscener lär det inte bli.
Allt det där är ju gift för vilken polisdramaserie som helst. Ändå finns det hundratals och åter hundratals filmer och tv-serier om polisarbete. Jag är med att du menar realism som i nära verkligheten, och att tv-serier tummar på detta, men jag ser ingen anledning till att man inte kan tumma på det på samma sätt i rollspel.

Jag tror fortfarande att det handlar till 90% om nördkultur. Hade rollspelen utvecklats från mordmiddagar istället så hade den här typen av scenarion varit huvudfåran, och en liten del av hobbyn hade sysslat med fantasyspel. Och ingen som sysslade med mordmyseriespelen hade tyckt att det var jobbigt att inte kunna slänga in lite magi för att göra spelet lättare. Folk tycker att det behövs magi för att det är det de är vana vid och det känns nytt och svårt att spela utan, men det är bara en vanesak.

Flera i tråden har sagt att de helt enkelt inte är intresserade om det inte finns lite magiker eller mutanter* inblandade, medan alla de (och jag misstänker att de är massor) som tappar intresset om det FINNS magiker i spelet helt enkelt inte spelar rollspel. Folk som inte gillar fantasy börjar inte spela rollspel, för de har inget att spela. Det här är ju tydligt eftersom bristen på magifria spel knappast är begränsad till mysterielösargenren. Actionspel utan magiker, dramaspel utan magiker, culture gaming-spel utan magiker är alla extremt sällsynta. Så jag tror inte att just hur polisutredningar går till har särskilt mycket med saken att göra, faktiskt.

* Finns det spel som har mutanter men inga magiker? Min bild är att magiker finns i hart när alla spel, vare sig det är fantasy, postapokalops eller scifi.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,150
Location
Kullavik
Western är väl inte modern tid? Jag har alltid tolkat det som att du specifikt vill ha nutid @Henke, eller i alla fall hyfsad samtid? När går smärtgränsen bakåt i tiden för dig? Om du får välja fritt?
Nej, jag menade inte Western utan mordgåtor generellt.

När jag tänker efter vet jag egentligen inte om det finns någon specifik smärtgräns tidsmässigt utan för mig handlar det främst om att det skall vara ett mordfall som utspelar sig i en verklighet som motsvarar vår egen (utan magiska, utomjordiska eller på annat sätt övernaturliga inslag). För att kunna definieras som ett brottsfall så vill jag också se att det finns någon form av strukturerad rättsapparat med lagar och organisationer/instanser som undersöker grov brottslighet och dömer ut straff.

Men för att göra det mer konkret så kanske det är bra om det är en någorlunda "modern" brottsbekämning. FBI grundades väl tidigt 1900-tal, så där någonstans går väl smärtgränsen om jag får välja fritt.
 

Måns

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
12,816
Location
Athos
Så jag tror inte att just hur polisutredningar går till har särskilt mycket med saken att göra, faktiskt.
Nej, det tror inte jag heller. Detta var just observationer som jag själv har gjort under flera års spelande och researchande av "police procedurals". Däremot, för oss som anammar vårt drama mer simulationistiskt så finns det ändå ett värde i att ha koll på, och i någon mån simulera, hela bilden.
 

luddwig

På fel plats vid fel tidpunkt
Joined
30 Jan 2013
Messages
3,968
I en fantasy- eller rymdoperavärld finns ingen (eller mindre) förutsägbarhet, och i många fall ingen konsekvens.
Det är sannolikt en fråga om hur strikta krav man ställer men jag upplever, oavsett om jag är spelledare eller spelare, att spelvärlden är rimligt förutsägbar och konsekvent i alla spel jag spelar. Jag upplever alltså inte att jag tappar möjligheten att göra smarta planer eller att spelvärlden förlorar sin inre logik för att vi spelar fantasy, weird west eller science fiction. Genom att avlägsna oss från den verkliga världen vinner vi dock en slags flexibilitet som låter spelvärlden leverera det som passar för äventyret. Det är något jag uppskattar men förstår att det inte nödvändigtvis passar för alla.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,647
Location
Nynäshamn
Finns det spel som har mutanter men inga magiker?
Rotsystem har inga magiker.

Hard scifi är överlag en ganska smal genre, men inom den brukar det vara ganska ont om magiker (jag betraktar här t.ex. psioniker som diskvalificerande för hard).

Har Cyberpunk 2020 magiker? Ingen aning, faktiskt.

Beroende lite på vad man menar med "magiker", såklart.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,150
Location
Kullavik
Jag tror fortfarande att det handlar till 90% om nördkultur. Hade rollspelen utvecklats från mordmiddagar istället så hade den här typen av scenarion varit huvudfåran, och en liten del av hobbyn hade sysslat med fantasyspel. Och ingen som sysslade med mordmyseriespelen hade tyckt att det var jobbigt att inte kunna slänga in lite magi för att göra spelet lättare. Folk tycker att det behövs magi för att det är det de är vana vid och det känns nytt och svårt att spela utan, men det är bara en vanesak.
Jag tycker samtidigt att det är lite märkligt att inte huvudfåran vill utveckla sig och prova nya system eller genres. Jag har lite svårt att se hur det blir roligt i längden att spela samma upplägg hela tiden.

Jag är också förundrad över att ingen har lyckats (eller ens försökt) sälja in mordmysterie-rollspel till målgruppen som gillar mordundersökningar på film/TV, i datorspel eller böcker med tanke på hur stort detta är (iaf inom böcker, film och TV).
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
3,379
Allt det där är ju gift för vilken polisdramaserie som helst. Ändå finns det hundratals och åter hundratals filmer och tv-serier om polisarbete. Jag är med att du menar realism som i nära verkligheten, och att tv-serier tummar på detta, men jag ser ingen anledning till att man inte kan tumma på det på samma sätt i rollspel.
Och de flesta polisdramaserier och filmer är också skräp ut den synvinkeln (så klart min personliga åsikt). Så varför skulle det vara roligare eller funka bättre i rollspel - om det är upplevelsen av att bedriva en mordutredning man är ute efter?
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,150
Location
Kullavik
Och de flesta polisdramaserier och filmer är också skräp ut den synvinkeln (så klart min personliga åsikt). Så varför skulle det vara roligare eller funka bättre i rollspel - om det är upplevelsen av att bedriva en mordutredning man är ute efter?
Fast gäller inte samma sak för de flesta filmer och TV-serier (att mycket är skräp) ? Ingen vill väl uppleva de dåliga filmerna/TV-serierna? :)
 

Genesis

Hai presente la gente che corre in mutande
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,729
Location
Göteborg
Och de flesta polisdramaserier och filmer är också skräp ut den synvinkeln (så klart min personliga åsikt). Så varför skulle det vara roligare eller funka bättre i rollspel - om det är upplevelsen av att bedriva en mordutredning man är ute efter?
Fast polisdramaserier och filmer är populära och framgångsrika, så om de är skräp är det ju uppenbarligen inget hinder. Det behöver inte vara roligare eller funka bättre i rollspel, eftersom många uppenbarligen tycker att det är roligt och funkar bra på tv.

EDIT: För att inte tala om romaner. Det är ju den mest framgångsrika romanformen alla kategorier.
 
Last edited:
Top