D&D Varför drow?

verlandes.

rollspelskollektivet
Joined
14 Mar 2017
Messages
4,051
Location
Nyköping
Gemini, som nämnts tidigare, är ju intressant i det sammanhanget. Då finns det en drottning (enda kvinnan) som bor i järnalvernas hem i bergen. Hon har fyra älskare (vasaller) som alla kämpar om hennes gunst och deras avkomma bildar olika klaner typ. De kämpar och intrigerar mot varandra, men är biologisk lojala mot drottningen. Sedan har olika alver olika mycket saeculum (livskraft) som bestämmer deras rang och typ mentala förmåga. De lägsta är typ som zombies, hjärndöda arbetare, och lämnar sällan samhället, upp till vasallerna som har högst, näst efter drottningen. I mitten finns individer som tenderar att vara ganska individuella, lämnar boet, och är mest människoliknande och bäst passande för äventyrande.

Vad jag minns så fungerade järnalver bra som SLPs men mindre bra som RP. Allt kring dem var som hämtat från en skräckfilm, ju mer man grävde ju mer omänskliga upplevdes de och äcklad blev man. (Skulle jag göra nytt försök idag så skulle jag nog lägga till att de alver som lämnar järnalvssamhället glömmer bort livet där, men kanske får återblickar som obegripliga, mardrömslika bilder som förföljer dem.)

Vill man testa att spela invånare i ett samhälle med matriark (någon slags extremvariant) och djupt omänskliga alver så är Gemini ett starkt tips. (Jag hade dock bytt ut regelsystemet.)
Drow-alver är väl också åt det hållet, eller minns jag det fel? Min D&D-lore är rätt svajig!
 
Drow-alver är väl också åt det hållet, eller minns jag det fel? Min D&D-lore är rätt svajig!
De har inte ett insektsliknande samhälle, men väl ett matriarkat. Det är väl tyvärr ett där det märks att det åtminstone i äldre material är rätt fördomsfullt skrivet – ett ont matriarkat med massvis med intrigerande, giftmord och liknande, för att inte tala om evinnerliga BDSM-vibbar. Om man får tro mycket äldre rollspelsmaterial så finns det något i själva konceptet med ett matriarkalt samhälle som tveklöst får kvinnor att dra på sig lårhöga stövlar och piska folk.

Geminis alvsamhälle är ju också lite intressant i sammanhanget, eftersom man där kan fundera på hur ett samhälle beskrivs kontra hur det presenteras för spelarna. Man har beskrivit ett matriarkat – men i praktiken, eftersom det bara finns en kvinna, så kommer spelarna enbart komma i kontakt med och spela manliga alver, såtillvida att kampanjen inte för dem till drottning Ketura själv. Det är ju också ett avsteg från de insektssamhällen som är alvernas förebild, där samtliga arbetare är honor* och de enda hanarna är drönarna (som alltså skulle motsvara Keturas vasaller i Gemini). En art som tar inspiration från eusociala insekter borde snarare vara nästan helt och hållet honlig.

*Detta innebär att till exempel Bamses tama bi Surre torde vara en transman, men vi vet ju redan att Bamse är en god allierad.
 
De har inte ett insektsliknande samhälle, men väl ett matriarkat.
Jag tror min enda minnesbild är att de är ett matriarkat som kretsar kring spindlar, så det var nog där mitt huvud slog slint (och innan någon blir upprörd så vet jag att spindlar inte är en insekt).

Men intressant, det är kanske föga förvånande att de har en rätt unken gestaltning - hur har de bahandlats i senare utgåvor?
 
Jag tror min enda minnesbild är att de är ett matriarkat som kretsar kring spindlar, så det var nog där mitt huvud slog slint (och innan någon blir upprörd så vet jag att spindlar inte är en insekt).

Men intressant, det är kanske föga förvånande att de har en rätt unken gestaltning - hur har de bahandlats i senare utgåvor?
Det har väl varit rätt mycket man behövt ta hänsyn till, typ det här att deras hud blev svart för att de var onda (något som i hög grad matchar till exempel mormonernas syn på svarta människor innan något annat "uppenbarades" 1978). Så man har velat ändra så att de inte längre är kolsvarta utan snarare dunkelt grå och lila, inte har ett samhälle som i lika hög grad signalerar någon sorts psykosexuella hangups, etc. Sedan är det ju lite en balansgång eftersom folk från start tyckt att de är coola – "drow som lämnat sitt onda samhälle" är ju lite av en kliché som rollperson, till den grad att Forgotten Realms rent utav har en gudinna specifikt för sådana. Och klart man begriper det, det innebär ju att man får en rollperson med ett slående utseende och en inbyggd dramatisk bakgrundshistoria.
 
Det har väl varit rätt mycket man behövt ta hänsyn till, typ det här att deras hud blev svart för att de var onda (något som i hög grad matchar till exempel mormonernas syn på svarta människor innan något annat "uppenbarades" 1978). Så man har velat ändra så att de inte längre är kolsvarta utan snarare dunkelt grå och lila, inte har ett samhälle som i lika hög grad signalerar någon sorts psykosexuella hangups, etc. Sedan är det ju lite en balansgång eftersom folk från start tyckt att de är coola – "drow som lämnat sitt onda samhälle" är ju lite av en kliché som rollperson, till den grad att Forgotten Realms rent utav har en gudinna specifikt för sådana. Och klart man begriper det, det innebär ju att man får en rollperson med ett slående utseende och en inbyggd dramatisk bakgrundshistoria.

Jag har ärligt talat lite svårt att se hur drow som koncept ska gå att "rädda". Hela grejen från början var att de var onda tvärtom-alver, illustrerat med sådant som att de var svarta och hade ett kinky matriarkat. Tar man bort sunket blir det väl liksom ingenting kvar?
 
Jag har ärligt talat lite svårt att se hur drow som koncept ska gå att "rädda". Hela grejen från början var att de var onda tvärtom-alver, illustrerat med sådant som att de var svarta och hade ett kinky matriarkat. Tar man bort sunket blir det väl liksom ingenting kvar?
Jag tycker det är ett intressant fenomen när folk känner en identifikation med innehållet som uppfattas som problematiskt. Att drow blivit så slitstarka handlar ju framför allt inte om att de är populära som antagonister, utan att folk vill spela dem. Där upplever jag väl att man i någon mån har haft en respons på detta som är att göra dem mer moraliskt varierade, så att den där drow-rollpersonen inte behöver vara fullt så unik. Femte utgåvan var den första där de förekom som spelbart folkslag i den grundläggande spelarboken, även om möjligheten att spela dem har funnits sedan de beskrevs i Fiend Folio till första utgåvan.

I Player's Handbook (2014) står följande:
Descended from an earlier subrace of dark-skinned elves, the drow were banished from the surface world for following the goddess Lolth down the path of evil and corruption. Now they have built their own civilization in the depths of the Underdark, patterned after the way of Lolth. Also called dark elves, the drow have have black skin that resembles polished obsidian and stark white or pale yellow hair. They commonly have very pale eyes (so pale as to be mistaken for white) in shades of lilac, silver, pink, red, and blue. They tend to be smaller and thinner than most elves.
Det nämns också att de är sällsynta som äventyrare, och att de allra flesta är ondskefulla marodörer som bara kommer upp ur underjorden för att härja och ta slavar. Däremot omnämns inget om det matriarkala samhället.

I Player's Handbook (2024) är man ännu mer kortfattad:
Drow typically dwell in the Underdark and have been shaped by it. Some drow societies and individuals avoid the Underdark altogether yet carry its magic. In the Eberron setting, for example, drow dwell in rainforests and cyclopean ruins on the continent of Xen'drik.
Vilket känns så pass vagt att det är närmast oanvändbart. Det finns en bild på alver på samma sida, där en av dem har lila hy – vilket man väl kan gissa ska vara drowen. I monsterboken till samma version framställs de genomgående med någon sorts grålila hy. Där beskrivs också att de leds av "matron mothers" och att många, men inte alla, tjänar Lolth och är onda – det beskrivs dock även sådana som lämnat gudinnan och för krig mot hennes troende.
 
Jag har ärligt talat lite svårt att se hur drow som koncept ska gå att "rädda". Hela grejen från början var att de var onda tvärtom-alver, illustrerat med sådant som att de var svarta och hade ett kinky matriarkat. Tar man bort sunket blir det väl liksom ingenting kvar?
Fast en del av dem är i stället goda sexiga kvinnor som dansar nakna med jättestora tvåhandssvärd! ;-)
 
Diskussionen om kvinnors ställning i historien och fantasy spårade ur till ett ämne, som ironiskt nog är mer on-topic för forumet, nämligen DnD:s underjordiska spindelalver. Jag tyckte det var intressanta poänger som lyftes, hur drow, trots sitt sunkiga fundament, ändå tycks inspirera spelare och författare. Jag tänkte att det var ett ämne som tåls att fortsätta diskuteras, om folk känner sej manade därtill.

Sidospåret börjar med @verlandes. inlägg här och även @Svarte Faraonen , @Theo och @JohanL deltog.
 
Min take är att många spelare egentligen inte vill spela en drow - de vill spela en Drizzt.
Kanske en token evil teammate. Vilket jag ärligt talat inte är särskilt förtjust i inom rollspel, det funkar bättre i film. I rollspel behöver den som spelar en token evil teammate visa gott omdöme och framför allt komma ihåg att den inte är ond på riktigt utan mest bara snackar som om den är det.
Men jag kan förstå att folk blir sugna på att spela en sådan och jag har även gjort det själv (inte specifikt drow dock).
 
Kanske en token evil teammate. Vilket jag ärligt talat inte är särskilt förtjust i inom rollspel, det funkar bättre i film. I rollspel behöver den som spelar en token evil teammate visa gott omdöme och framför allt komma ihåg att den inte är ond på riktigt utan mest bara snackar som om den är det.
Men jag kan förstå att folk blir sugna på att spela en sådan och jag har även gjort det själv (inte specifikt drow dock).
Det är rätt knepigt ja, och blir sällan som spelaren tänkt sig. Jag vill tro att i rätt spelares händer, och tillsammans med rätt spelgrupp, så kan det bli bra (men jag har aldrig sett det hända).
 
Kanske en token evil teammate. Vilket jag ärligt talat inte är särskilt förtjust i inom rollspel, det funkar bättre i film. I rollspel behöver den som spelar en token evil teammate visa gott omdöme och framför allt komma ihåg att den inte är ond på riktigt utan mest bara snackar som om den är det.
Men jag kan förstå att folk blir sugna på att spela en sådan och jag har även gjort det själv (inte specifikt drow dock).

Trams, de flesta äventyrargrupper fungerar bättre med ondska än godhet. Så länge man är ute efter pengar, ära och makt är det great att ha onda kontakter. Det är post-Dragonlance spelstilar där det inte är så.
 
Trams, de flesta äventyrargrupper fungerar bättre med ondska än godhet. Så länge man är ute efter pengar, ära och makt är det great att ha onda kontakter. Det är post-Dragonlance spelstilar där det inte är så.
Men pratar vi inte om att rollpersonerna är själviska och mordiska nu, snarare än liksom "jag vill bränna ner staden för att uppnå världsherravälde" nu?
 
Gillade approachen i Ravnica, där det finns onda och goda gillen, men samtliga gavs tips både för hur en spelgrupp kan tillhöra dem OCH hur skurkar kan komma från dem. Även de goda. Känner nog själv att Drow är någon sorts proto-edgy pre-OSR (även om det väl kan sägas lika mycket om mitt kära Dark Sun). :D
 
Jag har en kompis som inte spelat rollspel sedan barnsben, och då älskade han drow.

Han var till och med på ett lajv, men de vuxna lajvarna var så fruktansvärt dryga att han blev avskräckt och sedermera tappade intresset.

Nu slår det mig, tänk om de vuxna lajvarna var så otrevliga för att de hatade drow?

Jag har iaf köpt en liten drow-mini till honom i present, får se om jag kan locka honom till att spela igen.
 
Ett par ungdomar i rollspelsklubben jag håller på biblioteket ville spela drow och då slängde jag ihop denna (halv-drow):
1000002278.jpg

Delade den på Shadowdarks Discord-server och då uppstod en rätt intressant diskussion om förmågan jag gett dem. Vissa tyckte att det snarare borde vara en yrkesförmåga för en Ranger, men min förståelse är att det ambidextra varit något nästan inneboende i drowkultur, som sedarmera blivit kopplat till Drizzt (och då främst som en Ranger-förmåga).
 
Last edited:
Back
Top