Nekromanti Varför bör det vara okej att ha med Alver?

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,429
Vad har någonsin blivit bättre av att man inkluderade Alver?
Var har Alver gjorts bra?
Vilka Alver har faktiskt förbättrat en kampanjvärld?

Alver i det här fallet menar de väl "vanliga" alverna. Tolkienvarianterna men även de mer vanliga standard fantasy-varianterna. Fornnordiska Alfer och sådant vi brukar kalla Älvor är inte inräknade.
 
Eftersom alver är coola i sitt standard Tolkien utförande. De är en mer magisk, mäktigare ras från en mer storslagen tid. Tänk på att nästan alla Alver i Sagan om ringen, med undantag från Galadriel och en till vars namn jag glömt, är ghettoalver. Elrond är tillexempel en halv-alv. Trevlig kille, inget fel på honom. Hans hus Rivendale är säkert mysigt och så om man känner för att slumma lite. Hade Galadriel tagit ringen hade hon curb stompat Sauron, tagit över allt och sedan styrt Midgård eftersom hon är en ordentlig alv. "All shall love me and despair!"

Om du är en högalv är du magi och makt och ära i en humanoid form. Du ska vara främmande och vis och läskig. När du är frestad är det över världsförändrande saker, när du är arg skakar världen runt dig. Du är inte ett dugg mänsklig, du är ren känsla och magi. Att spela en högalv är att spela fullt ut i alla scener du är med i.

Alla koncept där en alv är för mänskliga är egentligen besvikelser. Människor är vad som händer när den fallna ängeln möter den utvecklade apan. Alver är varken fallna eller apor.

Så vad bör alverna vara i en fantasy värld? Mormodern till de andra raserna som kommit för att dela med sig av sin kunskap och hjälpa sina unga, unga barnbarn i deras tid av nöd. Behandlandes alla andra som om de var sju år gamla.
 
God45 said:
Om du är en högalv är du magi och makt och ära i en humanoid form. Du ska vara främmande och vis och läskig. När du är frestad är det över världsförändrande saker, när du är arg skakar världen runt dig. Du är inte ett dugg mänsklig, du är ren känsla och magi. Att spela en högalv är att spela fullt ut i alla scener du är med i.

Men såhär är alver aldrig. Ingen är Galadriel, alla är Legolas.
 
chrull said:
Vad har någonsin blivit bättre av att man inkluderade Alver?

Inget jag sett.

chrull said:
Var har Alver gjorts bra?

Tja, jag gillar Geminis insekt-alvar, men de kanske inte räknas in...
 
krank said:
chrull said:
Vad har någonsin blivit bättre av att man inkluderade Alver?

Inget jag sett.

chrull said:
Var har Alver gjorts bra?

Tja, jag gillar Geminis insekt-alvar, men de kanske inte räknas in...

Jag minns inte mycket mer om Geminis Alver än Drottningen/Drönarna.
Kommer inte ihåg hur alviska de faktiskt var, eller om de är Alver av typen "Alver som mest är Alver till namnet"
 
Men såhär är alver aldrig. Ingen är Galadriel, alla är Legolas.

Vilket är sugigt, de borde vara Galadriel! :gremsmile:

D&D 4ed gjorde det bra med alver som Legolas rasen och Eladrin som Geladriel rasen.
 
Jag håller med God45 om alverna i Tolkien. Problemet är mer när man blandar in spelbalans. Ett rollspel som tillåter alver som spelbara i Midgård behöver antingen komma på en ursäkt till varför en så pass ung alv, så att den är jämbördig med en vanlig människa (Aragorn med sina 80 år kan ju nästan hänga på en snorvalp som Legolas), har lämnat hemmet; alternativt acceptera obalans mellan karaktärer.

Den Pathfinderkampanj som jag kör med exet har jag satt att lvl3 är en kunnig och vältränad människa, och lvl5 är en legendarisk människa. För alverna är det snarare lvl5 och lvl7-8. Hon spelar en halvalv som växt upp i en människoby, och enda alven än så länge är modern som bott bland människor i en 30 år. Meningen är att kampanjen skall gå till level 20, men det beror på "gudomlig åverkan" att det passerar ovan nämnda levlar.

Tanken är att de flesta alver kommer att behandla alla under 100 år som omogna barn. Vissa kan dock ändra åsikt om specifika individer om motsatsen bevisats. Dock osäkert om hon kommer stöta på några fler.

Men rollspelsalver brukar oftast handla om "smidiga och smala människor, med spetsiga öron, och är äldre utan att kunna mer"
 
  • Fëanor är girig, stolt, hämndlysten som är villig att dräpa andra oskyldiga alver bara för att få tag på sina Silmariller
  • Fëanors söner är också villiga att gå över lik för att få tag på Silmarillerna
  • Thingol sätter upp ett ouppnåeligt pris för att Beren skall få äkta Luthien
  • Maeglin förråder Turgon och Gondolin för att Idril älskade Tuor
  • Eöl rövar bort Aredhel och gifter sig med henne
 
Arfert said:
Burning Wheels alver är bra. Det var därför jag snodde dom till Fantasy! :gremsmile:

Jag som precis skulle skriva att Alverna i Fantasy! är gjorda på rätt sett.
 
chrull said:
Vad har någonsin blivit bättre av att man inkluderade Alver?

I min menning så funkar alver bäst när de agerar som Vampire:s Methuselas, i.e. de agerar tio nivåer upp och gör saker.

chrull said:
Var har Alver gjorts bra?

Gemini, typ.

chrull said:
Vilka Alver har faktiskt förbättrat en kampanjvärld?

Inga vad jag kan se.
 
Få, och sällan. Bästa alverna är de som sitter i träden och rimmar i Bilbo, men jag har nog inte sett dem i spel någon gång.
 
God45 said:
Tänk på att nästan alla Alver i Sagan om ringen, med undantag från Galadriel och en till vars namn jag glömt, är ghettoalver. Elrond är tillexempel en halv-alv. Trevlig kille, inget fel på honom. Hans hus Rivendale är säkert mysigt och så om man känner för att slumma lite.

Glorfindel. Som kanske är ännu mer epic än galadriel.
Fajtas i Gondolin, dödar Kaptenen över alla Balroger i envig men dör på kuppen, blir resurrectad av Manwe för att han är så badass och återvänder till Midgård (troligtvis tillsammans med Istari) som Valars emissarie.
Det enda han gör i Sagan om Ringen är dock att låna ut sin häst till Frodo och vifta lite facklor mot Nazguler.

De är dock bara de namngivna Noldor. Stora delar av befolkningen i Lindon och Rivendell är högalver.
 
Nu var det bra jävla länge sedan, men alverna i Chronopia var väl rätt bra? Dekadenta överklassdjävlar som är vackra och lever för evigt och intrigerar mot varandra i sina klaner och torn. Alver som metafor för överklassen är en idé med potential.
 
Man kan se på olika raser i spel som dels en manifestation av spelvärlden och dels som gejmistisk resurs. (Och givetvis som någon sorts blandning av de bägge). Jag tror att alvernas popularitet i spel mycket beror på att de är en bra projektionsyta för sådant vi gillar när vi spånar på världar (Tolkien kunde gå bananas på hur överlägsna alverna var i många avseenden) men också som spelmässigt alternativ till att vara människa eller dvärg.

Så, även om jag fattar vad du stör dig på och måste erkänna att jag också stör mig på det, tycker jag att vi ska vara försonande mot alverna. Närvaron av alver gör det roligare när vi ska välja ras, helt enkelt.

(För man kan ju framföra precis samma kritik mot alla andra raser också)

Sedan tycker jag att alver i praktiskt spel sällan blir speciellt alviska, men det hör väl mer ihop med att rollspelare inte alltid "tar ut svängarna" eller att äventyren ställer krav på att spelarna spelar ut sina rollpersoner utifrån deras ras.

Och jag gillar alver om de är mystiska. Ingen annan DnD-ras är egentligen mystisk.

...tycker jag.
 
chrull said:
Arfert said:
Burning Wheels alver är bra. Det var därför jag snodde dom till Fantasy! :gremsmile:

Vad gör dem bra?

De är de mest Tolkien-aktiga alver (högalver dårå) i något rollspel skulle jag säga.
 
Ond bråd död said:
Geminis Järnalver var rätt långt ifrån standardalverna. Så långt ifrån att de nog var nåt annat än alver.

Kanske, fast de är fortfarande de ända alver som jag tycker är bra, just för att dom är så främmande.
 
Och därtill har vi noldors ultimate badass: Fingolfin.

After defeating the Orcs in the Dagor Aglareb, Fingolfin maintained the Siege of Angband for nearly 400 years. But the Siege was ended by Morgoth's sudden assaults in the Dagor Bragollach, and many peoples of Beleriand fled. When Fingolfin learned of this, and received false report that his allies had been routed on all fronts, he became filled with wrath and despair. He immediately took his horse Rochallor and sword Ringil, and rode alone to Angband. All enemies fled from him, fearing his anger, and mistaking him in his fury for Oromë, the Vala patron of hunters.

He smote the gates of Angband and challenged Morgoth to single combat. Though Morgoth feared Fingolfin (of all the Valar, Morgoth was the only one to know fear), he had to accept the challenge — or face shame in the eyes of his servants. Seven times Fingolfin wounded Morgoth and seven times Morgoth cried in pain, and seven times the host of Morgoth wailed in anguish, but he could not be slain for he was one of the Valar.

Whenever Morgoth attacked, Fingolfin would evade, avoiding Morgoth's weapon Grond as it would crack the ground. Eventually, however, Fingolfin grew weary and stumbled on a crater. Then Morgoth pinned Fingolfin with his foot, and killed him, but not before he, with his last act of defiance, hewed at Morgoth's foot. Morgoth, from thence forward, always walked with a limp. An enraged Morgoth sought to desecrate the body of the valiant king but Thorondor, Lord of Eagles flew down and raked Morgoth's eyes, and carried Fingolfin's body away to be placed on a cliff overlooking Gondolin. Later his son Turgon built a cairn over the remains of his father.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/RHtlytwu6SY"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/RHtlytwu6SY" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
 
Back
Top