Varför är inte superhjälterollspel populärare?

Ymir

Importerad söderhipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,451
Location
Södermalm
Så - varför är inte superhjältarrollspel den stora superboomen nu...?

Det är ganska underligt egentligen, kan jag känna, att superhjälte-rollspel aldrig lyckats bli stora eller trenda. Undrar vad det beror på. Intresset för sådana spel verkar i Sverige rent av super-mega-lågt, med inte ett enda publicerat av major spelskapare (ja, jag vet att det finns några få indiespel på temat) - trots MCUs enorma kulturella impact.
 
Det är ganska underligt egentligen, kan jag känna, att superhjälte-rollspel aldrig lyckats bli stora eller trenda. Undrar vad det beror på. Intresset för sådana spel verkar i Sverige rent av super-mega-lågt, med inte ett enda publicerat av major spelskapare (ja, jag vet att det finns några få indiespel på temat) - trots MCUs enorma kulturella impact.
Det här är en intressant fråga, men kanske bör tas i en egen tråd?
 
Det är ganska underligt egentligen, kan jag känna, att superhjälte-rollspel aldrig lyckats bli stora eller trenda. Undrar vad det beror på. Intresset för sådana spel verkar i Sverige rent av super-mega-lågt, med inte ett enda publicerat av major spelskapare (ja, jag vet att det finns några få indiespel på temat) - trots MCUs enorma kulturella impact.
Är det inte bara för att många superhjälterollspel har minst ett av två problem:
1) Systemet är dåligt.
2) Antingen så får man inte spela sin favorithjälte och/eller så finns det en mängd andra superhjältar som fyller den nisch man tänkt sig.
 
Är inte DnD på högre levels egentligen ett superhjälterollspel i förklädnad? Jag tänker i alla fall att det fyller samma funktion och att uttalade superhjälterollspel därmed blir en smula överflödiga.
 
Jag har alltid funnit det här märkligt. Det finns ju en rejäl spännvid på spelen som finns, från MEGA ULTRA CRUNCH som Champions till trad som Mutants & Masterminds till regellätt som ICONS till fullt indieflum som Valiant RPG. Och det finns bra setting böcker. Monster (skurk) böcker och både officiella och in-officiella spel.

Det känns som att genren borde vara större bara. Jag har kört en hög superkampanjer och så, men det känns som en genre man talar om/skriver/spelar mindre än fantasy eller skräck tex.
 
Jag tror att superhjältar ofta bygger på välkända symboler/karaktärer med en väldigt etablerad plats i världen. Så att göra en egen superhjälte tror jag för många inte riktigt ger känslan av en superhjälte. Lite samma invändning som denna:
2) Antingen så får man inte spela sin favorithjälte och/eller så finns det en mängd andra superhjältar som fyller den nisch man tänkt sig
Många superhjältevärldar har ju också väldigt osystematiska krafter, så att skapa ett hyfsat balanserat system av superkrafter ger kanske inte samma känsla som att skapa olika narrativa hinder för de med stora krafter och narrativ support för de med små krafter.
 
Många superhjältevärldar har ju också väldigt osystematiska krafter, så att skapa ett hyfsat balanserat system av superkrafter ger kanske inte samma känsla som att skapa olika narrativa hinder för de med stora krafter och narrativ support för de med små krafter.

Många settings har ju Superman & Batman-problemet, där Batman på nått sätt ska få vinna bara för att han är en fan-favorit, men rent realistiskt så har Superman typ 7000 poäng att spendera på sitt World of Darkness sheet medan Batman har 50. Eller Hulk och Hawkeye-problemet, eller Owlman och Dr. Manhattan-problemet, eller kalla det vad du vill-problemet.

Man skulle iofs kunna göra ett system där alla är mega-supers, eller där alla är mid-tier. Privat har jag kört superhjälte-grejer, men då är det närmare Hawkeye/Batman/-hållet än Captain Marvel/Wonderwoman.

Om man specialiserat sig mot att misshandla kriminella medan man använder "småkrafter" som typ Jessica Jones/Daredevil tror jag det skulle sälja som smör.
 
Power-balansen som ni snackar om kan inte vara en olöslig issue, dock. Spel som Buffy the Vampire Slayer och Svart av kval, Vit av lust har löst assymetri mellan krafter på intressanta och fungerande vis. Sure, om nån vill spela typ Legion kan det vara en issue, men jag har spelat två kampanjer där min rollperson lätt hade kunnat göra köttfärs av de andra, men de andra var bra på andra saker, och det var inget problem alls. Men det blev snart ett running gag att så fort fienden ville besegra oss sköt de alltid först min rollperson, för hon hade ju en Wolverine-style healing factor och/eller var en odödlig vampyr.

Jag tycker att superpower lottery är en fundamental komponent i roliga superhjälte-settingar, och skulle inte vilja spela ett superhjältespel som inte hade med den aspekten.
 
Last edited:
Mitt intryck är att det mest är kvinnor och barn som gillar superherofilmer och serier, medan rollspel mest spelas av medelålders män.
 
Detta är en intressant frågeställning.

Jag kan räkna på ena handens fingrar dom gånger jag spelat supers rollspel genom åren .

mutants&masterminds
Nåt äldre Marvel superhjälte spel kan vart ifrån tsr
nått marvelspel där man spelade som dom olika marvelkaraktärerna med färdiga statsblock.
masks
Necessary evil

och detta är under en period av 28 år.

intresset av supers har varit oerhört svalt i alla spelgrupper jag haft eller varit del av . Jag tror aldrig jag haft en spelare som efterfrågat att få spela ett supers spel och jag har personligen heller inte känt ett sug av att få spela superhjältar.

frågan är ju varför är det såhär , varför verkar intresset för supers så svalt . 🤔
 
Mitt intryck är att det mest är kvinnor och barn som gillar superherofilmer och serier, medan rollspel mest spelas av medelålders män.

Är egentligen inte konstigare än att det inte finns rollspel baserade på lilla sjösjungfrun eller toy stories.
 
Jag tycker det är rätt kul att utveckla och bygga sin karaktär över tid i rollspel vilket gör att den oftast börjar rätt medelmåttig och formas och blir bättre över tid. Detta hade ju blivit svårt om jag hade spelat stålmannen eller liknande. Där tappar man hela resan så sett.
Ett andra problem är väl att hitta vettiga motståndare. Blir ju svårt att slänga in något motsvarande till en orch, bandit eller liknande utan det blir väl lite som att gå mot draken i första spelkvällen.

Hade dock inte haft problem att testa lite oneshots i superhjältemiljö men känner mig tveksam till kampanjspel.
 
Power-balansen som ni snackar om kan inte vara en olöslig issue, dock. Spel som Buffy the Vampire Slayer och Svart av kval, Vit av lust har löst assymetri mellan krafter på intressanta och fungerande vis.
Jag tror absolut att kraftbalans är viktigt för att ett rollspel ska bli populärt. Jag håller helt med om att det är enkelt att göra spel som är intressanta och roliga med en kraftig assymetri, men det är inte vad den stora massan vill spela. De vill ha jämnstarka rollpersoner.

Däremot är det ju noll problem att skriva superhjältespel med kraftbalans. Jamenar, Lovecraftbaserade spel är ju skitpoppis, och de har ju helt klart gjort en massa våld på hur HP:s berättelser är uppbyggda. Jag tror inte att man kan hitta svar i hur superhjältegenren eller dess berättelser i sig fungerar, för oavsett vilka sådana problem som finns så är det bara att ändra på den narrativa strukturen och behålla estetiken. D&D är rätt långt från Tolkien också, liksom.
 
Mitt intryck är att det mest är kvinnor och barn som gillar superherofilmer och serier, medan rollspel mest spelas av medelålders män.
Jag skulle tro att du har helt fel där. Dessutom bygger ju inte intresset för superhjältar primärt på filmerna för många, utan på serietidningsorginalen där medlåders män nog är överepresenterade. Jag har förstått det som att vi är en hel del superhjältefans i medelåldern även här på forumet, jag själv inkluderad, och jag känner onekligen igen mig i frågeställningen varför inte fler spelar superhjältespel. Själv har jag planerat för det flera gånger och läst en hel del sådana spel, men det har ännu aldrig blivit av.
 
Back
Top