Jaggernaut
Hero
- Joined
- 6 Aug 2003
- Messages
- 941
Schamaner kan vara väldigt effektiva mot vandöda fast det beror på hur man ser på det.
Vanliga lägre vandöda kanske inte går att ta över (har inte bestämt än hur jag ska ha det) men belialer och andra besjälade vandöda borde ändå kunna besättas av schamaner. Då de skapas, skapas de med en ”plats” för en ande eller demon. Schamaner borde kunna köra ut anden eller demonen som besitter platsen och ta över själv. Fast det är frågan hur svårt det ska vara med tanke på att anden eller demonen är fastlåst så att säga i den vandöda kroppen. Det är nästan så att schamanen på något sätt måste bryta sigillet (gillar det ordet det måste bara vara med) som låser fast anden/demonen i den vandöda kroppen innan schamanen kan köra ut anden/demonen och ta över kroppen. Fast frågan är om detta bara ska gälla belialer där anden tvingats in den vandöda kroppen. Lamior, dödsgastar och lischer är ju inte riktigt samma sak. För lamior så är det ju redan bestämt hur det förhåller sig med schamanism, det är tre nivåer svårare att tvinga en lamias själ att lämna kroppen. Men med dödsgastar och lischer står det inget, inte heller för belialer. Lischens själ befinner sig ju inte ens i kroppen, den befinner sig i ’dödsriket’ (en plats på andeplanet). Dock så är kroppen bunden till själen men det borde ju i princip bara vara att kapa bandet mellan kropp och själ för att enkelt kunna slinka in och ta över lischkroppen, sedan är det frågan hur ’bara’ det är. Hur starkt ska bandet vara? Med dödsgastar är det svårare för det står inte hur det förhåller sig med själ och kropp och så har Dibuk ett finger med i spelet, med gudar blir det alltid vanskligt. Det står något om ”Dibukprästen dräpa sig själv och om han är värdig välkomnar Dibuk hans själ”, så man får tolka det själv hur det förhåller sig. Är det som med lischen att dödsgasten själ befinner sig i tryggt förvar i Dibuks kalla rike och har ett band till kroppen eller befinner den sig så att säga i kroppen? Har bandet till Dibuk någon betydelse, blir det svårare att betvinga en dödsgast i andestrid pga bandet?
Det är egentligen bara dödsgastar jag funderar över hur det förhåller sig, de andra besjälade vandöda har jag på det hela klara ganska god uppfattning om förhållande mellan själ/demon och den vandöda kroppen, det är bara den regeltekniska biten som inte är riktigt färdig än.
Jag funderar på att låta svårighetsgraden för att bryta upp sigillet som spärrar in anden/demonen vara lika med rangen på anden/demonen, alltså blir det Ob3T6 att förstöra spärren till en ande, Ob2T6 för en anticultor och Ob4T6 för en aegrotar. En annan sak som är värt att tänka på är vad som händer efter att ”spärren” är förstörd? T.ex så är ju anticultorn på en rang mindre än schamanen, blir inte lite trångt i belialen då? För en aegrotar så blir det ett glapp på en rang om en schaman tar över, blir det kanske svårare att kontrollera kroppen då?. Då borde det i princip gå ganska smärtfritt att ta över kroppen från en cicatrix eller irrlicht som båda är på rang 3, dvs lika rang som schamanen. Sedan låt oss säga att en schaman blir ”skapad” till en belial, ska det vara lika svårt/lätt att bryta spärren från ”insidan” som från ”utsidan” eller svårare. Eller så kanske det inte går att bryta spärren från insidan, det är mera logiskt med tanke på att demonerna inte har någon möjlighet till att bryta sina spärrar själva eller har dem? Hur tycker ni andra om det här?
Bandet hos lischen hur svårt ska detta vara att kapa? Bara för att göra det lite mer intressant så kan man göra en koppling mellan svårighetsgraden och de tolv besjälade som måste offras i skapelseprocessen, man räknar ut den genomsnittliga rangen på dessa besjälade varelser och sedan tar man den rangen som svårighet rakt av. En annan sak jag kom på (höll nästan på glömma det här i mina funderingar) är det där med det sanna namnet som tatueras in på kroppen som ska bli lisch, vilket görs för att lischen från första början ska kunna ta kontroll över kroppen, kanske det är så att dessa tatueringar förhindrar schamanen att ta över kroppen än fast denne kapat bandet mellan kroppen och själen i ”dödsriket”. En sista sak jag funderade på om lischer och det här ämnet är ifall dessa ska kunna använda sina schamaniska kunskaper eller ifall alla sådana möjligheter försvann då bandet mellan själ och kroppen skapades. Själv lutar jag mot det förra, eller ja mer än bara lutar förresten, så kommer jag med all trolighet att ha det. Åsikter?
Sedan så vill ju de flesta demoner bli fria från sina vandöda ”fängelser”. Om någon bryter spärrarna så har de friheten att göra vad de vill, återvända till andeplanet, behålla kroppen men själv kunna bestämma över sina handlingar (tid att hämnas på nekromantikern kanske?) eller bara dra runt i Mundana antingen genom att kroppsligt manifestera sig eller besätta levande kroppar (människor, djur eller något annat). Dock så blir de även fria ifall den vandöda kroppen förstörs (dör) fast detta borde påverka dem på något sätt, annars kommer ju de flesta (de som vill bli fria) att eftersträva att förgöra på sina vandöda kroppar. För det första borde de ”slungas” tillbaka till andeplanet men de borde också vara försvagade på något sätt (givetvis med möjlighet att återhämta sig men detta ska ta tid, lång tid), än fast de vill bli fria från sina vandöda fängelser så ska det vara för kostsamt/plågsamt att göra det genom att ta död på kroppen för att detta skulle vara ett alternativ för dem, kanske som en sista utväg då inget annat fungerar och demonen börjar få klaustrofobi, panik, bli ytterst pinknödig och allt annat helvete man drabbas av då man varit instängd för länge på ett för trångt utrymme. Synpunkter?
Hur som helst är det über för en schaman att besitta en vandöd kropp, den dör inte av syrebrist eller något och sedan brukar de vara starka, tåliga och sedan är det även lät att gömma dem då man ska ut på andeplanet, typ i en sjö eller något (brinnande hus rekommenderas inte).
Åsikter, synpunkter, förslag, idéer efterfrågas.
Jaggernaut, vandödas obestridliga fackman.
Vanliga lägre vandöda kanske inte går att ta över (har inte bestämt än hur jag ska ha det) men belialer och andra besjälade vandöda borde ändå kunna besättas av schamaner. Då de skapas, skapas de med en ”plats” för en ande eller demon. Schamaner borde kunna köra ut anden eller demonen som besitter platsen och ta över själv. Fast det är frågan hur svårt det ska vara med tanke på att anden eller demonen är fastlåst så att säga i den vandöda kroppen. Det är nästan så att schamanen på något sätt måste bryta sigillet (gillar det ordet det måste bara vara med) som låser fast anden/demonen i den vandöda kroppen innan schamanen kan köra ut anden/demonen och ta över kroppen. Fast frågan är om detta bara ska gälla belialer där anden tvingats in den vandöda kroppen. Lamior, dödsgastar och lischer är ju inte riktigt samma sak. För lamior så är det ju redan bestämt hur det förhåller sig med schamanism, det är tre nivåer svårare att tvinga en lamias själ att lämna kroppen. Men med dödsgastar och lischer står det inget, inte heller för belialer. Lischens själ befinner sig ju inte ens i kroppen, den befinner sig i ’dödsriket’ (en plats på andeplanet). Dock så är kroppen bunden till själen men det borde ju i princip bara vara att kapa bandet mellan kropp och själ för att enkelt kunna slinka in och ta över lischkroppen, sedan är det frågan hur ’bara’ det är. Hur starkt ska bandet vara? Med dödsgastar är det svårare för det står inte hur det förhåller sig med själ och kropp och så har Dibuk ett finger med i spelet, med gudar blir det alltid vanskligt. Det står något om ”Dibukprästen dräpa sig själv och om han är värdig välkomnar Dibuk hans själ”, så man får tolka det själv hur det förhåller sig. Är det som med lischen att dödsgasten själ befinner sig i tryggt förvar i Dibuks kalla rike och har ett band till kroppen eller befinner den sig så att säga i kroppen? Har bandet till Dibuk någon betydelse, blir det svårare att betvinga en dödsgast i andestrid pga bandet?
Det är egentligen bara dödsgastar jag funderar över hur det förhåller sig, de andra besjälade vandöda har jag på det hela klara ganska god uppfattning om förhållande mellan själ/demon och den vandöda kroppen, det är bara den regeltekniska biten som inte är riktigt färdig än.
Jag funderar på att låta svårighetsgraden för att bryta upp sigillet som spärrar in anden/demonen vara lika med rangen på anden/demonen, alltså blir det Ob3T6 att förstöra spärren till en ande, Ob2T6 för en anticultor och Ob4T6 för en aegrotar. En annan sak som är värt att tänka på är vad som händer efter att ”spärren” är förstörd? T.ex så är ju anticultorn på en rang mindre än schamanen, blir inte lite trångt i belialen då? För en aegrotar så blir det ett glapp på en rang om en schaman tar över, blir det kanske svårare att kontrollera kroppen då?. Då borde det i princip gå ganska smärtfritt att ta över kroppen från en cicatrix eller irrlicht som båda är på rang 3, dvs lika rang som schamanen. Sedan låt oss säga att en schaman blir ”skapad” till en belial, ska det vara lika svårt/lätt att bryta spärren från ”insidan” som från ”utsidan” eller svårare. Eller så kanske det inte går att bryta spärren från insidan, det är mera logiskt med tanke på att demonerna inte har någon möjlighet till att bryta sina spärrar själva eller har dem? Hur tycker ni andra om det här?
Bandet hos lischen hur svårt ska detta vara att kapa? Bara för att göra det lite mer intressant så kan man göra en koppling mellan svårighetsgraden och de tolv besjälade som måste offras i skapelseprocessen, man räknar ut den genomsnittliga rangen på dessa besjälade varelser och sedan tar man den rangen som svårighet rakt av. En annan sak jag kom på (höll nästan på glömma det här i mina funderingar) är det där med det sanna namnet som tatueras in på kroppen som ska bli lisch, vilket görs för att lischen från första början ska kunna ta kontroll över kroppen, kanske det är så att dessa tatueringar förhindrar schamanen att ta över kroppen än fast denne kapat bandet mellan kroppen och själen i ”dödsriket”. En sista sak jag funderade på om lischer och det här ämnet är ifall dessa ska kunna använda sina schamaniska kunskaper eller ifall alla sådana möjligheter försvann då bandet mellan själ och kroppen skapades. Själv lutar jag mot det förra, eller ja mer än bara lutar förresten, så kommer jag med all trolighet att ha det. Åsikter?
Sedan så vill ju de flesta demoner bli fria från sina vandöda ”fängelser”. Om någon bryter spärrarna så har de friheten att göra vad de vill, återvända till andeplanet, behålla kroppen men själv kunna bestämma över sina handlingar (tid att hämnas på nekromantikern kanske?) eller bara dra runt i Mundana antingen genom att kroppsligt manifestera sig eller besätta levande kroppar (människor, djur eller något annat). Dock så blir de även fria ifall den vandöda kroppen förstörs (dör) fast detta borde påverka dem på något sätt, annars kommer ju de flesta (de som vill bli fria) att eftersträva att förgöra på sina vandöda kroppar. För det första borde de ”slungas” tillbaka till andeplanet men de borde också vara försvagade på något sätt (givetvis med möjlighet att återhämta sig men detta ska ta tid, lång tid), än fast de vill bli fria från sina vandöda fängelser så ska det vara för kostsamt/plågsamt att göra det genom att ta död på kroppen för att detta skulle vara ett alternativ för dem, kanske som en sista utväg då inget annat fungerar och demonen börjar få klaustrofobi, panik, bli ytterst pinknödig och allt annat helvete man drabbas av då man varit instängd för länge på ett för trångt utrymme. Synpunkter?
Hur som helst är det über för en schaman att besitta en vandöd kropp, den dör inte av syrebrist eller något och sedan brukar de vara starka, tåliga och sedan är det även lät att gömma dem då man ska ut på andeplanet, typ i en sjö eller något (brinnande hus rekommenderas inte).
Åsikter, synpunkter, förslag, idéer efterfrågas.
Jaggernaut, vandödas obestridliga fackman.
