Nekromanti Vad hände 1992?

[krank]

Ja, fan vad man byggde plastmodeller perioden 1966-74.. fanns ju hur mycket som helst i butikerna, och "alla" (killar) hade en uppsättning Airfix och Rewell i hyllan. ...jaktplan, filmmonster, rymdskepp, tanks, slagskepp...

Jag byggde faktiskt en del modeller när jag var yngre; med dåligt tålamod och kladdiga fingrar, men med god hjälp av min pappa. Däremot kändes det alltid lite tråkigt; jag var ju transformers-unge, så alla stridsflygplan och stridsvagnar som inte kunde förvandla sig till robotar också kändes lite som besvikelser... =)

 

[krank]

Är inne på samma spår.. man hörde mycket muttrande om äventyrsspel bland DoD-spelarna, hardcorefansen... att de sket i "riktiga" DoD, att de bara ville göra "häftiga spel för kids" där man även kunde kränga kort och miniatyrer (Mutant Chronicles), att man var Games Workshop-härmapor (feta axelskydd och mycket spikar på rustningar) osv...

..de fans som gillade vanlig DoD-fantasy kände sig svikna, bortglömda.. som om Target räknade med att de automatiskt ändå skulle köpa allt de släppte.

Jag tror det är en rätt vanlig grej hos rollspelare (och för all del andra som grottar ner sig i en hobby): Det mer eller mindre onödiga gnällandet på "nya versioner". Såvitt jag hört har snart sagt varje version av DoD haft sina belackare bland de som gillat tidigare versioner, och ser man vad som händer nu med D&D 3/4/Essentials så är det nästan övertydligt.

Det blev nästan parodiskt när COG meddelade att deras Mutant Chroniclesversion skulle ha mindre axelskydd. MC-fansen nästan stormade fortet, och blev helt galna, för hur kunde man göra MC utan gigantosvällande muskler och blaffo-axelskydd?

För den som av nån anledning inte följer Penny Arcade:

Nåja; jag säger inte att förklaringen saknar värde. jag tror mycket väl att den stora gnällande skaran kan ha haft del i "doppet" i hobbyn.

Fast jag tror fortfarande mer på trendförklaringen som "huvudförklaring".

 

[Dilandau]

Jag som inte införskaffat ett svenskt rollspel mellan cirka 1990 och 2008 kan ju vara exakt den "rätta personen". Speciellt som jag såg många vänner göra exakt samma resa.

Men nedgången var internationell, och gällde inte bara svenska rollspel.

 

[Dilandau]

Jag tror det är fel att bara titta på Sverige. Hela västvärlden drogs in i en galet djup lågkonjunktur under de här åren. Rollspelsförsäljningen dök över hela världen. DÄR tror jag att vi har den största anledning till rpg-fallet även i Sverige. De svenska rollspelsföretagen (eller det fanns väl bara äspel då) var knappast så stabila att kunde klara en global ekonomisk krasch.

 

[Arfert]

Jag tror det är fel att bara titta på Sverige. Hela västvärlden drogs in i en galet djup lågkonjunktur under de här åren. Rollspelsförsäljningen dök över hela världen. DÄR tror jag att vi har den största anledning till rpg-fallet även i Sverige. De svenska rollspelsföretagen (eller det fanns väl bara äspel då) var knappast så stabila att kunde klara en global ekonomisk krasch.

Tror inte jag, för folk köpte supernintendos och megadrives + alla dyra spelkassetter under exakt samma tid. I betydligt större omfattning än rollspelen någonsin hade varit.

 

[Dilandau]

Jag tror det är fel att bara titta på Sverige. Hela västvärlden drogs in i en galet djup lågkonjunktur under de här åren. Rollspelsförsäljningen dök över hela världen. DÄR tror jag att vi har den största anledning till rpg-fallet även i Sverige. De svenska rollspelsföretagen (eller det fanns väl bara äspel då) var knappast så stabila att kunde klara en global ekonomisk krasch.

Tror inte jag, för folk köpte supernintendos och megadrives + alla dyra spelkassetter under exakt samma tid. I betydligt större omfattning än rollspelen någonsin hade varit.

Hade Äventyrsspel haft lika fet finansiering som Sega och Nintendo hade på den tiden, så kanske även de hade klarat krisen.

 

[krank]

Tror inte jag, för folk köpte supernintendos och megadrives + alla dyra spelkassetter under exakt samma tid. I betydligt större omfattning än rollspelen någonsin hade varit.

Om nu problemet var att man förlorade leksaksbutikerna; hur kommer det sig då att samma utveckling gällde internationellt? Alltså, förbjöds rollspel från butiker även internationellt?

Eller klarade sig andra rollspelsföretag i världen, av motsvarande storlek, bättre? Hur klarade sig D&D?

 

[Svarte Faraonen]

Tror inte jag, för folk köpte supernintendos och megadrives + alla dyra spelkassetter under exakt samma tid. I betydligt större omfattning än rollspelen någonsin hade varit.

Om nu problemet var att man förlorade leksaksbutikerna; hur kommer det sig då att samma utveckling gällde internationellt? Alltså, förbjöds rollspel från butiker även internationellt?

Eller klarade sig andra rollspelsföretag i världen, av motsvarande storlek, bättre? Hur klarade sig D&D?

D&D gick väl igenom ett ganska hårt nittiotal av diverse skäl. TSR lanserade en hel del nya kampanjvärldar, däribland de bästa som skrivits till D&D, men detta innebar också att de mer eller mindre konkurrerade med sig själva: den som redan hade en kampanj i Planescape och en i Al-Qadim hade inte tid att också köra en i Jakandor och en i Ravenloft.

Därtill var ägaren till företaget, Lorraine Williams, absolut ingen rollspelare, och rent utav negativ till rollspel som företeelse. Bland annat instiftade hon en policy att folk inte fick spela på arbetstid, vilket innebar att en mängd moduler aldrig speltestades innan de släpptes. Hon lade dessutom ned oerhörda mängder resurser på att få TSR att släppa ett rollspel baserat på Buck Rogers-licensen, vilken jag har för mig tillhörde henne via arv.

Så TSRs nittiotal gick illa på grund av uselt ledarskap och dåliga affärsbeslut. Däremot hade nog rollspelsvågen ebbat ut i USA rent utav tidigare än i Sverige: jag har för mig att D&D började sälja sämre kring mitten av åttiotalet.

 

[Arfert]

det gick inte speciellt dåligt för Target då, bara för rollspelen. Om jag är rätt informerad. Pengar fanns från annan verksamhet; boardgames, kort, figurer etc.

 

[Big Marco]

Om nu problemet var att man förlorade leksaksbutikerna; hur kommer det sig då att samma utveckling gällde internationellt? Alltså, förbjöds rollspel från butiker även internationellt?

Eller klarade sig andra rollspelsföretag i världen, av motsvarande storlek, bättre? Hur klarade sig D&D?

De förbjöds inte men de försvann från hyllorna även i USA (rollspelens marknad nummer-ett) och flyttade in i specialbutiker.

Under 90-talet gick flera rollspelsproducenter under. TSR var en av dessa och de hade ändå det största spelet (D&D). Ett framgångsrikt undantag under eran var White Wolf med Vampire, som lyckades pricka in en trend och en ny målgrupp. Den klassiska devisen gäller - "om du får in tjejerna kommer killarna automatiskt".

 

[Big Marco]

det gick inte speciellt dåligt för Target då, bara för rollspelen. Om jag är rätt informerad. Pengar fanns från annan verksamhet; boardgames, kort, figurer etc.

Stämmer - jag har för mig att Casper stod för typ 60-70% av omsättningen. Spel som Rapparkalja sålde i tiotusental.

 

[Arfert]

det gick inte speciellt dåligt för Target då, bara för rollspelen. Om jag är rätt informerad. Pengar fanns från annan verksamhet; boardgames, kort, figurer etc.

Stämmer - jag har för mig att Casper stod för typ 60-70% av omsättningen. Spel som Rapparkalja sålde i tiotusental.

Ja verksamheten expanderade till annat, mer lönsamt. Och pengarna lade grunden till det som sedan blev Paradox. Det var de olönsamma delarna som försvann.

 

[hakanlo]

Det mer eller mindre onödiga gnällandet på "nya versioner". Såvitt jag hört har snart sagt varje version av DoD haft sina belackare bland de som gillat tidigare versioner...

Håller klar med, så är det säkert, och det gäller nog att vakta sig lite när man blir sugen på att gnälla på en tidigare version.

Men i fallet Chronopia menar jag absolut att det var en blodslinje som bröts, inte bara en revision. Man hade lätt kunnat lansera Chronopia, men det varumärke man använde upplevde många som missvisande, och därmed devalverades det. Försöket att ge ut något nytt och annorlunda, i sig, en förnyelse, känns dock ganska förståligt och var troligen en bra idé.

Och absolut, det hela var nog mer ett svar på nedgången snarare än en orsak till den.

 

[Dilandau]

Ja verksamheten expanderade till annat, mer lönsamt. Och pengarna lade grunden till det som sedan blev Paradox. Det var de olönsamma delarna som försvann.

Vilket passar min tes "lågkonjunkturen bidrog kraftigt till att sänka rollspelen" som hand i handske. Det är ju så företag agerar i lågkonjunkturer.

Fast kanske påskyndade bara lågkonjunkturen skeendet aningen. Flugan var som sagt redan över.

 

[krank]

Men i fallet Chronopia menar jag absolut att det var en blodslinje som bröts, inte bara en revision.

Frågan är: Var verkligen Ereb Altor så hemskt likt det som kom innan?


Jag förstår nog inte riktigt problemet. Ingen tvingades spela Chronopia. Fast begreppet "spinoff" var väl kanske inte lanserat då, folk trodde väl att det bara kunde finnas ett DoD...

//Krank, som ser Chronopia lite som Angel eller Stargate: Atlantis

 

[Arfert]

Ja verksamheten expanderade till annat, mer lönsamt. Och pengarna lade grunden till det som sedan blev Paradox. Det var de olönsamma delarna som försvann.

Vilket passar min tes "lågkonjunkturen bidrog kraftigt till att sänka rollspelen" som hand i handske. Det är ju så företag agerar i lågkonjunkturer.

Fast kanske påskyndade bara lågkonjunkturen skeendet aningen. Flugan var som sagt redan över.

Så agerar företag i högkonjuktur också. Lönsamma produkter blir kvar, olönsamma fasas ut. har du aldrig hört talas om produktlivscykelkurvan?

 

[Dilandau]

Men i fallet Chronopia menar jag absolut att det var en blodslinje som bröts, inte bara en revision. Man hade lätt kunnat lansera Chronopia, men det varumärke man använde upplevde många som missvisande, och därmed devalverades det. Försöket att ge ut något nytt och annorlunda, i sig, en förnyelse, känns dock ganska förståligt och var troligen en bra idé.

Äspel försökte väl helt enkelt göra en Mutant: Nytt spel, samma varumärke. De hade ju lyckats en gång tidigare.

 

[Robert Jonsson]

Jag förstår nog inte riktigt problemet. Ingen tvingades spela Chronopia. Fast begreppet "spinoff" var väl kanske inte lanserat då, folk trodde väl att det bara kunde finnas ett DoD...

Nej, jag förstod inte heller problemen då. Fast det var oerhört vanligt. För mig som var insyltad rejält i såväl Ereb som Chronopia då märkte att jag var ett av undantagen. Det pågick hetskrig mellan de två sidorna - och många av Erebspelarna bojkottade numera Äventyrsspel.

D&D hade lanserat begreppet med flera världar. Det fungerade inte för Drakar och Demoner. I slutänden försökte man knyta ihop säcken och la in dem på samma värld. Det var ungefär då som kritiken dött ut. Vad händer? Jo Ereb-spelarna vaknar till liv igen och börjar gnälla. Vad gör de flesta Chronopia-spelarna? Exakt samma sak. Men vid det här laget hade försäljningen sen länge troligen sjunkit.

Min gissning är att det var ett sista försök att vända trenden, men försäljningen blev nog troligen inte vad man hoppats på. Troligen hade de flesta antingen emigrerat till Eon eller så satt de med sina gamla spel och sket i Äventyrsspel.

 

[Gurgeh]

Om felaktigt tänkande

Jag förstår nog inte riktigt problemet. Ingen tvingades spela Chronopia.

Jag förstår inte heller problemet, men jag har stött på rollspelare som på fullaste allvar hävdat att deras gamla regel- och världsböcker blir helt oanvändbara när företaget släpper en ny version av spelet. Rollspelare har alltid haft ett väldigt komplicerat förhållande till nya regelversioner.

/tobias

 

[Big Marco]

Ingen tvingades spela Chronopia.

Nejdå, men Ä som bolag ville sälja spelet och moduler till det för att tjäna pengar och göra fler moduler. Jag minns inte vem som sade det (tror att det var någon höjdare hos Traditionskedjan runt -95) att just modulerna till Chronopia var stendöda "eftersom alla hatade spelet".