Vad gillar barn att spela för rollpersoner?

[Bifur]

Jag vet inte varför jag gillar den här tanken så mycket, men det här med att varje trope eller kliché kommer det alltid en ny människa som får uppleva för första gången! Det är vackert på nåt vis.

Ja, och troper och klichéer är ju vanligen som de är för att de är tilltalande och funkar

 

[luddwig]

Jag har jobbat på att dra ner mina äldre syskonbarn, fyra tjejer, i rollspelsträsket. Tror att de började vid ungefär sju års ålder. Inledningsvis spelade de alltid flickor eller unga kvinnor. Det var också mycket flockmentalitet så om något av barnen till exempel kom på att hennes rollperson skulle vara modig hängde de andra på och gjorde modiga rollpersoner. Med tiden har det dock blivit större bredd, kanske för att jag ibland gett dem färdiga rollpersoner. Inför Nordiska väsen sa en av tjejerna till och med att hon såg fram emot att spela en gubbe. Hon hade då fått en rollperson som var 54 år, några ynka år äldre än farbror spelledaren.

 

[JohanL]

Jag vet inte varför jag gillar den här tanken så mycket, men det här med att varje trope eller kliché kommer det alltid en ny människa som får uppleva för första gången! Det är vackert på nåt vis.

Det finns en teori om att det är anledningen till att barn har så tråkig matsmak - för dem är det vi tycker är gammalt och nött fortfarande nytt, samtidigt som de inte bemästrat det ännu så att de inte söker komplexiteten.

 

[Anders]

Bland er som spelat mycket rollspel med barn, vad är er erfarenhet av deras preferenser i fråga om rollpersoner? Jag frågar eftersom mitt intryck är att många spel som är tänkta att rikta sig till barn också verkar förespråka att man ska spela barn/ungdomar, men när jag har pratat med vänner som spelat med sina egna barn har det väldigt sällan varit det som efterfrågats. Om något har det snarare funnits en tendens till rollpersoner som är väldigt "out there", gärna djur eller monster. Vad har ni andra för erfarenheter?

Mina erfarenheter av vad barn vill ha för rollpersoner:

*Har inte märkt att de skulle vilja spela barn. Upplever snarare att de hellre vill vara vuxna men att ålder får en ganska underordnad betydelse. De verkar inte göra skillnad på om någon SLP är 19 eller 50 år, utan det verkar i princip bara finns ”barn, ”vuxen” och ”gamling” när de tar sig an rollspelsvärlden.

*Handlingskraftig. De vill kunna vara med där det händer, vara aktiva i handlingen. De kan vara okej med att rollpersonerna är olika bra på olika saker men om kompisen dräper 10 orcher är det stor skillnad på om man själv kan dräpa åtminstone 1 eller 2 under tiden, jämfört med att man bara står och tittar på.

*Magi är alltid populärt. Det är ingen tillfällighet att Harry Potter är populär, att barnen har ”El” som favorit i Stranger Things eller att Elsaprylarna sålde slut mycket snabbare än Annaprylarna när Frostfilmen gick.

*De gillar om rollpersonen har någon förmåga eller tillgång som de själva (tror jag) hade velat ha i verkliga livet. Det handlar inte här om ”hjälteförmågor” utan om t.ex. ha en tränad hund eller en tam fågel, förmåga att spela instrument, sluka eld eller slå volter.

*De blir bara irriterade av ”svagheter” hos rollpersonen, typ ”jätteful”, ”jättesvag”, ”har problem hemma”, ”är socialt föraktad”. De tycks inte alls se det här som möjligen intressanta utmaningar på det sättet som många vuxna spelare skulle göra.

*De flesta, i alla fall killarna, vill ha rollpersoner som är åtminstone över medel i strid. Att inte vara superhjälte är okej men man vill kunna spöa upp en ficktjuv eller inte behöva backa för en kaxig hamnbuse.

*Flickor vill spela kvinnliga rollpersoner, pojkar vill spela män. Framförallt verkar det känsligt för killarna att spela kvinna.

 

[Faehrengaust]

Nu har jag ingen lyckad karriär som SL för barn, men det erfarenheter jag har:

• Som många sagt tidigare, barn vill inte spela barn i sin egen ålder utan vill vara äldre. Men inte nödvändigtvis vuxen. För en sjuåring är det helt ok att spela en tioåring.
• Vad barn vill spela beror helt på vad de konsumerar för annan media för tillfället. Är de inne i Harry Potter svängen så är det en trollkarl eller trollkarlslärling, är det någon animerad serie om älvor och prinsessor så det det som gäller, etc. Inget konstigt egentligen, det så vuxna också fungerar till en viss del även om det är klart mer fokuserat hos barn.
• Barn vill spela en rollperson av samma kön som de själva (jag har dock bara erfarenhet av tjejer som spelare).
• Som sagt har jag bara erfarenhet av tjejer, men hos dom är djur viktiga. Inte nödvändigtvis att spela djur, men att ha djur-companions är stort.