Vad gillar barn att spela för rollpersoner?

Jag vet inte varför jag gillar den här tanken så mycket, men det här med att varje trope eller kliché kommer det alltid en ny människa som får uppleva för första gången! Det är vackert på nåt vis.
Ja, och troper och klichéer är ju vanligen som de är för att de är tilltalande och funkar
 
Jag har jobbat på att dra ner mina äldre syskonbarn, fyra tjejer, i rollspelsträsket. Tror att de började vid ungefär sju års ålder. Inledningsvis spelade de alltid flickor eller unga kvinnor. Det var också mycket flockmentalitet så om något av barnen till exempel kom på att hennes rollperson skulle vara modig hängde de andra på och gjorde modiga rollpersoner. Med tiden har det dock blivit större bredd, kanske för att jag ibland gett dem färdiga rollpersoner. Inför Nordiska väsen sa en av tjejerna till och med att hon såg fram emot att spela en gubbe. Hon hade då fått en rollperson som var 54 år, några ynka år äldre än farbror spelledaren.
 
Jag vet inte varför jag gillar den här tanken så mycket, men det här med att varje trope eller kliché kommer det alltid en ny människa som får uppleva för första gången! Det är vackert på nåt vis.
Det finns en teori om att det är anledningen till att barn har så tråkig matsmak - för dem är det vi tycker är gammalt och nött fortfarande nytt, samtidigt som de inte bemästrat det ännu så att de inte söker komplexiteten.
 
Back
Top