Vad gör en SL bra?

[zonk]

Om du tänker som spelare - vad gör en SL bra i dina ögon? Är det olika för olika spelstilar? (vi kan ju skippa spelledarlöst i just detta fallet! )

 

[verlandes.]

Lyhördhet och nyfikenhet. Känna av bordet, men samtidigt själv vara där för att ha roligt (snarare än bara underhålla de andra).

 

[Hundenilunden82]

Så länge jag har roligt och går ifrån spelmötet med en kännsla av tillfredställelse och jag även har en kännsla av att jag knappt kan vänta tills nästa spelmöte då är SL en bra SL i mina ögon

 

[krank]

Här skrev jag några punkter.
Och här har vi lite resonemang om vilka krav jag ställer på en spelledare.

Men den korta versionen är att jag mest spelar trad med ganska låga inslag av regler, och då är SL bra om han är en vettig, trevlig typ som antingen kan improvisera eller känner till sina egna begränsningar och kan förbereda så mycket hen behöver för att inte behöva improvisera så mycket.

 

[Skald]

Vad som spelar roll:
Få alla att känna sig inkluderande och att tänka på att spela SLPs gentemot de spelare i gruppen som tar minst utrymme under spel.
Ha bra känsla för när det är dags att gasa, dvs. öka tempo genom att föra handlingen framåt.
Dito att och bromsa, dvs, låta spelarna rollspela sinsemellan eller med SLP i "sociala situationer" som inte nödvändigtvis för handligen framåt.
Tillåta spelaragens i karaktärernas omgivning, man ska inte bli bromsad om man råkar kasta ett glödande kol efter buset på morgontimmarna i värdshuset för att "elden är utrakad av pigan" och inte behöva fråga om det finns en sten på golvet i gruvan man vevar runt i.

Vad som inte spelar nån jättestor roll:
Hur van man är med regler, det finns det alltid nån som kan klura ut under spel om det behövs.
Hur van man är med prepping, det är liksom ok att man måste kolla i listor, böcker osv under spel.
Hur van man är att agera som karaktärer, jag behöver inte roliga röster, tydligt kroppspråk eller att SL råkar säga fel namn på grejor.

Vad som är ett måste för allt annat än superkorta kampanjer/oneshots:
Att jag känner att SL är en person jag skulle kunna bjuda med på långhelg på random grej eller där man är välkommen på soffan om ens ägodelar random skulle brinna upp/försvinna. Personkemi helt enkelt.

Vad jag avskyr:
SLs som använder slumptabeller under spel, kör äventyr/kampanjer utan tydliga mål och stoppar in pussel/fällor som måste lösas för att spelet ska gå vidare (man ska få bonusar av att lösa saker, inte straffas för att man är dum).

 

[God45]

Jag känner att det är svårt att lista kriterier. Det blir någon sorts lista över grundläggande saker som är bra för alla men det säger inte egentligen vad som gör en SL bra. Liksom, vad gör en musiker bra? Vad gör en skådespelare bra? Vad gör en målare bra?

Jag skulle säga att det som gör en spelledare bra är ett fullt utvecklat konstnärsskap inom konstformen.

Både Nicolas Cage och Morgan Freeman är bra skådespelare, men de är inte bra på samma sätt.

Damien Hirst och Chuck Close är dåliga konstnärer, men på olika sätt.

 

[Rickard]

Jag känner att det är svårt att lista kriterier. Det blir någon sorts lista över grundläggande saker som är bra för alla men det säger inte egentligen vad som gör en SL bra.

När jag läste om företagsekonomi och vilka egenskaper som kännetecknar en god chef tog läroboken upp att chefer anställer folk som har liknande egenskaper som dom själva.

 

[wilper]

Min syn på spelledarrollen är kraftigt färgad av att ha börjat spela ung och med unga kamrater. Den beskrivs nog bäst som en kombination av följande två stycken kulturcanon

Gruppen behöver en projektledare för att se till att man träffas. Det brukar vara spelledaren, men det kan också vara en av spelarna. Bara det är tydligt.

Att kunna reglerna är bra, men jag har haft fantastiskt kul i grupper där spelledaren bara varit berättare och en spelare har skött själva regelbiten. Funkar det med, bara man kommer överrens om det.

Jag har sett att "roliga röster" är en viktig grej i många grupper, speciellt efter vågen av välgjorda AP-podcasts/streams. Själv är jag inte så brydd. Det funkar att SL säger "Kungen vill att ni hämtar Obägaren i Dödskalletornet i Onda Skogen." vi behöver inte rollspela detaljerna och skådespela (Om vi inte spelar det spelledarlösa rollspelet The Daughters of Verona, men det är bortom den här trådens ämne.)

Jag har svårt för spelande där spelvärldens inneboende konsekvens bryts. Så det är nog ett viktgt drag för mig när det kommer till spelledare.

Olika spelformer har olika "naturlagar", med en nick år @Skald s kriterier så skulle jag nog närmast bli förolämpad om inte spelledaren hade lite slumptabeller och vi spelade OSR, medan jag antagligen hade tänkt att det var ett brott mot naturlagarna om slumptabellerna dök upp när vi spelade en spelform där de inte passar.

 

[zonk]

Jag känner att det är svårt att lista kriterier. Det blir någon sorts lista över grundläggande saker som är bra för alla men det säger inte egentligen vad som gör en SL bra. Liksom, vad gör en musiker bra? Vad gör en skådespelare bra? Vad gör en målare bra?

Jag skulle säga att det som gör en spelledare bra är ett fullt utvecklat konstnärsskap inom konstformen.

Både Nicolas Cage och Morgan Freeman är bra skådespelare, men de är inte bra på samma sätt.

Damien Hirst och Chuck Close är dåliga konstnärer, men på olika sätt.

Ja visst är det svårt! Det är ju därför det är intressant att försöka få till ett svar som inte bara är några korta punkter som beskriver en bra person!

Annars håller jag med om att det finns olika sätt att vara en bra SL. Ibland får jag för mig att det är lite som musiker, men ändå inte: en SL som inte funkar med resten av gruppen kan vara hur bra solist som helst men det är ändå en dålig SL, iaf dålig för just den gruppen.

 

[zonk]

Grejer som jag tycker gör en SL bra:
* När SL plockar upp sånt som spelarna kommer på och rullar vidare med det, så världen känns stor och levande, istället för ett litet snörrätt spår där man ska lösa problem på ett visst sätt innan nästa steg på spåret öppnas.

* SL som beskriver lagom mycket och inte tar för mkt tid på det som känns som småsaker (det varierar vad som är småsaker, från spel till spel). Jag är en otålig själ. Jag vill göra grejer!

* Roliga röster - behöver inte vara helt seriöst, behöver inte göras hela tiden. Ett möte med en SLP kan helt lyftas av lite teater, man kan få en känsla för personen väldigt fort.

* Att SL tillsammans med gruppen hittar en lagom ton som alla har kul med. Vissa/många spelare uppskattar ett visst drag av dråplighet och komik. Det blir roligare om man folierar detta snarare än försöker fortsätta stenseriöst så allt faller platt. Det här är att ge och ta, dock, SL ska ha kul oxå, såklart - gäller lite att hitta folk man passar ihop med, och genrer som passar gruppen. Jag vet inte om seriös skräck är för alla grupper.

 

[verlandes.]

Det självklara svaret är ju att det finns ofantligt många sätt att vara en bra SL, det viktigaste är nog att vara trygg i sitt spelledarskap. Alla kommer inte tycka om hur du gör det, men att blidka alla smaker är kanske inte ditt jobb.

 

[zonk]

Det självklara svaret är ju att det finns ofantligt många sätt att vara en bra SL, det viktigaste är nog att vara trygg i sitt spelledarskap. Alla kommer inte tycka om hur du gör det, men att blidka alla smaker är kanske inte ditt jobb.

Inte fel tänkt! Vilka tänker du är huvudtyperna av bra spelledarskap? Vilka sorters spelare passar de ihop med?

 

[verlandes.]

Inte fel tänkt! Vilka tänker du är huvudtyperna av bra spelledarskap? Vilka sorters spelare passar de ihop med?

Jättestor fråga, och tror att alla svar blir en förenkling. Tänker att det är så många parametrar, både speliga och allmänsociala, som inverkar.
Men för mig är lyhördhet något alla varianter av "bra spelledarskap" bör innehålla.

 

[Sömniga Isaac]

Det väldigt tråkiga svaret. En bra SL gillar att vara SL och visar det genom sitt engagemang i rollen. Det kan handla om att följa upp och fånga upp spelaren som annars skulle försvinna, för SL läser av det tysta i rummet. Det kan handla om att leda den energiske spelarens energi rätt så det kommer gruppen till gagn. Att visa lyhördhet på sådant sätt att nivån hamnar rätt för gruppen. Det kan handla om att samordna och driva på engagemang, liksom våga sätta gränser och delegera. Det är många saker som skapar en bra SL och många saker som gör en SL bra för en grupp, kan göra hen katastrofal för en annan grupp. Någonstans tänker jag dock att en SL som ligger över bra, även är skicklig på att skifta sin roll efter gruppens behov utan att begå våld på sitt eget nöje.

 

[EvilSpook]

Om du tänker som spelare - vad gör en SL bra i dina ögon?

En bra spelledare tycker jag inte behöver vara särskilt bra på nåt. Bara den inte är dålig på för många saker.

Har den ett hum om vad rollen handlar om duger det. Om den är trevlig och vet hur man bemöter medmänniskor så räcker det långt. Om den har en känsla för vad som lockar spelarna och vad de vill få ut av spelet så är jag väldigt nöjd.

Man behöver liksom inte vara så bra på en massa saker, så länge man inte är så dålig på nåt så att upplevelsen går sönder.

Att vara okej på det mesta och ha en vilja att delta räcker oftast långt!


//EvilSpook

 

[Lemur]

Att respektera spelarnas agens men samtidigt vara rättvis mot spelvärlden. Det uttrycks bra i någon PbtA bok tror jag: do what honestly demands.

 

[zonk]

En bra spelledare tycker jag inte behöver vara särskilt bra på nåt. Bara den inte är dålig på för många saker.

Har den ett hum om vad rollen handlar om duger det. Om den är trevlig och vet hur man bemöter medmänniskor så räcker det långt. Om den har en känsla för vad som lockar spelarna och vad de vill få ut av spelet så är jag väldigt nöjd.

Man behöver liksom inte vara så bra på en massa saker, så länge man inte är så dålig på nåt så att upplevelsen går sönder.

Att vara okej på det mesta och ha en vilja att delta räcker oftast långt!


//EvilSpook

Helt klart - man ska inte överdriva hur mkt som krävs av en SL! Ofta är det ju mer jobb och förberedelser än för en spelare dessutom.

Vill va tydlig med att jag i tråden letar efter vad som gör en SL bra, snarare än att sätta upp nån slags kravlista eller idealbild som är hopplös att nå upp till.

 

[zonk]

Jättestor fråga, och tror att alla svar blir en förenkling. Tänker att det är så många parametrar, både speliga och allmänsociala, som inverkar.
Men för mig är lyhördhet något alla varianter av "bra spelledarskap" bör innehålla.

Jag fnulade lite fram och tillbaka på det där och kom på några arketyper, nån slags utkast till egenskaper man kan se hos bra SL. Just för att det är roligt att diskutera några konkreta exempel, se vad andra tänker om dem, och kanske komma på fler sätt att SLa på bra o kul sätt!

Regelsnillet: Lär sig krångliga system på nolltid men är samtidigt beredd att göra en ruling och skarva när så krävs. Försöker inte briljera med sina regelkunskaper utan får bara spelet att flyta på snabbare även med med crunchiga system.

Improvisatören: Skapar vitt och brett i ögonblicket och är redo vad RPna än tar sig för, följer deras handlingar och den historia de skapar. Preppar namnlistor och platser, SLP och prylar som kan stoppas in lite var de behövs.

Teaterapan: Kör på med röster, minspel, märkliga SLP och monster, engagerar RPna och folierar deras upptåg. Passar gruppen som gillar att rollspela och leva ut sin RPs personlighet. Håller teatern i proportion till spelets mål - allt broderas inte ut, bara det som passar spelet.

Den Abstrakte: Beskriver med ett utifrånperspektiv situationer, SLP och dialoger. Lutar sig in i det speliga eller närapå brädspeliga i vissa spelformer. Passar spelgrupper där RPna mer är verktyg i spelvärlden snarare än stora personligheter som ska spelas ut.

Vilka har jag missat?

 

[Necronauten]

Har en hel podcast dedikerad till just detta.

Den gemensamma nämnaren har än så länge varit en spelledare som är lyhörd och kan läsa av bordet. ”Var mer intresserad än intressant” är något jag själv försöker tänka vid mins spelbord.

 

[Gutte]

En som lyckas kommunicera vad hen vill ha ut av sin grupp, fattar vad gruppen vill ha och kan balansera båda delarna.

@Necronauten skrev det bättre medans jag skrev det här.

 

[Rangertheman]

Instämmer med de som sagt nyfiken och lyhörd. De egenskaperna kommer man långt med. Och som @Rickard är inne på: en spelledare är som allra bäst i en grupp som liknar hen, i spelstil och inställning.

 

[verlandes.]

Jag fnulade lite fram och tillbaka på det där och kom på några arketyper, nån slags utkast till egenskaper man kan se hos bra SL. Just för att det är roligt att diskutera några konkreta exempel, se vad andra tänker om dem, och kanske komma på fler sätt att SLa på bra o kul sätt!

Regelsnillet: Lär sig krångliga system på nolltid men är samtidigt beredd att göra en ruling och skarva när så krävs. Försöker inte briljera med sina regelkunskaper utan får bara spelet att flyta på snabbare även med med crunchiga system.

Improvisatören: Skapar vitt och brett i ögonblicket och är redo vad RPna än tar sig för, följer deras handlingar och den historia de skapar. Preppar namnlistor och platser, SLP och prylar som kan stoppas in lite var de behövs.

Teaterapan: Kör på med röster, minspel, märkliga SLP och monster, engagerar RPna och folierar deras upptåg. Passar gruppen som gillar att rollspela och leva ut sin RPs personlighet. Håller teatern i proportion till spelets mål - allt broderas inte ut, bara det som passar spelet.

Den Abstrakte: Beskriver med ett utifrånperspektiv situationer, SLP och dialoger. Lutar sig in i det speliga eller närapå brädspeliga i vissa spelformer. Passar spelgrupper där RPna mer är verktyg i spelvärlden snarare än stora personligheter som ska spelas ut.

Vilka har jag missat?

Jag tror jag vänder mig lite mot hela frågeställningen. Tror få, om några, spelledare faller inom en enda arketyp. Bara under en spelträff kan jag hinna beta av flera av de där exemplen.

Det är lite i människans natur att vilja hitta såna modeller (lex Thomas Erikson), men jag ställer mig frågande till hur uttömmande diskussioner kring dem faktiskt blir!

 

[zonk]

Jag tror jag vänder mig lite mot hela frågeställningen. Tror få, om några, spelledare faller inom en enda arketyp. Bara under en spelträff kan jag hinna beta av flera av de där exemplen.

Det är lite i människans natur att vilja hitta såna modeller (lex Thomas Erikson), men jag ställer mig frågande till hur uttömmande diskussioner kring dem faktiskt blir!

Jag tror precis som du att man kan ha mer eller mindre i sig av alla de där, snarare än att man är en av dem enbart!

Sen tror jag diskussionen blir mkt mer uttömmande än att inte ha den alls, eller bara säga "det beror på" och lämna det där. Det beror absolut på, men det är väl inget så svårfångat att det inte går att diskutera?