Nekromanti Vad fick dig att börja med rollspel?

[lilonjo]

1. Måste ha varit i slutet av 80-talet eller början av 90-talet. Min storebror hade Mutant och Mutant 2 och även SRR. Min äldre kusin hade DoD -84/-85. De spelade tillsammans med sina vänner och jag fick höra fantastiska historier från deras spelmöten. Men jag var för liten för att vara med de äldre coola barnen.

2. Min fantasi eggades något enormt av min brors fantastiska berättelser från deras spelmöten. Särskilt berättelserna från Mutant. Det var något i mig som verkligen triggades av muterade björnar i skandinavisk postapokalyptisk vintermiljö. Jag fantiserade ihop karaktärer och ritade kartor över deras primitiva korsvirkeshus belägna vid någon avlägsen fjällsjö.
Jag gillade Tolkien och fantasy. Men Mutant-världen var något verkligen unikt och spännande för mig. Efter mycket tjat (och säkert påtryckningar från mor för att få tyst på mig) gav min bror med sig och jag tilläts deltaga. Möjligen var min yngre kusin och min lillebror med också. Det blev nog inte så himla mycket spel med min bror men det var tillräckligt för att väcka törsten i mig. Senare hittade jag vänner som också visade sig vara intresserade av rollspel. Varje helg efter det var dedikerade åt rollspel och allt man snackade om mellan helgerna var allt coolt man upplevt!

3. Tanken att skapa egens äventyr med mina vänner där endast fantasin och tärningsresultat satte gränsen. En spelledare jag spelade mycket med hade livlig fantasi och med honom fick vi i DoD samt Mutant 2089 uppleva allt från våld och äventyr till kärlek och intimitet. Jag fick uppleva hur det var att vara allt från slav till gud. Jag lockades av gränslösheten och skaparglädjen.
Tyvärr är jag en av dem som vände hobbyn ryggen på gymnasiet för att passa in med de coola kidsen. Men nu har jag hittat tillbaka till både hobbyn och gamla vänskaper.

 

[ChokeOnMyPoleAxe]

Hej! Relativt ny här (har lurkat ett tag men aldrig tagit mig ork att skriva). Premiärar således här.

1. Hur hörde du talas om rollspel första gången?

En kille i parallellklassen började snacka med mig om att han och hans brorsa spelade Drakar och Demoner under tiden vi försökte undvika att åka på stryk av tredjeklassare. Vi var väl sju-åtta år gamla. Det lät helt fantastiskt att kunna "låtsas" vara någon och jaga skatter, kommer jag ihåg. Men det dröjde nog fram tills jag var fjorton, femton år innan jag började spela rollspel kontinuerligt med några från skolan jag gick i då. Främst Eon och Neotech men även D&D och advanced.

2. Vad fick dig att testa?

Testade i omgångar men föll aldrig riktigt in för grupperna jag var i tills jag var just kring fjorton, femton. Blev mer aktivt (och är mycket aktivt) efter att jag lämnade min by bestående av raggare och tonårsmorsor och fick sunt umgänge på annan ort.

3. Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Jag kom inte tillbaka efter några av de första spelmötena, just pga. att jag inte kände att gruppen passade mig och att det i viss del kändes väldigt "kufiskt".

 

[Gymir]

1. Hur hörde du talas om rollspel första gången? & 2. Vad fick dig att testa?

Äldre bror spelade med vänner och tillät väl mig lyssna någon gång. Jag tog det vidare till jämnåriga kamrater i skolan och spelade på rasterna - improviserat, utan tärningar. Så småningom fick jag ärva någon gammal bok av nämnd bror och började spela mer ordentligt efter skoltid.

3. Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Har aldrig slutat. Körde med i stort sett samma personer hela mellanstadiet, lite variation i gruppen i högstadiet och nästan helt ny grupp i gymnasiet. Nu spelas det med brodern och våra gemensamma vänner.