Jag planerar i stället att göra ett extremfall av det som min nästa RQ-kampanj ("The Great Pavis Campaign", typ).Jag tycker inte längre ”from zero to hero” är roligast. Egentligen mest för att jag inte längre har den tid det kräver.
Fett pluss på det här!Äventyrsfrön.
Brukade tycka att de var provocerande oanvändbara och tänkte att de var skrivna av slappa personer som inte orkade skriva "riktiga" äventyr. Nu tycker jag att de fyller en fantastisk funktion, som ger mig som SL frihet att forma ett äventyret själv. Jag föredrar dem framför massor av text och rumsbeskrivningar.
Jag är nyfiken, vad innebär "bekvämlighet"? Känner att det blir enklare för mig att greppa ditt kul om jag förstår den delen”bekvämlighet” för spelarna.
Ett exempel kan vara att lära sig regelsystemet, eller ”hitta” sin rollperson så den är ”bekväm” att spela, eller lära sig settingens detaljer (platser, politik, historia, mytologi, SLPs), gruppdynamiken, etc.Jag är nyfiken, vad innebär "bekvämlighet"? Känner att det blir enklare för mig att greppa ditt kul om jag förstår den delen![]()
Då är jag helt med! Och det hjälper ju helt klart om en kör sammanhängande och längre kampanjer då ^^Ett exempel kan vara att lära sig regelsystemet, eller ”hitta” sin rollperson så den är ”bekväm” att spela, eller lära sig settingens detaljer (platser, politik, historia, mytologi, SLPs), gruppdynamiken, etc.
Jag skulle alltså hellre spela 10 fokuserade äventyr under ett år snarare än en lång kampanj (men inte säga nej till en sån heller)! Men att tänka ut tio spelpitchar och tio spelstarter tar en del energi… och därtill kommer knaggliga starter om man har otur.Då är jag helt med! Och det hjälper ju helt klart om en kör sammanhängande och längre kampanjer då ^^