Vad för rollspelsgrej har du bytt åsikt om?

[Puckohue]

Jag tycker inte längre ”from zero to hero” är roligast. Egentligen mest för att jag inte längre har den tid det kräver.

 

[JohanL]

Jag tycker inte längre ”from zero to hero” är roligast. Egentligen mest för att jag inte längre har den tid det kräver.

Jag planerar i stället att göra ett extremfall av det som min nästa RQ-kampanj ("The Great Pavis Campaign", typ).

 

[Khan]

Jag har insett att livet är för kort för romanlånga rollspel.

Det var åratal sedan jag orkade ta mig in i ett nytt spel som var mer än 100 sidor långt. På allvar. När jag var ung och hade all tid i världen kunde jag sitta och läsa rollspel pärm till pärm även om det handlade om flera hundra sidor och hundratusentals ord. Längre och större var automatiskt bättre då. Men idag? Inte en chans.

Om jag inte har spel med tillhörande nostalgiglasögon (Eon, Exalted, etc) så ska det enormt mycket till för att jag ska läsa rollspel som är så tunga idag. Flera spel som jag fått rekommenderade till mig av folk jag litar på (Blades in the Dark, tex) har jag lagt ner för att ögonen går i kors efter ett tag.

Särskilt med tanke på att jag haft som allra roligast på senare år med spel som knappt ens har 50 sidor (Final Girl, Epitaph, mm) har jag nog släppt de långa spelen för gott.

 

[Nässe]

Äventyrsfrön.
Brukade tycka att de var provocerande oanvändbara och tänkte att de var skrivna av slappa personer som inte orkade skriva "riktiga" äventyr. Nu tycker jag att de fyller en fantastisk funktion, som ger mig som SL frihet att forma ett äventyret själv. Jag föredrar dem framför massor av text och rumsbeskrivningar.

Fett pluss på det här!

 

[Sömniga Isaac]

Att långa sammanhängande kampanjer är målet. Jag har insett att det är mycket roligare med korta scenarion/äventyr med ett tydligt fokus. Det skapar ett bättre spel för mig och förhindrar att jag upplever att gruppen fladdrar iväg i annat. När jag spelar vill jag ha fokus, och är då scenariot/äventyret kort tvingas folk fokusera istället för att fladdra iväg.

 

[Zeedox]

Korta kampanjers överlägsenhet. Jag börjar mer och mer avundas de som redan sitter i en lång kampanj med etablerade spelare och rollpersoner och intriger, för det är ”bara” att fortsätta. Jag gillar fortfarande mer intensivt spel med hög hastighet, men det är så sjukt bökigt att få ett spel att lyfta från marken, och skapa entusiasm och ”bekvämlighet” för spelarna.

 

[Sömniga Isaac]

”bekvämlighet” för spelarna.

Jag är nyfiken, vad innebär "bekvämlighet"? Känner att det blir enklare för mig att greppa ditt kul om jag förstår den delen

 

[Zeedox]

Jag är nyfiken, vad innebär "bekvämlighet"? Känner att det blir enklare för mig att greppa ditt kul om jag förstår den delen

Ett exempel kan vara att lära sig regelsystemet, eller ”hitta” sin rollperson så den är ”bekväm” att spela, eller lära sig settingens detaljer (platser, politik, historia, mytologi, SLPs), gruppdynamiken, etc.

 

[Sömniga Isaac]

Ett exempel kan vara att lära sig regelsystemet, eller ”hitta” sin rollperson så den är ”bekväm” att spela, eller lära sig settingens detaljer (platser, politik, historia, mytologi, SLPs), gruppdynamiken, etc.

Då är jag helt med! Och det hjälper ju helt klart om en kör sammanhängande och längre kampanjer då ^^

 

[Zeedox]

Då är jag helt med! Och det hjälper ju helt klart om en kör sammanhängande och längre kampanjer då ^^

Jag skulle alltså hellre spela 10 fokuserade äventyr under ett år snarare än en lång kampanj (men inte säga nej till en sån heller)! Men att tänka ut tio spelpitchar och tio spelstarter tar en del energi… och därtill kommer knaggliga starter om man har otur.