Krille
Lord
En hatt.
Nekromanti Vad önskar man sig när man fyller 30?
- Thread starter krank
- Start date
Fienden
Hero
krank said:
Björn den gode
Swashbuckler
Om man inte gillar krukväxter så tycker jag filmer är ett oerhört bra förslag. Men inte då specifika filmer utan uttryckligen be folk köpa "personliga favoriter" eller om man är lite fegare "personliga favoriter som du tror jag också skulle gilla".
Det är ju så med filmer att det är väldigt lätt att bli personlig, att man kan lägga en tanke bakom utan att det behöver kosta jättemycket, och om man vill att det ska kosta mycket så går det ju alltid att köpa en high-end box istället.
Visst du kanske kommer få en del filmer som du inte tycker speciellt bra om å andra sidan kan du få filmer som du inte trodde du skulle tycka bra om, och investeringen att se en film är ju i allmänhet inte jättestor.
Så, filmer skulle jag köra på! (om man inte gillar krukväxter). (och faktiskt är en sån där samlartyp som du verkar vara som tycker att det faktiskt finns värde i att ha en fysisk pryl med snyggt omslag och inte bara ettor och nollor).
Det är ju så med filmer att det är väldigt lätt att bli personlig, att man kan lägga en tanke bakom utan att det behöver kosta jättemycket, och om man vill att det ska kosta mycket så går det ju alltid att köpa en high-end box istället.
Visst du kanske kommer få en del filmer som du inte tycker speciellt bra om å andra sidan kan du få filmer som du inte trodde du skulle tycka bra om, och investeringen att se en film är ju i allmänhet inte jättestor.
Så, filmer skulle jag köra på! (om man inte gillar krukväxter). (och faktiskt är en sån där samlartyp som du verkar vara som tycker att det faktiskt finns värde i att ha en fysisk pryl med snyggt omslag och inte bara ettor och nollor).
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Ram said:
Medhåll. Plommonstop är nog den lämpligaste huvudbonaden.
För att inte spy onödig galla över det totala fiasko som firande av födelsedagar är där man förväntas bli glad över saker som välmenande släktingar ger bort men som i själva verket inte kunde vara mera fel så ger jag det yttersta tipset:
Tror du att dina släktingar är kapabla nog att följa enkla instruktioner så gör som andra har sagt och tala om för de vilka dvd-filmer och liknande du skulle vilja ha och låt de köpa dessa åt dig.
Tror du att dina släktingar inte är kapabla att följa enkla instruktioner så be om förbrukningsvaror, typ tvålar och ätbart. Då kommer sakerna åtminstone inte ta upp onödigt med utrymme hos dig i framtiden.
Alla jag känner har för mycket prylar så jag ger bara bort sådant som går att äta eller använda. Med undantag för någon rolig kylskåpsmagnet emellanåt eller ett snyggt inramat foto av mig själv (de flesta gillar faktiskt foton på släkt och vänner men är för lata för att orka framkalla och rama in).
Tror du att dina släktingar är kapabla nog att följa enkla instruktioner så gör som andra har sagt och tala om för de vilka dvd-filmer och liknande du skulle vilja ha och låt de köpa dessa åt dig.
Tror du att dina släktingar inte är kapabla att följa enkla instruktioner så be om förbrukningsvaror, typ tvålar och ätbart. Då kommer sakerna åtminstone inte ta upp onödigt med utrymme hos dig i framtiden.
Alla jag känner har för mycket prylar så jag ger bara bort sådant som går att äta eller använda. Med undantag för någon rolig kylskåpsmagnet emellanåt eller ett snyggt inramat foto av mig själv (de flesta gillar faktiskt foton på släkt och vänner men är för lata för att orka framkalla och rama in).
solvebring
Superhero
Hatt är en bra idé, men jag tror det är svårt att köpa åt andra. Eller ja, kläder överhuvudtaget.
Nå, jag hade funderat över - är det något jag behöver till hemmet som jag aldrig kommer att köpa själv.
... Jag tror till exempel att jag ska önska mig lite verktyg när jag fyller, för jag har aldrig några när jag behöver dem och kommer själv aldrig att prioritera något dylikt. Då kan folk ge en någon trevlig låda med kanske sparrskaft och några hyllsor så att man har så man klarar sig. =)
Annars skulle jag slå till på någon trevlig box av något slag - film- eller bokbox, eller spelbox om nu det är vanligt (köper inte så mycket spel så jag vet inte).
Nå, jag hade funderat över - är det något jag behöver till hemmet som jag aldrig kommer att köpa själv.
... Jag tror till exempel att jag ska önska mig lite verktyg när jag fyller, för jag har aldrig några när jag behöver dem och kommer själv aldrig att prioritera något dylikt. Då kan folk ge en någon trevlig låda med kanske sparrskaft och några hyllsor så att man har så man klarar sig. =)
Annars skulle jag slå till på någon trevlig box av något slag - film- eller bokbox, eller spelbox om nu det är vanligt (köper inte så mycket spel så jag vet inte).
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
En ballongflygning. (Det fick jag i 50-årspresent av fru&barn och det var en spännande upplevelse.)
För pojk/flickväns-biten, om du inte är väldigt kräsen, så skulle du ju kunna skaffa ett medlemskap på nån dejting-sida. Som andra sagt så är det förstås jättesmart att också hitta en mindre nördig hobby att ha vid sidan av rollspelet, så att du kan prata om det på dejten. 
Angående present så skulle iaf jag önska mig en ny datorskärm, eller en ny mobiltelefon eller presentkort på nån klädaffär i rimlig prisklass. Alltså saker jag behöver, helt enkelt. Men upplevelser låter nog mer som nåt du kunde önska dig, för bara för att du inte nu är så sugen, betyder ju inte det att du inte kommer ha kul där. Finns det inget du kan tänka dig? Salsa lät ju skitbra. Jag tror bland annat att det finns salsa för homo/bi-sexuella i Stockholm t.ex. Min mamma är dansinstruktör av och till och hon säger att det finns många nybörjare.
En lite outgoing-hobby är tusen gånger bättre än att önska dig en bilbana eller ps3, seriöst. Att göra nåt fysiskt, att ha nåt att prata om, att känna som att du gjort något vettigt.
Kan du inte prata in dig med några kompisar och se om de skulle vara sugna på att göra något hobby-orienterat med dig? Klättring, kanske? Sen är det ju bara att köra igång.
Angående present så skulle iaf jag önska mig en ny datorskärm, eller en ny mobiltelefon eller presentkort på nån klädaffär i rimlig prisklass. Alltså saker jag behöver, helt enkelt. Men upplevelser låter nog mer som nåt du kunde önska dig, för bara för att du inte nu är så sugen, betyder ju inte det att du inte kommer ha kul där. Finns det inget du kan tänka dig? Salsa lät ju skitbra. Jag tror bland annat att det finns salsa för homo/bi-sexuella i Stockholm t.ex. Min mamma är dansinstruktör av och till och hon säger att det finns många nybörjare.
En lite outgoing-hobby är tusen gånger bättre än att önska dig en bilbana eller ps3, seriöst. Att göra nåt fysiskt, att ha nåt att prata om, att känna som att du gjort något vettigt.
Kan du inte prata in dig med några kompisar och se om de skulle vara sugna på att göra något hobby-orienterat med dig? Klättring, kanske? Sen är det ju bara att köra igång.
Recca said:
Så är det, såklart. Men sen är det över och borta och kommer aldrig tillbaks.
Jag vill ingenstans verka otacksam över alla jättebra tips om upplevelsepresenter, men det är en typisk sak som jag skulle önska mig mer för att det skulle vara roligt för mina släktingar att ge bort än det skulle kännas "värt det" för mig att få.
Jag kan göra ett försök att förklara varför, om man är intresserad:
Jag har ett minne som trilskas. Från mina första säg 10-15 levnadsår har jag bara bits and pieces, enstaka småbitar. Efter det blir det lite bättre, men stora sjok av mitt liv är borta och kommer bara tillbaks i mycket små portioner. Ett "bra minne" är för mig något osäkert, något jag med största säkerhet blir av med större delen av inom några år - inget jag kan hålla kärt och tänka tillbaks till resten av livet. Har jag tur kommer jag att minnas enstaka smådelar av den där kursen eller ballongflygningen eller vad det nu skulle vara.
Jag minns fakta och strukturer och "hur saker hänger ihop" väldigt bra, och har lätt för att lära nytt - men just saker jag upplever och gör försvinner. Det är därför jag brukar säga att livet aldrig känns riktigt lika påtagligt och "verkligt" för mig som till exempel en intressant programmeringsutmaning eller en bra bok. Jag kommer ihåg boken mer än jag minns somrarna jag spenderade i mina morföräldrar stuga; jag minns programmeringsutmaningen mer än jag minns namnen på de jag gick i gymnasiet med. Eller grundskolan (nio år med samma klass; idag har jag kanske 5-7 namn kvar).
Upplevelser är helt enkelt för mig inte mycket värda, för de är alltför flyktiga. Saker jag kan ta på och röra vid och påminna mig om och göra nytta med över längre tid är bättre. De håller längre än minnen. För mig.
Jag minns fakta och strukturer och "hur saker hänger ihop" väldigt bra, och har lätt för att lära nytt - men just saker jag upplever och gör försvinner. Det är därför jag brukar säga att livet aldrig känns riktigt lika påtagligt och "verkligt" för mig som till exempel en intressant programmeringsutmaning eller en bra bok. Jag kommer ihåg boken mer än jag minns somrarna jag spenderade i mina morföräldrar stuga; jag minns programmeringsutmaningen mer än jag minns namnen på de jag gick i gymnasiet med. Eller grundskolan (nio år med samma klass; idag har jag kanske 5-7 namn kvar).
Upplevelser är helt enkelt för mig inte mycket värda, för de är alltför flyktiga. Saker jag kan ta på och röra vid och påminna mig om och göra nytta med över längre tid är bättre. De håller längre än minnen. För mig.
Recca said:För pojk/flickväns-biten, om du inte är väldigt kräsen, så skulle du ju kunna skaffa ett medlemskap på nån dejting-sida. Som andra sagt så är det förstås jättesmart att också hitta en mindre nördig hobby att ha vid sidan av rollspelet, så att du kan prata om det på dejten.
Min erfarenhet av dejtingsidor är ungefär såhär, för övrigt:
Om jag inte betalar: Ingenting, ingenting, ingenting, ingenting.
Om jag betalar: ingenting, ingenting, ingenting, ingenting, spam.
Jag kanske helt enkelt gör fel. Eller hänger på fel dejtingsidor.
