Vad är din inre 14 åring pepp på?

w176

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,797
Location
Umeå, Västerbotten
Jag tror de flesta av oss har en inre 14 årig som är extremt pepp på genres, troopes och dramaturgier man som vuxen kanske inte är lika imponerad av. Rent tekniskt i alla fall.

Men ibland vaknar den där inre 14 åringen och blir hyperpepp igen.

Vad peppar ditt yngre jag? Och skulle su vilja göra en vuxen variant av det nu?
 
Last edited:
Två saker jag kommer att tänka på. Dels heroisk och episk fantasy. I stil med vad DnD utlovar. Men det blir ju aldrig "bra/kul" när jag väl sitter och spelar det. Sen så spelade jag mycket Warhammer 40K när jag var yngre. Varit riktigt peppad på att dra igång en Death Watch kampanj eller liknande där man faktiskt få spela Space Marines. Men jag är osäker på om jag kan hitta en grupp som skulle uppskatta det lika mycket som mig.
 
Fattar nog inte frågan. Nästan allt jag gör idag är vad jag som 14-åring ville göra fast han ville att det skulle vara mer pretto än det är idag.

Invecklade VtM-kampanjer med för många NPCs, Cyberpunkdystopier, långa CoC-kampanjer, Alla-spelar-tjuvar-fantasy, skelett & andra balla monster i underjorden, familjedraman i kult, esoteriska utsvävningar...

När jag var yngre och dummare fick jag ett tag för mig att det var flera av de här sakerna som var dåliga på något sätt, jag har vuxit ifrån den specifika dumheten nu.
 
chrull said:
Fattar nog inte frågan. Nästan allt jag gör idag är vad jag som 14-åring ville göra fast han ville att det skulle vara mer pretto än det är idag.

Invecklade VtM-kampanjer med för många NPCs, Cyberpunkdystopier, långa CoC-kampanjer, Alla-spelar-tjuvar-fantasy, skelett & andra balla monster i underjorden, familjedraman i kult, esoteriska utsvävningar...

När jag var yngre och dummare fick jag ett tag för mig att det var flera av de här sakerna som var dåliga på något sätt, jag har vuxit ifrån den specifika dumheten nu.
Click to expand...
Alltså du har exakt fattat frågan och is livling the dream
 
w176 said:
Jag tror de flesta av oss har en inre 14 årig som är extremt pepp på genres, troopes och dramaturgier man som vuxen kanske inte är lika imponerad av. Rent tekniskt i alla fall.

Men ibland vaknar den där inre 14 åringen och blir hyperpepp igen.

Vad peppar ditt yngre jag? Och skulle su vilja göra en vuxen variant av det nu?
Click to expand...

I mångt och mycket är mitt svar samma som @chrull

En stor del av mitt vuxna liv har handlat om att hitta tillbaka till alla de grejer jag gillade som 14 åring, för det är typ fortfarande det jag tycker är kul och spännande.

Skillnaden är väl att som 14 åring hade jag inte riktigt hunnit bli pretto än, det blev jag någon gång i gymnasiet, och sedan fick jag efter gymnasiet för mig att "bli vuxen" (big mistake), så sedan 30 års åldern någon gång har mycket handlat om att lära mig sluta hålla på med sånt trams och bara gilla grejer jag gillar.

Köttig skräck, edgelordiga antihjältar, muskelknuttar med svärd, slemmiga monster, cool cybertech, regn, solbrillor, svarta rockar och dödsmetall. Älskart.
 
Klassisk vanilj-fantasy! En udda samling hjältar som eventuellt nyss träffats på ett värdshus som ger sig ut på äventyr tillsammans där de utforskar gamla gravkummel och ruiner efter trollkarlstorn. Jag fan älskar sånt!

En udda samling äventyrare av sorten ovan men som istället för en vaniljfantasyvärld rör sig ute i rymden där de kuskar runt i ett skruttigt rymdskepp. I övrigt är likheten slående.

Megakampanjer till Call of Cthulhu.
 
Fantasy med luftskepp, eldvapen och tåg. Inga muskelknuttar – snarare slanka, bleka androgyner. Till synes oändliga världar, massvis med freaky spelbara raser, att låta sig gå förlorad i den påhittade världen. Glädjen i naiva försök till realism/detaljer, utan att bry sig om huruvida det blir strömlinjeformat eller väldesignat.
 
Min inre 14-åring är pepp på allt som har med att skapa rollspel att göra. Att läsa så många olika grejer som görs till Ligans Drakar och Demoner är nog kanske det jag är mest pepp på, att det finns nya rollspelare som entusiastiskt vill sätta avtryck i hobbyn. Och att jag själv får vara med där förstås, det är ju 14-åriga Magnus största dröm!

Och att det görs så mycket coola saker idag, och som jag hade älskat när jag verkligen var 14 år. Alien och Blade Runner står väldigt högt på den listan, det är rollspel jag väntat på i över 40 år! Mörk borg och CY_borg, som jag aldrig drömt om eller velat ha, men som visade sig vara något som jag tycker är fantastiskt coolt och inspirerande!

Sen var jag superpepp på Alistair MacLeans äventyrsböcker när jag var 14, så jag skulle nog peppa igång på att göra något liknande rollspel. Ett alternativt och hårdare James Bond-rollspel liksom, med kalla kriget i bakgrunden.

Min inre 14-åring är också superpepp på Troubleshooters! Vill fånga Spirou-känslan!
 
Alltså om jag räknar rätt så var jag nog kanske 14 när jag började spela rollspel. Då spelade vi typ uteslutande Mutant Chronicles och jag tyckte att det var den mörkaste ballaste skit jag någonsin kunnat tänka mig. Jag vet att jag senare inspirerades av grejer som Pitch Black, Förlorade Barnens Stad, Matrix, eXistenZ, Fight Club osv, men just vid 14 så var Chronicles ganska ensamt i min föreställningsvärld. Utom att jag gillade Asimov och Barbury och Clarke och andra farbröder som skrivit scifi, då.

Jag tycker mig minnas att jag nånstans kring där tyvärr var inne i en period där jag precis "vuxit ifrån" transformers och lego.

Min inre 14-årings hjärna exploderar när han inser att:
  • Jag har en lägenhet med åtta Billyhyllplan fyllda med moderna tranformersgubbar.
  • Köket har två Billyhyllor som steg för steg fylls med legobyggen; bland annat tre officiella lego-transformers.
  • Jag har ett jobb där jag undervisar gymnasieelever i hur man programmerar videospel.
  • JAG BYGGER NYA MUTANT CHRONICLES.
  • Japan, Kutulu, hela den grejen.
  • Jag har vänner. Liksom, riktiga. Såna som inte bara låter en vara med men ändå småmobbas. Jag har folk jag umgås med dagligen, IRL och online. Det finns folk som tycker att jag inte bara är en liten skit som borde dö eller åtminstone mobbas tills han försvann.
Jag är tyvärr inne i en lite lågenergi-period så jag har lite långt till den där riktiga peppen, men en av de saker jag brukar göra för att muntra upp mig är just att förställa mig vad mitt 14-åriga jag hade tyckt och tänkt om vart vi trots allt hamnade såhär 30 år senare.

Så min inre 14-åring är superpepp på att vi vid 44 lever ett så osannolikt bra liv på nästan alla tänkbara sätt. Kanske lite extra pepp på Chronicles. Och att ha vänner.
 
Min inre 14-åring (fast vill nog justera till 11-åring) vill spela maffiga kampanjer i något som liknar småländska djupa John Bauer-skogar, sådana jag ofta var i som grabb på sommarloven. Därför är jag megapepp på nya Trudvang som är på G, och har gått all in på högsta nivån – är en riktig dimmvandrare.

Och ursäktar det med att sälja de dussintals produktlinjer jag tyvärr inte kommer hinna med. Så det goda rent ekonomiskt är jag ändå går + i slutändan. Och får mer hyllplats.
 
Jag spelade inte bordsrollspel som 14-åring (det skulle dröja ca 3-4 år innan jag fick chansen att testa). Men baserat på vad jag generellt tyckte om i media, vilken sorts fanfiction jag skrev, vilken sorts onlinerollspel (fritext) jag körde och vad som ibland väcker nostalgi hos mig:

  • Dinosaurier! De gör allting coolare. Mer dinosaurier i rollspel tack. Gjorde detta när jag spelledde lite DnD 5e runt 2021, djungeln mina spelare utforskade var full av farliga skräcködlor.
  • Möjligheten att spela lite skurk i en setting man är bekant med. T ex, spela som medlemmar Team Rocket i Pokémonvärlden. Så mer "tecknad film"-skurk än riktiga och realistiska hemskheter (så inte typ... nazister). Anledningen till varför jag spelledde ett Star Trek-rollspel med fokus på klingoner 2018.
  • Mahou shoujo/magiska flickor. Var ett stort fan av Sailor Moon under uppväxten. När jag fick syn på det fanskapade Princess: The Hopeful så väckte det verkligen 14-åringen i mig. Men så insåg jag att jag skulle bli tvungen att spelleda det om det skulle bli av, och peppen dog.
  • Att spela djur eller hamnskiftare. Trots att jag testat att spela lite djurmutanter och en hamnskiftande mårdhund osv, så har hittills aldrig riktigt rätt känsla dykt upp. Det jag helst skulle vilja ha är något i stil med Den långa flykten (Watership down), att alla spelarna är djur och människan är det farliga hotet. Men som vuxen har jag hållit mig oftast ifrån att spela på sådana teman. Känns som jag är tillräckligt av en misantrop ändå!
  • Lagom med "PVP". Dvs, aldrig till graden att det går till våld. Men att RP kan vara oense och bråka in game, kanske t o m splittras ett tag och arbeta för olika sidor i konflikten... Men att man vet att storyn kommer att föra dem samman igen. Såklart är det här SUPERKRÅNGLIGT att få till i en verklig spelkampanj jämfört med när man skriver fanfiction, så därför så förblir det en 14-årings dagdröm för det mesta.
Sen skulle nog 14-åriga jag vara väldigt impad av att höra hur mycket rollspel jag spelat, och att folk tycker jag är en bra spelledare. Som barn ville jag gärna testa rollspel men hittade ingen som höll på med det. Vampyrrollspel var ju dessutom så farligt att bara vuxna fick syssla med det, fick jag höra.
 
Riddare, schabrak, vimplar, vapensköldar, men inte nödvändigtvis att vara en eller en värld full av fantastiska vidunder. Men så tycker jag nu också. Skillnaden är nog att jag inte förundras av allt som liknar det och jag förstår mer vad det är.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top