Det jag inte förstår är tanken att rollspelsregler prompt vara skräddarsydda för en viss setting eller en viss spestil.
Det kan ha att göra med att det enormt ofärdiga och självmotsägande OD&D/AD&D var min ingång i hobbyn, och samma regelhärke fick vara bakgrund till både skojigt clownspel, spännande utforskning, krigsspel, relationsdrama och allt däremellan.
Att spela rollspel är för mig som att hacka datorer på 80-talet, man måste själv klistra ihop något, och hembyggandet och improvisationen är en kul del av spelandet.
Av att läsa era svar i denna tråd, samt diskussioner i andra trådar, tror jag att Mogger träffar huvudet på spiken. Att ens ha ett forum som heter rollspel.nu är ungefär som att ha ett forum som heter böcker.nu och tänka att alla som gillar böcker tycker om samma böcker som man själv tycker om!
Det jag inte förstår är tanken att rollspelsregler prompt vara skräddarsydda för en viss setting eller en viss spestil.
(snip)
Att spela rollspel är för mig som att hacka datorer på 80-talet, man måste själv klistra ihop något, och hembyggandet och improvisationen är en kul del av spelandet.
Jag känner nog inte alls som du gör. Men jag har ju en ständigt återkommande käpphäst.
Jag gillar ju inte vurmen för de populära moderna spelen.
- Låg instegströskel, låg prep, låg ambition
- Lite settingmateriel, man får slumptabeller istället.
- Enkla regler / lite crunch
- Få och breda val gällande släkten, yrken, färdigheter, magi
- Fokus på enkla utmaningar och snabba belöningar snarare än långsiktiga planteringar, story arcs och reveals.
- Optimerat för få sessioner snarare än skalbart över längre tid
- Fokus på en tilltalande yta på bekostnad av faktiskt innehåll
- Optimerat för en tydligt definierad sysselsättning, snarare en ett öppet / generiskt spel
- En tydlig trimning, med förenklingar, bortredigeringar och "kill your darlings"
- Att ta ett innehåll som tidigare motsvarade ett äventyr eller en kort kampanj och sedan göra ett helt spel av det
Ok? Så är inte det bara mina icke-preferenser? Nja. Ofta är det här också precis vad jag vill ha.
Och jag tycker definitivt att alla ska få spela som de vill och har inga problem med att folk i allmänhet gillar det.
Men det jag tycker är tråkigt är hur denna typen av spel verkar tränga bort "större" och även mer "udda" spel. De känns lite utrotningshotade, inte bara på vårt forum utan ganska mycket av hela rollspelssfären. Men framförallt har det liksom slagit igenom hos producenterna. Visst finns D&D, Western och Eon fortfarande kvar om än i lite strömlinjeformade varianter, men min känsla är att de behövt anpassa sig en del för att inte helt betraktas som ospelbara och osäljbara. Och nästa iteration av de spelen lär såklart bli ännu mer slimmade?
Och när de nämns, här eller på Youtube, eller vänner emellan, så är det inte något positivt att de är stora och utmanande direkt. Att någon skulle våga göra ett nytt spel som är mer omfattande eller komplext än Eon och med större värld än Mundana känns liksom helt absurt. Att det skulle komma tre såna spel och att något av dem skulle vara särskilt bra är orimligt. Det finns ingen marknad, ingen ambition och inga resurser för det.
Vad jag är ute efter är att få ett så stort smörgåsbord som möjligt. Där man kan välja och vraka och ta det som passar just dig. Där man kan få inspiration och där man kan fördjupa sig i en spelvärld, ett regelsystem eller en jättekampanj om man vill. Och jag skulle vilja att de kunde vara en konstruktiv del av diskussionen på gund av sina egna förtjänster, utan att man automatiskt har dem som skräckexempel. Jag tror att många har nytta av att preppa ganska många saker innan spel som är svåra att plocka fram på studs. Jag tror att många uppskattar långa kampanjer med genomtänkta skeenden som hänger ihop över många spelsessioner. Jag tror att det finns en marknad för rika settings som man kan läsa in och sitta och klura över mellan spelsessionerna. Jag tror att många vill sitta och mecka med sina optimala rollpersons-builds.
Det kan vara så att man gillar god mat. Men gemene man har inte tid, råd eller fantasi att äta något annat än korv. En del älskar såklart korv över allt annat också! Det finns kokt eller grillat och mos och bröd och man kan köpa alla varianter på alla tio korvkioskerna i stan. Men ibland vill jag äta italienskt eller franskt och det finns en italiensk restaurang här. Men när jag kommer in så visar det sig att de också bara serverar varmkorv. -"För det är det enda folk har tid och råd med och de sitter ändå inte ner och uppskattar en vällagad lasagne, den fina duken eller de levande ljusen". Det finns dock "Nya lasagne" på menyn av nostalgiskäl men det är egentligen snabbpasta med korvbitar instuckna. Det finns ingen marknad för pizza och risotto, så nu har vi bara korv, men den bästa korven i världen.
Det är såklart bra om man älskar korv och äter mycket korv. Och visst, korv är jättegott och enkelt, och billigt och praktiskt. Men som konsument saknar jag möjligheten att läsa en meny med många olika annorlunda rätter. Att äta det indiska, det mexikanska, det grekiska och ibland till och med en älgstek. Och jag vill kunna titta på matlagningsprogram där man lagar ärtsoppa eller flygande jakob, även om jag inte äter det själv så ofta.
Vad just du äter på fredag eftermiddag efter jobbet lägger jag mig inte i. Och jag kan själv ta en varmkorv när jag går på Biltema. Men det finns en mer spännande matkultur där ute också för den som gillar matlagning men nu känns det som att det är korv som är grejen i hela stan.
ad just du äter på fredag eftermiddag efter jobbet lägger jag mig inte i. Och jag kan själv ta en varmkorv när jag går på Biltema. Men det finns en mer spännande matkultur där ute också för den som gillar matlagning men nu känns det som att det är korv som är grejen i hela stan.
Jag har inte tänkt på att det skulle vara en trend i hela rollspelsvärlden eftersom jag har är så pass nygammal i hobbyn. Jag håller med dig om att det är tråkigt om en del av spelarna missgynnas av de saker du skriver i din första spoiler, men känner också panta rhei. Inget som stagnerar lever, allt förändras ständigt, och om spelare vill ha det du efterfrågar, vilket jag inte tvivlar på, kommer den tiden också komma!
To be fair kan du som spelledare inte tvinga en spelare att mogna, men du kan bestämma vad för sorts rollpersoner som är tillåtna. Det här är antagligen bättre än alternativet i de fall det ändå används, och jag misstänker att regeln är på förekommen anledning.
Som spelledare kan man däremot säga nej till att spela med vissa spelare, och för mig skulle väl det ligga närmare till hands i sådana här fall.
För mig är det viktigt att kunna skapa en variation bland mina rollpersoner, så om jag fick regler som typ "de måste vara av samma kön/ålder/skostorlek som dig själv" på mig skulle jag sparka bakut av ren princip. Även om jag just den gången annars kanske hade skapat en som var lik mig i dessa avseenden.
Alltså, blorb och att förbereda allt och spelledaren som en opartisk entitet, men jag tycker också att allt som jag inte gör är fascinerande och jag vill lära mig mer av.
Jag tycker att du berikar det; vore det inte för dig skulle jag troligtvis fortfarande vara vilset okunnig om franska indie-spel, och det hade inte på något vis varit en fördel.
Folk som inte tycker "System Matter".
För mig är det självklart att jag inte kan förstå att det finns folk som spelar mer en ett spel som inte håller med.
Jag sätter ju kaffet i vrångstrupen varje gång @Rangertheman skriver om att sanningen i rollspelet är helt flytande. Att SL kanske har en tanke om vem som är mördaren men sen helt ad hoc ändrar sig i stundens hetta. Jag är ingen nitisk blorbare, men jag har gränser!
Det finns rollspelare som har uppfattningen att regler är ett skydd mot spelledarens godtycke. För mig är det ett mycket märkligt synsätt både på spelledarens och reglernas funktion. Om en av mina spelare sa "Andreas, jag tycker att vi ska spela ett rollspel med mycket regler så att vi spelare har bra skydd mot godtyckligt spelledande" skulle jag be personen lämna spelgruppen.
Jag sätter ju kaffet i vrångstrupen varje gång @Rangertheman skriver om att sanningen i rollspelet är helt flytande. Att SL kanske har en tanke om vem som är mördaren men sen helt ad hoc ändrar sig i stundens hetta. Jag är ingen nitisk blorbare, men jag har gränser!
Det här känns dock inte som ett fenomen som är förbehållet rollspel – tänk alla tv-serier där skaparna övergivit eller helt sonika glömt det som hänt i tidigare avsnitt. T.ex. när de i GoT:s senare säsonger missade att bleka Jamie Lannisters kalufs trots att Lannisters blonda hår var ett extremt viktigt plot device i S1! Jag har inte så bra koll på nya Star Wars-filmerna men visst finns det lite klagomål på ologiskt och inkonsekvent storybygge där?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.