Vad är den svenska stilen?

[Skarpskytten]

Vänta lite, ska bara låta några durulz slåss mot en jack-o'-bear medan ett jättebarn flyter ned för Vaggornas flod.

Okej, RQ var ett dåligt exempel. Låg mig säga Harnmaster och Worlds of Wonder istället. Jag gissar att även GURPs erbjuder tämligen sansad lågfantays.

 

[DanielSchenström]

Det var Prince August (tror inte Ä-spel hade en egen försäljning). PA saluför fortfarande samma formar: här och här. På Lekcenter i Halmstad kunde man köpa både rollspel och formar; gissar det var likadant på andra håll på 80-talet?

Äventyrsspel sålde egna figurer i sin egen förpackning. Tror det först var Grenadierfigurer eller liknande med konventionell 25mm skala, och senare Heartbreaker miniatures med "heroisk" 25mm som den tidens Warhammerfigurer.

 

[Skarpskytten]

Äventyrsspel sålde egna figurer i sin egen förpackning. Tror det först var Grenadierfigurer eller liknande med konventionell 25mm skala, och senare Heartbreaker miniatures med "heroisk" 25mm som den tidens Warhammerfigurer.

Ja, jag blev lite osäker och skrev in en brasklapp i min från början tvärsäkra post. Satt och letade i mina Sinkadus igår för jag hade en bild i min huvud av något med figurer, men jag hittade bara ett par generiska artiklar. Inte heller hittar jag något i boken om Äventyrsspel. Men det måste ha varit en rätt kort satsning i så fall? Kan @Mekanurg kasta något ljus över detta?

 

[Gamiel]

Okej, RQ var ett dåligt exempel. Låg mig säga Harnmaster och Worlds of Wonder istället. Jag gissar att även GURPs erbjuder tämligen sansad lågfantays.

GURPS erbjuder allt.

 

[Mekanurg]

En sak som slår mig, en aspekt av detta med det jordnära, är att konflikter i svenska fantasy-, post-ap- och historiska rollspel tenderar att likna konflikter i den verkliga världen: de handlar om territorier, handelsvägar, ideologi, religion, etnicitet. I spel som DnD (från c 1983), WHFR och Stormbringer genomsyras världen snarare av en stor metafysisk konflikt - ont/gott, ordning/kaos - som definierar världen. Det är inte svårt att hitta undantag från detta både om vi talar om svenskt och icke-svenskt, men jag tycker mig se en sådan tendens.

Det var en policy som jag drev aktivt under de formativa Äspels-åren på 1980-talet. Jag såg alltför många begränsningar i dramatiska metafysiska konflikter. Istället lät jag mig inspireras av vår världs färgrika historia. Mitt Midgårda storverk -- MERP-boken The Kin-strife -- handlar om ett dynastiskt och merkantilt inbördeskrig i Gondor utan inblandning från sauronska makter. (Sauron gnuggar istället händerna i Dol Guldurs skuggor när han ser dúnedain döda varandra och själva ödelägga Gondors huvudstad Osgiliath.)

 

[Mekanurg]

Ja, jag blev lite osäker och skrev in en brasklapp i min från början tvärsäkra post. Satt och letade i mina Sinkadus igår för jag hade en bild i min huvud av något med figurer, men jag hittade bara ett par generiska artiklar. Inte heller hittar jag något i boken om Äventyrsspel. Men det måste ha varit en rätt kort satsning i så fall? Kan @Mekanurg kasta något ljus över detta?

Jo, det gjorde vi. Men jag minns inte detaljerna 35 år efteråt.

 

[Skarpskytten]

Jo, det gjorde vi. Men jag minns inte detaljerna 35 år efteråt.

Jag har grävt lite och det verkar ha kommit först från 1990, då jag tror att du dragit vidare på andra äventyr.

 

[Big Marco]

Nej, gonzo tycker jag är när något är galet och saknar sammanhang. När något är skruvat eller absurt men ändå en del av en konsekvent setting är det inte gonzo i min bok.

Som NeoViking, UltraDucks, Too Hard To Duck, eller NeoBunnies kanske?