Re: Ved är myt och vad är sanning..?
Skrivkonsten försvann inte så mycket som man gärna vill tro - det finns faktiskt ganska mycket att gå efter. Och tillförlitligheten på skrivet material är tvivelaktigt i _alla_ tidsåldrar...
Ett exempel: det finns ganska välbevarade räkenskaper, och av dem kan man till exempel lista ut hur mycket käk en genomsnittlig arrendebonde eller tjänare eller hovman åt, osv. PÅ vissa ställen svalt folk - men det finns långa perioder på vissa platser där man INTE gjorde det.
Att de lärde tvistar är definitivt klart; de gör de visserligen alltid, men ändå... En kompis som doktorerar i arkeologi (det sena romarriket) har påpekat att hans kollegor som sysslar med medeltiden har en tendens att bli nervösa så fort lekmän börjar snacka om feodalism och sådant (du vet, det kapitel om "politik och ekonomi" som brukar finnas i åtminstone måttligt seriösa fantasyrollspel, t.ex.) Poängen de har är att feodala strukturer funkade väldigt olika på olika håll och i olika tidsperioder; om man på ett ställe vid en viss tid pratar om en "hertig" eller en "livegen" betyder det inte alls samma sak som på en annan plats. I historieböcker i skolan, säg, förenklas detta å det extremaste för att det finns inte tid och möjlighet för något annat.
En annan lustig detalj är hur historiker av facket saknar nödvändiga detaljkunskaper i andra ämnen än historia. En gammal lärarkollega var expert på flygteknik; han konstaterade att fackverk (inte populärhistoria, träiga avhandlingar och dylikt) om världskrigen ofta kommer med påståenden som kräver att flygplan har prestanda som inte existerar; de är hämtade ur officiella dokument skrivna av någon byråkrat eller tidningar skrivna av någon journalist som inte vet vad de pratar om (eller förskönat sanningen). En historiker kan inte vara expert på allt och snubblar av nöden på dylikt.
Vad nu detta har för relevans för rollspelsmakande; tja, man behöver inte känna sig som en flippad romantiker om man inte utmålar varje sekund av medeltiden som mental tortyr. Det beror på vad man betonar. Detsamma gäller övriga historiska perioder; Michael Nordqvists poänger i ovan nämnda böcker är att man ofta tillskrivit renässansen (närmare bestämt stadsstaterna i Italien) en massa moderna dygder (frihet, jämlikhet, förnuftstro) som inte fanns, bara gällde ett fåtal, eller är rent dravel. Hans favorittema är att jämföra med dokument från södra Frankrike ett par sekel tidigare (under den Mörka Medeltiden); instruktionsböcker i Flickors Uppfostran, t.ex., lämnar en bra äckligare kvinnobild från det upplysta renässans-Italien än det mörka medeltids-Frankrike. Inte för att inte en modern svensk kvinna skulle vilja ta första tidsmaskin hem igen från bägge orterna (om hon inte var rollspelare, he he he), men många tror tvärt om.
Vilket påminner mig att jag måste få ned idén till en mini-pikaresk-kampanj (tänk: Don Quijote, Candide) till Gondica, baserad på en ruskig anekdot i Nordqvists Renässansmänniskan... Syns på Gondica-forumet!
Nightowl
"If there are White Dwarfs, why can't there be Black Ducks?"
Fansinet Black Duck's valspråk
