Nekromanti Vända Kaplan efter vinden

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Jag känner inte Kaplan och jag har inte sett någon annat av hans arbete, än alla andra har möjlighet att ta del av via media mm.

Men eftersom jag har varit aktiv länge i politiken, så vill jag nog ändå säga att det finns saker som tenderar att underskattas.

Jag är inte beredd att säga något om vad som är troligt eller sannolikt, men jag noterar att när rätt många tar Kaplan i försvar och nämner att han har kvaliteter och har gjort insatser, tex för jämställdhet och hbtq-frågor, så är det många som efterfrågar konkreta exempel. Och det är det ju bra om det finns - men det är inte alltid det gör.

För ibland är det så. Det är svårt att beskriva, om exemplen är sådana saker som framför allt är av "social betydelse", i sin kontext, och har påverkan framför allt över tid. Det kanske har varit betydelsefullt framför allt vad han _inte_ gjort - tex inte röstat mot partistyrelsen, inte lagt motioner etc.

För att ta ett exempel från Liberalerna, så hade Lars Leijonborg stor betydelse för hbt-frågor i partiet. När propositionen om registrerat partnerskap behandlades i riksdagen, röstade en förhållandevis stor andel av folkpartiledamöterna mot (men en majoritet var för) framför allt bland de frisinnade.

Vad han gjorde, som var betydelsefullt, var att som gruppledare i riksdagen och själv frisinnad, visa att han följde partilinjen (och inte tyckte det var oförenligt med hans tro). Han markerade att detta var partiets linje, inte en "sidofråga" utan huvudlinjen. Det var lika mycket officiell politik, som skattepolitiken eller "eget rum på långvården". Om folk ville rösta mot, fick de det - men de fick också ha respekt för att detta var en viktig fråga för partiet som organisation. Och på kort tid därefter, försvann i princip det motståndet. Det tappade sin legitimitet.

Jag har sett de som avfärdat att "att rösta med partilinjen är inte något storartat".

Utom när det är det. :)
 

Magnamund

Warrior
Joined
29 Jan 2015
Messages
398
Inkognito;n177891 said:
Att vägra ta kvinnor i hand blev lite en symbol för hans värderingspaket.
Han har exempelvis väldigt svårt att ta avstånd från svåra frågor såsom om det är rätt att avrätta ateistiska bloggare:
https://www.youtube.com/watch?v=xmXRx336MyQ

Och vilken normal människa som helst tar väl avstånd från sånt utan minsta tvekan? Om han inte ens kan acceptera ateister, vad säger det då om hans omdöme i övrigt?
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag tror inte att Khan egentligen är för att avrätta ateister, däremot har han problem att säga det... för att inte reta upp sina polare i moskén, och hans finansiärer (typ MB och diverse wahabiter.)

En klassisk intressekonflikt. Han vill ju inte att sponsorpengarna från Saudiarabien ska sina.
 

Magnamund

Warrior
Joined
29 Jan 2015
Messages
398
Arfert;n177909 said:
Jag tror inte att Khan egentligen är för att avrätta ateister, däremot har han problem att säga det... för att inte reta upp sina polare i moskén, och hans finansiärer (typ MB och diverse wahabiter.)

En klassisk intressekonflikt. Han vill ju inte att sponsorpengarna från Saudiarabien ska sina.
Han är förvisso inte ensam om att vara rädd om sponsorer men vad fan..ryggrad? Varför kan inte "eventuella polare i Mosken" acceptera att vi i Sverige har rätten att vara emot dödsstraff? Och dödsstraff för bloggande? Wtf liksom. Tydligen är religiöst trams viktigare än lag och ordning. Året är 2016 och folk borde sluta tro på fantasifoster.
 

Inkognito

Swordsman
Joined
10 Aug 2012
Messages
736
anth;n178300 said:
Haha, mediadrevet har redan spårat ur:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/sa...cle22714390.ab

Nästa artikel blir antagligen: "Misstänkt terrorist röstade på Miljöpartiet." samt en mikrofon upptryckt i ansiktet på något språkrör för kommentar. :)
"Men du är väl företrädare för partiet?
– Nej, jag är inte företrädare för Miljöpartiet.
Men du är ju ersättare för Miljöpartet i Burlöv?
– Jag är ersättare, men har aldrig varit i möte. Jag företräder inte Miljöpartiet."


Nya riktlinjer? Om de avslöjar dig, förneka all kännedom om partiet! Hahaha


Edit: Det var alltså Usama Bin Ladens gamla mentor han bjudit in på barnkalas?
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen...ut-efter-kritikstorm-kring-bin-ladins-mentor/

Om inte detta slutar nu är jag rädd att vi kommer ha många arbetslösa dokusåpadeltagare på bidrag inom kort!
 

Conan

Swashbuckler
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,083
Saman al-awda är en reformist inom det saudiska religiösa etablissemanget. Forfarande ultrakonservativ med svenska mått mätt, men att orera om att han skulle varit mentor för bin laden är bara strunt.

Lite av en häxjakt som pågår nu, förstår inte varför det skulle vara fel att inte vilja att regeringen betecknar massakrerna på kristna i Turkiet som folkmord. Såna historiska spörsmål bör inte en regering ta ställning till. Och i vilket fall är det tveksamt om massakrerna bör betecknas som folkmord.
 

Magnamund

Warrior
Joined
29 Jan 2015
Messages
398
Om det inte är folkmord likt massakrerna i Rwanda, vad är det då, olyckor?
????
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Evokee;n178332 said:
förstår inte varför det skulle vara fel att inte vilja att regeringen betecknar massakrerna på kristna i Turkiet som folkmord. Såna historiska spörsmål bör inte en regering ta ställning till.
Folkmord, till skillnad från vanliga mord, "försvinner" inte i historiens dunkel efter något århundrade, utan kommer för alltid finns med i historieböckerna. Framförallt är det den yttersta formen av förtryck som ett folk kan utöva mot ett annat folk. Även om enskilda människor kan dömas i Haagtribunalen så friar det inte det förtryckande folket från skuld. Kort sagt är det inte enskilda individer som ska straffas, utan hela det förtryckande folket ska be om ursäkt. Kort sagt är det just sådana saker som en regering SKA ta ställning till. Framför allt då det förtrycka folket normalt fortsätter att vara förtryckt långt efter själva folkmordet och ofta är förtryckt även idag.

Vi kan göra en liknelse:
I går kväll spelades en fotbollsmatch mellan IFK Göteborg och Malmö FF och några idioter på läktaren kastade in smällare på planen.
Även om det var några ENSKILDA personers verk (och dessa ska om möjligt identifieras och straffas) på en ENSTAKA match så är det HELA IFK Göteborg som får be om ursäkt till HELA fotbollssverige
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/ifkgoteborg/article22715621.ab
För mig är det lika självklart att hela IFK Göteborg ber om ursäkt för ett par kastade smällare som att Turkiet erkänner folkmordet mot armenierna 1915.

Evokee;n178332 said:
Och i vilket fall är det tveksamt om massakrerna bör betecknas som folkmord.
Jag är nyfiken, på vilket sätt skulle det vara tveksamt? Av vad jag vet är det endast Turkiet självt som vägrar erkänna att det är ett folkmord. Du får gärna komma med källor på att Turkiet har rätt och övriga världen har fel.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Evokee;n178332 said:
Såna historiska spörsmål bör inte en regering ta ställning till.
Det där är ett falskt argument. Det är ingen som ber den svenska, eller någon annan, regeringen att "ta ställning" till påståenden om vad som skett historiskt.

Det är väl utrett, så gott det kan bli utan att ha möjlighet att bedriva arkeologisk forskning på plats. Både forskare och folkrättsjurister har vägt in. Bevis finns, inte minst genom vittnesmål. Och många länder har valt att erkänna det som ett folkmord.

(I USA har det dock inte skett - en resolution om detta har fastnat i hanteringen - trots att USA var en av de stater som ingrepp med skarp kritik när massakrerna inträffade och valde att öppna för att ta emot flyktingar från Armenien då. Det bidrog för övrigt till att dokumentationen kom igång tidigt och blev genomförd ordentligt.)

Vad det handlar om är att när vi väl har att göra med ett folkmord, enligt folkrätten, så har världens stater tagit på sig att göra saker - bland annat att utreda det. Nu ligger detta så långt tillbaka i historien, att det knappast kommer att följa några andra förpliktelser av det (tex inte att försöka straffa de ansvariga), men erkännandet är ett viktigt, formellt steg i processen.

Det skulle också kunna få rättsliga följder. Till exempel det uttalande som Barbaros Laylani gjorde under demonstrationen på Sergels Torg, skulle i många länder räknas som ett allvarligare brott om det landet hade erkänt folkmordet som ett sådant. (Nu skulle det inte få det i Sverige, eftersom vi - trots att vi undertecknat samma konventioner, iaf ännu inte har implementerat en motsvarande lagstiftning.)

Och det är sådana konsekvenser - juridiska följder och mellanstatliga relationer - som regeringen behöver "ta ställning till". Och det skiljer sig ju inte det minsta från vad de gör varje dag.
 

Inkognito

Swordsman
Joined
10 Aug 2012
Messages
736
I ett bredare perspektiv, utöver MP/Islamist-krisen. Är det fler som känner ett såpass lågt förtroende för vår regering (och för all del för oppositionen som verkar mer intresserade av att stå bredvid sandlådan och peka finger än att faktiskt stiga in och göra någonting konkret, som att ta spaden från stackaren som ser helt förtvivlad ut) att ni i någon grad funderat i banorna/analyserar möjligheter och utmaningar kring emigrering?

Om jag förutsätter att intervjuer och uttalanden från Löfven (och även Batra, vilket gör det hopplöst på allvar) är på riktigt och inte en fasad bakom vilken en väl dold genomtänkt plan existerar, så är det tydligt att vi står inför betydande försämringar framöver, på alla plan, för alla. Åtminstone i ett par decennier.

Hittills ser jag inte att man genomfört något hållbart eller ens presenterat en någorlunda intelligent plan. Inom 5 år skulle jag tippa på att diskussioner kring att stänga gränserna kommer att handla om utpassage av akademiker snarare än inpassage. Inte helt osannolikt med ett missnöjesparti i majoritetsregering.

?Om någon istället är starkt hoppfull så får ni gärna motivera det! :)
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,882
Location
Port Kad, The Rim
Inkognito;n178375 said:
I ett bredare perspektiv, utöver MP/Islamist-krisen. Är det fler som känner ett såpass lågt förtroende för vår regering (och för all del för oppositionen som verkar mer intresserade av att stå bredvid sandlådan och peka finger än att faktiskt stiga in och göra någonting konkret, som att ta spaden från stackaren som ser helt förtvivlad ut) att ni i någon grad funderat i banorna/analyserar möjligheter och utmaningar kring emigrering?

Om jag förutsätter att intervjuer och uttalanden från Löfven (och även Batra, vilket gör det hopplöst på allvar) är på riktigt och inte en fasad bakom vilken en väl dold genomtänkt plan existerar, så är det tydligt att vi står inför betydande försämringar framöver, på alla plan, för alla. Åtminstone i ett par decennier.

Hittills ser jag inte att man genomfört något hållbart eller ens presenterat en någorlunda intelligent plan. Inom 5 år skulle jag tippa på att diskussioner kring att stänga gränserna kommer att handla om utpassage av akademiker snarare än inpassage. Inte helt osannolikt med ett missnöjesparti i majoritetsregering.

?Om någon istället är starkt hoppfull så får ni gärna motivera det! :)
För det första, med nuvarande regeringsform och övernationellt regelverk (t ex från EU eller Europarådet) är det förbjudet att hindra medborgare att lämna riket. Att införa DDR-mässiga utresehinder är dessutom inte en del av den moderna svenska politiska traditionen och det skulle därtill göra landet till en europeisk paria. Så det kommer inte att ske.

För det andra, vad menas med "betydande försämringar på alla plan"? Att Sverige backar till 1989 års ekonomiska nivå? Eller 1959 års? Det krävs större tydlighet för att en kommentar ska blir möjlig.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Inkognito;n178375 said:
(...) så är det tydligt att vi står inför betydande försämringar framöver, på alla plan, för alla. Åtminstone i ett par decennier.
Allt är en fråga om förväntningar och i hur hög grad de uppfylls.

Sedan ungefär sekelskiftet (när den svenska ekonomins strukturproblem från 90-talskrisen var i princip lösta) och fram tills nu har vi haft en fullkomligt strålande utveckling, på nästan alla mätbara sätt. (Ett av de få problemen som går på tvärs mot det, är de fallande resultaten i skolan - men de är inte heller så stora som det går att få intryck av, när vi tar hänsyn till två faktorer, dels att en del av de länder som gått om oss i tex PISA och TIMSS gjort det pga att de gått upp efter flera stora reformer, dels att vi inte lyckats lösa integrationen av nyanlända skolelever med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Tar vi hänsyn till det, så har Sverige tappat mycket mindre, men fortfarande tappat en del...)

Det är dock inte särskilt många i Sverige som upplever det så. Tämligen många (omkring 40% om jag minns rätt) anser att vi idag lever på en sämre nivå av materiell levnadsstandard än då. (Men det är i själva verket ytterst få som idag gör det - även om det finns några grupper, under 5% av befolkningen - som i praktiken står utanför välfärdssystemen och som fått det sämre.)

Sedan finns det iofs sådant som kan påverka en individs levnadsstandard till det sämre, så klart - en person som blir av med sitt jobb och sedan är långtidsarbetslös, får en betydligt sämre levnadsnivå. (Eller drabbad av långvarig sjukdom osv.) Och sedan finns det andra försämringar, tex att skära hårt i LSS som slår mycket hårt mot de som drabbas.

Men i regel så är det också så, att det är iaf något litet bättre att drabbas av sådana olyckor idag (på en högre ekonomisk nivå) än det var att drabbas av dem för femton, tjugo år sedan. (Tex därför att många sjukdomar idag har bättre utsikter för tillfrisknande, kortare vårdtid, färre komplikationer mm.) I en del fall radikalt bättre - särskilt cancerformer där överlevnaden fördubblats eller tredubblats, bara under det senaste decenniet. (Men också vissa diagnoser för hjärt-/kärlsjukdomar mm.)

Jag noterar iaf varje vecka att förtroendet för pensionssystemet verkar urholkas mer och mer. Detta trots att det idag är mer robust än någonsin. (I det fallet handlar det ju kanske mest om att nu skickas det ut individuella besked - var och en kan se en beräkning och förhålla sig till det - jämfört med det tidigare systemet som var helt omöjligt att göra det och vars finansiering aldrig hade klarat den ökade medellivslängd vi haft de senaste 20 åren.)

Det hindrar ju inte att var och en kan vara besviken på att den framtida pensionen ser ut att bli _låg_ - men det beror till största delen på att vi beräknades vara döda vid 85 års ålder då. :) Nu ska pengarna räcka längre.


På samma sätt finns det idag inget som tyder på att vi kommer att få det sämre, generellt sett*, under de kommande decennierna. Vad som kommer att hända, är att vi kommer att få det svårare att få det bättre, i samma takt.

Och om vi förväntar oss att få det mycket bättre, så kommer kanske klyftan mellan förväntningar och utfall att växa.


*) Det finns så klart vissa orosmoln - ett av dem rör vad som händer med ekonomin om det blir en kollaps av bostadspriser, där många hushålls har lånat mer än de kan klara av att betala - för ett par år sedan var försäljningen av utmätta hus på exekutiv auktion på väg upp, men det har nu stabiliserats. Där finns en "miljardskuld" som potentiellt kan förlama vår ekonomi under fler år, om något går fel. Och om det sker, så kommer det att äta upp nästan alla saker som kan ske i positiv riktning - ökad export, fler arbetstillfällen etc. Och det kommer då i sin tur innebära att det inte finns pengar att investera i välfärd - sjukvård, skolor etc. - heller.
 

Inkognito

Swordsman
Joined
10 Aug 2012
Messages
736
Det var lite sarkastiskt menat att gränserna skulle stängas för utpassage.. :)
Samtidigt ser jag det inte som omöjligt att nuvarande utveckling kan ta oss till ett "annorlunda läge" med stor utvandring, och med tanke på vårt rådande panikstyre vet man aldrig vad som sker i framtiden. Det är en global värld, som vi kraftigt fått erfara under hösten, och det är ju uppenbart att länders konkurrenskraft med olika grupper allt mer kommer att påverka hur människor rör sig.

[Ungefär hit är mitt inlägg intressant. Resten är bara gnäll och uppgivenhet! :) ]

Vad gäller försämring så menar jag ingen samhällskollaps.
Jag menar att förutsättningarna just nu pekar mot en längre ansträngd tid, ansträngd relativt våra invanda förväntningar som Sapient så väl beskrev det. Ansträngd som i samhällsförändrande.
Samhällsförändrande till en nivå att jag personligen plockat fram vågen. Eftersom jag inte tror att våra politiker har förmågan att varken se lösningar (knappt problemen innan de ligger i knäet) eller genomföra dem, åtminstone inte förrän långt i efterhand.

En situation där samma eller ett högre skattetryck än idag råder samtidigt som välfärd (skola, vård, polis, ...) fortsätter försämras till den grad att man ändå tvingas betala en gång till (vilket blir dyrt för "medelklassen"). Vi är redan och smyger i gränslandet där sjukvårdsförsäkringar, privat eller via arbetsgivaren, blir allt vanligare. Polisen får allt svårare att upprätthålla ordning med följderna att kriminella börjat nalla på våldsmonopolet ("medborgargarden", beskyddarverksamhet), samt att bevakningsbolagen gör rekordvinster.

Sveriges integrationspolitik har inte fungerat tillräckligt bra. Den handlar till största delen om administration: Några kvadratmeter betonghytt, månadsbidrag, inga förväntningar eller prestationskrav (förödande för de flesta människor). De grupper som lyckats bättre har framförallt gjort det på starkt eget initiativ/haft bättre förutsättningar med sig. För en del stora grupper är integrationen nästintill helt obefintlig, pga kulturella trösklar i kombination med avsaknaden av både förväntningar och incitament. Nu har den börjat diskuteras, framförallt ur ett ekonomiskt perspektiv, men även lite smått kring "lägsta accepterade nivå av delade värderingar".

De lösningar jag sett diskuteras är kvalificeringsperiod till fullt välfärdssystem (vilket jag kan köpa till viss del, det blir någonstans på vägen tyvärr oundvikligt. Men om det ärvs till nästa generation/"barn nog att räknas som nästa generation" och om det inte kombineras med tydliga prestationsdrivna vägar att kvalificeras, lär det inte leda till mkt positivt). Samt någon ny slags låglönesektor som ställer till paradoxer för vår gamle fackpamp till statsminister (jag antar att det är bättre än att sitta på arslet/hitta på bus, men det lär tyvärr påverka yrkeskategorier som internationellt är låglöneyrken men som i vår modell ligger högre både utbildningskravmässigt och lönemässigt. Samhällsintegration utöver den ekonomiska aspekten är det ju heller inte tal om där, arbetsstyrkan lär bli homogent uppdelad efter etnicitet/religion. Precis som för gästarbetare inom exempelvis enklare skördearbete idag).

Jag har helt enkelt en stark känsla av att man tagit sig vatten över huvudet. Man hade lång tid på sig att planera men valde att sticka huvudet i sanden och sedan mitt i kaoset låtsas som att detta var en överraskning som ingen kunde förutspå.

Eftersom jag varken är förändringsnjutare eller risktbenägen kommer det vara en lång undersökningsprocess innan jag skulle ta familjen på ryggen, så jag hoppas att det visar sig att prognoserna är fel.
Sedan råkade jag läsa reportageserie och statsministerintervju på DN (inte en tidning jag rekommenderar) och förfäras över ignoransen. Dels att välja forskare som tittat på helt andra förutsättningar i ex. USA att uttala sig om Sverige, dels den här intervjun där jag inte kan avgöra om han är förståndsfunktionsvarierad eller övar inför sin kommande karriär som komiker: http://www.dn.se/nyheter/politik/ste...-vi-som-avgor/
Exempel: "Det är ungefär 30 000 personer som ingår i etableringsuppdraget tre år framåt som är över 39 år och inte har gymnasial utbildning". Är han på riktigt? Vad är planen för den majoritet som är under 39 år, inte fått plats i etableringsuppdraget och i stor grad saknar komplett grundskoleutbildning undrar jag då.. Uppenbarligen inte en plan statsministern vill skryta med i tidningen.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,548
Location
Rissne
Det är absolut så att landet står inför betydande utmaningar. Problemet är väl att extremt många länder drabbats av samma nationalism, konservatism och rasism i olika former som sedan ett par val tillbaka infesterar svensk riksdag. I många fall är det värre än vad det är här; vi har åtminstone hållit de högerextrema krafterna någorlunda stångna till skillnad från till exempel Danmark, där de ju fått sätta den politiska agendan hur länge som helst.

Jag ser helt enkelt inte vart fasen jag skulle vilja flytta istället. Var annars finns en stat med ens i närheten av rimligt skattetryck? Ansatser till reell välfärd och klassklyfteminskning (även om ett gäng regeringar gjort sitt bästa för att rasera den biten)? Var ser vi idéer om feminism, jämlikhet och upplösta könsroller ha kommit lika långt? Hur många stater är lika sekulära och har lika många ateister?

Ge mig ett alternativ så kan jag ta ställning. Jag har hört att Kanada ska ha relativt hyfsade system och så, men annars vetefan vart jag skulle vilja ta vägen faktiskt. Jag försöker hellre rädda skutan så länge alternativen på det stora hela verkar ännu sämre.

Det värsta med den nuvarande regeringen är att jag inte ser att det finns några bättre alternativ. Den är svag, den gör fel, den verkar ganska tagen på sängen av många saker, och den attackeras ständigt av konspirationsteoretiker som gör hönor av fjädrar. Men alternativet vore en borgerlig regering, något jag jublade när vi slapp senast och helst inte ser igen. Blotta tanken på att återigen se Jan Björklund ta ratten för svensk skola får det att kväljas i mig. Det borgerliga blocket är ju dessutom de som pressat hårdast för att genomföra SDs politik nu; den symbolpolitik som verkar designad att återvinna rasistiska och främlingsfientliga väljare från SD. Jag har inget större förtroende för regeringen, men jag har stort förtroende för att en borgerlig regering skulle vara värre.
 
Top