Nekromanti Undervisning

[Regmolar]

Är det någon som har några bra (och gärna prövade) idéer eller erfarenheter av hur man skulle kunna göra undervisning och studier lite intressantare än "Ob3T6, höj ett snäpp", och bra lösningar på vad man kan göra om en karaktär bestämmer sig för studier och de andra känner för annat?

En metod är ju att rollspela små avsnitt i undervisningen (som minnesvärda lektioner eller träningspass), men funkar det och hur sköts det i så fall på bästa sätt? Vad gör man då karaktären studerar i fjorton veckor och man ska försöka liva upp det något?

(notera: endast bra lösningar godkänns )

 

[Boboliwsy]

En rollperson i min kampanj bestämde sig för att lära sig magi, åtminstone grunderna. Det skötte jag som så att vi solospelade ett tag.
Jag lät honom leta upp en skola, beskrev skolan lite, lärarna, vissa av eleverna.
Sen lät jag spelaren läsa texterna med Rafalis föreläsningar i Magi & Mystik och slå lite förbättringsslag, inte alla på en gång, han studerade i några månader.
Jag körde mer på att spelaren fick slå förbättringsslag för ett par veckor i taget, och beskrev efter slagen lite om vad han hade lyckats lära sig.

Så, mitt tips är att inte slå fjorton förbättringsslag på en gång, rollspela lite först, slå några slag, rollspela lite, slå fler slag o.s.v.
Det funkar, och det behöver inte ta jättelång tid. Som du själv skrev - rollspela små episoder av undervisningen, släng ut några detaljer om läraren, övriga elever, vad som lärs och andra minnesvärda saker.

//Boboliwsy

 

[Ludwig]

Jag har inget att tillägga för det rent tekniska, däremot så kan jag fälla in att jag tycker personligen att man ska väva in det i spelandet, även inom gruppens rollspelande.
När äventyrarna slår läger för natten, eller helt enkelt bara sitter och förströr tid ute på en äng eller under ett träd så är det perfekt för att ta upp gamla färdigheter eller övning. Låt oss säga att vi har en grupp på fyra personer, så kan det se ut något såhär:
Rollspelarperson A (RP:A) ler stolt över att det provosoriska lägret han har grundat faktiskt börjar te sig relativt bra, de har äntligen lyckats få lite struktur på detta med att slå läger.
Han sneglar mot den unga RP:B som satt och skalade ett äpple. Det var en utmärk dag att få röra på sig lite till fots så han plockade upp sitt svärd och gav hjaltet till RP:B som greppade det med ett flin.
RP:C som hade belägrat sig under ett träd brevid tälten började sy igen sömnarna på hans trasiga tunika medan RP satt i trädet och läste i sin bok. Allt var frid och fröjd enda tills oljudet utav svärdeggar som stötte in i varandra med ett brutalt klingande. RP började genast gasta på de två männen som störde hennes ro.

Antar att det hela blev relativt komplex, ni får ursäkta eftersom tiden är just nu 4:56 när detta skrivs och det kanske inte är så sammanhängande. Däremot så ville jag visa att man faktiskt kan väva in övandet relativt bra. Det kan rentav skapa stämningar och ge karaktärerna lite personlighet.
Världen kan också bli levande genom att Spelledarpersonerna agerar efter rollspelspersonernas handlingar. Till exempel:
<ul type="square">[*]RP:A råkar skada sig när han ska parera ett hugg utav RP:B
[*]RP:C märker inte att rövaren smyger upp bakom personen i fråga.[*]RP råkar få sav på en viktig trollformel vars instruktioner nu är helt värdelösa och måste nu hitta en lösning till hur man avlägsnar saven. Utan att förstöra allt för mycket.[/list]
Slutledningsvis, när du finner att de har spenderat tillräckligt många tillfällen på att studera/träna så är det bara att ge dem ett färdighetsslag, eller automatiskt låta dem höja sig med en nivå.
/Ludwig Ericsson

 

[Regmolar]

Det stora problemet var väl snarare när RP studerar separat, och inte lär sig av varandra, men tack ändå för ditt mycket bra inlägg. Ska genast sänka deras FV:n och börja förklara poängen med att öva med och undervisa varandra

 

[Ludwig]

Well, personligen anser jag att det inte finns något tråkigare än spelare som försöker "power-levla" sina rollspelskaraktärer. Jag säger självklart inte att det är det dina spelare gör. Däremot så har jag spelat med spelar som har en tedens att säga;
- Jag sätter mig och studerar.
- Ehm, aha? Inget annat medan?
- Nej, inte vad jag vet.
Detta kan ha en ödslig effekt och enorm inverkan på spelets stämning, tyvärr. Försök att uppmuntra spelarna till att agera så verklighetstroget/stämningsfullt som möjligt. Belöningar i en lagom dos är inget som är negativt. ;]

 

[Regmolar]

Självklart menar jag då där det är rimligt, i kampanjen jag kör nu har de hur som helst inte så mycket möjlighet till detta, och i övrigt vet de att det stör om en karaktär låser in sig med en bok i en vecka. Och bättre inlevelse är sin egen belöning; min spelare skulle tycka jag var konstig om jag gav dem dåligt förklarade spelmässiga fördelar pga. gott rollspelande ^^ (därmed inte sagt att det kan ge indirekta fördelar, men det är svårt att generalisera).

Det där som sänka FV var för övrigt helt ganska orelaterat till frågan, egentligen.

 

[Ludwig]

Hmm, jag glömde bort att du spelar enskilt med en spelare. Eller spelar ni i grupp? Situationen är självklart en variabel inom de grundläggande faktorerna där spelet präglar sin gång. Med andra ord, anpassa spelandet till omgivningen. Om det endast är en spelare så blir det hela lite mer problematiskt, iallafall inom den aspekten att undvika "power-levlandet".
Ifall det nu bara är en person som det rör sig om så är det nog bättre att väva in övningen i ett äventyr eller helt enkelt in i spelvärlden. Låt han bli student åt en magiker hellre än att låta han sitta med en bok. :]

Nu måste jag även tillägga att jag är relativt undernärd eftersom jag inte har ätit något sedan gårdagens natt, jag kan eventuellt ha förvirrat mig ifrån de ursprungliga problemen. Så jag ber om ursäkt ifall jag fastlår det som redan är glasklart.

 

[Regmolar]

Det skulle ha stått "mina", ett "a" råkade bara falla bort. Jag har närmare bestämt sex spelare för närvarande.

 

[Ludwig]

Resultat. :]

Du får gärna säga hur du gick till väga sedan under erat nästa RPG-gathering. :]