Nekromanti Ultimata gruppen!
- Thread starter Vincir
- Start date
Wilmer
Hero
Man får hitta en balans mellan att ha tillräckligt många med varje färdighet för att någon ska lyckas men samtidigt ha råd att föda alla. Om man ska strida i Eon är det väldigt bra att var -många- men det är inte billigt att föda en armé på tusen man, så de får nog göra saker som att kriga snarare än äventyrande. Jag är iofs lite charmad av konceptet att någon utlyser en fet belöning för att dräpa en drake och femtusen pers dyker upp (och behövs) för att ta ner den.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Det beror på vad man kan räkna med för inkomst från äventyraruppdrag. Jag skulle nog föreslå två till tre personer som kan gå in i närstrid, lika många som kan ägna sig åt avståndsstrid, samt en biomantiker för att lappa ihop dem. Fler krigare än så kan hyras in i de fall det behövs, men små grupper är nog för de flesta äventyrarjobb. De som ägnar sig åt att slåss behöver egentligen bara kultivera två-tre färdigheter för att vara bra på det, så de har gott råd med något vid sidan av -- en jägare, en tjuv, en "faceman", en bildad person, och så vidare. Därtill bör man, utan att någon gör det till sitt riktiga fokus, ha tillgång till folk med andra användbara talanger -- lappa ihop trasiga kläder efter striderna, laga god mat av torftiga ransoner, tälja nya pilar till bågskyttarna, och så vidare.
Vid tyngre uppdrag kan det vara vettigt att leja ytterligare krigare (upp till ett tjugotal, kanske), men dessa är endast ett temporärt tillskott och har inte samma gruppsammanhållning som kärnan. Om man planerar att ge sig in på denna typ av jobb bör en i gruppen fungera som befäl, och därmed ha ett hyfsat värde i Krigföring och Ledarskap för att kunna koordinera gruppen. Med en äventyrargrupp i den här storleken borde det bli mer ekonomiskt att sköta matförsörjning i större skala, så en minimalistisk tross kan upprättas. Att ta in på värdshus lär bli svårt med hela gänget, så merparten får kampera i fältet -- huruvida ledarna sover på värdshus eller med mannarna kan nog variera.
Det är synd att Mundana inte är exakt rätt värld för denna form av formella äventyrargrupper.
Vid tyngre uppdrag kan det vara vettigt att leja ytterligare krigare (upp till ett tjugotal, kanske), men dessa är endast ett temporärt tillskott och har inte samma gruppsammanhållning som kärnan. Om man planerar att ge sig in på denna typ av jobb bör en i gruppen fungera som befäl, och därmed ha ett hyfsat värde i Krigföring och Ledarskap för att kunna koordinera gruppen. Med en äventyrargrupp i den här storleken borde det bli mer ekonomiskt att sköta matförsörjning i större skala, så en minimalistisk tross kan upprättas. Att ta in på värdshus lär bli svårt med hela gänget, så merparten får kampera i fältet -- huruvida ledarna sover på värdshus eller med mannarna kan nog variera.
Det är synd att Mundana inte är exakt rätt värld för denna form av formella äventyrargrupper.
En äventyrargrupp av kvalitet bör dessutom innehålla:
En kunskapare, ett äventyr är mer än bara magi, pang pang, svärd, blod, extraskador och en tjyv med fingerfärdighet.
En Cash cow, kanske en handelsman eller adelsman? Som håller i resurserna för att kunna resa längre färder.
Nätverkaren, känner en bredd av folk, tenderar i vår grupp att vara den samme som Cash cow.
En kunskapare, ett äventyr är mer än bara magi, pang pang, svärd, blod, extraskador och en tjyv med fingerfärdighet.
En Cash cow, kanske en handelsman eller adelsman? Som håller i resurserna för att kunna resa längre färder.
Nätverkaren, känner en bredd av folk, tenderar i vår grupp att vara den samme som Cash cow.
En av krigarna kan med fordel vara adelsman. Han - eller nagon annan av krigarna - kan mycket val vara natverkare. Och en av dem kan vara kunskapare.
Det gar att komprimera allt. Och nar allt kommer omkring, kunskapare? Ett bra aventyr gar ut pa att slakta.
Det ar det som skall optas.
/Hjalle, brukar ha med en kunskapare i gruppen for syns skull, pa villkor att spelaren later honom vara granasch eller nat annat som kan fajtas.
Det gar att komprimera allt. Och nar allt kommer omkring, kunskapare? Ett bra aventyr gar ut pa att slakta.
Det ar det som skall optas.
/Hjalle, brukar ha med en kunskapare i gruppen for syns skull, pa villkor att spelaren later honom vara granasch eller nat annat som kan fajtas.
Wilmer
Hero
Jag har faktiskt spelat i en kampanj som mångt om mycket handlar om den Ultimata gruppen! och dess quest for världsherravälde. Egentligen fanns bara en fast rollperson, nekromantikern vad han nu hette som blivit extremt mörkröstad och skadad av diverse in-game experiment (TÅL 3 bland annat). Hans hantlangare varierade kraftigt liksom spelarna men eftersom alla insåg att de bara var kanonmat så vågade man specialisera sig på något väldigt konstigt. Slagkraften stog zombiearmén samt Skuggan för, vi andra terroriserade de dödliga och spred lögner/gift/bränder och kaos. Min blinda, blödarsjuka giftkokerska slogs sida vid sida med en ständigt teleporterande eldklotskastande magiker. Så mycket fjantasy kan Eon bli om man försöker!
DarkMystic
Swordsman
Och folk säger att DnD handlar om att lappa ihop dem bästa karaktärerna och sätta ihop uber grupper. Verkar som inte Eon är så mycket bättre iallafall. 
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Om det är något jag lärt mig av DnD så är det att vara fullständigt skamlös när det gäller den här sortens saker.
bozar_UBBT
Warrior
Skillnaden är att en erfaren krigare i DOD är närmast odödlig medans alla kan dö av ett knytnävsslag i eon. Men visst det går att optimera i alla spel.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Skillnaden är också att det är avsevärt tråkigare att optimera i Eon eftersom så mycket hänger på slumpmässiga faktorer. I DnD, där alla har samma resurser att börja med (samma mängd poäng att lägga på attribut, en uppsättning balanserade klasser) är det en ren skicklighetsfråga att få en optimerad karaktär. I Eon kan det vara en fråga om "jag råkade slå höga attribut och bra bakgrundsresultat" -- ingen spelarskicklighet är involverad.
Och en erfaren krigare i DnD är knappast odödlig i jämförelse med de saker han går upp mot. Det är bara det att spelen har så fullständigt olika scope. I DnD är det tänkt att man ska gå upp mot kosmiska fasor och demonfurstar på hyfsat lika villkor när man blivit tillräckligt erfaren, så reglerna stödjer det. I Eon förblir man alltid mänsklig, så reglerna stödjer det. Att beteckna det ena eller andra spelet som "sämre" på grund av detta är att missa poängen.
Och en erfaren krigare i DnD är knappast odödlig i jämförelse med de saker han går upp mot. Det är bara det att spelen har så fullständigt olika scope. I DnD är det tänkt att man ska gå upp mot kosmiska fasor och demonfurstar på hyfsat lika villkor när man blivit tillräckligt erfaren, så reglerna stödjer det. I Eon förblir man alltid mänsklig, så reglerna stödjer det. Att beteckna det ena eller andra spelet som "sämre" på grund av detta är att missa poängen.
En lärd som bara sattsar alla sin poäng på kunskapsfärdigheter.
En magiker som bara sattsar på mystiska färdigheter.
En krigare som bara sattsar på vapenfärdigheter och undvika.
En tjuv som sattsar på rörelsefärdigheter.
En adelsman som sattsar allt på sociala färdigheter.
En hantverkare som sattsar på diverse hantverk som kan tänkas behövas.
En jägare som sattsar på allt på vildmarksfärdigher.
Ett sändebud som sattsar allt på språkfärdigheter.
Tror vi har täckt alla färdigheter då.
Blir ju typ åtta personer för att täcka alla färdigheter.
Men sen är ju frågan hur många trovärdiga rollpersoner som skulle bara sattsa på att kunna en sak och sen tajma in det i resten av gruppen.
Och nej jag kan inte hålla mig utanför den här tråden längre.
/poseur gillar inte tråden.
En magiker som bara sattsar på mystiska färdigheter.
En krigare som bara sattsar på vapenfärdigheter och undvika.
En tjuv som sattsar på rörelsefärdigheter.
En adelsman som sattsar allt på sociala färdigheter.
En hantverkare som sattsar på diverse hantverk som kan tänkas behövas.
En jägare som sattsar på allt på vildmarksfärdigher.
Ett sändebud som sattsar allt på språkfärdigheter.
Tror vi har täckt alla färdigheter då.
Blir ju typ åtta personer för att täcka alla färdigheter.
Men sen är ju frågan hur många trovärdiga rollpersoner som skulle bara sattsa på att kunna en sak och sen tajma in det i resten av gruppen.
Och nej jag kan inte hålla mig utanför den här tråden längre.
/poseur gillar inte tråden.
Undvika är för veklingar.
En optad Ghorvapenmästare klädd i heltäckande Gordpansar (självklart viktmodifierat enligt reglerna för olika stora rustningar) kommer aldrig att behöva flytta sig för en attack i hela sitt liv, och slakta i stort sett allt i strid.
Speciellt då han snabbskjutarteknik specialiserad på Krell-hon (krell-spaz är för mesar utan snabbomladdningstekniker) har ihjäl allt som inte vågar komma nära nog för att hans svärd/dvärgglavar ska ha ihjäl det.
Den karaktären _ska_ jag göra någon gång.
Otur bara att jag just nu spelleder...
Egentligen ska man ha två magiker: en demonframmanande alkemist som skapar demondrivna artefakter till alla, och en annan som står för den resten av den användbara magin
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Nackdelen med den uppsättningen är att i en stridssituation finns det bara en person som ska skydda resten av gruppen, som verkar vara mer eller mindre oförmögen att försvara sig. Det är därför stridsfärdigheter är viktigare -- i de situationer där de behövs kan konsekvenserna av ett misslyckande vara så mycket mer förödande än om man till exempel misslyckas med Historia eller Dansa. Om den här gruppen hamnade i strid mot fler än två-tre motståndare (vilket, let's face it, risken är överhängande för i de flesta publicerade äventyr) skulle nog dess utplåning vara hyfsat säker -- krigaren och magikern (förutsatt att han har den formen av besvärjelser) skulle dö medan de försvarade de andra, tjuven skulle om han var klok ge sig därifrån och gömma sig, adelsmannen skulle erbjuda sig som gisslan mot en lösensumma från hans familj (en mycket praktisk strategi), och de andra skulle mer eller mindre vara beroende av fiendens nåd.
Tror ni missade ursprungsfrågan och ironin i mitt svar.
Trådstartarens fråga var inte vilken grupp var efekktivast utan hur många personer krävs det för att täcka i stort sett alla färdigheter. Och jag svarade helt utan trovärdighet och realism.
Helt enkelt, den mest efefktiva gruppen går dock att disskutera i evighet och sammanhang.
/poseur - tydligare
Trådstartarens fråga var inte vilken grupp var efekktivast utan hur många personer krävs det för att täcka i stort sett alla färdigheter. Och jag svarade helt utan trovärdighet och realism.
Helt enkelt, den mest efefktiva gruppen går dock att disskutera i evighet och sammanhang.
/poseur - tydligare
bozar_UBBT
Warrior
Jag menar inte om Dungeons&Dragons utan drakar och demoner 6.0 (kanske är lika i trudvang), DoD != D&D. Vi fick då aldrig möta något drake när vi var utövare, kanske för snäll SL för de flesta hade mycket KP kvar efter en strid. I lagom takt med att de första blev mästare så bytte vi spel.
I D&D kan man säkert bli dödad oavsett level om man inte har en väldigt optimerad grupp med feats vars effekter kan stackas ihop och resultera i kosmiska siffror.
I D&D kan man säkert bli dödad oavsett level om man inte har en väldigt optimerad grupp med feats vars effekter kan stackas ihop och resultera i kosmiska siffror.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Ah, okej. Jag antog att du talade om Dungeons & Dragons eftersom DarkMystic nämnde "DnD" (som jag aldrig sett användas som förkortning för Drakar och Demoner). Det är också möjligt att jag påverkades av det faktum att jag spelat Dungeons & Dragons med DarkMystic, men aldrig Drakar och Demoner.
Björn Wärmedal
Björning Wheel
Jag skrattade ganska gott åt den här tråden, faktiskt Håller med poseur om att diskussionen känns lite... o-eon-ig(?) dock.
Oftast satsar vi i mina spelgrupper på att ha en grupp individer som faktiskt går ihop. En hederlig riddare skulle nog aldrig slå följe med en tjuv, till exempel. Det blir dessutom väldigt intressant när man hamnar i situationer som ingen i gruppen egentligen kan hantera.
Ett exempel är den grupp av rollpersoner vi har aktiva nu, där nästan alla var stenhårt emot magi av religiösa skäl. Det ledde naturligtvis till att ingen förstod någonting när mystiska händelser inträffade. Nu är en mer eller mindre bildad man med i gruppen, och han har tillbringat en viss tid inom Legio Colonan.
Till att börja med var det en hel del rollspelande innan han blev accepterad av gruppen utan att bli bränd på bål. Dessutom är följden nu att han förväntas kunna ALLT om det mystiska som inträffar, när han i själva verket bara har ett hum om det mer grundläggande.
Mycket underhållande, och mycket utmanande att lyckas när gruppens gemensamma kunskap egentligen är otillräcklig!
Håller med poseur om att diskussionen känns lite... o-eon-ig(?) dock.Oftast satsar vi i mina spelgrupper på att ha en grupp individer som faktiskt går ihop. En hederlig riddare skulle nog aldrig slå följe med en tjuv, till exempel. Det blir dessutom väldigt intressant när man hamnar i situationer som ingen i gruppen egentligen kan hantera.
Ett exempel är den grupp av rollpersoner vi har aktiva nu, där nästan alla var stenhårt emot magi av religiösa skäl. Det ledde naturligtvis till att ingen förstod någonting när mystiska händelser inträffade. Nu är en mer eller mindre bildad man med i gruppen, och han har tillbringat en viss tid inom Legio Colonan.
Till att börja med var det en hel del rollspelande innan han blev accepterad av gruppen utan att bli bränd på bål. Dessutom är följden nu att han förväntas kunna ALLT om det mystiska som inträffar, när han i själva verket bara har ett hum om det mer grundläggande.
Mycket underhållande, och mycket utmanande att lyckas när gruppens gemensamma kunskap egentligen är otillräcklig!