Afert har så rätt så, underbart med typografiintresset.
Gill Sans för rubriker och andra tabell-detaljer, oftas i fetstil och versal.
Sedan är det P22 Mayflower Smooth Pro i all brödtext och de större kapitel-rubrikerna.
Sedan har jag använt Garamond för de längre partierna av kursiv, här gick det inte att använda Mayflowers kursiv för den var för detaljerad, så jag använde den i små emfas fall istället.
Sedan är jag ganska frisk på spärrningen, alltså ökar avståndet mellan alla bokstäver i rubrik, för att sätta rätt stämningen i texten. Ska ju inte användas för mycket kan bli lite galet då, men är snyggt för stora versala rubriker med mycket eget utrymme (= stora marginaler till allt annat).
Har också satt mina textkolumner i "Justify with last line aligned left", eller på svenska marginaljustera, vilket betyder att avståndet mellan ord och bokstäver anpassar sig till satsbredden på kolumnen så att det alltid blir en rak kant på båda sidorna, men att sista raden har en vanlig vänsterjustering.
Men mycket ligger i att ta i extra mycket i sina marginaler, konsekvent användning av rött och svart och blandningen av sans-serifen Gill Sans och den dekorativa Mayflower(som går att byta mot Times, Garamond eller Georgia om man inte vill lägga sin pengar på att köpa typsnitt)