Nekromanti Tyngden av ett tärningsslag

[Rickard]

NilsH ville att jag skulle kommentera artikeln så nu kommer det en tråkig söndagseftermiddag. Jag kommer antagligen endast slå ner på småsaker och kommentera dem.

Det viktigaste med tärningsslaget då man Festfixar är inte det man väljer att göra (handling utan det man vill uppnå (intention). Varje slag slås avgör en intention. Spelaren uttalar ett tydligt mål (en intention) som står på spel. Spelledaren frågar "Vad gör du, och vad vill du uppnå?"

Det är lite lustigt att du skriver att man inte ska beskriva vad man gör utan vad ens intention är, men sedan frågar spelledaren vad spelaren gör. Jag skulle hellre velat fråga: "Vad vill du uppnå och med vilka medel?"

Det viktiga med tärningsslaget är vad man vill göra - slå, dyra upp, smyga, hacka ett datorsystem - och om detta misslyckas eller lyckas. Denna typ av tärningsslag kallar jag Taktiska Tärningsslag.

/.../

Amazonkrigare flörtarr med barden för att få honom att förälska sig i henne - om slaget lyckas får hon beskriva hur det gick till. Jag kallar denna typ av tärningsslag för Berättande Tärningsslag.

Gränsen mellan berättande och taktiska tärningsslag är flytande. Det sista avgörande huggen i en utdragen taktisk strid /.../ är självklart berättande.

Jag håller inte med om att gränsen är flytande. Om amazonen försöker förföra barden säger tärningen "Ja" vid ett lyckat taktiskt tärningsslag medan för berättande slag är inte det inte klart - det enda som har blivit bestämt är vem som fått bestämmanderätten över handlingen - spelaren själv eller någon annan (oftast spelledaren). Sedan är det bara att fortsätta berätta om hur handlingen faktiskt (miss)lyckades och det är först då det blir klart.

Det roliga med att vilja något i en berättelse är att det finns andra person som vill andra saker. Olika intressen står emot varandra.

/.../

Berättande tärningsslag står mellan två personer med olika intentioner. [följt av in-game-exempel]

Jag håller med, men tycker att du missar en del. Att säga att slagen handlar om olika personers intentioner är ett väldigt bra mantra att använda men jag tycker att slagen handlar om att kämpa mot scenariot i helhet. Du ger exempel på bagaren i byns årliga bagartävling, om spejaren som klättrar upp i trädet för att hitta folk med mera men alla dessa exempel är sådana som påverkar scenariot.

Säg att spejaren vill klättra upp i trädet för att ta sig in i slottet. Här är helt plötsligt är slottet eller greven i slottet motståndaren, då spejarens intention egentligen är att hitta dokument i slottet. Då vill jag avkräva slag. Visst går det att hitta på vakter som kan upptäcka spejaren, men jag skulle lika gärna kunna säga att ett misslyckat Smyga-slag skapar ett par vakter som upptäcker spejaren eller gör att spejaren inte når ända fram. Det misslyckade slaget gav därför bestämmandemakten till mig som spelledare som jag sedan visade i mitt berättade.

Det här ger precis samma sak som när du själv talar om att man endast slår ett slag och det misslyckade gör att motståndarens intention går igenom. Jag gillar att du skriver hur tjuven får upp låset men upptäckts av vakterna. Jag skulle tycka det var skitkul som spelare om min spelledare var såpass påhittig när det gäller att skapa action. Det ska jag ta med mig i mina tankar när jag spelleder.

Lustigt att jag inte tänkt på det, utan bara i tankegångar kring hur jag kan förklara varför spelarens intention misslyckades, trots att jag är förespråkare till att misslyckades slag alltid ska skapa nya situationer.

---

Jag gillar det du skriver under rubriken Intention: "Den som vinner tärningsslaget får berätta hur det går till - och kan även ta hjälp av de andra spelarna. Bjud in varandras roliga idéer."

Jag skulle vilja ha fler spel som bjöd in spelare att spinna vidare på varandras idéer. Det är sådana historier som blir de mest underhållande, vare sig det är skämt, rollspel eller rollpersoner. I Spirit of the Century ska man skriva en baksidesblurb till rollpersonen men de andra spelarna ska sedan ta över och fortsätta berättelsen. I Bläck uppmuntras man att blanda in de andra personerna. Jag tycker sådant är kick-ass.

Jag gillar också att du tar upp bollandet, där spelledaren bygger vidare på spelarnas planer.

På natten försöker han smita från lägret och gömma sig hos vänner i en närbelägen by. denna konflikt kan avgöras med ett enda slag mellan rebellen och soldaterna. Spelgruppen kan också välja att dela upp slaget i mindre intentioner.

Det här är något som jag börjar börjat föredra när det kommer till modifikationer. Om någon har 15 i tre (BRP-)färdigheter så innebär lyckade slag i alla dessa en sannolikhet på (0,75³=) 42%, alltså om personen slagit ett slag mot en av de tre färdigheterna med en modifikation på -7. Jag har blivit lite sur på spelledare som avkrävt slag på slag för att jag skulle klättra upp på drakryggen och slå mot ögat, när jag lika gärna kunnat slå ett slag med -10. Modifikation som modifikation, liksom. Ja, detta gäller i strid också, om spelaren inte kan inverka mer än vem den attackerar. För då är strid endast sannolikhetslära.

---

Det du skriver avslutningsvis under Regeltankar är något som rollspelare bör klippa ur tidningen, rama in, sätta på på väggen och inför varje spelmöte läsa igenom det du skrivit för att göra sitt speltillfälle så bra som möjligt.

Tack för en bra artikel.

/Han som skrev av citaten utan att titta på skärmen och orkade inte gå igenom dem i efterhand

 

[Nässe]

Hej Han!

har inte sett det här inlägget tidigare- roligt att du kommenterar! Jag har ju inte skrivt så många rollspelsartiklar, och det känns väldigt värdefullt att få tillbaka hur någon annan läser ens text.

jag kommenterar tillbaks allt eftersom jag läser!

Är inte det här ungefär samma sak:

"Vad gör du, och vad vill du uppnå?"

"Vad vill du uppnå och med vilka medel?"

Eller hur menar du?

Att säga att slagen handlar om olika personers intentioner är ett väldigt bra mantra att använda men jag tycker att slagen handlar om att kämpa mot scenariot i helhet.

Spännande! Utveckla gärna, så har jag aldrig tänkt, att scenariot kan vara motstånd.

Säg att spejaren vill klättra upp i trädet för att ta sig in i slottet. Här är helt plötsligt är slottet eller greven i slottet motståndaren, då spejarens intention egentligen är att hitta dokument i slottet. Då vill jag avkräva slag. Visst går det att hitta på vakter som kan upptäcka spejaren, men jag skulle lika gärna kunna säga att ett misslyckat Smyga-slag skapar ett par vakter som upptäcker spejaren eller gör att spejaren inte når ända fram. Det misslyckade slaget gav därför bestämmandemakten till mig som spelledare som jag sedan visade i mitt berättade.

Tänker du så att du vill att saker ska kunna misslyckas utan att det finns en tydlig mot-intention hos en SLP?

Jag tänker att greven i ditt exempel placerat ut vakter för att hindra folk från att smyga sig in- med intentionen att små RP-spejare ska bli upptäckta- så han har en "mot-intention", han vill något annat än vad spelaren/RP vill.

Så det skulle väl kunna bli ett slag på klättra/ smyga för spejaren som har som intention att ta sig in till dokumenten- och en konsekvens är att man blir upptäckt-

Eller så slår man också ett slag för greven, eller för hans vaktkapten som vill fånga in inkräktare.

I nästa scen står RP antingen inne i det hemliga dokument-rummet eller så står de fängslade av vakterna medan greven vankar av och an och skrattar sitt elaka skurk-skratt..

Jag skulle vilja ha fler spel som bjöd in spelare att spinna vidare på varandras idéer. Det är sådana historier som blir de mest underhållande, vare sig det är skämt, rollspel eller rollpersoner. I Spirit of the Century ska man skriva en baksidesblurb till rollpersonen men de andra spelarna ska sedan ta över och fortsätta berättelsen. I Bläck uppmuntras man att blanda in de andra personerna. Jag tycker sådant är kick-ass.

Det tycker jag också! På tisdag ska jag prova Bläck med Bearnie som spelledare- ska bli jäkligt fett!

En sak som jag tänkte på efter att ha läst ditt inlägg är att berättarmakt och intention nog inte nödvändigtvis behöver kopplas samman (även om jag tycker det är kul!). Jag tror man kan köra helt utan att spelarna får berättarmakt över sina lyckade resultat och ändå använda sig av intentioner.

jag tänker att intention handlar om att ha en tydlighet kring åt vilket håll man vill föra handlingen- och att man sedan renodlar slaget så att man ser till att det enbart handlar om precis det man vill uppnå.

Vad tänker du om det- kopplingen mellan intention och berättarmakt?

Tack för en bra artikel.

Tack för bra respons!

 

[Rickard]

Att säga att slagen handlar om olika personers intentioner är ett väldigt bra mantra att använda men jag tycker att slagen handlar om att kämpa mot scenariot i helhet.

Spännande! Utveckla gärna, så har jag aldrig tänkt, att scenariot kan vara motstånd.

När jag skrev det tänkte jag att spelledaren modifierar antingen svårighetsgraden efter hur kul det vore om ett slag lyckades eller anpassade resultatet av slaget utifrån vad som borde tänkas hända i scenariot. För om intentionen...

Säg att spejaren vill klättra upp i trädet för att ta sig in i slottet.

/.../

Tänker du så att du vill att saker ska kunna misslyckas utan att det finns en tydlig mot-intention hos en SLP?

...är att ta sig in i slottet tycker jag att det är en liten omväg att försöka hitta på några som vill motsätta sig det. Fast nu när jag tar ett steg tillbaka så får vi precis samma sak men vi går från olika håll. Du hittar på vakterna innan slaget och jag hittar på vakterna som ett resultat av ett misslyckat slag.

Jag kan själv jäviskt tycka att min metod är lite smidigare då jag enbart behöver engagera mig vid misslyckade slag. Dessutom behöver det inte vara vakter eller greven som är motståndet, utan törnbuskarna på muren, den djävolusiska fällan, de ringlandende gångarna där man tappar orienteringen, slottskatten som skräms och drar till sig uppmärksamhet med mera. För mig är slottet motståndaren, med allt ett slott kan innehålla.

Fast som skrivet, det är jäviskt. Du har ett annat mantra och eftersom du är van vid det hittar du på andra personers intentioner precis lika lätt som jag hittar på motstånd i scenariot.

Ja, just det. Motstånd i scenariot kan vara saker som ger följdeffekter. Rollpersonen lyckas, men blir efterlyst. Nu kanske du tänker "Ja, men greven kan ju ha intentionen att efterlysa spelarna" och visst kan det vara så ... fast skillnaden är ändå distinkt, just för att våra metoder angriper tärningsslaget från olika håll.

En sak som jag tänkte på efter att ha läst ditt inlägg är att berättarmakt och intention nog inte nödvändigtvis behöver kopplas samman (även om jag tycker det är kul!). Jag tror man kan köra helt utan att spelarna får berättarmakt över sina lyckade resultat och ändå använda sig av intentioner.

/.../

Vad tänker du om det- kopplingen mellan intention och berättarmakt?

Ehm, ja precis. Jag var lite för fast i hur jag själv använder fortune-in-the-middle. Man skulle kunna se det såhär: spelledaren har berättarmakten i tradspel och spelarna i indiespel. ^^

Är inte det här ungefär samma sak:

"Vad gör du, och vad vill du uppnå?"

"Vad vill du uppnå och med vilka medel?"

Eller hur menar du?

Det är marginellt samma sak; det beror på hur man ser på det. Om man säger "Jag vill mörda kapten Senap med sardinburken i biblioteket" (vad man vill uppnå och med vilka medel) är det inte så stor skillnad mot att säga "Jag smyger in i biblioteket där jag vet att kapten Senap sitter ensam om kvällarna. Jag lyfter min sardinburk i syfte att döda honom" (hur gör du och vad vill du uppnå).

Fast om man säger "Jag vill få henne att ge sig med färdigheten Lönndom" (intentionen, medlet) blir det i min bok direkt annorlunda än om spelaren faktiskt beskriver hur man går tillväga. Fast återigen har det här mest med fortune-in-the-middle att göra. Efter det att man fastställt intentionen och på vilket sätt man går tillväga slår man slaget och [någon] får berätta hur det gick tillväga. Det här är anledningen till varför jag tycker taktiska och berättande tärningsslag är såpass olika. Fast du kanske såg något annat tillvägagångssätt i huvudet när du skrev det där om skillnaden mellan taktiska och berättande slag?

Tack för en bra artikel.

Tack för bra respons!

Jag tycker för övrigt att det var ett bra språk i artikeln då det var en väldigt inbjudande läsning. "Tjena, jag har en 'ny' grej och det fungerar lite [såhär]. Kom hit så kan jag förklara lite närmare"

/Han som kände att han mest sade samma saker i olika stycken