Jag tycker de har varit bra, om än inte suveräna. Men ffa tycker jag väl att jag börjat känna mig lite mätt på upplägget. Så för min del krävs det att säsong fem är riktigt bra för att jag ska orka med en säsong till.
Jag har sett säsong 3 av The Mandalorian. Lite sen på bollen, men jag känner att jag vill ha alternativet att se den där långfilmen på bio när den kommer och då måste man ju vara up to date med vad som hänt.
För att redogöra mitt tidigare förhållande till tv-serien: Jag gillade verkligen säsong 1! Monster of the week-upplägget passade mig perfekt och det hela ramades in genom en väldigt hjärtevärmande relation mellan Mando och Baby Yoda (jag vet att han har ett namn, men jag gillar att kalla honom för Baby Yoda). Säsong 2 tyckte jag dock var ganska ointressant. Det var för länge sedan jag såg den för att jag ska komma ihåg exakt vad jag ogillade, men jag minns att det blev lite av ett rererens-bingo med en massa karaktärer från tecknade serier jag inte sett som handlar om karaktärer jag inte gillar. Så jag hajjade väldigt lite och tyckte inte det var särskilt spännande. Jag fick sedan höra på omvägar att säsong 3 var ännu sämre så jag avhöll mig från att se den. Tills nu.
Och jag måste säga att den ju inte började särskilt bra. De första två avsnitten är väldigt märkligt skrivna. Inte rent dåliga, men de innehåller en hel del små märkligheter som inte förstör helt men som distraherar. Exempelvis måste Mando ha en robot för att han vill undersöka en planet han tror är giftig. Och då säger han att han MÅSTE ha stridsroboten från första säsongen, det är den enda han kan lite på. Så några små knytt börjar fixa den, men samtidigt låter sig Mando i en handvändning låta sig övertalas att köpa en rädd skrotig robot för att undersöka planeten istället. Sen när roboten misslyckas säger Mando att “Det här är ju egentligen robotarbete men jag får väl göra det själv då”, och så visar det sig att hans rustning skyddar från de eventuella gifterna och att det är en barnlek för honom att gå ut och ta proverna själv! Mycket märkligt.
Senare blir Mando tillfångatagen. Han säger då åt Baby Yoda att åka till en annan planet och hämta Bo-Katan. Baby Yoda gör detta (det är nästan lite väl osannolikt att han klarar av detta själv, men okej), men när Bo-Katan räddar honom frågar han hur han kunde hitta henne. Det var ju han som sa att Baby Yoda skulle hämta henne!
Sakerna ovan är inte såpass stora att de förstör serien, men de irriterar. Jag får intrycket av att det blev stress med manus och att de egentligen borde skrivit om en runda till men inte hann. Som tur är blir det bättre härefter. Det är många olika historier som berättas och jag gillar nästan allihopa!
Dels finns en grej med rymdpirater. Jag tycker att Star Wars är som bäst när historierna låter sig inspireras av andra genres, som till exempel Western och första världskrigetfilmer i A New Hope eller Rashomon och Casablanca i The Last Jedi. Och piratfilmer är en en genre som jag tycker var rolig att se i Star Wars-tappning. Vissa saker kändes lite svajiga, men underhållningsvärdet var högt!
Sen kommer lite storys som utspelar sig i mandaloriansernas samhälle. Jag gillade dessa! Här var det nog även första gången jag fick något som helst intresse för Bo-Katan.
Min absoluta favorithistoria handlade dock inte om huvudpersonerna utan var en sidostory om en forskare som jobbat för imperiet och försöker anpassa sig i den nya världen. Det konstiga är att denna story inte ledde till särskilt mycket alls. Men jag tyckte väldigt mycket om den för vad den var! Hade lätt kunnat tänka mig att se den utökas och bli en liten tv-film istället för ett avsnitt i en tv-serie.
Nästa avsnitt är rätt märkligt och handlar om robotar som löper amok. Det är ett mysterium som är rätt lätt att lista ut. Det är inte dåligt, men det känns inte alls som en Star Wars-historia. Tycker detta skulle passat mycket bättre som ett avsnitt av Star Trek.
Sen är de sista avsnitten väldigt pampiga och röjjiga! Precis den form av underhållning jag vill ha när jag ser Star Wars!!
Här måste jag även lägga in en åsikt som jag låter vara en spoiler:
Moff Gideons plan är alltså att använda genmanipulation för att låta sina kloner kunna använda kraften. Det är nog en av ideerna i en Star Wars-historia som jag tycker sämst om någonsin! Jag ogillar ju skarpt midichloreans då jag tycker att de avmystifierar Kraften. I min head canon väljer Kraften vem som ska använda den. Varför vissa personer för denna gåva vet vi inte, det är bortom vår förståelse. Men här görs kraften till en grej som då får om du har tillräckligt bra gener, vilket bara känns futtigt och dessutom lite iffy. Jag tycker att OM man känner att man måste ha en story där en skurk försöker genmanipulera sig till att använda Kraften då ska det ses som något fruktansvärt. Att denna person leker med krafter bortom hans förstånd och att det han gör ses med förfäran och som att personen bryter mot universums lagar typ. Men här verkar ingen ens reagera på det. Det är riktigt illa. Riktigt riktigt illa!
Nå, detta är den enda riktigt stora invändningen jag har. Annars tycker jag att säsong 3 var en ganska trevlig upplevelse, definitivt bättre än sitt rykte. Det finns absolut brister här, och säsongen som helhet är ganska rörig. Men det var inte på långa vägar lika dåligt som jag trodde att det skulle vara, utan mer så som Star Wars brukar vara: Inte utan brister men tillräckligt underhållande för att man ska kunna stå ut med bristerna. Så har det varit ända sen de första filmerna och så verkar det vara fortfarande.
Det som gör att jag tröttnade på Mandalorian, och antagligen inte kommer att se filmen, är att den med tiden blev en serie vars huvudsyfte är att retroaktivt förklara och berättiga episod 7-9.
Allting som påminner mig om de filmerna ger mig en svår allergisk reaktion, så...
Det som gör att jag tröttnade på Mandalorian, och antagligen inte kommer att se filmen, är att den med tiden blev en serie vars huvudsyfte är att retroaktivt förklara och berättiga episod 7-9.
Allting som påminner mig om de filmerna ger mig en svår allergisk reaktion, så...
Jag har hört denna invändning från andra och förstår resonemanget. Men även om man inte gillar episod 7-9 (själv tycker jag att 7 är rätt bra, 8 mästerlig och 9 bedrövlig) så gillar jag konceptet med att republiken begår misstag och har svårt att hålla ordning.
Men som sagt, jag förstår hur du menar. Jag har förstått det som att den där fult tecknade serien Clone Wars är gjord typ för att retroaktivt försöka bortförklara alla bedrövliga grejer i prequelsen, vilka ger mig en allergisk reaktion på samma sätt du beskriver så jag undviker den av samma orsak.
Men som sagt, jag förstår hur du menar. Jag har förstått det som att den där fult tecknade serien Clone Wars är gjord typ för att retroaktivt försöka bortförklara alla bedrövliga grejer i prequelsen, vilka ger mig en allergisk reaktion på samma sätt du beskriver så jag undviker den av samma orsak.
Det som gör att jag tröttnade på Mandalorian, och antagligen inte kommer att se filmen, är att den med tiden blev en serie vars huvudsyfte är att retroaktivt förklara och berättiga episod 7-9.
Jag har just sett klart femte och sista säsongen av The Boys. En lite jäktad och klaustrofobisk final som inte knöt ihop precis alla lösa trådar men ändå helt OK, tycker jag nog. IMO peakade serien nånstans runt säsong 2-3 (då var den fruktansvärt bra) men den förblev sevärd hela vägen.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
