TV-serieklubben Q1 2026

Hängt lite på Netflix.

Seven Dials är en Agatha Christie-serie (dvs en whodunit) med 3 avsnitt på typ 50 minuter vardera. Charmigt men det lyfter inte riktigt.
3 brittiska gods av 5 i betyg.

Taylor Tomlinson (som jag tyckte huvudpersonen ovan var lite lik) har en ny standupshow. Prodigal daughter. Bra grejer och jag är mer nöjd än förra showen. Dissar mot religion och män, det är kul men förväntat. Jag gillar som regel mest komiker som driver med sig själva, vilket kanske är peak medelklassåsikt.
4 queers av 5.
 
Tredje säsongen av Sherlock tittad på (finns i 8 dagar till på Netflix). Skulle säga att det är ojämnare än de tidigare säsongerna (utan att kunna motivera det mer än så). Delvis jättebra, delvis njaaa (bröllopsavsnittet har med båda). Men jag gillar både Cumberbatch och Freeman och det är välgjort så absolut att man ska titta om man gillar säsong 1-2, men jag kommer inte stressa igenom s4 innan den försvinner utan det får framtiden/slumpen styra.

Mark Gatiss som Mycroft Holmes gillar jag mer och mer tror jag.
 
Vi har sett Miss Marvel.

I teorin nödvändig förkunskap för The Marvels, i praktiken introduceras Miss Marvel ganska genomgående även i den filmen.

Nåväl, Kamala Khan är tonårsflicka, har superkrafter och är superfan av Captain Marvel, i typ den ordningen. Serien börjar - som jag misstänkte - väldigt mycket som en serie med och för tonårsflickor men vi höll ut och ganska snart blir det en mer "vanlig" familjekomedi/superhjälteserie.

Mycket fokus på Kamala Khans familj - vilket i slutändan visar sig vara typ hela den muslimska communityn i Jersey. Allmänt mys, det finns en skurkfraktion med vad jag först trodde skulle vara Inhumans, men de hanteras rätt enkelt i näst sista avsnittet och sen är den riktiga skurken de dåliga snutarna i Damage Control.

Femma på krankskalan.
 
Och sen såg vi She-Hulk: Attorney at Law.

Betyg först kanske. Jag gillar den, vissa andra gör ju inte det, antingen för att de är meninister eller för att de helt enkelt inte tyckte att serien levde upp till sina förväntningar. Och sure, serien kunde kört lite hårdare på advokatvinkeln med ett fall per avsnitt eller så, men det blir ju begränsat hur mycket sånt det kan vara i nio korta avsnitt. Jag har svårt att inte jämföra med iZombie (också kriminalkomediserie baserad på serietidning, med kvinnlig huvudroll) men den har ju fem säsonger på sig att få in allt innehåll den vill. Femma på krankskalan ändå.

Hursomhelst, Jennifer Walters får i sig sin kusin Bruce Banners blod och blir en hulk*. Det suger, för hon har ett advokatjobb att sköta. Det är också en grön tråd genom serien att hon gör mer nytta med sina advokatskills än som våldsam superhjälte. Även i säsongsfinalen, trots manusförfattarnas ansträngningar. Den som ser serien fattar. Bra grejer.

*) Betänk att hon är den tredje i ordningen, och "hulk" benämns som en kategori flera gånger i den här serien).
 
Hellzon said:
Och sen såg vi She-Hulk: Attorney at Law.

Betyg först kanske. Jag gillar den, vissa andra gör ju inte det, antingen för att de är meninister eller för att de helt enkelt inte tyckte att serien levde upp till sina förväntningar. Och sure, serien kunde kört lite hårdare på advokatvinkeln med ett fall per avsnitt eller så, men det blir ju begränsat hur mycket sånt det kan vara i nio korta avsnitt. Jag har svårt att inte jämföra med iZombie (också kriminalkomediserie baserad på serietidning, med kvinnlig huvudroll) men den har ju fem säsonger på sig att få in allt innehåll den vill. Femma på krankskalan ändå.

Hursomhelst, Jennifer Walters får i sig sin kusin Bruce Banners blod och blir en hulk*. Det suger, för hon har ett advokatjobb att sköta. Det är också en grön tråd genom serien att hon gör mer nytta med sina advokatskills än som våldsam superhjälte. Även i säsongsfinalen, trots manusförfattarnas ansträngningar. Den som ser serien fattar. Bra grejer.

*) Betänk att hon är den tredje i ordningen, och "hulk" benämns som en kategori flera gånger i den här serien).
Click to expand...
Jag hade egentligen en sak jag ogillade med den: De var fruktansvärt dåliga på att filma så att hon verkligen såg stor ut. Hon kändes inte som en hulk, hon kändes som en grön advokat. Typ.
 
Jag avskydde slutet, personligen. Inte för att det är meta, den aspekten har alltid funnits i serien. Utan för att man tog det som en ursäkt för att inte knyta ihop handlingen. Det ger ”det var bara en dröm”-vibbar.
 
Film Club

Söt och bitterljuv handling kring två filmnördar (vilket passar mig). Aimee Lou Wood är känd för sina tuttar tänder men när jag såg henne i Sex Education (bara sett ett avsnitt) så kändes det som att hon var en person som hade så mycket mer att ge. Hon har både huvudrollen och skrivit manuset till denna miniserie. Jag strecksåg den på en dag och jag stortrivdes och Aimee storlevererar; allt hon gör känns väldigt naturligt och därmed trovärdigt och jag ser fram emot att få se mer av henne. Jag vet att hon är med i tredje säsongen av White Lotus men hade velat se henne mer som huvudrollsinnehavare.
 
Peacemaker, säsong 2
HBO

Jag påbörjade första avsnittet i säsong 2 och mindes ingenting av återblicken. Jag mindes ingenting av karaktärerna, annat än vilka dom var. Economos hade jag helt glömt bort. Så jag fick se om från avsnitt 3 i första säsongen. Jag vet inte. Jag har precis sett om Stålmannen (vilket jag nog hade sänkt till en fyra från femman) men jag börjar se att alla karaktärer börjar prata med samma röst. Det är uppenbart att det är en och bara en person som har skrivit replikerna och jag börjar tröttna lite på det, precis som jag blev trött på Taika Waititis humor i Marvel-filmerna. Gunn gör en sak väldigt bra – han skördar allt som han planterar. Det märktes i Stålmannen-filmen; ingenting där är bara för utfyllnad utan allt får ett syfte.

Jag har svårt när det kommer till dimensionshistorier då, precis som med tidsresor, det känns som ingenting står på spel. Det var en kul premiss med hur vana vi är vid att bara se vita på skärmen som en motreaktion till att att det klagas av "MAGA-folk" att mörkhyade karaktärer är i roller. Även jag som är färgblind gick på minan. James Gunns fru får lite mer att jobba med, även om hennes karaktär är kärleksintresse till Peacemaker, men många av dom övriga karaktärerna känns instoppade. Jag bryr mig knappt om deras sidohistorier och sista avsnittet är fan jäkligt dåligt. Krystade monologer som kryddas med tårar och musik för att visa publiken att detta minsann är viktigt, vilket känns mer som en förolämpning mot tittarens intelligens. Det är väldigt lat manusarbete och halva sista avsnittet i säsong 2 var skit. Det sänkte serien.

Jag vet inte om jag orkar ta mig igenom en säsong till. Jag tyckte första säsongen var jättebra, men nu när jag såg om den; James Gunn sade att folk inte är trött på superhjältefilmer utan på mediokra superhjältefilmer. Jag börjar bli trött på Gunns kreationer. Så även första säsongen.
 
One Piece
Rev av säsong 1 och 2 av denna Mangaserie i veckan som passerade. Nu är jag inte något fan av mangaserien och hade egentligen ingen koll på den serien alls. Fastnade mest vid tvn pga av trailern och sen var jag tvungen att se klart. Hur som helst. Säsong 1 är hyfsat bra, lättsam och underhållande, med intressanta karaktärer.
Säsong 2 ballar fullständigt ut i en känsla av Alice i Underlandet och där går gränsen för vad som är överfantastiskt och lite för barnsligt upplägg. Inte min kopp tea...
Verkar vara en säsong till på gång men tror jag står över.
 
The Silent Sea (Netflix)
Riktigt bra sci-fi för en gångs skull. Gillar man Andy Weirs Martian och Hail Mary samt är en sucker för Traveller så är denna serie helt klart sevärd.
En grupp koreaner måste åka till en övergiven bas på månen för att hämta hem prover som blev kvar där, när basen hastigt stängdes ned. Mer ska man inte berätta...
:cool:
 
Jag har sett första (och enda) säsongen av Ms Marvel. Det är ju egentligen orättvist att se denna samtidigt som jag kollar på den fantastiska andra säsongen av Daredevil: Born again. Allt är ju så mycket sämre i jämförelse.

Men om jag ska låta bli att jämföra utan låta denna serie stå på egna meriter är den allt som allt rätt trevlig, om än inte utan brister.

Nu var det ju flera år sedan serien släpptes men jag vill minnas att den på sina håll blev rätt högljutt kritiserad. Om jag minns rätt så handlade det om att folk inte ville se en superhjälteserie med en tonåring i huvudrollen, att det skulle vara barnsligt. Nu är det så att jag verkligen gillar superhjältehistorier som handlar om tonåringar. Spider-Man är en av mina absoluta favorithjältar och jag gillar det lilla jag konsumerat av Teen Titans också. Så huvudpersonens ålder var här bara ett plus för mig.

Däremot finns det andra saker som drar ner helhetsintrycket på serien. Framförallt är den väldigt ojämn i ton och stämning. Ena stunden är det en glättig high school-historia och i nästa tar den upp rätt tunga ämnen. Det gör att man får lite whiplash-känsla när det plötsligt byts stämning. Vidare är tyvärr det sista avsnittet inte jättebra. Inte dåligt heller, men det skapar liksom inget sug efter mer.

Dock finns det mycket bra i serien också. Premissen är bra, karaktärerna är färgstarka och kul, och även om de två stämningarna krockar så är de inte i sig själva dåliga. Det allra bästa med serien är huvudpersonens familj, de är alla både roliga och hjärtevärmande.

Jag tror att man om man tvekar att se serien ska fråga sig själv om man gillar historier om tonåringar som är superhjältar. Om man inte gör det tror jag att man känner att de dåliga sakerna med serien väger tyngre. Om man som jag tycker om historier om tonåringar som är superhjältar så är chanserna stora att man känner att de positiva delarna överväger de negativa.
 
Franz said:
Jag tror att man om man tvekar att se serien ska fråga sig själv om man gillar historier om tonåringar som är superhjältar.
Click to expand...
Femtielfte gången jag rantar om detta men det tål att upprepas:

Det här är överlag en rätt viktig grej när det gäller att kolla på film/serier/whatever: Om du ogillar en genre eller kategori, och du kollar på något i den kategorin och inte gillar det, så kanske det inte är just det verket som "är sämst" eller whatever.

Och om ens mål med att konsumera kultur är att få en positiv upplevelse är det rätt korkat att utsätta sig för en massa grejer man är mer eller mindre förutbestämd att hata.

Hatar man superhjältar? Kolla inte på superhjältar.
Hatar man superhjältar som är tonåringar? Kolla inte på superhjältar som är tonåringar.
Hatar man superhjältar som är Strong Female Character™? Kolla inte på superhjältar som är det.

Jag kollar inte ens på trailers; jag brukar inte ha svårt att räkna ut på förhand vad det är för kategori på filmer och serier, och sätta förväntningarna därefter.
 
Last edited:
krank said:
Femtielfte gången jag rantar om detta men det tål att upprepas:

Det här är överlag en rätt viktig grej när det gäller att kolla på film/serier/whatever: Om du ogillar en genre eller kategori, och du kollar på något i den kategorin och inte gillar det, så kanske det inte är just det verket som "är sämst" eller whatever.

Och om ens mål med att konsumera kultur är att få en positiv upplevelse är det rätt korkat att utsätta sig för en massa grejer man är mer eller mindre förutbestämd att hata.

Hatar man superhjältar? Kolla inte på superhjältar.
Hatar man superhjältar som är tonåringar? Kolla inte på superhjältar som är tonåringar.
Hatar man superhjältar som är Strong Female Character™? Kolla inte på superhjältar som är det.

Jag kollar inte ens på trailers; jag brukar inte ha svårt att räkna ut på förhand vad det är för kategori på filmer och serier, och sätta förväntningarna därefter.
Click to expand...
Håller helt med! Undantaget om man har exempelvis en partner eller kompis eller någon annan man tycker om som gillar den genre man inte gillar och man ser verket för att göra dem glada. Fast då kan man ju njuta av det trevliga sällskapet istället för att sura 🙂
 
krank said:
Femtielfte gången jag rantar om detta men det tål att upprepas:

Det här är överlag en rätt viktig grej när det gäller att kolla på film/serier/whatever: Om du ogillar en genre eller kategori, och du kollar på något i den kategorin och inte gillar det, så kanske det inte är just det verket som "är sämst" eller whatever.

Och om ens mål med att konsumera kultur är att få en positiv upplevelse är det rätt korkat att utsätta sig för en massa grejer man är mer eller mindre förutbestämd att hata.

Hatar man superhjältar? Kolla inte på superhjältar.
Hatar man superhjältar som är tonåringar? Kolla inte på superhjältar som är tonåringar.
Hatar man superhjältar som är Strong Female Character™? Kolla inte på superhjältar som är det.

Jag kollar inte ens på trailers; jag brukar inte ha svårt att räkna ut på förhand vad det är för kategori på filmer och serier, och sätta förväntningarna därefter.
Click to expand...

Jag skulle säga så här:

Ge dem en chans i alla fall, jag har ofta blivit positivt överraskad av saker jag normalt sett inte skulle se/läsa/lyssna.

Men, om du inte gillar dem, ge dem inte en dålig recension för att de är vad de ska vara, du bara inte gillar vad de ska vara.
 
Franz said:
Fast då kan man ju njuta av det trevliga sällskapet istället för att sura 🙂
Click to expand...
Absolut! Och framför allt kan man ju inte i gnälla på verket — man gjorde en avvägning, tog ett beslut och så får man leva med det. Man måste inte ens säga vad man tyckte, man kan hålla det inom sig. =)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top