TV-serieklubben Q1 2026

Hängt lite på Netflix.

Seven Dials är en Agatha Christie-serie (dvs en whodunit) med 3 avsnitt på typ 50 minuter vardera. Charmigt men det lyfter inte riktigt.
3 brittiska gods av 5 i betyg.

Taylor Tomlinson (som jag tyckte huvudpersonen ovan var lite lik) har en ny standupshow. Prodigal daughter. Bra grejer och jag är mer nöjd än förra showen. Dissar mot religion och män, det är kul men förväntat. Jag gillar som regel mest komiker som driver med sig själva, vilket kanske är peak medelklassåsikt.
4 queers av 5.
 
Tredje säsongen av Sherlock tittad på (finns i 8 dagar till på Netflix). Skulle säga att det är ojämnare än de tidigare säsongerna (utan att kunna motivera det mer än så). Delvis jättebra, delvis njaaa (bröllopsavsnittet har med båda). Men jag gillar både Cumberbatch och Freeman och det är välgjort så absolut att man ska titta om man gillar säsong 1-2, men jag kommer inte stressa igenom s4 innan den försvinner utan det får framtiden/slumpen styra.

Mark Gatiss som Mycroft Holmes gillar jag mer och mer tror jag.
 
Vi har sett Miss Marvel.

I teorin nödvändig förkunskap för The Marvels, i praktiken introduceras Miss Marvel ganska genomgående även i den filmen.

Nåväl, Kamala Khan är tonårsflicka, har superkrafter och är superfan av Captain Marvel, i typ den ordningen. Serien börjar - som jag misstänkte - väldigt mycket som en serie med och för tonårsflickor men vi höll ut och ganska snart blir det en mer "vanlig" familjekomedi/superhjälteserie.

Mycket fokus på Kamala Khans familj - vilket i slutändan visar sig vara typ hela den muslimska communityn i Jersey. Allmänt mys, det finns en skurkfraktion med vad jag först trodde skulle vara Inhumans, men de hanteras rätt enkelt i näst sista avsnittet och sen är den riktiga skurken de dåliga snutarna i Damage Control.

Femma på krankskalan.
 
Och sen såg vi She-Hulk: Attorney at Law.

Betyg först kanske. Jag gillar den, vissa andra gör ju inte det, antingen för att de är meninister eller för att de helt enkelt inte tyckte att serien levde upp till sina förväntningar. Och sure, serien kunde kört lite hårdare på advokatvinkeln med ett fall per avsnitt eller så, men det blir ju begränsat hur mycket sånt det kan vara i nio korta avsnitt. Jag har svårt att inte jämföra med iZombie (också kriminalkomediserie baserad på serietidning, med kvinnlig huvudroll) men den har ju fem säsonger på sig att få in allt innehåll den vill. Femma på krankskalan ändå.

Hursomhelst, Jennifer Walters får i sig sin kusin Bruce Banners blod och blir en hulk*. Det suger, för hon har ett advokatjobb att sköta. Det är också en grön tråd genom serien att hon gör mer nytta med sina advokatskills än som våldsam superhjälte. Även i säsongsfinalen, trots manusförfattarnas ansträngningar. Den som ser serien fattar. Bra grejer.

*) Betänk att hon är den tredje i ordningen, och "hulk" benämns som en kategori flera gånger i den här serien).
 
Hellzon said:
Och sen såg vi She-Hulk: Attorney at Law.

Betyg först kanske. Jag gillar den, vissa andra gör ju inte det, antingen för att de är meninister eller för att de helt enkelt inte tyckte att serien levde upp till sina förväntningar. Och sure, serien kunde kört lite hårdare på advokatvinkeln med ett fall per avsnitt eller så, men det blir ju begränsat hur mycket sånt det kan vara i nio korta avsnitt. Jag har svårt att inte jämföra med iZombie (också kriminalkomediserie baserad på serietidning, med kvinnlig huvudroll) men den har ju fem säsonger på sig att få in allt innehåll den vill. Femma på krankskalan ändå.

Hursomhelst, Jennifer Walters får i sig sin kusin Bruce Banners blod och blir en hulk*. Det suger, för hon har ett advokatjobb att sköta. Det är också en grön tråd genom serien att hon gör mer nytta med sina advokatskills än som våldsam superhjälte. Även i säsongsfinalen, trots manusförfattarnas ansträngningar. Den som ser serien fattar. Bra grejer.

*) Betänk att hon är den tredje i ordningen, och "hulk" benämns som en kategori flera gånger i den här serien).
Click to expand...
Jag hade egentligen en sak jag ogillade med den: De var fruktansvärt dåliga på att filma så att hon verkligen såg stor ut. Hon kändes inte som en hulk, hon kändes som en grön advokat. Typ.
 
Jag avskydde slutet, personligen. Inte för att det är meta, den aspekten har alltid funnits i serien. Utan för att man tog det som en ursäkt för att inte knyta ihop handlingen. Det ger ”det var bara en dröm”-vibbar.
 
Film Club

Söt och bitterljuv handling kring två filmnördar (vilket passar mig). Aimee Lou Wood är känd för sina tuttar tänder men när jag såg henne i Sex Education (bara sett ett avsnitt) så kändes det som att hon var en person som hade så mycket mer att ge. Hon har både huvudrollen och skrivit manuset till denna miniserie. Jag strecksåg den på en dag och jag stortrivdes och Aimee storlevererar; allt hon gör känns väldigt naturligt och därmed trovärdigt och jag ser fram emot att få se mer av henne. Jag vet att hon är med i tredje säsongen av White Lotus men hade velat se henne mer som huvudrollsinnehavare.
 
Peacemaker, säsong 2
HBO

Jag påbörjade första avsnittet i säsong 2 och mindes ingenting av återblicken. Jag mindes ingenting av karaktärerna, annat än vilka dom var. Economos hade jag helt glömt bort. Så jag fick se om från avsnitt 3 i första säsongen. Jag vet inte. Jag har precis sett om Stålmannen (vilket jag nog hade sänkt till en fyra från femman) men jag börjar se att alla karaktärer börjar prata med samma röst. Det är uppenbart att det är en och bara en person som har skrivit replikerna och jag börjar tröttna lite på det, precis som jag blev trött på Taika Waititis humor i Marvel-filmerna. Gunn gör en sak väldigt bra – han skördar allt som han planterar. Det märktes i Stålmannen-filmen; ingenting där är bara för utfyllnad utan allt får ett syfte.

Jag har svårt när det kommer till dimensionshistorier då, precis som med tidsresor, det känns som ingenting står på spel. Det var en kul premiss med hur vana vi är vid att bara se vita på skärmen som en motreaktion till att att det klagas av "MAGA-folk" att mörkhyade karaktärer är i roller. Även jag som är färgblind gick på minan. James Gunns fru får lite mer att jobba med, även om hennes karaktär är kärleksintresse till Peacemaker, men många av dom övriga karaktärerna känns instoppade. Jag bryr mig knappt om deras sidohistorier och sista avsnittet är fan jäkligt dåligt. Krystade monologer som kryddas med tårar och musik för att visa publiken att detta minsann är viktigt, vilket känns mer som en förolämpning mot tittarens intelligens. Det är väldigt lat manusarbete och halva sista avsnittet i säsong 2 var skit. Det sänkte serien.

Jag vet inte om jag orkar ta mig igenom en säsong till. Jag tyckte första säsongen var jättebra, men nu när jag såg om den; James Gunn sade att folk inte är trött på superhjältefilmer utan på mediokra superhjältefilmer. Jag börjar bli trött på Gunns kreationer. Så även första säsongen.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top