Mogger
Hipsteranka
Eftersom jag har spillt lite bönor om det här på andra håll får jag ju berätta hur det gick. Först, vi var tre som spelade, med mig som SL. Efter lite dösnack och käk snackade vi igenom regler och karaktärer skapades. Ingen av spelarna hade spelat TSOY eller Solar System som det verkar som att systemet heter(?). Det gick smidigt. Det tog nog inte mer än 30 minuter innan de hade koll och karaktärer var färdiga.
Den enda regelmässiga skillnaden var att poolerna fylls på genom en flashbackscen. Och det funkade så fantastiskt bra! Men mer om det senare.
Men först lite om settingen. Inzombiac är en zombiesetting till TSOY. Vi bestämde att de började i Camp Freedom, ett av arméns flyktingläger. Estetiskt nog beläget på Chicago Bears hemmaarena Soldier Field 2. Året är 2017 och det handlar om klassisk zombieapokalyps. Har ni sett I am legend eller 28 dagar/veckor senare vet ni vad det handlar om.
De infekterade, viruset kallas Inzombiac, är arga och sömnlösa. De jagar 24-7. De överlevande däremot, kan bara sova i 3 timmar i sträck annars riskerar de smittas av de luftburna viruset. Det finns ett vaccin, kallat Cryo som gör att man är immun i 7 dagar.
Karaktärerna är Don Stewart och Sam Hurst. Don är en fifflare och girig entrepenör som faktiskt peakade tack vare katastrofen. Han bär dock på ett samvete som alltid kommer ivägen för hans girighet.
Sam är en familjefar som söker efter sina döttrar och brottas med att han slängts ut ur armén. Båda hans familjer har alltså tagits ifrån honom.
Fiat game!
Camp Freedom är som vilket flyktingläger som helst. Sam och Don gickr direkt på sina nycklar (Keys). Sam bad lägerfixaren Don om hjälp att få tag på de listor som armén har över alla som besökt lägret. Don gick med på det, om Sam följde med till det övergivna medicinfabriken utanför Chicago.
De tog en övergiven pick up och drog. På vägen såg Don en hyffsat intakt jakt & fiskebutik och ville plundra. Det här blev den första spända scenen och alla var på helspänn. Zombiegenren sätter sig i respekt omgående. Jag ville presentera konfliktmekaniken och slängde in en grizzlybjörn i personalrummet. Det blev en kaotisk strid och Don var tvungen att Bring down the pain för att komma undan. Ordentligt sargade flydde de i pickupen.
Nästa scen var vid fabriken. En fallfärdig fabrikslokal och nerverna satt två meter utanför oss. Sam och Don tog sig in och kom över lite penicilin och sånt, innan de fann vad de sökte. Cryolabbet. Jag skrämde slag på spelarna där nere. En smittad fanns i en stor glasbur. men de kom över vaccin.
På vägen tillbaka såg de hur helikoptrar evakuerade all personal från Camp Freedom. "Jag måste ha de där listorna" skrev Sam och mot bättre vetande begav de sig in i arenan och lämnade sin fina pick-up till de flyende flyktingarna (och fick en massa XP som en följd av det). De brydde sig inte om varför lägret evakuerades utan sprang till VIP-logerna, där armén hade sitt stabskvarter. Till slut fann Sam vad han sökte men samtidigt såg de genom det stora panoramafönstret hur en stoooor skock med smittade sprang mot arenan. Den största de hade sett. Panik. De försökte ta sig till Lake Michigan men blev avskurna och tvingades söka skydd i ett hyreshus. De gömde sig i två dygn medan de infekterade drog omkring runt dem, som en "ö i ett hav av vansinne" som Don utryckte det.
parallelt med detta har vi fått följa Sam och Don före katastrofen och under de första åren genom deras flashbacks. Ibland berättade de för varandra något om dem själva och ibland som rent metainslag. Det är väldigt spännande att få höra om Marsmassakern i Tikrit (Sam har varit soldat) och hur Don övergav sin lillebror. Flashbacks är ett lysande redskap som verkligen fördjupar karaktärerna och som dessutom gör mitt jobb som SL tio gånger roligare, eftersom spelarna berättar för mig. Jag kan starkt rekommendera det. Flashbacks funkar alltså som poolförnyare.
Sam och Don tog sig till slut till Lake Michigan, fick tag på en Grand Banks-liknande båt och tog floden rakt genom Chicago, med infekterade spingandes längs vattnet. Fräck scen. De hoppade från broar och sprang ut i vattnet men ingen kom ombord.
Vi spelade ett tag till men resten blev en välbehövlig downperid, när det gäller tempo. Senare träffade de på en konvoj på väg mot Cinncinati som de slog följde med. Där slutade vi. Konvojen utgör ett bra ställe att få in deras Nyckar (som f.ö användes i lagom utsträckning).
Det var ett väldigt lyckat speltillfälle. jag hade sanslöst kul och de hade spelarna med. TSOY är just nu världens bästa system!
Jo, Sam fick reda på att hans döttrar befann sig på Fort Brent i North Carolina, så det är dit de är på väg.
Fortsättning följer.
Den enda regelmässiga skillnaden var att poolerna fylls på genom en flashbackscen. Och det funkade så fantastiskt bra! Men mer om det senare.
Men först lite om settingen. Inzombiac är en zombiesetting till TSOY. Vi bestämde att de började i Camp Freedom, ett av arméns flyktingläger. Estetiskt nog beläget på Chicago Bears hemmaarena Soldier Field 2. Året är 2017 och det handlar om klassisk zombieapokalyps. Har ni sett I am legend eller 28 dagar/veckor senare vet ni vad det handlar om.
De infekterade, viruset kallas Inzombiac, är arga och sömnlösa. De jagar 24-7. De överlevande däremot, kan bara sova i 3 timmar i sträck annars riskerar de smittas av de luftburna viruset. Det finns ett vaccin, kallat Cryo som gör att man är immun i 7 dagar.
Karaktärerna är Don Stewart och Sam Hurst. Don är en fifflare och girig entrepenör som faktiskt peakade tack vare katastrofen. Han bär dock på ett samvete som alltid kommer ivägen för hans girighet.
Sam är en familjefar som söker efter sina döttrar och brottas med att han slängts ut ur armén. Båda hans familjer har alltså tagits ifrån honom.
Fiat game!
Camp Freedom är som vilket flyktingläger som helst. Sam och Don gickr direkt på sina nycklar (Keys). Sam bad lägerfixaren Don om hjälp att få tag på de listor som armén har över alla som besökt lägret. Don gick med på det, om Sam följde med till det övergivna medicinfabriken utanför Chicago.
De tog en övergiven pick up och drog. På vägen såg Don en hyffsat intakt jakt & fiskebutik och ville plundra. Det här blev den första spända scenen och alla var på helspänn. Zombiegenren sätter sig i respekt omgående. Jag ville presentera konfliktmekaniken och slängde in en grizzlybjörn i personalrummet. Det blev en kaotisk strid och Don var tvungen att Bring down the pain för att komma undan. Ordentligt sargade flydde de i pickupen.
Nästa scen var vid fabriken. En fallfärdig fabrikslokal och nerverna satt två meter utanför oss. Sam och Don tog sig in och kom över lite penicilin och sånt, innan de fann vad de sökte. Cryolabbet. Jag skrämde slag på spelarna där nere. En smittad fanns i en stor glasbur. men de kom över vaccin.
På vägen tillbaka såg de hur helikoptrar evakuerade all personal från Camp Freedom. "Jag måste ha de där listorna" skrev Sam och mot bättre vetande begav de sig in i arenan och lämnade sin fina pick-up till de flyende flyktingarna (och fick en massa XP som en följd av det). De brydde sig inte om varför lägret evakuerades utan sprang till VIP-logerna, där armén hade sitt stabskvarter. Till slut fann Sam vad han sökte men samtidigt såg de genom det stora panoramafönstret hur en stoooor skock med smittade sprang mot arenan. Den största de hade sett. Panik. De försökte ta sig till Lake Michigan men blev avskurna och tvingades söka skydd i ett hyreshus. De gömde sig i två dygn medan de infekterade drog omkring runt dem, som en "ö i ett hav av vansinne" som Don utryckte det.
parallelt med detta har vi fått följa Sam och Don före katastrofen och under de första åren genom deras flashbacks. Ibland berättade de för varandra något om dem själva och ibland som rent metainslag. Det är väldigt spännande att få höra om Marsmassakern i Tikrit (Sam har varit soldat) och hur Don övergav sin lillebror. Flashbacks är ett lysande redskap som verkligen fördjupar karaktärerna och som dessutom gör mitt jobb som SL tio gånger roligare, eftersom spelarna berättar för mig. Jag kan starkt rekommendera det. Flashbacks funkar alltså som poolförnyare.
Sam och Don tog sig till slut till Lake Michigan, fick tag på en Grand Banks-liknande båt och tog floden rakt genom Chicago, med infekterade spingandes längs vattnet. Fräck scen. De hoppade från broar och sprang ut i vattnet men ingen kom ombord.
Vi spelade ett tag till men resten blev en välbehövlig downperid, när det gäller tempo. Senare träffade de på en konvoj på väg mot Cinncinati som de slog följde med. Där slutade vi. Konvojen utgör ett bra ställe att få in deras Nyckar (som f.ö användes i lagom utsträckning).
Det var ett väldigt lyckat speltillfälle. jag hade sanslöst kul och de hade spelarna med. TSOY är just nu världens bästa system!
Jo, Sam fick reda på att hans döttrar befann sig på Fort Brent i North Carolina, så det är dit de är på väg.
Fortsättning följer.